Fredagslistan 2022, vecka 43: Mangelgeografi del 1

 

Liksom biblioteken drivs även hårdrocken av ett folkbildningsideal, och vi är många som fått vår första inblick i allt från science fiction till utdöda religioner genom esoteriska referenser i texthäften och skivkonvolut. Att bläddra i en bok om fornnordisk mytologi eller judisk mysticism är ju bokstavligen ett metalbingo för den uppmärksamme skivspisaren. En annan sida av allmänbildningen som hårdrocken kan bidra med är geografiämnet, och där djupdyker vi idag. Bevisligen finns det material till både en och tre listor, så vi börjar här och ser vart vi hamnar nästa gång...

Bra mangel och wikipedia-citat, nu är det fredag!

 

1. BEHEMOTH: Sventevith (Storming near the Baltic) (1995)

"Östersjön, även kallad Baltiska havet eller Baltiska sjön, är ett cirka 413 000 kvadratkilometer stort och upp till 459 meter djupt innanhav med bräckt vatten, beläget i norra Europa. Östersjön gränsar politiskt i väster till Danmark och Sverige, i öster till Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen, i söder till Polen och Tyskland.

Utfartsleder är genom Öresund, Lilla Bält och Stora Bält. Vid Åland avgränsas ett särskilt bäcken som kallas Bottenhavet. Vid Umeå finns ännu ett smalt ställe, Norra kvarken, som skiljer Bottenhavet från Bottenviken. Från den egentliga Östersjöns norra del sträcker sig åt öster Finska viken (mellan Finland och Estland) och Rigabukten." 

 

2. DARKTHRONE: Iconoclasm sweeps Cappadocia ("Soulside Journey" 1989)

"Kappadokien (turkiska: Kapadokya, grekiska: Καππαδοκία, Kappadokia, latin: Cappadocia, fornpersiska: Katpatuka) är ett landskap som ligger i centrala Turkiet, cirka 350 km sydost om Ankara. Kappadokien var en forntida region i centrala Mindre Asien, mellan Svartahavskusten i norr och Taurusbergen i söder samt floderna Halys i väster och Eufrat i öster. Kappadokien är sedan 1985 med på Unescos världsarvslista.

Kappadokien dyker upp i historien på 1900-talet f.Kr. då assyrierna där hade en handelsbesittning och omkring 1600 f.Kr. tillhörde området hettiterna med huvudstaden Hattusa. Området hade ett strategiskt läge vid Sidenvägen. På 500-talet f. Kr. blev landet en persisk satrapi och den förste kände satrapen var Ariarathes I. Alexander den store erövrade Kappadokien 322 f. Kr. och efter hans död styrdes landet av seleukiderna. Omkring 260 f.Kr. blev området ett självständigt rike som regerades av Ariarathes I:s efterkommande."

 

 

3.  CRADLE OF FILTH: Funeral in Carpathia (Dusk and her Embrace" 1996)

"Karpaterna är en bergskedja i centrala och sydöstra Europa. Den utgör en fortsättning österut av Alperna och bildar en 1 450 km lång båge av berg som löper genom Slovakien, Polen, Ungern, Ukraina och Rumänien^[1] (och gränsar till Tjeckien, Österrike och Serbien^[2]). De delas ofta upp i Västkarpaterna, Östkarpaterna och Sydkarpaterna. Bergen är ett turistmål med många skidanläggningar, hälsosamma källor, naturreservat, nationalparker och Draculas slott i Bran. Högsta topp är Gerlachovský Štít^[1] i Slovakien.

Karpaterna är ur biologisk synvinkel ett av Europas viktigaste områden. Det är en fristad för många annars utrotningshotade arter. På 70 000 kvadratkilometer i Rumänien ryms cirka 5 400 björnar (siffran har varit uppe över 8 000), 3 400 vargar och 2 000 lodjur. Rovdjurspopulationerna i Karpaterna är 10–20 gånger större än i Alperna."

 

4. ABSU: Hallstatt ("In the Eyes of Ioldanach" 1998)

"Hallstatt är en köpingskommun i förbundslandet Oberösterreich i Österrike. Kommunen hade 778 invånare (2018). Hallstatt ligger vid Hallstätter See i Salzkammergutregionen. Huvudnäringar är saltutvinning och turism.

Redan 800 f.Kr. började man bryta bergsalt i gruvdrift. Flera hundra meter långa gruvgångar anlades. Arbetsredskap som bronsyxor, olika skaft, lädermössor och textilier konserverades i saltet. Tillsammans med fynden i det närbelägna gravfältet (med sammanlagt över 2 000 gravar från 800 till 400 f.Kr.) utgör de grunden för vår kunskap om den tidiga järnåldern, den så kallade hallstattkulturen."

 

5. SOLEFALD: The USA don't exist ("Pills against the ageless ills" 2001)

"Amerikas förenta stater (engelska: United States of America), eller i förkortad form Förenta staterna (engelska: United States),^[3] på svenska vanligen kallat för USA eller Amerika^[12], är en federal republik^[13][14] som består av 50 delstater, ett federalt distrikt och ett flertal olika självstyrande områden.^[15] De fyrtioåtta angränsande delstaterna och det federala distriktet, Washington, D.C., ligger i Nordamerika mellan Kanada och Mexiko. Delstaten Alaska ligger i den nordvästra delen av den nordamerikanska kontinenten och delstaten Hawaii är en ögrupp i centrala Stilla havet. 

Landet har också fem befolkade och nio obefolkade territorier i Stilla havet och Västindien. Med 9,83 miljoner km² och med över 328 miljoner invånare är USA det tredje största landet till total yta, och det tredje största till befolkning. USA är en av världens mest etniskt blandade och mångkulturella nationer, på grund av storskalig invandring från många länder.^[16] Geografin och klimatet i USA är också mycket varierande, och landet hyser en stor mängd inhemska vilda djur."

 

6. BLACK SABBATH: Jerusalem ("Tyr" 1990)

"Jerusalem (hebreiska: יְרוּשָׁלַיִם (ljud) (info), Yerushaláyim; arabiska: القُدس (ljud) (info), al-Quds) är en stad på Judéens högland mellan Medelhavet och Döda havet med cirka 900 000 invånare (2019).^[6]

Jerusalem är Israels administrativa centrum och de facto-huvudstad. Internationellt stöds Israels anspråk på staden endast av ett fåtal länder, bland annat USA. Även Palestina gör anspråk på staden.^[7][8]

Jerusalem har en historia som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr.. Den är den heligaste staden inom judendomen och kristendomen. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam, efter Mekka och Medina. Trots att Gamla Staden bara har en area på 0,9 km² rymmer den en mängd platser av religiös betydelse, bland dem Tempelberget, Västra muren, Den heliga gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén."

 

 

 

7.  BROGRENS: Vi har va'd i Öja ("Öja" 1997)

"Öja socken i Skåne ingick i Herrestads härad, ingår sedan 1971 i Ystads kommun och motsvarar från 2016 Öja distrikt.

Socknens areal är 5,42 kvadratkilometer varav 5,39 land.^[1] År 2000 fanns här 168 invånare.^[2] Kyrkbyn Öja med sockenkyrkan Öja kyrka ligger i socknen. Socknen har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Öja församling och för de borgerliga frågorna bildades Öja landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Herrestads landskommun som uppgick 1971 i Ystads kommun.^[2] Församlingen uppgick 2002 i Stora Köpinge församling.^[3]"

 

^{God helg!}

^/Andreas 

En liten men naggande god fredagslista kommer idag i form av samtliga låtar från albumet "Dreams Of Dysphoria" signerad bandet VACUOUS, släppt den 14/10 i år på Me Saco un Ojo Records. VACUOUS kommer från London och spelar dödsmetall med tematik död, skräck och tomhet och har en näst intill oläslig bandlogga. Detta borgar för kvalitet mina vänner! Bandet drog igång för ungefär två år sedan och medlemmarna har ett förflutet i konstellationer som HELLRIPPER och THUNDERING HOOVES. 

Redan i det inledande spåret Devotion förstår vi åt vilket håll den här skutan rör sig. Nedåt mot ett virvlande vortex! Vi bjuds på idel cymbalarbete, jobbig stämning och ett growl som verkligen inte går av för hackor. Lägg till detta en kakafoni av atmosfärer, fullt ställ och snygga riff så är vi i hamn. Med detta önskar jag en ytterst god helg.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 42: Vacuous!

Fredagslistan 2022, vecka 41: Nytt och noterbart!

 Gott folk!

Det är hela 11 veckor sedan vi gjorde en lista på temat nytt och notervärt, och så kan vi ju inte ha det!

Vi kör!

Vi inleder med galopperande trioler på bastrummor och en tydlig vurm, ja nästan fanatisk kärlek till hur metal lät i slutet av 80- och början av 90-talet. Detta är så magiskt bra och underhållande att jag blir till mig, vill dricka öl och ha det bra. Sångaren James-Paul Luna har så mycket löd i pipan, och det märks att bandmedlemmarna har haft det fruktansvärt kul när de spelat in sin skiva. 

SUBLATION från Philadelphia. Ni kan redan nu gissa hur det låter med tanke på loggan, eller hur? Teknisk döds med fint sväng brukar få mig att nicka gillande, och det gör jag även här. Bandet består av två personer: Max Svalgard (jag går igång på efternamnet!) på bas, gitarr och sång och Danny Piselli på trummor och de har fullängdaren "The Path To Bedlam" bakom sig. Riktigt bra detta!

Det finns ju bra death metalband, och så finns det de band som utgör eliten. Jag räknar BLOODBATH dit. Senaste skivan "Survival of The Sickest" är så fruktansvärt bra. I Putrefying Corpse får vi förutom ett magiskt sväng finfin gästsång av Mark "Barney" Greenway från NAPALM DEATH. Har vi hört detta förr? Ja, men ni får svårt att övertyga mig om att det inte går ner lite till. Produktionen gör sitt till. Axenrots trummor låter ursinnigt bra, gitarrljudet vässat till max. Och så sjunger Nick Holmes bättre än någonsin. 

AN ABSTRACT ILLUSION spelar progressiv och atmosfärisk death metal. Satan så bra detta är!  Här finns riffen, drivet, ett satans hantverk i låtskriveriet, känslomässig närvaro to the gills, otroligt trumspel och magisk sång. Vi har haft med bandet på bloggen, 2017, men jag hade glömt bort bandet. Det känns fint att ha återupptäckt detta gäng. 

Om ni tyckte att en nästan 8 minuter lång låt var i längsta laget, då kommer ni baxna på riktigt nu. För nu avslutar jag med en låt från ORMs "Intet ・Altet" som är 25 minuter lång. Hela skivan är magiskt bra, lätt den bästa black metalskivan jag hört i år, och kanske en av de bästa plattorna totalt under 2022. Total hängivenhet, fantastisk stämning och inte en död stund på hela skivan gör att detta är sagolikt bra. Ni vill inte missa den här plattan, det lovar jag er. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 41: Nytt och notervärt!

Fredagslistan 2022, vecka 40: Skandinavisk höst

Alla årstider har sin egen musik som var och en associerar till. Ibland för att man hörde den en viss period och ibland för att något i musiken liksom andas en viss stämning, dofter och väder, eller direkt refererar till den. För mig är hösten nära nog uteslutande associerad till svartmetall, främst dess mer melodiska och melankoliska former. Från att de första löven gulnar i september (när själen gråter) till den sydsvenska djupvinterns gråa slaskdepression, är det svartmetall för hela slanten som gäller. 

Nu håller vi oss till rödbruna höstlöv, kyliga vindar och regnsmatter på fönstren. Somna på kall mossa och trampa snett i leran. Eller som Satyr uttryckte det: Autumn in the air - the smell of black metal 90-95... peta på löven där ovan och häng med på en skogspromenad med några skivor från just 1995 (om än inte bara black metal). 

ULVER: Capitel III: Graablick blev hun vaer. "Bergtatt", detta korta men för svartmetall med folkton epokgörande äventyr i fem kapitel, handlar om att gå vilse och förledas av skogens mörkermakter. I mitt sinne har flickan alltid försvunnit i början av september (första kapitlet), och sagan fått sitt dystra slut i december (femte och avslutande kapitlet). Detta tredje kapitlet landar alltså mitt i oktober. Typ nu. Tag det varligt på stigen hem i skogens mörker, du vet aldrig vem som spanar bakom en sten eller en gammal buske...

VED BUENS ENDE: Autumn leaves, från "Those who caress the pale". Det är inte bara titeln som alluderar till jazz, utan hela bandets kortfattade katalog bär ett nästan lika stort arv från jazzen som svartmetall. De var aldrig mer höstligt melankoliska eller suggestiva än i den här låten.

IN THE WOODS: Heart of the ages. Titelspåret från det här skogsmullekollektivets debutalbum. På den här tiden hade de fortfarande hade ena foten i hednisk svartmetall och andra i den progressiva approach som sedan skulle ta över helt.

ISENGARD: Over de syngende øde moer. Fenriz folk/black/doom metal-projekt, med enda riktiga albumet "Høstmørke". Behöver jag skriva något mer? Förutom en varning för ljud lika rått som vindarna i Oslofjorden eller novemberskurarna över Bergen.

OPETH: Forest of October, från debuten Orchid. Det står ju trots allt skandinavisk i rubriken, och inte norsk. Jag tröttnade snabbt på Opeths koncept, men de två första skivorna, innan Åkerfeldt på riktigt hittat formen, återvänder jag regelbundet till. I synnerhet den här låten, den här månaden.

På med lurarna och ut i skogen med er! Nu tar vi helg!

/Andreas

Idag består fredagslistan av exakt EN skiva, nämligen briljanta "In Darkness At Last" av ARES KINGDOM. Och den titeln för ju tankarna till dagsläget då hösten slutligen tagit ett litet nätt struptag om sensommaren och tryckt till; till förmån för regn, rusk och mörker. 

ARES KINGDOM består av ett gäng fryntliga grabbar från Kansas City som strävat på sedan 1996 och släppt en hel radda skivor genom åren. Albumet vi lyssnar till idag är femte fullängdaren och den såg dagens ljus för ungefär en halv månad sedan på Nuclear War Now! Productions. Om musik kan tänkas vara pampig men samtidigt hetsig så skulle jag nog säga att ARES KINGDOM kör fullt ut på den stilen. Thrash möter döds möter krig möter esoterika och bildar tillsammans fullt ställ med sågande gitarrer.

 Det finns en nerv i riffen och kanske framför allt i sången som tilltalar mig mycket. Det här är passionerad musik gjord av passionerade människor och därför ligger energi och engagemang på topp genom hela skivan. Bitvis känns det 80-tal och bitvis 90-tal i anslaget och det ger ju alltid pluspoäng i min bok. Ja fy satan så bra det här är. Jag går inte in låt för låt och recenserar idag utan ni får själva bilda er en uppfattning om den här 39-minuterssläggan till platta. Efter genomgångna tio spår tar vi en välförtjänt helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 39: Ares Kingdom - In Darkness At Last!

Fredagslistan 2022, vecka 38: Wormrot!

Gott folk!

Förra helgen umgicks jag musikaliskt enbart med en enda skiva - BEHEMOTHs "Opvus Contra Natvram". Det var inte en tillfredsställande upplevelse. Maken till alibiskiva. Det stämmer att jag har högre krav på BEHEMOTH, och just av den anledningen var det så djupt oroande att se hur mycket det bandet har stagnerat. Skivan lämnade mig med en känsla av att ni måste jag ha tag i något bättre att utsätta ören för. 

Därför är hela fredagslistan idag vigt åt det väldigt vanligt förekommande singaporeiska grindcorebandet WORMROT. 

Min i det närmaste dyrkan av detta powergäng känner ni till sedan innan. Vartenda ett av bandets skivor ligger på en verkshöjd värdigt NASUM, ROTTEN SOUND eller NAPALM DEATH. Ja, ren jävla ljungeld med en total inlevelse och atmosfär av livsnödvändighet. 

Detta gäller även deras senaste skiva "Hiss" som kom i sommar. Det är den bästa grindcoreskivan ni kommer höra i år, och det kan vara så att den pryder en plats i årsbästalistan. 

Röj undan möblemanget - nu blir det mosh :)

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 37: Episkt och amerikanskt 1979-1984

Efter en minst sagt tungrodd valperiod och krigssommar, och med höstens parlamentariska huvudvärk och elräkningskaos på stadig inmarsch, behövs det något energigivande och uppiggande i allt dunkel. Och vad ger mer energi än episk åttiotalshårdrock? Här kommer helt enkelt sju ordentliga hits från Förenta Staterna, inspelade och utgivna mellan åren 1979 och 1984. Full fart! BROCAS HELM leder er till listan!

1. LEGEND - The Destroyer ("Fröm the Fjörds", 1979)

2. FATES WARNING - Orphan Gypsy ("The Spectre Within", 1984)

3. OMEN - The Axeman ("Battle Cry", 1984)

4. HIRAX - Believe in the King (demo, 1984)

5. BROCAS HELM - Into the Ithilstone ("Into Battle", 1984)

6. WARLORD - Child of the Damned ("Deliver Us", 1983)

7. MANILLA ROAD - Cage of Mirrors ("Crystal Logic", 1983)

God helg! /Andreas

Önationen Singapore är Asiens näst minsta land, ligger 137 kilometer norr om ekvatorn och gränsar havsvägen till Malaysia i norr och till Indonesien i syd och sydväst. Namnet Singapore är malajiska för Lejonstaden och enligt legenden var det just ett lejon som var den första levande varelse prins Sang Nila Utama skådade på ön. Klimatmässigt är det varmt och blött, som lägst 18,4 plusgrader och som högst 37,8. Lägg till en luftfuktighet som är mellan 60 och 90%, riklig nederbörd och inga direkta årstidsväxlingar så har du en aning om läget - mastigt och pustigt.

Det första jag tänker på när jag ser namnet Singapore är WORMROT men eftersom de dyker upp lite titt som tätt här i bloggen lämnar jag dem åt sidan och inleder istället med DOLDREY. DOLDREY är veckans klart starkaste kort i den här listan och debutalbumet "Celestial Deconstruction" som blandar dödsmetall med crustpunk har gått varmt här hemma i ett par veckor. Har man läst manga på 90-talet, närmare bestämt Berserk: The Golden Age, finns en viss risk att man känner igen Doldrey som namnet på en oerhört stor och svårintagen borg men för mig personligen var det ett helt nytt epitet. Jag har valt låten Blood Of The Serpent till listan och den pustar och frustar och ångar på med fullt ställ och snirkliga riff och en vilja till marsch. Prisa gud, här kommer d-takten!

Nästa gäng heter OPPOSITION PARTY och har varit aktiva sedan 1986. De har sina rötter i punk-, thrash-, och hardcorescenen och släppte 2019 en EP vid namn "Tales To Horrify" som har ett göttigt skräckserietecknat omslag i retrostil signerat Ed Repka. (Ja precis, samma Repka som har gjort omslag åt bland andra MEGADETH, DEATH, NUCLEAR ASSAULT och VENOM.) Det här är perfekt fredagssväng och om du gillar band som MUNICIPAL WASTE kommer du garanterat att stampa takten även till OPPOSITION PARTY.

Habila musikerna i RUDRA härnäst. De spelar så kallad vedisk metal och vill med den etiketten uppmärksamma sina förfäders religiösa och kulturella arv. Albumet jag valt, "Brahmavidya: Transcendental I", släpptes redan 2009 och innehåller idel goa gitarriff och snabba trummor. Fullt blås med andra ord. Som trivia kan nämnas att den Rudra som åsyftas här är en stormgud inom indisk mytologi, skapad av Brahmas vrede och som är mycket mångtydig och lössläppt till sin natur. Det finns en familj av hoppspindlar som heter samma sak men detta faktum lämnar vi därhän.

Kathir som är sångare i RUDRA har ett sidoprojekt sedan 2011 vid namn THE WANDERING ASCETIC och de får segla in på listans fjärde plats. Det här bandet kör en enklare och mer slängigt punkig framtoning än förstnämnda och jag har valt The Will To Live från första abumet "Crimson". Det här är en svängig historia som på vissa sätt för tankarna till en sorts garage-version av ROTTING CHRIST. Inte alls dumt faktiskt om än lite enahanda, 4 av 6 äpplen i betyg.

IMPIETY är ett band som sannerligen inte går av för hackor med sin blästrande blandning av döds, black och thrash. Jag var rätt förtjust redan 2012 då de släppte "Ravage & Conquer" och den efterföljande "Versus All Gods" är faktiskt ett par snäpp bättre. Omslaget illustrerar väldigt väl vad det handlar om - krigiska gudar, tut och bröt och blixtar! Ett koncept som sällan slår fel. Eftersom "Versus All Gods" ligger i sin helhet på youtube och inte låtvis så tuggar vi i oss hela skivan innan det är dags för en välförtjänt helg.

På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 36: Färden går till Singapore!

Fredagslistan 2022, vecka 35: För 10 år sedan.

 Gott folk! 

Det kommer några listor från mig framöver som kommer att ta oss till en del udda regioner och länder, men jag är inte riktigt färdig med urvalet till dessa, så istället blir det en retrospektiv lista idag. Med tanke på hur skivor står som spön i backen har jag - det tillstår jag villigt - oerhört svårt att minnas när verkligt bra skivor, eller låtar för den delen, gavs ut. Därför ville jag friska upp minnet. Vilka låtar från 2012 tyckte jag var riktigt bra? Jag kom inte hela vägen i mål - veckans lista har bara låtar från 2012 års första hälft. Kanske blir det en fortsättningslista, kanske inte, vi får se. 

Vi kör!

Rise, Vulcan Spectre! Fler som går igång på de orden? Tänkte väl det. Den oerhörda kraften i norrmännens thrash som den manifesteras på deras andra skiva är helt galet bra. För min del så gick jag igång utav bara helvete bara på titellåten, men resten av skivan är magiskt förträfflig. När den här skivan kom så insåg jag att jag hade kommit  bort från hur riktigt förträfflig den här sortens thrash är och istället snöat in på mer avrundad dito. Det kändes bra att bli korrigerad, haha!

Sonisk pugilism från Kalmar! Jag är fortfarande djupt bedrövad att SPAWN OF POSSESSION inte finns mer. 2012 släppte bandet "Incurso", en skiva som - om ni inte gillar teknisk death metal - det kostar på att lyssna på. För oss andra är det bara att sätta på sig haklappen. The Evangelist är en gitarrmässig uppvisning. Det gnisslas och bänds nåt så in i bänken. Det meckas med taktarter. Det är helt fantastiskt. 

"The Weight Of Oceans" kom 2012. Det är lite av en no-brainer att jag tar med Colossus här. Ni får ursäkta, för den här låten och detta band har dykt upp en förfärlig massa gånger på bloggen, och min kärlek till bandet är nästan grundlagsstabil. Men det är helt orimligt att inte gilla det här bandet, för de lirar så bra, och skriver så fantastiska låtar att jag baxnar. 

CATTLE DECAPITATION - ett band som jag har pendlat fram och tillbaka till under åren. Med "The Harvest Floor" föll jag i djup förälskelse med bandet, när "Monolith Of Humanity" kom ut 2012 var jag inte lika imponerad även om jag tyckte att skivan bjöd på stunder av genialitet. Ändå återkom jag till den. Och den har levlat upp för mig, det förstår ni när Kingdom Of Tyrants är med i veckans lista. 

Thrash på svenska? ZOMBIEKRIG regerar denna subgenre till max. Som jag tokdyrkar "Undantagstillstånd", bandets debut från 2010. Två år senare dök "Den vänstra stigens ljus" upp. Svårt att toppa debuten, men bandet kommer bra nära tycker jag. Träl är en tung låt, med viss finess. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 35: För 10 år sedan. 

Fredagslistan 2022, vecka 34: Europa Endlos - Medelhavet

 

 

Den antropocena sensommarhettan hänger kvar som en kvävande filt över de södra delarna av riket, så det är väl rimligt att få lite medelhavsfeeling innan hösten förhoppningsvis knackar på? Eftersom vissa av länderna inte riktigt dignar av band jag har koll på får det bli en båtluff istället längs den europeiska sidan av havet, rätt ut i Atlanten.

Vi börjar längst österut och djupast i underjorden: är ni nere med EBONSIGHT? Enligt uppgift det första helt kvinnliga black metal-bandet, som drog igång som en trio redan 1991. (Av någon outgrundlig anledning finns det ingen samlingsutgåva av de två demos de släppte på nittiotalet. Tjänstefel från exakt alla skivbolag någonsin. Men visst, vi kan ta en ny Mayhem-kassettbox, det behövs.) Låten vi hör här är Dying Breath of Ephesians, från demon "As the River Runs through Pain" (den finns även på samlingsplattan "Awakening: Females in Extreme Music", från 1997).

Cypern är inte ett land med speciellt många metalband, så desto gladare blev jag när jag bläddrade fram NECROSADIST i en Malmöbutik tidigare i år - cyprioter, femtio spänn, och dessutom bra! Nån slags maxad blackdeathbröt. Här får ni titelspåret till enda albumet "Abstract Satan". Något för alla mangelfantaster.

Grekland sedan har en lång historia med black metal i en lite egen stil - Necromantia, Varathron, Rotting Christ, Zemial, med flera. Ofta slött tempo, mycket synthar, gärna extremt högt mixad bas, väsande sång, det var något i det grekiska vattnet i nittiotalets begynnelse. Här får ni NERGAL, The Wizard of Nerath, från skivan med samma namn.

Italien har jag redan avhandlat till leda på den här bloggen, så svartkonstnärerna i MORTUARY DRAPE känner ni redan till. Deras nästan längsta låt, och helt klart en av de bästa: Laylah, från "Tolling 13 Knell"! Det låter precis som omslaget ser ut. Stark rökelse.


(Vän av ordning noterar att både Balkan och Frankrike får stå åt sidan idag - vad gäller Albanien och Kroatien känner jag verkligen inte till några band därifrån, och Frankrike behöver minst en separat lista, antagligen två. Jag känner bara till ett korsikanskt band.)

 

Spanien nu! Inte ett framstående hårdrocksland direkt, men det finns ändå band. Efter en radda svartmetallockultister behöver vi lite motorsågar, och det bjuder KÖRGULL THE EXTERMINATOR på! Metal Fist Destroyer! Spaniens argaste kvinna på sång, och Spaniens otajtaste trummis på trummor. Rått så det förslår, otyglad thrash metal så långt ifrån Bay Area du kan komma. (Bandnamnet är från Voivod, om ni inte visste.)

Vi passerar Gibraltar, och når ännu öppnare hav; seglatsen når sin slutpunkt i Lissabon där vi hittar DAEMONARCH. Vilka tusan är det undrar ni? Det enkla svaret är ett kortlivat sidoprojekt till MOONSPELL, som gjorde ett enda album, "Hermeticum". Lustigt nog ett av de första black metal-band jag hörde, eftersom de låg högst på listan på mp3.com-sidan typ 1999. Incubus hette låten, och den är fortfarande en demonisk-symfonisk jädra banger. Lyssna och njut.

Och därmed: helg! Listan hittar ni här!
/Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 33: Hetta och lidande!

 Gott folk!

Den gångna veckan har värmen legat som en ångestfylld filt från helvetet över Helsingborg. Jag gillar när det är fint väder, men detta har varit rent löjligt jobbigt. Det enda goda som hettan har bidragit med är att veckans lista är på det temat. 

Vi kör!

Vi rivstartar med FRANTIC AMBER från Stockholm. Detta härliga band vet hur en slipsten laddad med rens skall dras. Scorched Earth heter låten som bjuder upp till tvåtakts- blast och rifftung dans. 

Växlar raskt över till banerföraren för traditionell metal - Udo Dirkschneider och hans U. D. O. Djupt sympatiskt och inte helt utan poänger när bandet brassar loss i Burning Heat från "Timebomb". 

Riktigt nice att lyssna på PRONG igen. Jag gillar verkligen bandets blandning mellan New Yorksk HC och svänget som detta band verkligen behärskar. Eternal Heat från bandets "Carved Into Stone" från 2012 bjuder upp till sväng, tvåtakt och bra drivet riffande. Räcker rätt långt, haha!

Älskade ORIGIN! Detta tekniska och brutala dödsmetallband kör sitt race med en oerhörd stringens - det är oerhört imponerande att höra hur bandet på skiva efter skiva lyckas hitta ytterligare djup och lager i sin ganska utmanande metal. Senaste fullängdaren kom i år och heter "Chaosmos". ORIGIN är ett band som fascineras av rymden, och jag ser ofta att bandet har likeat bilder på  NASAs Instagramkonto. Bara en sådan sak! Heat Death heter i alla fall låten jag valt. Den är tung, fartfylld och till brädden fylld med John Longstreths fantastiska trummande. 

Vi avslutar med lite svängig doom/sludge från Osnabrück, som inte bara kan sägas vara känt för att det var här, tillsammans med Münster, som den Västfaliska freden förhandlades fram efter det 30-åriga kriget, utan också att för IRON WALRUS. Oerhört sympatisk musik detta!
 Sväng, attityd och en fantastisk produktion gör att detta blir en slamdunk för mig. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 33: Hetta och lidande!

Då den första arbetsveckan efter semestern för undertecknads del snart förflutit (hyfsat planenligt dessutom) kommer här en fredagslista med lite allehanda nysläpp. Vi kör igång direkt, kamrater.

För tio år sedan (herregud så fort tiden går) anno 2012 befann sig jag och Martin på Stengade 30 i Köpenhamn där vi inmundigade en afton med PSYCROPTIC, LENG TCH'E och ORIGIN. Jag har knappt lyssnat på PSYCROPTIC sedan dess men nu är det hög tid. Det nya albumet som heter "Divine Counsil" släpptes i början av augusti på EVP Recordings är en veritabel käftsmäll av teknisk döds och från den har jag valt öppningsspåret Rend Asunder som pekar med hela handen. Jag tycker att techdöds ibland blir lite för meckig för sitt eget bästa men antingen har PSYCROPTIC blivit mer svängiga och lättlyssnade sedan jag hörde dem senast eller så har mina öron helt enkelt blivit mer tekniskt luttrade.

Om vi fortsätter i backspegeln men går lite längre tillbaka än tio år så gick jag under forntiden en kurs på Malmö universitet (dåvarande Malmö högskola) där vi hade en övning som handlade om liminala rum. Kursen var helt okej i övrigt men den övningen... nja. Har sedan dess känt en stor skepsis inför liminalbegreppet men black metal-bandet LIMINAL SHROUD visar sig vara riktigt okej. De slog sina påsar ihop 2018 i Kanada och har sedan dess tre släpp i bagaget, varav "All Virtues Ablaze" (Willowtip Records) är deras andra fullängdare. Låten Hypoxic börjar med fullt ställ och allmän frenesi men svävar sedan ut i mer atmosfäriska landskap för att slutligen knyta ihop med mer röj. Jag tycker att det funkar riktigt bra, hade jag fått välja skulle det atmosfäriska kortats en aning så slutbetyget landar på 4 solstolar av 5 för LIMINAL SHROUD.

Listans tredje bidrag står TRIUMVIR FOUL från Portland för. Det här är ett riktigt trevligt band tycker jag, de har en förmåga att låta genuint brutala och engagerade på sina skivor och nysläppet "Onslaught To Seraphim" är inget undantag från den regeln. De låter som ett lite roligare DEATHSPELL OMEGA bitvis men också som något eget där framför allt riff och vokala insatser lyser upp. Dessutom har de en riktigt bra och smått olycksbådande logga som liksom både tornar upp sig och tippar åt ena hållet samtidigt som den är totalt oläslig. 5 av 5 plommon!

BARBARIAN kommer från Italien och spelar rejält bredbent härskar-metal (det vill säga en blandning av speed, thrash och black). Jag skulle ljuga om jag sa att jag har hört dem förut och jag skulle ljuga om jag sa att jag självmant letat upp dem. När jag däremot fick tips om skivan och började lyssna infann sig dock ett visst gillande och även om jag inte kommer att lyssna på det här varje dag vill jag påstå att albumet "Viperface" förtjänar ett par genomlyssningar. I min bok kommer man hyfsat långt med rivig sång och ett omslag med en barbar som slåss mot en orm med dubbelyxa. 

ANTIGAMA från Polen är sist ut med sitt nysläpp Whiteout och tillika låten Unclear Conversions. Nu djävlar går det undan! Dessa glada gossar har tydligen hållit fanan högt för grindcore ända sedan millennieskiftet. Detta faktum kände jag inte till och får väl bli en påminnelse till mig själv att jag ska hålla lite mer koll på grindscenen och inte enbart lyssna på NASUMs samlade diskografi om och om igen in absurdum. Enda kritiken är att det kunde låtit lite mindre nytt och tempovarierat men så är jag ju också en bakåtsträvare av rang när det kommer till musik. 

Med detta blickar vi framåt mot helgen!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 32: Sensommarsläpp

Fredagslistan 2022, vecka 31: Europa Endlos: Sverige!

Få kan ha missat sensommarens största tv-händelse, SVTs Hård Rock på Export, vars fyra timmars djupdyk i de mest framgångsrika svenska metalbandens musik och historia verkar ha vunnit samtliga tittares hjärta, hårdrockare eller ej. Själv avslutade jag semestern med att sträckglo hela serien långt in på söndag natt, och det var det värt. Även band jag till vardags skyr som pesten framstod som sympatiska snubbar!

Hur som helst, det var inte svårt att välja listtema efter en sån dos patriotisk nostalgi. Så utan omsvep får ni här en lista på fem gamla nittiotalsfavoriter som jag haft på stereon i snart tjugo års tid. Kanske inte bandens bästa stunder, men de som varit med mig längst.

 

Vi börjar i Göteborg, en stad jag har djupgående personliga band till (mvh nordhallänning). Jag är dock inget vidare fan av "the Gothenburg sound", men AT THE GATES debut "The Red In The Sky Is Ours" från 1991 är något helt annat. Tunn, rivig produktion, progressiva influenser från originalgitarristen Alf Svensson ("känd" från OXIPLEGATZ och BINNIKE BENGT & ROY RÖVMUNS ORKESTER), och kärv folkmusiksfiol. Tveklöst bästa metalskivan från västkusten någonsin, tycker ni annorlunda kan vi ta det på gräsmattan. Här hör ni Through Gardens of Grief.

THERION är av förklarliga skäl mest kända för sin symfoniska operametal som de harvat på med i över ett kvartssekel nu, och det var de tidiga skivorna i den stilen som jag upptäckte och förälskade mig i någon gång på högstadiet. En stil som kanske inte åldrats så väl, om man ska vara diplomatisk. Man bör dock inte glömma bort att bandet inledde sin bana som ett habilt dödsmetallband på det tidiga nittiotalet! På låten Cthulhu från "Beyond Sanctorum" (1992) kommer bandets tidiga bredd fram: grottlik dödsdoom med disharmoniska riff i bästa Voivod-möter-Incantation-stuk, ett par stenkast ifrån Sunlight-banden. Så bra att det nästan ursäktar coverskivan med fransk pop...

Ett annat band som började i dödsdoom men snabbt tog breda kliv därifrån är TIAMAT. Jag upptäckte dem själv genom "A Deeper Kind of Slumber" och "Skeleton Skeletron" på Varbergs bibliotek (!), men tredje fullängdaren "Clouds" från 1992 var första skivan jag köpte. Mitt första intryck av skivan var att omslaget i en Ginzakatalog både skrämde och lockade, med sina mystiska färger och den korsfästa kråkan. Kunde det här vara satanistisk musik, på riktigt...? Klart fjortonåriga jag inte kunde motstå. Och än idag är det en av mina absoluta doom metal-favoriter. Oerhört bra trumspel, inte minst. 

Min vana trogen upptäckte jag CANDLEMASS i helt fel ände: 1999 års "From the 13th Sun". Leif Edling och gänget stod här som allra längst ifrån den episka doom de skapade på åttiotalet, och har istället djupdykt i de fem första BLACK SABBATH-skivorna. Även om det ibland handlar om rena riffstölder är albumet inte en klon, utan har definitivt en egenhet. De många psykedeliska synthutflykterna och kryptiska låttitlarna bidrar definitivt . Det är ingen Bewitched eller Solitude, men Arx/NG 891 (döpt efter en skulptur av Lars Vilks och en galax) är bara en av flera riktigt tunga hits på "From the 13th Sun".

Såklart, ingen lista utan black metal. Jag ska vara ärlig att jag hörde DAWNs "Slaughtersun (Crown of the Triarchy)" i sin helhet relativt sent, men avslutande elvaminuterssymfonin Malediction Murder var med på en samlingsskiva (Necropolis/Elegy, only true heads will remember this) som jag spelade sönder och samman. "Slaughtersun" tillförde kanske ingenting unikt till den stora svärm av melodisk black metal som dominerade i Sverige under sent nittiotal, men i de utdragna arrangemangen - förutom ett mellanspel är den kortaste låten 8 minuter - ryms både en pampig melankoli och stolthet jag inte riktigt hittar någon annanstans. 

Nähä, dags för helg! Listan hittar du här!

/Andreas