Fredagslistan 2025, vecka 10: 8 mars

Imorgon lördag är det 8 mars, Internationella Kvinnodagen, och det vore tjänstefel att inte uppmärksamma detta på något sätt. Jag tänkte lyfta ett gäng frontkvinnor inom den lite extremare hårdrocken, som varit tidigt ute med uttryck som är vardagsmat idag men definitivt inte var det på åttio- och nittiotalet . Låtarna hittar ni här!

Vi börjar med EBONSIGHT, en trio från Istanbul som sägs ha varit det första helt kvinnliga black metal-bandet (de bildades 1991). De gjorde bara två demos 1994 och 1997, som av någon helt oförståelig anledning aldrig verkar ha återsläppts, ens som bootlegs. Bakläxa till alla bolag som lever på att mata ut gammalt arkivmaterial. "Dying Breath of Ephesians", As the River Runs Through the Pain, 1997.

Härnäst: THORR'S HAMMER. Även detta en kortlivad orkester, som existerade bara någon månad 1994-95 när norska Runhild Gammelsaeter var utbytesstudent i Washington (staten), och hängde med grabbarna från SUNN 0))) med mera. Fruktansvärt tung dödsdoom, med vaga folkloristiska tendenser. "Norge", Dommedagsnatt, 1998.

Blev det för långsamt? Då höjer vi tempot med britterna i ADORIOR, frontade i trettio år av Melissa "Jaded Lungs" Gray. Bland den mest hatfyllda black/death metal som någonsin spottats ut av någon slags människa. Fjolårets återkomst Bleed on my Teeth var en käftsmäll, men här tar vi en låt från debuten: "Rain sisters", Like Cutting the Sleeping, 1998. 

Vi backar bandet. Vem var egentligen först som kvinna att fronta ett döds/grindband? Sannolikt Lori Bravo, som startade NUCLEAR DEATH 1986. Total kakafoni, formlöst mangel och en av hårdrockens mest extrema vokala uttryck. Om ni vill må riktigt dåligt kan ni läsa texten till den här låten: "Days of the Weak", …For Our Dead… EP, 1992.

På tal om åttiotal så släppte brittiska SACRILEGE sitt debutalbum 1985, en tidstypisk mix av thrash metal och den svärdsvingarcrust som britterna gjorde så bra. Senare drog de mer åt doom-hållet. Boss bakom mikrofonen genom årtiondena: Lynda Simpson. "Shadow of Mordor", Behind the Realms of Madness, 1985.

Listan började med det sannolikt första helkvinnliga black metal-bandet, så vi avslutar med deras ungefärliga motsvarighet inom dödsmetallen: MYTHIC, från Pittsburgh. (Enligt uppgift var DERKETA tidigare, men skit samma.) Mer åt det doomiga hållet än Florida-scenens snabb-tekniska mangel, det blev tyvärr bara en EP men vilken EP sedan! Vi tar hela Mourning in the Winter Solstice, 1993.  

Listan hittar ni här, god helg!

/Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 34: Europa Endlos - Medelhavet

 

 

Den antropocena sensommarhettan hänger kvar som en kvävande filt över de södra delarna av riket, så det är väl rimligt att få lite medelhavsfeeling innan hösten förhoppningsvis knackar på? Eftersom vissa av länderna inte riktigt dignar av band jag har koll på får det bli en båtluff istället längs den europeiska sidan av havet, rätt ut i Atlanten.

Vi börjar längst österut och djupast i underjorden: är ni nere med EBONSIGHT? Enligt uppgift det första helt kvinnliga black metal-bandet, som drog igång som en trio redan 1991. (Av någon outgrundlig anledning finns det ingen samlingsutgåva av de två demos de släppte på nittiotalet. Tjänstefel från exakt alla skivbolag någonsin. Men visst, vi kan ta en ny Mayhem-kassettbox, det behövs.) Låten vi hör här är Dying Breath of Ephesians, från demon "As the River Runs through Pain" (den finns även på samlingsplattan "Awakening: Females in Extreme Music", från 1997).

Cypern är inte ett land med speciellt många metalband, så desto gladare blev jag när jag bläddrade fram NECROSADIST i en Malmöbutik tidigare i år - cyprioter, femtio spänn, och dessutom bra! Nån slags maxad blackdeathbröt. Här får ni titelspåret till enda albumet "Abstract Satan". Något för alla mangelfantaster.

Grekland sedan har en lång historia med black metal i en lite egen stil - Necromantia, Varathron, Rotting Christ, Zemial, med flera. Ofta slött tempo, mycket synthar, gärna extremt högt mixad bas, väsande sång, det var något i det grekiska vattnet i nittiotalets begynnelse. Här får ni NERGAL, The Wizard of Nerath, från skivan med samma namn.

Italien har jag redan avhandlat till leda på den här bloggen, så svartkonstnärerna i MORTUARY DRAPE känner ni redan till. Deras nästan längsta låt, och helt klart en av de bästa: Laylah, från "Tolling 13 Knell"! Det låter precis som omslaget ser ut. Stark rökelse.


(Vän av ordning noterar att både Balkan och Frankrike får stå åt sidan idag - vad gäller Albanien och Kroatien känner jag verkligen inte till några band därifrån, och Frankrike behöver minst en separat lista, antagligen två. Jag känner bara till ett korsikanskt band.)

 

Spanien nu! Inte ett framstående hårdrocksland direkt, men det finns ändå band. Efter en radda svartmetallockultister behöver vi lite motorsågar, och det bjuder KÖRGULL THE EXTERMINATOR på! Metal Fist Destroyer! Spaniens argaste kvinna på sång, och Spaniens otajtaste trummis på trummor. Rått så det förslår, otyglad thrash metal så långt ifrån Bay Area du kan komma. (Bandnamnet är från Voivod, om ni inte visste.)

Vi passerar Gibraltar, och når ännu öppnare hav; seglatsen når sin slutpunkt i Lissabon där vi hittar DAEMONARCH. Vilka tusan är det undrar ni? Det enkla svaret är ett kortlivat sidoprojekt till MOONSPELL, som gjorde ett enda album, "Hermeticum". Lustigt nog ett av de första black metal-band jag hörde, eftersom de låg högst på listan på mp3.com-sidan typ 1999. Incubus hette låten, och den är fortfarande en demonisk-symfonisk jädra banger. Lyssna och njut.

Och därmed: helg! Listan hittar ni här!
/Andreas