John William Waterhouse - The Magic Circle, olja på canvas 1886.

När man har halvdana perioder i livet blir det lätta och lediga teman i fredagslistan, idag kör vi häxor! Antalet metalband som heter häx-nånting eller har låttitlar åt det hållet är väl lika många som Elon Musk har tioöringar gissar jag så här finns det verkligen att ösa ur. Jag har valt en handfull på måfå och listan finns både här och längst ner i inlägget (idag i Spotify-format).

VENOM får inleda med klassiska Don't burn the witch. Inte mycket mer att orda om där utan det är bara att vässa Blåkullakvasten.

Nummer två är ett band som är givet i listan, nämligen WITCH VOMIT. Denna glada kvartett från Portland har utövat dödsmetall sedan 2012 och ganska nyligen släppt albumet "Funeral Sanctum" som inte alls är oävet. Men idag lyssnar vi på Buried deep in a bottomless grave som också är titelspår på förra fullängdaren som kom 2019. För övrigt vill jag gärna se ett svenskt band som plockar upp den här tråden och namnger sig HÄXKRÄKS.

Och nu blir det peak stoner och doom med ELECTRIC WIZARD! Oj vad jag har saknat att lyssna på dem inser jag när jag ger albumet "Witchcult Today" en genomlyssning. Men mitt hjärta ligger ändå stadigast hos "Dopethrone" från år 2000 så det blir en låt därifrån istället, Funeralopolis närmare bestämt. Men ge gärna häxskivan en chans också. Tänk att något som går så långsamt kan vara så bra. Oj oj oj.

HEXVESSEL från Finland beskrivs bäst som psykedelisk folkrock spetsad med black metal, doom och goth. Ett trevligt koncept och "Polar Veil" från 2023 är inget undantag från den formulan. Låten A cabin in Montana är majestätisk och trösterik, atmosfärisk och sorgsen och handlar förstås om Unabombaren. Allt man behöver!

Från det mer finstämda kliver vi över till mangel och ös och det klassiska Floridabandet BLACK WITCHERY. Här går det fan undan. BLACK WITCHERY har hängt med sedan 1996 med sångaren Impurath i spetsen och jag hoppas de fortsätter ett bra tag till. Holocaustic Church Devestation handlar om det man tänker sig - Gud och satan och sånt. Fem av fem häxhattar.

Slutligen skänker vi Elin i Horsnäs en tanke. Horsnäs ligger en bit utanför Ljungby och Elin var en av de första kvinnor som avrättades för häxeri i Sverige år 1611. Högst oklart om hon var en häxa eller bara en fattig kvinna med otur men hon erkände att hon mördat sin förste make Niels med arsenik, vilket kanske eller kanske inte stämde med tanke på vilka metoder som användes för att få fram erkännanden på den här tiden. Bödeln i Jönköping, Mäster Håkan - en man som gjort sig känd för att ta emot mutor till höger och vänster - gjorde processen kort med Elin. Tråkig attityd både från dåtidens kvinnosyn och Mäster Håkan tycker jag.

Med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2024, vecka 22: Häxfeber!

God Jul på er! Vi är många som sörjer att såväl trillingnöten som körsbär i likör har utgått ur Aladdin-asken (grav förbannelse över hiskeliga fläder och hallonlakrits) men som tur är får vissa traditioner finnas kvar. Därför kommer nu som utlovat andra delen av min årsbästalista för 2021 som påbörjades för några veckor sedan. En lista som ni med fördel kan spränga in som kulturell paus i den första halvan av Die Hard, precis innan ni tar en påfyllning av mosterns berömda ris à la Malta. 

WITCH VOMIT - "Abhorrent Rapture". Klockren och fläskig döds-EP från Portlandbandet som har ett gott öga till häxsamplingar. Jag längtar redan efter nästa fullängdare! Pluspoäng för ljuvligt omslag.

MARE COGNITUM - "Solar Paroxysm". Precis som Martin så charmas även jag av det här enmannabandets uppvisning i atmosfärisk black metal. Fem av fem näsdukar för känslomässig påverkan vid genomlyssning.

NERVOSA - "Perpetual Chaos". Brasiliansk thrash när den är som bäst. Jag har återkommit till det här albumet under större delen av året och hittar fortfarande nya favoritpassager.

DEMISER - "Through The Gate Eternal". Första fullängdaren för DEMISER som på ett förtjänstfullt sätt blandar black och thrash. Det här är kort sagt svängigt något så djävulskt. 

ASPHYX - "Necroceros". Det är omöjligt att inte ha en varm plats i hjärtat för ASPHYX trots att ingen av originalmedlemmarna är kvar längre. Den här plattan bjuder på lite av allt - snabbt och långsamt, fokuserat och mer utsvävande men framför allt ett strålande riffarbete.

THE CROWN - "Royal Destroyer". Värdigt som ett gammalt gott årgångsvin mullrar THE CROWN in och tar en promenadseger i grenen svensk döds.

CEREBRAL ROT - "Excretion Of Mortality". Dedikerad dödsmetall med inälvstema blir sällan mer stilsäker än så här. Bröt, doom och riviga solon en masse.

DORMANT ORDEAL - "The Grand Scheme Of Things". Ambitiös polsk döds med förkärlek för driv och meckighet i gitarrarbetet. Känsloregister i bakgrunden i form av melodiska mattor gör att det låter nytt men på ett sätt som inte stör.

STEEL BEARING HAND - "Slay In Hell". Löjligt bra blandning av döds och thrash med tema svärd, mer än så behöver inte sägas utan det är bara shut up and take my money som gäller.

RAPTURE - "Malevolent Demise Incarnation". Av de tretton band med samma namn listade på Encyclopedia Metallum vågar jag nog påstå att det här är det mest habila av RAPTURE-band. Dödsmetall i botten och thrash därtill, pluspoäng för ivrig sånginsats.

Med detta sagt och bordlagt har det nu blivit hög tid att börja lukta på glöggen. På återseende 2022!

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 51: Årsbästa del 2

Gomorron och muntra midsommarhälsningar! I dagens lista har jag tagit en titt på blandade nysläpp med temat totalt mangel främst från staterna men även ett portugisiskt bidrag har nästlat sig in. Utan krusiduller och omsvep kör vi igång midsommarmangel deluxe!

Lite dödsmetall med klara bay area thrash-vibbar, kan det vara något? Ja, jag tänkte väl det! LACERATION har varit aktiva i ungefär 15 år och släpper snart fullängdaren "Demise" på Rotted Life Records. Från den har jag valt spår fyra - Monolith - som är en klassisk upptempo-smocka som kommer med en stark uppfordring om att dansa ringdans i snabb fart. Inget man inte hört förut men icke desto mindre väldigt trevligt. Kan tilläggas att LACERATION är ett mycket vanligt förekommande bandnamn och att det i detta fall rör sig om gänget från Kalifornien så slipper ni blanda ihop det.

Vi går vidare med WITCH VOMIT som medelst sin musik av det mörkare slaget behandlar ämnen så som nekrofili, depression och lite annat gott och blandat. EP'n som släppts heter "Abhorrent Rapture" och från den kommer Purulent Burial Mound som bjuder på fullt ställ likväl som ett och annat gitarrsolo, lite häxsvaj och ett par hekto attityd. Growlet är heller inget att leka med utan här menar man vad man säger, eller jag menar gurglar. Fem av fem kyrkbränningar i betyg av mig för denna totala promenadseger i ondska.

I likhet med tidigare nämnda LACERATION finns det en uppsjö av band som heter GNOSIS och listans tredje bidrag dukas upp av GNOSIS från Miami som spelar en trevlig black metal med dödsinslag. "Omens From The Dead Realm" såg dagens ljus 14:e juni på Nuclear War Now! Productions och från den kommer förstaspåret Conjuration Of The Nemesis. Vid första lyssningen tänkte jag att det lät som att en trummaskin var inblandad men när jag kollade upp det hela visade det sig vara en fullt mänsklig bandmedlem med helt vanliga armar. Eller ja, armar med imponerande precision och taktkänsla skulle jag vilja påstå. Det här är överlag riktigt väl utförd black metal med stor rymd i ljudet och kraftfull ockultism i texterna.

CEREBRAL ROT kommer från Seattle och är relativt nya i sammanhanget, bandet bildades så sent som 2016 med medlemmar som spelat i lite blandade andra band sedan tidigare. "Excretion of Mortality" heter fullängdare nummer två i ordningen och redan på omslaget kan vi gissa oss till ungefär hur denna anrättning kommer att låta. Som mycket murkig och brötig inälvsdöds är det korta svaret på den frågan och det sitter ju som bekant aldrig fel i en fredagslista. Vile Yolk Of Contagion är en svängig bit och torde tilltala alla som har ett gott öga till band i stil med CARCASS.

Portugisiska IRAE får knyta ihop veckans säck med sin kompromisslösa uppvisning i rå black metal på EPn med det episka namnet "Dangerovz Magick Zpells from the Mesziah of Death". Som trivia kan tilläggas att den här låten är den i listan som min katt är mest skeptisk till men vi har å andra sidan ganska olika åsikter om det mesta. Den vokala insatsen i låten Part 1 får mig att tänka på herr Nattramns härjningar i SILENCER, som en sorts hemsökelse snarare än sång. Personligt och intimt som en noga utvald (och tillika utspottad) besvärjelse är känslan som uppstår när man lyssnar på IRAE och det är ju gott så. Riktigt bra musik att inleda midsommaren med när allt kommer omkring, så på med liksmink och nitarmband, korka upp jordgubbarna och inta första bästa gräsmatta så kör vi lite helg nu.

På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 25: Midsommarmangel deluxe!

Fredagslistan 2017, vecka 33: Sommarsvärtan

Ohoj i stugan!

Visst är det något särskilt med sommaren ändå. Jag tänker inte främst på lättsinne och linnekläder nu, även om det också är förekommande komponenter. Nej, jag är ute efter den där svärtade känslan som sommaren också för med sig. Den oefterhärmliga lukten av tryckande dallrig högsommarvärme, bilköer som slingrar sig över ljummen asfalt, övermogen frukt, bananflugornas herre, dammiga festivalområden i obarmhärtig sol, den pikanta doften av halvrutten tång som sänker sig över badstränderna när kvällen tar vid. Hösten är klar och tydlig men sommaren är grumlets och kvalmets tid då världen ligger uppsvälld som ett kadaver i värmen, väntandes på fluglarvernas snara ankomst. Just den känslan av förruttnelse låter jag veckans fredagslista förvalta. Utan further ado kavlar vi upp ärmarna och gräver ner händerna i denna mustiga ljudmassa!

THY CATAFALQUE inleder med Éló Lény från albumet "Sgùrr". En helt fenomenal smältdegel med experimental, folk, black och något elektroniskt inslag här och var. Naturromantiskt och utflippat, samtidigt väldigt ösigt och melodiöst i sitt upplägg. Blir ni kloka på den beskrivningen? Nej, trodde inte det - den här musiken är helt enkelt svårbeskriven och samtidigt svårt bra! Jag lyfter på hatten för detta episka enmansband från Ungern (bestående av Tamás Kátai) och gör en mental note på att gå igenom karlns övriga diskografi vid tillfälle.

Vidare så till sludgeputtriga SERPENT OMEGA, hemmahörande i Stockholm. Pia Högberg gör ett mycket tjusigt jobb med det vokala i Skullwand, hon lyckas vara raspig och släpig på samma gång men utan att för den delen förlora i energi.

Det kanske inte är ett under av originalitet vi bjuds på i denna självbetitlade fullängdare men det finns ett personligt anslag och en dynamik i musiken som bådar mycket gott inför framtida släpp. SERPENT OMEGA har dessutom en sorts rå skitighet som liksom inpregnerar öronen på ett högst sympatiskt sätt.

DAWN OF DISEASE härnäst och en form av köttig krigs-dödsmetall i låten Akephalos. Mid-tempo-melodiskt, halvhårt och hyfsat agressivt till sin natur. Vissa blinkningar till AT THE GATES, på det bra sättet, med andra ord. Det är knappast någon hemlighet att undertecknad föredrar Stockholmsscenen framför Göteborgsditot om vi snackar dödsmetall från -90-talet men det här stryker mig ändå riktigt medhårs.

DAWN OF DISEASE var aktiva mellan 2003 och 2007 och tog sedan en paus fram till 2009 och tröskar på än till denna dag, signade på Napalm Records.

WITCH VOMIT från staterna sparkar loss som nummer fyra i listan. Häxkräks, vilket strålande namn det är! Man blir glad redan vid första anblicken. Doomed in the Realm of the Dead är en härlig döds-dänga från Ep:n "Poisoned Blood" som släpptes i juni.

Som låttextinspiration listar WITCH VOMIT de klassiska ämnena darkness, necrophilia, depression och death, vilket ju tyder på god musikalfilosofisk kompetens. Till bandmedlemmar T.T., V.V. och Jason säger jag tumme upp!

Slutet är nära, DEAD CONGREGATION får den äran att vägleda oss genom processen med Only Ashes Remain. Vilket jävla kraftprov till låt alltså! Drygt fem minuter blastbeats, nedstämda gitarrer, onda gutturala growlutsöndringar, ett tempo som går i ömsom headbang och ömsom slow motion, solon som känns relevanta för ljudbilden och inte är fillers, ja ta mig tusan om inte hela metalkvoten fylls på en och samma gång. Med denna magnifika uppvisning i död och förruttnelse tager vi helg mina vänner!

På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 33: Sommarsvärtan