Nu när maj snart är över oss har det blivit dags att se vad för nytt som släppts de senaste månaderna som kanske glidit under radarn.

Efter att VANUM släppte fina ”Ageless Fire” 2019 var förväntningarna stora inför nya albumet ”Legend”. Med nya skivan har man rört sig mer mot det episka vikingahållet än tidigare och det behöver alls inte vara fel men möjligen att det saknas en liten spets i själva riffen som vi är vana vid sedan innan. Summa sumarum en fyra av fem för ”Legend” och från den har jag valt Adversary för sväng, elände och triumfant keyboard.

Vi beger oss till grannlandet Finland som faktiskt står för hela tre bidrag i veckans lista. CORPSESSED huserar i Järvenpää och spelar dödsmetall med ockult tema. Relentless Entropy från nysläppta skivan ”Succumb To Rot” inleder med fullt ställ och så fortsätter det genom hela låten med ett klassiskt lite långsammare parti i mitten. Det här är musik som vänner av den gamla skolans dödsmetall inte blir besvikna på. Guldstjärna i kanten för tjusigt omslag.

Från Chile och närmare bestämt Santiago kommer nästa band som lystrar till namnet SUPPRESSION. De har släppt två demos, en EP och så nyligen den första fullängdaren med den poetiska titeln "The Sorrow Of Soul Through Flesh". Tematik som död och förruttnelse står högt i kurs hos det här bandet och det bådar ju gott. Väl utförd dödsmetall med en riktigt trevlig vokal insats av det mer gutturala growlslaget gör låten Monochromatic Chambers till en riktigt trevlig anrättning.

Tillbaka till Finland för listans nummer fyra, DESOLATE SHRINE och albumet "Fires Of The Dying World". Klassisk nordisk dödsmetallkänsla här med doomiga och tekniska inslag. Echoes In The Hall Of Vanity är en svängig historia på så sätt att den konstitueras av ett ganska varierat men malande bröt kryddat med thrashiga riff. Det här är ett habilt band som följer en konsekvent misantrop/nihilistisk linje med sina skivor. Föredömligt!

Vi avslutar med ännu mer finländskt svårmod i form av AETHYRICK. En stor portion atmosfärisk black metal med såväl dynamik som keyboard är vad som bjuds på nya fullängdaren "Pilgrimage". Det här är filmisk musik med eländig sång och smäktande körer och jag har lätt att föreställa mig A Brother Of The Stars som stämningshöjande bakgrundsmusik till valfri rollspelskampanj alternativt skogspromenad. Till detta ett naivistiskt skivomslag i korallnyanser som i ärlighetens namn kanske inte är jättesnyggt men oerhört passande för musiken.

Med detta tar vi helg!

/Susanne 

Fredagslistan 2022, vecka 17: Kvartalsrapport

Fredagslistan 2015, vecka 51: Kvartsamtal

2015 närmar sig så sakteliga sitt slut. Tack och lov! Detta har varit ett veritabelt skitår på så många plan men lyckligtvis inte musikmässigt. Där har vi snarare hittat guldkorn både här och var. I och med årsbokslutet kallar jag in ett gäng band till kvartsamtal (som det hette på min tid) för att klappa på axeln, säga "bra jobbat, fortsätt så!", klistra guldstjärna i kanten samt ge en mental high five i fikarummet. Jag skulle inte vilja säga att det här är årets absolut bästa skivor, kan finnas sådant jag missat som skulle platsat bättre och en vill ju icke förhäva sig, men de är onekligen mycket väl godkända album.

Jag har valt exakt en låt per platta på måfå som smakprov, ni ska naturligtvis lyssna igenom HELA skivorna för bästa effekt men spellistan hade ju blivit så hiskeligt lång med kompletta album i så jag fick sätta ner foten. På ett ungefär lika många band representerade här som det finns mellanstadieelever i en skolklass, låt säga 4B. Jag har med flit inte tagit med något av de alster som Martin nominerade härom veckan, enkom för att de har ni redan koll på. Håll en vuxen hårt i handen för nu kör vi!

OUTER HEAVEN lirar doom/sludge på det sätt som triggar min "spela snabbare!"-reflex, men oj så fint det är när man kommer in i malandet. Tänk på långsamheten så att du helgar den, som vi brukar säga. Album: "Diabolus Vobiscum".

LEVIATHAN är ett enmansband från San Fransisco som tillverkar black metal av det mer kaotiska slaget. Vilken frenesi! Vilket knas! Hur gör karln? Vad bra det är. Album: "Scar Sighted".

KJELD, black från Nederländerna men som låter som sprungna direkt ur en mycket kall norsk fjällbäck. Prick allt som är bra har de stuvat in i den här skivan, kapitulera och gå till skogs! Album: "Skym".

IMPERIAL TRIUMPHANT (får mig osökt att tänka på elefant och har en låt på detta album som heter Krokodil) spelar åt det avantgardistiska hållet men utan att bli alltför bajsnödiga. Det tackar vi för. Album: "Abyssal Gods".

CHAPEL OF DISEASE kommer från Cologne (fniss) som ligger i Tyskland. Svängig döds på bästa gammelskolsmanér, lite experimentverkstad på det och slutligen ett fruktansvärt snyggt skivomslag. Heja! Album: "The Mysterious Ways of Repetitive Art".

TRIBULATION. Ack, ack som jag belackade detta album till en början. Jag var förälskad i första fullängdaren, blev förargad av den andra och avfärdade denna nr 3 i ordningen som rent fnys-humbug. Jag hade fel och tar tillbaka, det här är bra. Album: "The Children of The Night".

NECROWRETCH nästa! Uj vad bra! Snabbt går det och glad blir man av detta episka mangel i den mer svärtade dödsskalan. Extra plus för galopptakt. Album: "With Serpents Scourge".

DESOLATE SHRINE visar var det nihilistiska skåpet ska stå! Bra growl, skön känsla av "hej, vi kröp just upp ur gammal gravjord". Hade jag ägt en häxhatt skulle jag lyft på den till detta. Album: "The Heart of the Netherworld".

ISVIND kommer fra Oslo och avhandlar ämnen som döden, ondska och vinter. Vad kan gå fel i detta? Svar: absolut inget. Utom möjligen bandnamnet, men det är fortfarande miltals bättre än exempelvis SNÖTÅRAR. Album: "Gud".

MOONREICH. Hurra för MOONREICH! Jag har fastnat stenhårt för riffandet här, skönt driv även från trumsektionen. Album: "Pillars of Detest".

SCYTHIAN gillar BATHORY och skriver låtar om krig. Det är raka rör som gäller här på bästa gammeldödsmanér. Frågor på det? Nej, tänkte väl så. Album: "Hubris in Excelsis".

HOPE DRONE hade jag med härom veckan. De slinker med här också, av den enkla anledningen att de gör snorbra musik. Album: "Cloak of Ash".

NECHOCHWEN, ett namn nästan lika outtalbart som AKERCOCKE. De spelar så vacker folkmetall att det näst intill uppenbarar sig skräp i ögonvrån. Heja mysledset! Album: "Heart of Akamon".

BLACK BREATH har slagit av på takten bitvis på nya plattan. Det är både bra och dåligt, vissa band har sannerligen förtjänst av tempot och Svarta Pustet är ett av dessa. Trots det är det skojsigt att få lite variation och en något tyngre ljudbild än vi är vana vid. Album: "Slaves Beyond Death".

BLACK FAST - från flåsigt svart till snabbt sådant! Thrash för fulla muggar kommer lastat. Bra driv och melodi i detta. Man har dessutom stuvat in gitarrsolon som känns legitima och inte irriterar mig, bara det är en bedrift. Album: "Terms of Surrender".

FLUISTERAARS betyder viskningar på holländska. Hur var det här då? Jo tack bra, atmosfärisk black med väsig sång. Ibland blir trummorna platta men det kan jag förlåta. Krispigt ljud och skön fräschör på det bådar gott inför kommande släpp. Album: "Luwte".

VI heter nästa akt och kommer från Frankrike. Gillar man DEATHSPELL OMEGA kommer detta sitta som en bit knäck i visdomstanden, dvs fast förankrat. På med ritualkåpan och öka volymen, här ska svartmässas! Album: "De Praestigiis Angelorum".

ENSLAVED härnäst. Den här skivan är nästan lika bra som fabulösa alstret "RIITIIR" och det vill inte säga lite. De kommer undan med rensången, growlandet är fantastiskt. Album: "In Times".

INVOKER känns som en riktigt välbevarad hemlighet, hörde bandet först härom dagen och föll som en julgran på en gång. Jag är väldigt svag för DISSECTION och det här ger mig liknande vibbar musikmässigt. Lyssna och njut! Album: "Aeon".

Och härmed tar vi rast, gör pausgymnastik samt äter en välförtjänt clementin. Snyggt jobbat, klapp på axeln och god helg!

Fredagslistan 2015, vecka 51: Kvartsamtal