Gott folk!
Det är dags för en ny omgång ganska ny musik som har släppts den senaste tiden som jag tycker förtjänar er uppmärksamhet och er tid. Och det kommer, såklart, att spreta en hel del - men det är ni ju vana vid, haha!
Vi kör!
Hannes Grossmann har dykt upp med oregelbundna intervall här på bloggen. Denne tyske multiinstrumentalist förknippar jag främst med en ruggig förmåga att straffa pukor och andra trummor i ALKALOID och BLOTTED SCIENCE, men hans soloeskapader är nästan mer intressanta. Han släppte i dagarna sin fjärde platta, "To Where The Light Retreats" och den är precis som hans tidigare alster så satans sympatisk att ni kommer smälla av. Här finns teknikalitet kopplat till ett djävulskt sväng som är djupt sympatiskt.
Ni anade kanske att Linköpings THE GREAT DISCORD skulle dyka upp någon gång under det här året. Förmodligen känner ni till att jag har gillat det här bandet sedan första skivan kom ut 2015, och när de nu är på gång med nytt material så är det ju en no-brainer när det håller sådan kvalitet som nya
Blood And Envy att de kommer med i en fredagslista. Väldigt mycket RAMMSTEIN över den här låten, och om ni vill veta mer om kommande skivan så rekommenderar jag att ni kollar på en intervju jag gjorde
med Fia och Aksel för ett tag sedan.
Stort hopp vad gäller soniskt uttryck, för nu blir det black metal för hela slanten. Jag älskar prick allt med kanadensiska SPECTRAL WOUND, och det kanske slår er med häpnad då jag sannerligen inte är den störste av förkämpar för just black metal av oss här på bloggen. Men det här bandet levererar musik med sådan episk grad av mäktighet att jag baxnar. Det är rått, det är piskande rent av, men med en sådan satans känsla för melodier att jag osökt kom att tänka på hur jag uppfattar ANAAL NATHRAKH. Jag drämde i med en betygsnia när jag recenserade "A Diabolic Thirst" på WeRock så ni fattar att den skivan är något alldeles extra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst egentligen, men jag har gillat
Fair Lucifer, Sad Relic lite extra sedan första lyssningen.
Sent på bollen när det gäller ALLUVIAL. Jag skyller helt på att jag inte får promos från Nuclear Blast alls, haha! Ni kommer inte att bli förvånade över att det här bandet är med. Atmosfärisk death metal av det modernare snittet brukar få mig att plocka fram uppskattande prosa, och jag finner det här bandets musik djupt tilltalande. Den har tyngd, sväng, driv, fantastiskt instrumentellt kunnande och en dräpande sånginsats av sångaren Kevin Muller.
Kommer ni ihåg att vi har skrivit om SPELLCASTER? Det bandet finns ju inte längre, men medlemmarna bildade både IDLE HANDS/ONTO OTHERS och så SILVER TALON och jag kan inte säga att jag har så mycket övers för IDLE HANDS även ifall jag vet att det bandet uppskattas av många. SILVER TALON lirar en fin mix av heavy och power metal. Faktum är att sångaren Wyatt Howell låter som en mix av Kiske och Geoffrey Tate när han fortfarande kunde sjunga. Med ett satans självförtroende lirar bandet här det mesta av oss.
Vi tar helg på det!
/Martin
Portland i Oregon har av många hälsats som den mest metalstinna staden på planeten, och ja det kommer en herrans massa band från den staden. Band som ibland har sin hemvist på ansedda Relapse Records, men ibland bara är jävligt bra. Jag lade märke till staden först genom den ganska sympatiska serien Grimm som utspelar sig i och omkring Portland. För en fantasynörd är den serien oftast, ren mumma!
