Så gott folk - Fredagslistan återkommer med stoisk envishet från dignande julmatsbord och allmän försoffning med en fin liten kärvänlig lavett att väcka oss ur avslappningens abyssmala grepp.
Och då passar det ju alldeles ypperligt med att Susanne inleder med en dänga av RAGNAROK. Inte så speciellt namn - inte något märkvärdigt i musikalisk form heller för den delen men inte heller dåligt om ni frågar mig.
Då gillar jag mer isländska BENEATH och deras titellåt från förra årets "Enslaved By Fear". Alls ingen dum platta faktiskt. Teknisk döds. Trummorna låter aningens på fel sida av organiskt om ni frågar mig, men det är sannerligen inte fel på liret från Ragnar Sverrison.
Heter ditt band WEAPON då får du fan ta i för att övertyga mig om att din musik lever upp till bandnamnet. Och helt tokigt är det inte. Jag är fortfarande inte övertygad om att man bör ha hockeykörer i denna typ av musik.
Bättre då med lekamenfylld döds från DAEMONICUS. Nedstämt så att gomseglet får vind i...ja, seglet. Sen får jag tillstå att jag alltid kommer gilla band som kommer från Norrland av ren princip. Det känns mer äkta, haha!
Gaahl och King Ov Hells "nya" band GOD SEED följer. Nja. Njaeeeee. Nä. Det blir för skitnödigt för mig. Ni kommer inte undra vad låten heter i alla fall då det mässas lite fint om Alt Liv i inledningen.
Sen har vi en låt från en skiva som flera har gått bananas över, nämligen "The Threnody Of Triumph" av WITERFYLLETH. Ytterligare ett bandnamn som man inte bör säga på fyllan då det slutar på "th". Det låter helt ok, men rör inte vid några hjärtesträngar hos mig i alla fall.
Trygga fina GRAVE följer med i vanlig ordning habil death metal. Man vet vad man får när det gäller GRAVE: inga krusiduller, men låtskrivartalangen inom bandet ligger på en sådan nivå att det aldrig blir dåligt. Och det är i sig imponerande.
Sen kommer NAGLFAR. Och här händer det grejer. Fan, vilket fint driv det är i
Come Perdition. Det är lite annat än Gaahls alibisjungande kan jag säga när Kristoffer Olivius drar igång raspbanden till stämband. Detta får jag kolla upp mer faktiskt.
DRUDKH - ett namn som låter mer som ett läte man skulle kunna utstöta om man nån gång fick ett slag i magen. Musiken låter ungefär lika angenämt.
Susanne avslutar med ett band som inte är metal. I alla fall inte om vi ska tro Metal Archives som ju har stränga regler för vilka band som läggs in i databasen. TRAGEDY. Och skivan heter "Darker Days Ahead". Jo. Bandet borde ha tänkt efter både angående sitt namn och skivtiteln om ni frågar mig. Men det är ju bara jag, haha!
Usch vilken, för att tala skånska, traderöv jag var idag då. För inte har det varit bättre hos mig - en del gammal skåpmat som jag har återbesökt. De enda banden som jag inte har kört låtar med tidigare är SOPHICIDE ett band som Angry Metal Guy har skrivit en del om, och NOX VORAGO som vi ju återfinner på WeRock i olika sammanhang just nu. Annars har jag mest tänkt som en påse nötter och då blir ju musiken därefter. Så efter det att SOPHICIDE och NOX VORAGO har visat på flinka fingrar drar vi igång DEFEATED SANITY lite som en programförklaring faktiskt. Jag ser
oerhört mycket fram emot bandets kommande skiva. Det är inte svårt att fatta varför när man hör
Psalms Of The Moribund från skivan med samma namn. Jens Staschel som, ja sjunger kanske är fel uttryck men om vi säger manifesterar lite lätt ilska medelst vokala uttryck, på sagda skiva drar igång då blir jag faktiskt lite lugnare till sinne.
Sen lite HATE på det. Skönt med band som håller det enkelt med sitt namn. Inte som WE BUTTER THE BREAD WITH BUTTER som ju kan vara det sämsta bandnamnet i världshistorien. Jag tyckte att HATEs "Erebos" var en trevlig skiva. Det låter fortfarande fint om bandet.
Sen måste man ju denna vecka i synnerhet köra BEHEMOTH som en ren manifestation mot religiösa bakåtsträvare. Låttiteln är bra:
No Sympathy For Fools. Nog sagt.
Sen lite faraomangel.
Lashed To The Slavestick från "Annihilation Of The Wicked". NILE. Jajemensan.
Sen ska vi vräkas över av mäktigheten i FLESHGOD APOCALYPSE (namnet,
namnet!) och
The Deceit från "Agony". Fan vad bra det är.
Jag avslutar med tre låtar som stänger av hjärnverksamheten på ett sympatiskt sätt: WORMROTs
All Go No Emo, PHOBIAs
Infraction Of Pride och kanske världens mest underskattade band KARENSDAG (där har vi ju ett bandnamn) och deras
Jävla Dret.
Nästa vecka då blir det jävlar i mig en helt annan grej på fredagslistan. Bara så ni vet.
/Martin
