Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
God Jul på er! Vi är många som sörjer att såväl trillingnöten som körsbär i likör har utgått ur Aladdin-asken (grav förbannelse över hiskeliga fläder och hallonlakrits) men som tur är får vissa traditioner finnas kvar. Därför kommer nu som utlovat andra delen av min årsbästalista för 2021 som påbörjades för några veckor sedan. En lista som ni med fördel kan spränga in som kulturell paus i den första halvan av Die Hard, precis innan ni tar en påfyllning av mosterns berömda ris à la Malta.
WITCH VOMIT - "Abhorrent Rapture". Klockren och fläskig döds-EP från Portlandbandet som har ett gott öga till häxsamplingar. Jag längtar redan efter nästa fullängdare! Pluspoäng för ljuvligt omslag.
MARE COGNITUM - "Solar Paroxysm". Precis som Martin så charmas även jag av det här enmannabandets uppvisning i atmosfärisk black metal. Fem av fem näsdukar för känslomässig påverkan vid genomlyssning.
NERVOSA - "Perpetual Chaos". Brasiliansk thrash när den är som bäst. Jag har återkommit till det här albumet under större delen av året och hittar fortfarande nya favoritpassager.
DEMISER - "Through The Gate Eternal". Första fullängdaren för DEMISER som på ett förtjänstfullt sätt blandar black och thrash. Det här är kort sagt svängigt något så djävulskt.
ASPHYX - "Necroceros". Det är omöjligt att inte ha en varm plats i hjärtat för ASPHYX trots att ingen av originalmedlemmarna är kvar längre. Den här plattan bjuder på lite av allt - snabbt och långsamt, fokuserat och mer utsvävande men framför allt ett strålande riffarbete.
THE CROWN - "Royal Destroyer". Värdigt som ett gammalt gott årgångsvin mullrar THE CROWN in och tar en promenadseger i grenen svensk döds.
CEREBRAL ROT - "Excretion Of Mortality". Dedikerad dödsmetall med inälvstema blir sällan mer stilsäker än så här. Bröt, doom och riviga solon en masse.
DORMANT ORDEAL - "The Grand Scheme Of Things". Ambitiös polsk döds med förkärlek för driv och meckighet i gitarrarbetet. Känsloregister i bakgrunden i form av melodiska mattor gör att det låter nytt men på ett sätt som inte stör.
STEEL BEARING HAND - "Slay In Hell". Löjligt bra blandning av döds och thrash med tema svärd, mer än så behöver inte sägas utan det är bara shut up and take my money som gäller.
RAPTURE - "Malevolent Demise Incarnation". Av de tretton band med samma namn listade på Encyclopedia Metallum vågar jag nog påstå att det här är det mest habila av RAPTURE-band. Dödsmetall i botten och thrash därtill, pluspoäng för ivrig sånginsats.
Med detta sagt och bordlagt har det nu blivit hög tid att börja lukta på glöggen. På återseende 2022!
Gomorrn! Då pestens år 2020 nu är över och förbi kan vi ju hålla en tumme eller två för att 2021 blir snäppet bättre. Och på tal om att hoppas på saker finns det en del i den så kallade pipelinen att ha förväntningar på inför det nya året. Därför tänker jag sparka igång den här fredagens lista med albumsläpp jag ser fram emot.
Först ut är 1914 som gör dödsmetall med första världskriget som tema. Vissa skivor sätter sig i muskelminnet och jag minns klart och tydligt när jag hörde geniskivan "The Blind Leading The Blind" första gången i slutet av 2018.
I år ska nästa fullängdare komma från dessa ukrainare och det är så spännande att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Band nummer två till rakning är DARKTHRONE och dessa behöver väl ingen närmare presentation. Fullängdare väntas under 2021 och även om man som jag tycker att de lät bättre förr vill man ju ändå se vad de hittar på för skojs nuförti'n. Om ni mot förmodan inte sett SVT-dokumentären "Helvete" som är en genomgång av den norska black metal-scenens uppkomst på 90-talet kan jag passa på att slå ett slag för den också.
Brasilianska thrashbandet NERVOSA kommer att släppa skivan "Perpetual Chaos" om bara några dagar och har haft vänligheten att lägga upp två spår på Spotify redan nu.
Vi lyssnar till singelsmockan Guided By Evil, skrålar med i hockeyrefrängen och räknar ned tills resten av skivan ser dagens ljus på Napalm Records.
ASPHYX som vid det här laget är en naturgiven institution vad gäller holländsk döds har också släppt ett par låtar samt en singel från kommande albumet "Necroceros" som officiellt utkommer 22/1. The Nameless Elite är en tjusigt malande historia och efter att ha slängt ett getöga på texten ger jag mig på en gissning att det hela handlar om en manöver de allierade genomförde gentemot axelmakterna i andra världskriget.
Vad mer? Jo, THE BODY släpper snart albumet "I've Seen All I Need To See" och det ska bli intressant att se vartåt det barkar. THE BODY är ett band som tar ut svängarna med sin häxblandning av doom/sludge/industri-metal och jag för min del hoppas på att de fortsätter sin inslagna bana med allmänt jobbig stämning, ångestvrål-sång och skräckfilmsklaustrofobi och inte slirar iväg åt något annat håll. Den som lever får se!
Andra akter som kommer med nysläpp under året är bland andra: HARAKIRI FOR THE SKY, TRIBULATION, THE CROWN, ELLENDE, REVULSION, KJELD, BAEST, samt de gamla rävarna OZZY OSBOURNE, IRON MAIDEN, METALLICA och MEGADETH.
Avslutningsvis vill jag säga till år 2021 som ynglingen i det här klippet säger till sin ömma moder Britt-Marie i Linköping - Kör för fa-an! (Disclaimer: tydligen syns inte länken till videon på alla plattformar så om du surfar med mobilen kan det hända att du själv får leta upp det på youtube.)
Måndag till onsdag tillbringade jag i Belgien och Holland besökandes 3 stycken bibliotek som minst sagt har sett till att biblioteksvärlden tittar lite extra på städerna Gent, Tilburg och Amersfoort. Så temat - dock framtaget i samarbete med vår programansvarige Jonas - var ganska givet. Och jösses, det är inte bara bibliotek de är bra på i Belgien och Holland - det fanns minsann ett knippe band som är värda er tid och uppmärksamhet. Vi kör!
Bandet som tar sitt namn efter plötslig spädbarnsdöd kommer faktiskt från Gent i belgiska Flandern. Det här bandet fladdrade förbi i mitt flöde för ett par år sedan utan att jag tyckte att jag behövde bry mig nämnvärt. Men detta är för bra för att förbigås i tystnad. Det finns en fin känsla i bandets ej överproducerade black metal som gör att det nog får bli lite mer av detta gäng i framtiden.
Svårt att komma runt ABORTED som kanske är Belgiens mest kända band - de har i alla fall satt sitt märke på metalscenen under en herrans massa år. Jag pendlar fram och åter till bandet - ibland kan jag inte få nog av denna dödsmetallorkester, ibland så tycker jag annan musik är mer intressant. Men det jag hör på "Terrorvision" är rejält bra, och får mig att glida in i en ny beroendeperiod känner jag.
Ytterligare en no-brainer är ASPHYX som banne mig har sett till att den holländska dödsmetallen har hållit sig lika flämtande efter luft som härligt murken.Med vissa uppehåll så har det här bandet från Oldenzaal - en stad med knappt 32.000 invånare - kavlat ut sin dödsmetall med kompromisslös vivör.
Det coolaste biblioteket vi såg under resan var det i Tilburg. I en gammal verkstad för ånglok med en imponerande takhöjd hade staden byggt ett mycket imponerande bibliotek som räknas som ett av världens bästa. Från samma stad kommer ANTROPOMORPHIA, som vi har skrivit om tidigare här på bloggen och WeRock. Jag tycker att detta band är djupt sympatiska, om än något traditionella.
Och vi avslutar min själ med ytterligare ett band från Tilburg - DODECAHEDRON som är svårt förtjusta i att lira krångligt. Svårt oemotståndligt!
Jag fick lite feeling av Susannes grottande i kroppsvätskor och gick och funderade länge och väl på ett tema som gärna fick sträcka sig över flera listor. Som ni förstår av rubriken ovan så kom jag på det, haha!
De sju dödssynderna är något som förekommer inom katolicismen, och som varande ateist och ej medlem av någon kyrka har jag ju inte någon direkt koppling till dessa, annat än att jag - såklart - såg filmen "Seven"när den kom.
I vilket fall kändes dock ämnet tillräckligt kittlande för att jag i alla fall skulle undersöka om det gick att göra sju listor. Det gjorde det.
På Wikipedia kan vi läsa följande om lust:
Lust, orlechery(carnal "luxuria"),
is an intense and uncontrolled desire. It is usually thought of as uncontrolled
sexual wants. However, the word was originally a general term for desire.
Therefore, lust could include the uncontrolled desire for money, food, fame, or
power.
In Dante'sPurgatorio,
the penitent walks within flames to purge himself of lustful thoughts and
feelings. In Dante'sInferno, unforgiven souls of the sin of lust are blown about
in restless hurricane-like winds symbolic of their own lack of self-control to
their lustful passions in earthly life.
Vill man grotta ner sig ytterligare (och det ville jag, haha!) så får vi också reda på att Asmodeus - en demonkung - anses vara ansvarig för just denna dödssynd.
Asmodeus. Ja, ni ser ju hur jävla lustfylld den gynnaren är.
Vi kör.
Tjolahopp! Det är ju lätt att tycka om GRAVE som, även om bandets musik har stagnerat något på senare år, har bjudit på en hel räcka finfina låtar. Till veckans lista har jag valt en låt från skivan som kom 2008 "Dominion VII". Det fina med GRAVE är att de vet vad de sysslar med. Även om bandet väljer att köra vidare på en formel som spikades för bra många år sedan har de en så pass hög lägstanivå att det finns minst en handfull riktigt bra låtar på varje skiva. Det glasklara valet till veckans lista: Sinners Lust. Lägg gärna märke till det synnerligen SLAYER-lika superwailandet på gitarren i introt!
Jag tänkte att jag måste ju ha med i alla fall en långsam låt i listan, och valet föll på ANATHEMAs ...And I Lust från "Pentecost III & The Crestfallen EP". Liverpoolbandet har varit igång ett försvarligt antal år - 26 för att vara exakt - men har inte seglat in på radarn för min del förrän nu. För att de i alla fall i början av sin karriär lirade doom, en genre jag bara har börjat sniffa på egentligen. Det är mycket sorg och pretentiösa anslag i denna låt. Att recitera hör ju definitivt till pretentionsarsenalen om ni frågar mig. Jag uppskattar verkligen den organiska produktionen som verkligen har sin charm.
Organisk ljudbild är inget som franska AGRESSOR sysslar med, även om fransmännens death metal inte hör till den fullständigt söndertriggade sorten, utom såklart trummisen Romain Goulons bastrummor. Detta är typ A death metal av europeiskt snitt efter den första vågen. Men helt utan förtjänster är det inte. Lust Of The Flesh har ett gött driv och fint gitarrarbete från Andramelech (jag tror inte det är hans dopnamn) och Alex Colin-Tocquaine.
Jomenvisst - jag drämmer till med lite ASPHYX, ett band som jag uppskattar men inte har fallit helt och hållet för. Bandets fina blandning mellan death och doom har dock renderat i att bandet har byggt upp en solid fanbas om jag säger som så. Bandets medlemmar har CV:n som talar för sig själva, och också säger en hel del om genrens problem i att behålla fasta sättningar under längre tid, haha! The Incarnation Of Lust är tagen från bandets 90-tal och "The Last One On Earth" som kom 1992. Lägg gärna märke till Bob Bagchus trumspel som lämnar en del att önska men som ändå har sin charm.
Jag avslutar listan med verkligt klassiska SODOM som tillhör åldermännens skara. Bandet drog igång redan 1981. 1987 släppte bandet "Persecution Mania" med sättningen Tom Angelripper på bas/sång, Frank Blackfire på gitarr och Chris Witchhunter på trummor. På skivan finns det en finfin låt betitlad Sodomy And Lust som minst sagt är en trallvänlig dänga. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på låten och den har fått ett försvarligt antal lyssningar den senaste tiden. Jag älskar bandets goda anslag att breaka vid refrängen för att riktigt hamra in att låten verkligen heter Sodomy And Lust. Sticket är helt fantastiskt och bara lyssna på hur Witchhunters pukor låter!
göra fredagen till den inläggstätaste dagen denna veckan och berätta att jag har satt ner nya skivor på avdelningen idag.
Utan gradering:
ASPHYX - "Deathhammer". Är precis vad titeln så nätt antyder en death metalplatta som levererar utan pardon. 90-talsproddningen gör att jag dyrkar än mer.
I, THE BREATHER - "Truth And Purpose". Metalcore. Är det bättre än AUGUST BURNS RED frågar sig den uppmärksamme bloggläsaren? Nej, det är det inte.
VILDHJARTA - "Måsstaden". Rejält meckigt, nedstämt av bara helvete. Magiskt bra i vissa stunder. Matigt, så det är tur att vi har 4 veckors lånetid på skivor nuförtiden, haha!
BORKNAGAR - "Urd". Henke gav den en 10:a. Jag ger den en stark 7:a.
Gemensamt för skivorna är att de inte finns på Spotify. Det ni.
Veckans vackraste dag är här igen! Fredag och tillika fredagslista. Vi tar igen oss efter utflykten till Tyskland i förra veckan och klipper till med en helt vanlig otematisk lista idag. Jag inleder med en för mig alldeles ny bekantskap som lystrar till namnet GOROD. Dessa franska filurer spelar en sorts teknisk dödsmetall med klart godkänt sväng. Låten The Axe of God inleder således och jag kommer på mig själv med att faktiskt uppskatta den lugna passagen med gitarrsolon och what not. Sådant händer inte alltför ofta på de här breddgraderna ska tilläggas. Nästa band till rakning är ASPHYX och en låt från albumet "Death... the Brutal Way". Det nya alstret "Deathhammer" som i skrivande stund inte existerar på Spotify är ännu ett par snäpp bättre och därför blir det obligatoriskt besök på youtubeklippet här nedanför. Att inleda med frasen: "This is true death metal, you bastards!" ger ju också klara charmpoäng i min bok!
Vi vandrar vidare i floran av band som börjar på bokstaven A med ARSIS och ANOREXIA NERVOSA. Belgisk black (den onda kusinen till Belgian Blue?) och norsk thrash följer i form av ENTHRONED och NEKROMANTHEON. Sedan lugnar vi ned oss några hekto med DÅÅTH och ett kanske otippat inslag i min del av listan: stonergungiga ORANGE GOBLIN. Överraskande bra trots avsaknad av såväl tvåtakt och growl som häxvrål och blastbeats. Efter detta livsbejakande inslag får vi dyka ned i eländets bottenlösa brunn en sväng för att få lite balans i innerörat. INDIANs The Fate Before Fate gör det jobbet väldigt bra tycker jag. (Kanske är inte ordet fate det jag i första hand förknippar med den här låten dock...)
Mysputtriga ALCEST får den äran att avsluta med vackra och vemodiga Faiseurs De Mondes. Hade min franska varit bättre skulle jag kunnat dechiffrera titeln men nu får jag istället gissa hej vilt och jag sätter en peng på att det handlar om någon form av skogsromantiska utsvävningar. Aternativt alltings förgänglighet. Alternativt livet/döden/dimma/fjärilar. Well, hur som helst är det väldigt fint och ohårt.
Rond två inleds med två SLAYER-dängor från klassiska "Seasons In The Abyss": War Ensemble och Spirit In Black. Kan tänka mig att Martin hade svårt att välja och således drog med båda två. Och varför inte, de är ju sanslöst bra. Något mer som faktiskt är sanslöst bra är BARREN EARTHs nya platta "The Devil's Resolve". Jag hörde den häromdagen och tänkte att spår nr 3 - Vintage Warlords hade kunnat passa in bra i min del av listan.
Tur för er att jag inte tog med den säger jag för nu går Bensch fullständigt batshit crazy och drämmer till med hela skivan i ett enda svep direkt efter SLAYER! Total anarki med andra ord. Ja, med en såpass bra skiva är det bara att gilla läget. Jag misstänker starkt att de här låtarna har gått varma den senaste veckan i det Benschska hemmet, eventuellt till grannarnas fasa och/eller stumma beundran. Om detta kan vi dock bara spekulera.
Nå, vad är grejen med de här finländska BARREN EARTH som är så fantastiskt då, undrar ni. Jo, det ska jag säga. Det handlar alltså om progressiv metal av det bättre slaget och vi kan inledningsvis notera ett visst släktskap med OPETH men (och med risk för att svära i kyrkan nu) det här tycker jag är bra mycket bättre. Här fläskas det oblygt på med diverse olika musikaliska element som kanske inte borde passa ihop vid första anblicken: growl, 70-talssväng, folkmusiktralliga melodislingor, lite doom, lite döds, lite tjusiga riff, några skira ljudmattor á la skogsromantik (se ALCEST) och så en smula ödesdiger gothkyla på det. Resultatet blir ett originellt och mycket bra album som växer med varje genomlyssning. Ja, det är helt enkelt bara att tugga i sig hela det här finska buffébordet på en gång och se nöjd ut!
