God afton. Fredagslistan tar idag tag i den stora och kanske kluriga frågan kring hur det kommer sig att man blir som man blir. Hur formas man av årens pressande tryck sakta sakta från kol till diamant (eller möjligen grafit)? Och kanske framför allt, vilka nyckelpunkter formar ens musiksmak? Jag tänker göra åtminstone ett nedslag i min egen historia (kanske blir det fler allt eftersom som rubriken antyder) som påverkat mig i den riktning jag hamnat både musikmässigt och som människa. 

Kamrater, vi beger oss tillbaka till nådens år 1995 och tar en titt på den platta som gick varmast i min cdspelare där och då och som formade min musiksmak å det grövsta. Jag talar om en gratisskiva som medföljde nummer 13 av tidningen Close-Up, nämligen Independent Music For Independent People vol. 1. Den utkom på våren vilket betyder att jag var 17 år gammal och snart skulle fylla 18. Jag hade flyttat hemifrån och bodde i en studentlägenhet i Örebro på 15 kvadrat (plus två extra för kokvrå och toalett, duschen var gemensam och låg i korridoren). Livet var som livet är när man är 17, hårt och svårt och dramatiskt men samtidigt något utöver det vanliga, en sorts magi som är svår att hitta igen. 

Men först en snabb tillbakablick på vad som egentligen hände år 1995:

- Sverige går tillsammans med Finland och Österrike med i EU.

- Homosexuella kan ingå partnerskap i Sverige.

-Windows 95 släpps.

-Det bestialiska mordet på tonåringen John Hron äger rum.

-Varumärken som Kalles Kaviar, Ramlösa, Abba och Ekströms hamnar i norsk ägo.

-Det svämmar över lite varstans, bland annat i Älvsbyn och Guldbrandsdalen men inte i Kap Verde som i gengäld får ett vulkanutbrott.

-En domedagssekt släpper ut giftgasen sarin i Tokyos tunnelbana.

-OJ Simpson åker dit för mordet på sin fru.

Okej, då vet vi var vi befinner oss i historien och går raskt över till musiken! Vid det laget som jag fick tag på den här skivan var jag redan en bra bit inne i både DISMEMBER och DARK FUNERAL men jag vill påstå att det beroendet både klarnade och fördjupades här. Jag hittade dessutom MARDUK via den här samlingsplattan (här var de fortfarande bra) och det vete tusan om det inte också var en av de allra tidigaste bekantskaperna med MESHUGGAH och UNANIMATED. Mycket guld här helt enkelt. Vad hände egentligen med LORD BELIAL och UNANIMATED? Nåväl, låtordningen ser ut som följer:

1. DISMEMBER - Casket Garden ("Casket Garden")

2. DARK FUNERAL - My Dark Desires ("Dark Funeral")

3. STUCK MOJO - Not Promised Tomorrow ("Snappin' Necks")

4. EXTREME NOISE TERROR - Raping The Earth ("Retrobution")

5. MARDUK - The Sun Has Failed ("Opus Nocturne")

6. ENSLAVED - Wotan ("Frost")

7. IMMORTAL - Cursed Realm Of The Winterdemons ("Battles Of The North")

8. EMPEROR - I Am The Black Wizards ("In The Nightside Eclipse")

9. TAD MOROSE - Sender Of Thoughts ("Sender Of Thoughts")

10. DUB WAR - Gorrit ("Pain")

11. MESHUGGAH - Vanished ("Death Is Just The Beginning")

12. IN FLAMES - Ever Dying ("Subterranean")

13. SENTENCED - Nepenthe ("Amok")

14. LORD BELIAL - Satan Divine ("Kiss The Goat")

15. UNLEASHED - Victims Of War ("Victory")

16. UNANIMATED - Life Demise ("Ancient God Of Evil")

Jag tänker inte gå in och prata om varje låt för sig utan vill istället uppmana er att i tanken färdas tillbaka till den där studentlägenheten på Rudbecksgatan, tänk att ni är 17 och att er äldre kompis Glenn fixat både folköl och en påse chips, luta er tillbaka och lyssna igenom skivan i sin helhet och njut. Ni har för några veckor sedan gått från platinablont hår till kolsvart och det krävdes tre genomfärgningar för att få den manövern att gå igenom. 

Låtmässigt var jag oerhört svag för samtliga bidrag på skivan förutom dessa fem:

Nr 3: skeptisk till all rap-metal som inte var CLAWFINGER (och det står jag fast vid än idag), nr 9 som kändes för utsvävande och melodisk, nr 10 fick jag inget riktigt grepp om, nr 12 för det symfoniska i slutet och nr 13 - ballad, vadfalls! 

Nog med introspektion, nu tar vi helg! Eftersom jag känner mig bjussig idag får ni även en hälsning från mitt forntida jag samt mina ögonbryn anno 1995.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 19: Hur man blir som man blir, del 1.

Fredagslistan 2023, vecka 11: Till skogs!

 

Gott folk! I takt med att jag blivit äldre så har naturen kommit att betyda allt mer för mig. Då jag växte upp i Karlskrona, mitt i havet, var man inte bortskämd med natur i växtform i någon större omfattning. Kanske är det därför som jag, något amatörpsykologmässigt, numera älskar att så fort jag tittar ut från bostaden kan se träd. Riktiga skogskännare skrattar nog åt mig, då det inte är fråga om någon skog i egentlig mening, men ändå. 

Denna veckans fredagslista går i detta tema: skog. Nu kanske ni tror att det bara kommer att bli black metal - för jösses vad med låtar jag skulle ha kunnat trycka in i listan om jag kört på detta spår. Istället blir det en ganska varierad lista med allt från groovig rock, progressiv black metal, post-metal och death metal. Jag vågar påstå att de flesta kommer att hitta minst en låt att gilla i veckans lista. 

Vi kör!

GREEN LUNG från London, England lirar en oerhört svängig och djupt beroendeframkallande stoner/doom/rock som jag haft vansinnigt svårt att slita mig ifrån. Från magiska skivan "Woodland Rites" har jag valt titellåten, men jag kunde ha valt vilken låt som helst från skivan. GREEN LUNG är ett band vars namn har seglat förbi i min periferi, men jag har inte - förrän nu - gjort slag i att faktiskt lyssna på bandet. Som ni förstår så ångrar jag mig inte direkt, haha!

Svårt att helt strunta i black metal i veckans lista - därför får ENSLAVED slinka med. Jag har ett kluvet förhållande till detta minst sagt hyllade band från Norge. Det är inte ett band som jag kastar mig över när det kommer ny musik, det kan gå åratal innan jag kollar in skivor, men när jag väl gör det så är det inte svårt att fatta varför bandet uppskattas. Nya plattan "Heimdal" har jag inte lyssnat på rakt igenom alls. Faktum är att jag bara kollat in Forest Dweller och det hade jag inte gjort om jag inte bestämt mig för detta temat i veckans lista. Men detta är faktiskt riktigt bra. Spretigt och inte alls genrekonformistiskt - det var bra länge sedan ENSLAVED slängde alla förväntade grepp överbord, vilket bara är bra - och låten får mig att vilja kolla in mer från skivan. 

Detta kan vara den fulaste loggan jag sett. Desto bättre är musiken från belarusiska DEADMARSH. Riktigt gitarrstinnt är det, men inte helt utan poäng i sitt ganska thrashiga uttryck. Given låt att ha med Sherwood Forest från skivan "To The Sky" som kom 2008. Bandet är satt som "on-hold" på Metal Archives, men helt utan poänger är detta inte. 

Från Tennessee kommer WHITECHAPEL. Bandet har pendlat upp och ner i kvalitet under åren, men oftast har de varit väl värda både tid och uppmärksamhet. "The Valley" som jag har tagit Doom Woods ifrån är en finfin skiva som jag tycker att ni ska kolla in om ni inte har gjort det. Videon är vansinnigt snygg och gestaltar låten fint. 

Avslutar med IF THESE TREES COULD TALK och From Roots To Needles. Jag har lyssnat på detta instrumentala post-metalband i många år, och kan helt ärligt säga att jag älskar det. Det finns något rogivande med bandets musik som jag finner väldigt tilltalande, utan att bli ett dugg slentrianmässigt. Nerv, glöd, intensitet allt håller högsta klass. Och variationsrikedomen är oändlig. Jag tröttnar aldrig på det bandet gör. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2023, vecka 11: Till skogs!

Fredagslistan 2022, vecka 46: Mangelgeografi del 2

 

Bildningsresan fortsätter - nu tar vi en ny tripp runt jorden med en radda fina låtar i lurarna. Häng med!

Vart är vi på väg?

 

1. DARKTHRONE: Lost arcane city of Uppåkra ("Eternal Hails...." 2021)

"Fyndplatsen Uppåkra är en stor järnåldersboplats med centrala funktioner i järnålderns samhälle i nuvarande Staffanstorps kommun i Skåne, nära den nutida byn Uppåkra. Här har framkommit en stor mängd fynd främst från järnåldern. Arkeologerna bedömer att det i Uppåkra legat en stadsliknande bosättning på runt 40 hektar (0,4 km²). Platsen har varit bebyggd från omkring 100 e.Kr. till slutet av 900-talet eller in på 1000-talet.^[1] 

Kulturlagren är mellan en halv och två meter djupa, vilket tyder på att området nyttjats intensivt under lång tid.^[2] Utgrävningar har hittat spår av en tempelbyggnad i trä, som stått där i många århundraden och vid behov byggts om och reparerats. Särskilt i anknytning till tempelplatsen har man funnit många guldgubbar."

 

2. LÖNNDOM: Ripeluokte ("Fälen från norr" 2007)

"Östra Kikkejaur sameby är en skogssameby i Arvidsjaurs kommun och Arvidsjaurs församling, mellersta Lappland, Norrbottens län.

Att byn är en skogssameby innebär att renarna är i skogslandet hela året. Åretruntmarkerna ligger ovanför lappmarksgränsen och vinterbetesmarkerna nedanför.

Seitar finns vid Suddesjaure, Ripeluokta, Luoble, Hapstrajaure, Trollberget, Lauker samt vid Lambur."

 

3. ENSLAVED: 793 - Slaget om Lindisfarne ("Eld" 1997)

"Lindisfarne eller Lindesfarne, även kallad Holy Island (den heliga ön), är en ö, vilken vid ebb (två gånger om dagen) är förbunden med det engelska nordöstra fastlandet i Northumberland.

Lindisfarne är också känt från den första dokumenterade attacken från vikingar i England. Den 8 juni 793 brukar anses vara det datum då vikingatiden tog sin början genom att en skara vikingar då angrep klostret, dödade flera munkar, och tvingade resten att fly.^[2] De flyende munkarna tog med sig S:t Cuthberts lik (senare begravt i katedralen i Durham) från ön. Munkarna skrev: I 350 år har vi och våra förfäder bott i detta underbara land. Men aldrig tidigare har ett sådant skräckvälde rått i Britannien som det vi nu utsätts för. Vi trodde inte att det var möjligt att göra en sådan sjöresa."

 

4. CELTIC FROsT: Downtown Hanoi (Cold Lake, 1988)

"Hanoi (på vietnamesiska Hà Nội, chu nho: 河內 "innanför floderna") är huvudstaden i Vietnam. Ett äldre namn är Tonkin, som fortfarande används för den omgivande norra regionen av landet. Tonkin har även gett upphov till namnet på havet öster om Vietnam, Tonkinbukten, ett namn som gäller än.

Hanoi är en av fem kommuner i Vietnam som direktstyrs av statliga myndigheter, och är på ungefär samma administrativa nivå som landets övriga provinser. Den är landets näst största stad (efter Ho Chi Minh-staden) och hade nästan 6,5 miljoner invånare i hela kommunen vid folkräkningen 2009, varav cirka 2,4 miljoner bodde i själva centralorten.^[2] Staden är känd för den vackra och myllrande gamla stadskärnan. Ursprungligen hade varje skrå sin egen gata där bara en viss typ av varor såldes, vilket till viss del fortfarande gäller."

 

5. HELLOWEEN: Walls of Jericho / Ride the Sky ("Walls of Jericho" 1985)

"Jeriko (hebreiska: יְרִיחוֹ, Yeriḥo; arabiska: أريحا, Arīḥā) är en stad på nuvarande Västbanken av floden Jordan. Den har ungefär 20 000 invånare och ligger 260 meter under havsytans nivå då flera jordbävningar sänkt Jordandalen i vars södra ända staden ligger.

Platsen har mycket gamla anor, och ruinkullen som man anser vara det antika Jeriko har grävts ut av arkeologer sedan 1800-talet. På 1950-talet slogs fast att staden var öde och saknade murar vid den tid (ca. 1400 f.Kr) då den omnämns i Bibeln i en dramatisk text.

I Gamla Testamentet står att Josua och israeliterna gick ett varv runt staden i sex dagar. Först gick soldaterna sen prästerna med horn som de blåste i, sedan kom förbundsarken och sist gick resten av soldaterna. Den sjunde dagen gick de sju varv och när prästerna blåste i hornen så skrek israels soldater, och muren rasade. Därefter intog israeliterna staden. Riktigheten i denna berättelse är sedan länge avvisad av vetenskapen (se nedan). Texten skrevs ner mer än 500 år efter händelsen."

 

6. DIMMU BORGIR: Glittertind ("For all tid" 1995)

"Glittertind (officiell norsk form på kartor: Glittertinden) är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke.

Glittertind är enligt senaste mätning 2 465 m ö.h., inklusive den snökappa toppen är täckt av. Det är fyra meter lägre än Galdhøpiggen, som inte har glaciär på toppen. Höjden på Glittertinds fasta berg är 2 452 m ö.h. Tidigare var Glittertind inklusive glaciären några meter högre än Galdhøpiggen, och det var debatt om hur det skulle räknas^[1], vilken som var högst. Numera har glaciären minskat i tjocklek, vilket gör Galdhøpiggen högst oavsett^[2]."

 

7. EDDIE MEDUZA: Reaktorn läck i Barsebäck (Garagetaper 1980)

"Barsebäck är en tätort i Kävlinge kommun och kyrkby i Barsebäcks socken i Skåne.

I orten ligger Barsebäcks kyrka och strax norr om tätorten ligger Barsebäcks slott. Utanför Barsebäck ligger också Barsebäcks kärnkraftverk, som uppfördes under 1970-talet, men som är taget ur bruk sedan 2005."

 

Nu: helg!

/Andreas

Fredagslistan 2020, vecka 25: Favorit i repris - Mörk midsommar

God afton!

Till denna vecka hade jag börjat tråckla ihop en lista av det otematiska slaget men så tänkte jag ett varv till och kände att eftersom det ändå är midsommar ska vi väl passa på att uppmärksamma detta faktum. Jag letade lite i gömmorna och det visade sig att redan i herrens år 2015 så skrev jag en temalista med titeln Mörk midsommar. Och vet ni vad, den står sig än idag. Därför ger jag er nu, utan further ado en favorit i repris och önskar en fortsatt fin kväll!

---

Ibland känner man för att ligga i en soffa och bara dra något gammalt över sig. Förslagsvis en filt modell ingådd. Den senaste tiden har det varit så för undertecknad. Oavsett om skyarna är gråtunga av regn eller solen kvittrar, fåglarna skiner och himlen är gul så kan höstkänslan infinna sig i hjärteroten. Då passar det ypperligt med en lista av det lite vemodigare slaget. Vi snackar melodisk döds med progressiv känsla att skölja ner midsommarmaten med. Hurra!

LEPROUS får den äran att inleda. De visar sig vara IHSAHNs liveband från början, det visste jag ej. The Price bjuder på trallvänligt sväng och melodiskt gnällmörker av bästa slag. Typiskt bra emo-inledning som påminner lite om TOOL på sina ställen.

De gamla travhästarna PARADISE LOST följer upp med den muntra låten No hope in sight. Hur många har inte minnen till PARADISE LOST? För min egen del var det Icon-plattan och TIAMATs "Wildhoney" som stod för flertalet känslostormar signerade hjärta/smärta under sena tonår och som satte sig benhårt fast i själens mörka vrår.

Nya skivan heter "The Plague Within" och är det bästa och mest allvarliga våra vänner fått ur sig på bra många år. Sedan mitten av nittiotalet skulle jag vilja påstå. Hör bara på textraden till låten Beneath Broken Earth: "Hail to nothingness, you wish to die" (!) Melodisk doom, dystert midtempo, vackra långsamma partier och sedan lite snabbt dödsmangel på det. Bara att hugga in på denna mörka, mustiga gothtårta!

A FOREST OF STARS Drawing Down the Rain klockar in på långa 9:31 men det är väl använda minuter. Folkmusikvibbar och fartfyllda knätofsar. Glada tillrop och violiner. Post-rock, blastbeats och väsig sång på det. Rensång också för den delen. Går det ens? Ja, det gör det - och det med bravur. Till skogs!

ENSLAVEDs "In Times" påminner om föregångaren "RIITIIR" på det vis att skivan ger en mer och mer för varje genomlyssning. Nya passager vecklas ut och öronen hittar ny mat allt eftersom. Thurisaz Dreaming är ett bra exempel på detta, därför får den plats fyra på listan även om det finns andra mer omedelbara godbitar på "In Times".




SULPHUR AEON Incantation. Vi kliver slutligen ner på havsbotten och hälsar på Cthulhu! Ett riktigt skönt mörker är invävt i detta bands habila dödsmetall. En episk låt från ett riktigt bra konceptalbum. Totalt äg från början till slut! Eller som vi brukar säga, Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn!

God, mörk midsommar på er!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 25: Mörk midsommar

Fredagslistan 2015, vecka 25: Mörk midsommar

Ibland känner man för att ligga i en soffa och bara dra något gammalt över sig. Förslagsvis en filt modell ingådd. Den senaste tiden har det varit så för undertecknad. Oavsett om skyarna är gråtunga av regn eller solen kvittrar, fåglarna skiner och himlen är gul så kan höstkänslan infinna sig i hjärteroten. Då passar det ypperligt med en lista av det lite vemodigare slaget. Vi snackar melodisk döds med progressiv känsla att skölja ner midsommarmaten med. Hurra!

LEPROUS får den äran att inleda. De visar sig vara IHSAHNs liveband från början, det visste jag ej. The Price bjuder på trallvänligt sväng och melodiskt gnällmörker av bästa slag. Typiskt bra emo-inledning som påminner lite om TOOL på sina ställen.

De gamla travhästarna PARADISE LOST följer upp med den muntra låten No hope in sight. Hur många har inte minnen till PARADISE LOST? För min egen del var det Icon-plattan och TIAMATs "Wildhoney" som stod för flertalet känslostormar signerade hjärta/smärta under sena tonår och som satte sig benhårt fast i själens mörka vrår.

Nya skivan heter "The Plague Within" och är det bästa och mest allvarliga våra vänner fått ur sig på bra många år. Sedan mitten av nittiotalet skulle jag vilja påstå. Hör bara på textraden till låten Beneath Broken Earth: "Hail to nothingness, you wish to die" (!) Melodisk doom, dystert midtempo, vackra långsamma partier och sedan lite snabbt dödsmangel på det. Bara att hugga in på denna mörka, mustiga gothtårta!

 
A FOREST OF STARS Drawing Down the Rain klockar in på långa 9:31 men det är väl använda minuter. Folkmusikvibbar och fartfyllda knätofsar. Glada tillrop och violiner. Post-rock, blastbeats och väsig sång på det. Rensång också för den delen. Går det ens? Ja, det gör det - och det med bravur. Till skogs!


 

ENSLAVEDs "In Times" påminner om föregångaren "RIITIIR" på det vis att skivan ger en mer och mer för varje genomlyssning. Nya passager vecklas ut och öronen hittar ny mat allt eftersom. Thurisaz Dreaming är ett bra exempel på detta, därför får den plats fyra på listan även om det finns andra mer omedelbara godbitar på "In Times".



 
SULPHUR AEON Incantation. Vi kliver slutligen ner på havsbotten och hälsar på Cthulhu! Ett riktigt skönt mörker är invävt i detta bands habila dödsmetall. En episk låt från ett riktigt bra konceptalbum. Totalt äg från början till slut! Eller som vi brukar säga, Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn!

God, mörk midsommar på er!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 25: Mörk midsommar

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Känner ni er lite utpumpade efter alla dessa tematiska listor? Jag gör det i vilket fall, haha! Så denna vecka blir det en helt otematisk lista. 5 låtar från skivor som jag tycker att det ska hållas lite extra koll på - eller som kanske förtjänar att kollas in ytterligare en gång?

Vi kör.

Alltså - kolla in det omslaget! Om inte detta signalerar metal så vet jag inte vad som gör det.
DISMA heter bandet, från Clifton i delstaten New Jersey. Denna skiva kom ut 2011 och flög likt många skivor under min radar. Det är verkligt mullrande death metal detta - det går inte speciellt snabbt - men det är inte heller bandets forte. Det är när det går riktigt långsamt som jag tycker att jag hajar till lite extra. Partiet som tar sin början runt 2:20 strecket är så bedövande tungt att man baxnar. Sången ber jag er särskilt att notera - Craig Pillard har en lika avgrundsdjup som rutten röst att det inte går annat än att smälla av.

"In Times" heter ENSLAVEDs kommande album. Jag uppskattade verkligen "RIITIIR" när den kom 2011. De tidigare skivorna föll mig inte alls på läppen. ENSLAVED är numera ett household-name i alla fall i hemlandet Norge där de regelbundet vinner priser. Inget fel i det tycker jag. Mest intressant är bandet när de tar i - Thurisaz Dreaming är kanske en indikation på hur resten av skivan låter - i vilket fall är det asbra. Det är både sparsmakat och episkt. När bandet fläskar på som värst  är det musik av sådan dignitet att fjordarna rämnar.

Jag har på senare tid snöat in allt mer på så kallad progressiv musik. Oftast menas då musik där musikerna spelar svåra saker och tar i så de, publiken och kritikerna spyr. Nästan. Jag kan tycka att det blir allt svårare att vara progressiv i någon "sann" mening då det som så ofta annars handlar om förväntanshorisonter och vad som gjorts tidigare i bandets karriär. BEARDFISH från Gävle försöker i vilket fall skriva musik som både utmanar och smeker örongångarna. "+4626 - Comfortzone" är bandets åttonde skiva och den är bra. Detta är ett band som vet vad de sysslar med. Låten Comfortzone är en vindlande komposition på över åtta minuter. Ren magi. Verkligt elitbra blir låten runt 5:19. Alltså - kan inte fler band använda piano i sina kompositioner kommer jag på mig själv att tänka när jag hör bandet?

MORS PRINCIPIUM EST har ni ju kunnat läsa om här tidigare på bloggen - om inte annat så när bandets senaste alster "Dawn Of The 5th Era" från förra året var nominerad till årsbästalistan. Föregångsskivan "...And Death Said Live" är även den en ypperlig uppvisning i melodisk dödsmetall.

Det låter helt enkelt rätt om bandet - riffen sitter där de ska - och det är fullständigt lysande emellanåt. Kolla bara in Departure så får ni en fingervisning av hur bra detta band är.

Jag avslutar med ytterligare en melodisk deathmetaldänga från SCAR SYMMETRY. "The singularity" är samlingsnamnet på en albumtrilogi som bandet satte ribban skrattretande högt på i och med denna första skiva "Phase I: Neohumanity". Jag lyssnade löjligt mycket på denna skiva förra året, och det har inte stannat där. Med tanke på hur många band som befolkar den melodiska dödsens subgenre så krävs det extrem kvalitet för att sticka ut. SCAR SYMMETRY tog steget, i alla fall för mig, från att ha varit bra till att verkligen vara ett band som det gäller att hålla koll på med denna skiva.

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 17-19

I Norge vet man hur man gör metal - det är nedanstående skivor bra exempel på.

Nominerad: "RIITIIR" - ENSLAVED.

Det här är ganska kul - jag har faktiskt inte hållt ENSLAVED som ett viktigt band för mig personligen. Men "RIITIIR" har ändrat på det faktumet. Mörk, majestätisk, mastodontartad skulle man kunna säga att denna skivan är. Med råge. Och det blir sällan ointressant.

Nominerad: "Urd" - BORKNAGAR.

Du glade vad jag har lyssnat på "Urd" under det gågna året. I mycket beror det på att nu har ICS Vortex återvänt till fållan med sin fullständigt episka sångförmåga. Låtarnas kvalitet är också bra mycket bättre än de varit på länge tycker jag.

 

Nominerad: "Rise, Vulcan Spectre" - NEKROMANTHEON

En av årets mest hypade skivor. Bandet har gjort en solid, skitig, frustande thrashplatta med en produktion värd att hoppa på ett ben för som med rätta är värd alla lovord. Det tror jag att ni kan konstatera efter att ha lyssnat på titellåten.

/Martin

Fredagslistan vecka 47: Den braiga listan

Tjena.

Efter alla tematiska listor vi har kört på den senaste tiden kände både jag och Susanne att nu fick det räcka med det ett tag. I synnerhet efter förra veckans i stort sett utmattande lista så kände i alla fall jag att jag längtade efter en lista utan krusiduller.

Susanne inleder med lite metal med påtaglig spelglädje i SOPHICIDE. Måste vara ett taget namn, haha! Skämt åsido, bandets melodiska metal med flinkt gitarrarbete går jag igång på utan större tvekan. Within Darkness är en klämkäck dänga som på ett värdigt sätt inleder veckans lista.

Redan i låt två slänger Susanne in ANAAL NATHRAKH och Of Fire, And Fucking Pigs. Inte mig emot - jag tror att ni har noterat att brittduons musik är något som jag och Susanne har gemensam sympati för. Varje gång bandet släpper nytt så kan ni räkna med att vi står som två saliverande lågstadieelever utanför en godisaffär i spänd förväntan.

Lite CONVERGE kanske? Jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att "Axe To Fall" var. Nu är det inte från den skivan Susanne hämtar låten till listan utan från nya "All We Love We Leave Behind". Låten Trespasses får mig att varva upp för lite härlig ringdans. I motsats till hur det faktiskt låter så blir jag verkligt glad av denna låten.

"Plaguempire" från GHAMOREAN. Jag har faktiskt missat denna platta. Får nog ta och ändra på det efter att ha hört Existence Without God som man väl få anta har ett antikristet tema.

THIS GIFT IS A CURSE. Jag lyssnade på bandets "I, Guilt Bearer" häromdagen. Nja säger jag. Nja. Nog för att jag gillar kaos, men detta blir lite för mycket. Produktionen gillar jag inte alls.

Susanne hoppar vidare med SOLSTAFÍR och över åtta minuter långa 78 Days In The Desert. Jag har lyssnat väldigt lite på islänningarna. Det jag hör i denna låten får mig att tänka att det nog är dags att kolla upp bandet mer. För det låter alldeles för bra för att negligera mycket längre. Musiken har en ljuv mustighet, ett gött driv och en retroartad produktion som jag verkligen uppskattar.

ENSLAVED för oss vidare på långalåtarspåret med episka i flera bemärkelser Thoughts Like Hammers (titeln, titeln!) från nya "RIITIIR". Vi har haft den med på andra listor, men det skiter vi i rakt av.

Nu kommer vi till fransk metal. GOJIRA och titellåten från "L'Enfant Sauvage". Jag får faktiskt erkännna att jag tröttnat lite på fransmännens musik. Inte för att den är dålig men den säger mig inte så mycket längre.

WHITECHAPEL har släppt en del skivor. Inte en enda finns på Spotify förutom "The Somatic Defilement". Och en annan låt - Hate Creation. Titeln är, jag vet, så fruktansvärt ickeoriginell att jag sprängs lite inombords. Manglet väger dock upp för en del. WHITECHAPEL är inte bandet som håller igen även om just denna låt innehåller lite melodiska element.

Susanne avslutar sin del av listan med A FRAIL BECOMING och deras Hold On To Nothing. Att Susanne är svag för goth kanske ni visste? Här blandas dysterheten upp med lite trevlig growlsång i alla fall, haha!

Jag inleder lite lagom trallvänligt med THE AGONIST och Dead Ocean från senaste skivan "Prisoners". Inga konstigheter, bara musikalisk flinkhet.

Sen blir det skitigare. NEKROMANTHEON har fått ganska många att gå i spinn. De gör det mesta rätt - det låter skitigt på rätt sätt. Det är ett jävla driv. Och så har titellåten från "Rise, Vulcan Spectre" en grym refräng i all sin enkelhet.

Sedan Nosegarden öppnade ögonen för TREPALIUM åt mig så har det blivit några vändor i lurarna med fransmännens musik. Och jävlar vilket sväng de kopplar på emellanåt. Det händer en hel del annat i bandets musik också för den delen. Synnerligen värda att kolla in. Låtval: Daddy's Happy från "XIII".

På tal om sväng - inledningen på Iesus Nazarenus, Servus Mei från THE PROJECT HATEs "Bleeding The New Apocalypse". Där har ni sväng. Låten är i övrigt så sjukt episk att jag baxnar.

Dammar av lite gammal ANAAL NATHRAKH i form av The Lucifer Effect från "In The Constellation Of The Black Widow". Skrämmande bra låt från en tid då bandets musik var verkligt oroande.

Sen drar vi en tvär vänstersväng och brakar in i MEGADETH och trevliga Tornado Of Souls. Skivan: "Rust In Peace" - den överlägset bästa bandet gjort.

Sväng i DECAPITATED? You bet your behind. Flash - B(L)Ack från "Organic Hallucinosis" innehåller förutom ett jävla ställ lite av den varan.

Lite mer dysterhet i form av PARADISE LOST. Ni vet vilken låt vid det här laget tror jag, haha!

Listan avslutas av BRING ME THE HORIZON och IN MOURNING. Av BMTH har jag valt en låt med den orimligt långa titeln. Och från IN MOURNING en gammal fin låt från "Monolith". Har faktiskt blivit lite nerknarkad på det bandet får jag erkänna.

Det var det hela - en inga krusidullerlista - ett inga krusidullerinlägg. Får kanske bli tema nästa vecka, eller vad säger ni?

/Martin

Fredagslistan vecka 47: Den braiga listan.

Fredagslistan vecka 45: The Workings Of Colossus

Fredagslistedags igen!

Något annorlunda upplägg denna gång – i måndags fick jag en stark längtan att lyssna på BORKNAGARs magiskt episka låt Colossus från ”Quintessence”. Då, i ett stadium av trötthet fick jag snilleblixten att bygga denna veckas fredagslista på låtar som innehöll just ordet ”Colossus”. Det borde ju rimligtvis finnas en del sådana tänkte jag. Och det gör det – 47 stycken enligt förträffliga Metal Archives. Det är ju bara det att rätt många är så fruktansvärt jävla dåliga att jag skruvade på mig när jag lyssnade. Och då får man ju ändra upplägget till en blandning mellan kolosserna och ett myspace-race. Jag hade nämligen 5 låtar som innehöll ordet ”Colossus”. Nästa steg blev att välja utifrån dessa band en låt av ett band som stod som related artist. Och det blev rätt så bra faktiskt. Upplägget klart? Gött – kör vi!

Vi inleder klassiskt episkt och progressivt med IN MOURNING. Bandets ”The Weight Of Oceans” är en mäktig skiva som bland annat innehåller en fantastiskt bra låt som heter, rätt gissat, Colossus. Låten har rätt mycket som talar för sig, men bäst är ändå den rent magiskt starka refrängen. Den är ren kärlek. Valet av relaterad artist blev inte svår kan jag säga då OMNIUM GATHERUM återfanns bland dessa. Melankolisk melodisk progressiv death metal från Finland. Man kan såklart gå fel något så fruktansvärt här – men det gäller inte bandets ”New World Shadows” och låten Everfields. Bara inledningen är så majestätisk att det känns som att flyga.

Vi hoppar vidare till THE HAUNTED och en låt som tydligen gjorde Dolving grymt förbannad när han blev konfronterad med den musikaliska delen – Moronic Colossus. Tagen från skivan ”Versus” på vilken Jensen återinträdde i aktiv tjänst som låtskrivare efter uppehållet på ”The Dead Eye”. Det märks, men räcker inte hela vägen. Moronic Colossus är dock en härligt tät och vredgad dänga som jag tycker håller hög klass. Relaterad artist till THE HAUNTED? Rätt många bekanta ansikten – AT THE GATES, DARK TRANQUILLITY, SOILWORK, LAMB OF GOD och…SEPULTURA. Jag får räknas till skaran av fans som är svårt förtjust i plattorna ”Beneath The Remains”, ”Arise” och ”Chaos A.D.” De skivorna håller en standard som de efterkommande inte gör. Dessutom tror jag att ganska många är av åsikten att SEPULTURAs springande punkter utgörs av bröderna Cavalera. Nog tjafsat om detta  - Altered State från ”Arise” bör övertyga er om vilka superkrafter bandet besatt under början av 1990-talet.

MESHUGGAH meckar till det i vanlig ordning i I Am Colossus- en låt som gjord för att Jens Kidman ska kunna se prick lika skogstokig ut som vi har vant oss vid att se honom. Brottartungt är bara förnamnet – låten vältar sig fram som en uppretad jättebälta på steroider. Relaterad artist -  BROKEN HOPE. Ett band som har återuppstått från graven. Senaste skivan ”Grotesque Blessings” kom 1999. Bandets återkomst var, förstod jag, efterlängtad då jag såg bandet som en del av The Carnival Of Death-paketet i New York i september. Då imponerades jag inte speciellt, men på skiva är det inte helt tokigt även om jag vet att många av er kommer störa sig som satan på produktionen som faktiskt är lite hattifnattig. Låten heter War-Maggot och handlar om illegala operationer som beskrivs nedan:

In a government bio lab, a gruesome experiment

 A new warefare tool, a larvae implement

 Nuclear grown Super Larvae created to kill

 Toxic maggots implanted against one's will

 Project almost finished, nearly completed

 For research a human host is needed

 Strapped in the lab and force fed a parasite

Tjong i medaljongen på det!

Sen kommer den – BORKNAGARs fantastiska låt. Lyssnade på den igen igår – eufori varenda gång. Taktsartsbytet 2:04 in i låten är så makalöst fint att jag ryser varje gång jag hör det. Låt vara att bandet använder sig av keyboard liiite för liberalt, men det står sig slätt mot den majestätiska sången signerad ICS Vortex. Den mannens röst alltså. Vi fortsätter med norsk musik och ENSLAVED. Senaste skivan ”RIITIIR” är en makalös resa som tydligt demonstrerar ett band som utvecklas för varje släpp. Låten Roots Of The Mountain innehåller så mycket intryck att det blir svårt att sortera dem – rensången är dock något jag vill nämna. Den är episkt bra.

DAGOBA – tänker ni som jag att bandet tog det säkra före det osäkra och plockade bort ett ”h” i slutet för att inte bli stämda av George Lucas? För visst tänker man på Yodas hemplanet Dagobah när man ser bandnamnet? Eller inte, men skit i det som Kjell Bergmark skulle ha sagt. Låten, Face The Colossus, har trots sina uppenbara coreinfluenser mycket som talar för sig – den episkt tjocka produktionen inte minst. Vi avslutar synnerligen arty med ETHS och deras franska version av Hercolubus från skivan ”III”. Och den är väldigt, väldigt franskt pretto. Men bra.

/Martin

Fredagslistan vecka 45: The Workings Of

Colossus

In a government bio lab, a gruesome experiment
A new warefare tool, a larvae implement
Nuclear grown Super Larvae created to kill
Toxic maggots implanted against one's will
Project almost finished, nearly completed
For research a human host is needed
Strapped in the lab and force fed a parasiteFreFFFFFFF

Hösten klampar in med nya recensioner

På WeRock: Novemberrecensioner part I. Mest intressant är Karins recension av ENSLAVEDs nya platta, "RIITIIR" som verkligen är en kanonskiva som förtjänar det höga betyget.

Från detta tangentbord kommer texter om COHEED & CAMBRIAs senaste övningar "The Afterman: Ascension" och KLONEs (på turné med landsmännen i GOJIRA för tillfället) "The Dreamer's Hideaway".

En hel del annat också: WINTERFYLLETH (säg det på fyllan och man kan roa sig i timtal) DOWNFALL OF GAIA (en av de första gudomarna i den grekiska mytologin. Födde en oerhörd mängd ungar, däribland Charybdis som hade Poseidon till far.) och THE SWORDs "Apocryphon" som lätt tar hem segern för flummigaste omslag.

/Martin

Julbonanza på hårdrocksavdelningen

Som vanligt när nyåret närmar sig har jag gjort en ny inköpsrunda till Helsingborgs Stadsbiblioteks hårdrocksavdelning.

Behöver väl egentligen inte skriva nåt speciellt om denna platta. AC/DC är tillbaka och låter precis som de alltid har gjort - Angus lirar samma ackord, spelar solon som vanligt, basisten spelar 8-delar nästan genomgående, trummisen Phil Rudd kompar tryggt, precis som Malcolm, och Brian låter som Brian. AC/DC är bandet som får många att känna trygghet i en föränderlig värld genom att låta som de alltid har gjort - bra, stabil gitarrock.

Här har vi ett band som dyrkar Riffet. En massiv gitarrvägg dominerar doom/sludge outfiten BISON B.C. och tyngden är det som prioriteras framför hastighet. En knäckande platta som hämtar inspiration från 1970-talet i stor utsträckning. "The Quiet Earth" är en perfekt platta att slänga i stereon om man känner för riktigt tung gitarrdominerande musik.

En av årets absolut bästa plattor. "Traced In Air" är lika originell som CYNICs debut från 1993, "Focus" och bräddfylld med genreutmanande musik som ställer krav på lyssnaren. En antingen-eller platta.

Helsingborgs stolhet DARKANE levererar här sin hittills bästa platta - oberäkneligt, högkvalitativt mangel. Bländande gitarrspel, trumspel, basspel och en sånginsats från nye Jens Broman gör att det rycker i headbangningsmuskulaturen från första till sista tonen.

Sugen på riktigt mörk och brutal death metal? Då bör du, om du inte redan gjort det, kolla in MISERY INDEX från Baltimore som krossar det mesta. Inte särskilt variationsrikt men riktigt bra extrem death metal med vissa grindcore-inslag räcker rätt långt när man är på det humöret.

Norsk black metal har aldrig tillhört min favoritgenre, och gör det inte efter ett antal genomlyssningar av ENSLAVEDs "Vertebrae". Dock tycker jag att det ska finnas minst en platta av ENSLAVED på varje självrespekterande biblioteks hårdrocksavdelning.

Wow! Här är en riktigt bra, annorlunda platta som bitvis är så knäckande tung att det känns som om man träffats av ett ton tegelsten i nackpartiet. Fransk metal är man ju inte bortskämd med, men GORIJA har med "The Way Of All Flesh" lagt ribban rätt högt. Ett tänkande band, vars medlemmar regelbundet går till psykologer för att lära känna sig själva bättre trotsar även det bilden av ett stenhårt manglande metalband - men när det resulterar i sån musik som på denna platta struntar jag blankt i det.

Fjorton år och med en inspelningsbudget som motsvarar flera länders BNP kom GUNS 'N' ROSES (eller Axl Rose med kompband om man så vill) "Chinese Democracy". Lika bra som "Appetite For Destruction" och "Use Your Illusion" 1 och 2? Inte på långa vägar - men här finns ett antal ganska hyfsade låtar och en del njutbara gitarrsolon - samt att Axl låter som han alltid gjort; gastande med sin påträngande röst vet jag att han gör många människor lyckliga över att skivan nu finns utgiven.

Om SATYRICONs "The Age Of Nero" skriver Jonn Jeppsson i Sydsvenskan att

"Fullängdare nummer sju – festligt nog inspelad i samma studio som Metallica använde till ”Death Magnetic” – består av åtta spår på sammanlagt fyrtiotre minuter. Soundet är så eget att black metal inte är en vidare användbar varudeklaration och musiken så avklädd att den kunde åtalas för förargelseväckande beteende. Satyr och evige batteristen Frost har rationaliserat bort varenda fras, ton och trumslag som går utan att arrangemangen kollapsar. Kvar är ett sorts genialiskt AC/DC-via-Celtic Frost-sväng, lika enkelt och lättgillat som det är slitstarkt och nyanserat. Möjligen finns här ingen stadionvältare i stil med ”K.I.N.G.” från föregångaren ”Now, Diabolical”, men i gengäld är allt ännu mer tydligt och konsekvent än sist."

Jag tycker det räcker med det.

Plattorna finns tillgängliga för utlån från den 22/12 på Helsingborgs Stadsbibliotek