Förlåt om rubriken var lite click bait. Det är inte Lasse Holm vi ska prata om idag. Istället bjuder vi på lite tuffare tongångar. Det är inte bara helvete och Satan ondskefulla artister sjunger om. Ibland vänder de blicken uppåt mot rymden och stjärnorna. Idag tänkte jag att vi skulle kolla på ett par exempel när detta sker. Listan hittar ni här och sist i texten. Mot stjärnorna!
Curse - "Slaughter of the Stars" (Slaughter of the Stars, 2006, Blackmetal.com).
Här har vi ett isländskt black metal band som inte riktigt låter isländskt på det där dissonanta sättet. Istället är det ganska mycket chugga-chugga trummor och lite mer 90-taligt sound. Det är inte så dumt helt enkelt. Tydligen ska bandet ha flyttat till Norge och är fortfarande aktiva. Det blandas in lite synth och tuffa effekter. Omslaget ser naturligtvis ut som riktig skit. Det hör ju till om du släpper skivor på ett bolag som heter Blackmetal.com. Oväntat tufft och hårdrockigt gitarrsolo. Nu raskt vidare till något annat som delar ett par likheter med Curse.
Covenant - "Bizarre Cosmic Industries" (Nexus Polaris, 1998, Nuclear Blast Records).
Nu snackar vi, ett äkta tidigt norskt allstars-band.
Eller ja, bandet var ett sidoprojekt till medlemmar från Dimmu Borgir och släppte en fullängdare 1997 innan det var dags att röra om lite.
Bandet bestod år 1998 av medlemmar från Dimmu Borgir, Mayhem, Carpe Tenebrum samt sopranen Sarah Jezebel Deva känd från inte minst Cradle of Filth.
Så vad hittade man på år 1998 när millenieskiftet närmade sig med stormsteg? Jo då bestämmer sig detta glada gäng för att spela in en skiva med progressiv/melodisk black metal som handlar om planeter och rymden och inte det minsta sataniska dyrkandet. Resultatet? En så kallad mesig skiva som man skulle skämmas för att äga och digga. Jag köpte den samma vecka som den kom ut och jo det är lite svulstigt och svettigt på sina ställen men det är nog också för att produktionen är väldigt klinisk och gör att det låter ofarligt. Covenant förlorade en namntvist med det svenska EBM-bandet Covenant och fick sedan byta till The Kovenant och började göra någon sorts Marilyn Manson doftande metal/rock och det var väl inte särskilt spännande men bandet är fortfarande aktiva. Precis som i fallet med Curse kan man titta in omslaget som säger något om sin samtid men inte direkt osar ondska. Då blir det mer ondska i fallet med nästa band.
Här räcker det nästan med att kolla in loggan och omslaget för att förstå vad det är för musik som väntar. Helt omöjlig primitiv black metal där fokus inte direkt lägger på ljudkvalité eller lyssnarvänlighet. Den som utför denna musikaliska gärning kallar sig själv Torturer. Gott så. Denna enda medlem är amerikan och spelar och sjunger naturligtvis i tusen olika band och projekt. Det mest kända namnet bland dessa band är kanske det brittiska bandet Pagan Altar som hållit på sen år 1978 och vilket Torturer är sångare i sen år 2017. Det om det. Vad är då det som gör Torture Chain speciellt? För min del handlar det helt enkelt om att det finns en punkig nerv och en känsla för melodier som döljs genom att produktionen är som den är. Det är egentligen samma recept som gjort många finska black metal band framgångsrika, en anti-tes till Covenants kliniska produktion. Att låten jag har valt är över 12 minuter lång visar också på att det inte så hjärndött som det kan upplevas vid en första lyssning. Precis som sina landsmän i Funereal Presence är det progressivt i smyg. Jag fann bandet när jag grävde runt på några forum för längesedan och jag har inte riktigt kunna släppa melodierna som skapas och fastnar. Nu ska vi över till något ännu ondare.
Matricide- "Morning Star" (Morning Star, 2016, Daemon Worship Productions).
Okej. Det är lite fusk med Morgonstjärnan. Det vet jag. Men det är ändå en sorts stjärna även om den som symbol mest används för att symbolisera Lucifer i black metal kretsar. Matricide är ändå ett band som jag tycker får för lite uppmärksamhet när det kommer till hyfsat modern svensk ortodox black metal. Bandet kom från Uddevalla men är numera splittrat. Denna låt är tagen från en EP som spelades in år 2005 så redan här är det kanske svårt att prata om modern musik egentligen. Medlemmar från Matricide har spelat live och i andra band som Grift, Morbid Insulter, Excessum med flera. Detta är musik för folk som tycker att Ofermod, Ondskapt och andra band som dök upp i början av 2000-talet i Sverige hade något som gått förlorat i kommersialiseringen av black metal. Kan inte rekommendera detta nog. Bandnamnet är också väldigt ont. Att döda någons mamma är ondskefullt. Bolaget Daemon Worship Productions som verkar nedlagt hade också en förmåga att snoka fram intressanta band på samma sätt som Norma Evangelium Diaboli är duktiga på. På tal om just det bolaget så är det dags för dagens sista låt.
Teitanblood - "Sunken Stars" (The Baneful Choir, 2019, Norma Evangelium Diaboli).
Sista låten blir en nedstigning till de sjunkna stjärnorna. Vår guide denna gång är det fullständigt briljanta döds/blackbandet Teitanblood från Spanien. Den som inte har hört bandet kanske tror att det rör sig om någon form av War eller Goat metal av kanadensiskt snitt men detta är något annat. Det är mer dödsmetal med en nerv från black metal. Det är ganska svårlyssnad musik och för min del fungerar bandet bäst när jag behöver rensa tankarna från allting och bara sätter igång en skiva. Det är svårt att beskriva den känsla som bandet kan väcka, det bästa är att prova själv och om det inte fungerar försöka ett tag senare. Ibland klickar det och ibland inte. Väldigt stämningsfullt omslag måste jag säga.
Det var allt vi hade att bjuda på idag. Jag hoppas att det blev lite stjärnglans på er fredag. Listan hittar ni här. /Oscar K.
