Visar inlägg med etikett Hamferd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hamferd. Visa alla inlägg

fredag, mars 29, 2024

Fredagslistan 2024, vecka 13: Hetast just nu enligt Martin

 Gott folk! 

Idag är det långfredag. En dag som, om du är kristen, ska tillbringas i dyster kontemplation över att Jesus spikades upp på korset. För det större flertalet av människor är det en vanlig fredag, för oss i Sverige en härligt ledig dag som ofta bjuder på umgänge med de närmaste. 

Vi har gjort flera långfredagslistor på temat "Jesus, död, och korsfästelse", men idag blir det annat. Idag gräver jag, högst subjektivt (men nåt annat tror jag inte att ni hade förväntat er), ner mig i skivor eller låtar som jag betraktar som hetast just nu. Ni kanske inte håller med, men så ligger landet i alla fall. 

Vi kör!

Vi inleder oerhört sympatiskt med en ny låt som, såklart, låter gammal från NESTOR. Lugn, det kommer mer vredgade grejer i listan, men NESTOR har seglat upp som ett band som det lönar sig att hålla koll på när det kommer nytt. Detta är, föga förvånande, medryckande som satan som gjord för att få med sig en publik i en livesituation. Varför är det då så bra? Tja, dels är refrängen helvetiskt bra. Sen är det ju så att gitarrspelet inte går av för hackor heller. Produktionen är mustigt frejdig och sympatisk. Till och med bakgrundssången är bra. Samt att det är härligt att få hänge sig åt oförblommerad nostalgi. NESTOR är ett band som seglat upp som kanske en av de främsta uttolkarna av hur 1980-talet lät. Det räcker rätt långt. 

Visste ni att JUDAS PRIEST har en ny skiva ute? Jag visste inte det förrän Oskar kom in på jobbet med ett stort leende på läpparna för ungefär 2 veckor sedan. Och nu kan jag inte sluta lyssna på "Invincible Shield". Detta är så löjligt bra att jag baxnar. Dels håller låtarna en skrämmande hög och jämn kvalitet. Det är helt enkelt fruktansvärt underhållande att lyssna på detta gubbagäng som inte verkar ha några planer på att lägga av. Och låter det så här om en 72-årig Rob Halford så förstår jag att det inte behövs heller. Dels låter det väldigt mycket PRIEST om detta, men det smyger sig in associationer för mig med inslag av IRON MAIDEN, och MAGNUM. Framför allt låter detta så vansinnigt fräscht och bra att jag utfärdar varning för att sätta igång skivan. 

Ni kanske såg detta komma? HAMFERĐ har en ny platta ute - "Men Guðs Hond Er Sterk". Det är en sagolikt bra skiva som sannerligen gjorde den 6 år långa väntan på nytt material från bandet värd all vånda. Detta kan, helt frankt, vara årets bästa skiva. 

CHILD är inte bandet som ligger på latsidan. Förra året kom "Meditations In Filth" som jag gillade skarpt. Idag släpps uppföljaren "Shitegeist". Och detta är också fruktansvärt bra. Skiljer sig lite från debuten, men bara till det bättre. Låtarna skaver dock på det där sättet som gör att man direkt hugger på betet. När grindcore utförs på detta sätt så är det svårt att inte gå igång rätt rejält. 



Som jag längtat efter nytt från HORNDAL. "Head Hammer Man" släpps den 5 april, och handlar i vanlig ordning om orten Horndal. Närmare bestämt om  fackföreningsmannen Alrik Andersson som under storstrejken i landet 1909 valdes till ordförande i den lokala fackföreningen. Jag menar, det är ju omöjligt att inte gå igång på detta! I vanlig ordning så har bandet tagit i. Förutom ett löjligt snyggt omslag och grafiskt snitt på merchen så har Henrik Levahn skrivit en roman om Alrik Andersson på nästan 400 sidor. Respekt. 

Vi tar helg på det!
/Martin

fredag, februari 09, 2024

Fredagslistan 2024, vecka 6: Nytt och notervärt!

Gott folk!

Jag har knappt hämtat mig efter 2023 års ganska hyggliga skivskörd, men det verkar inte innevarande år, eller band ta någon hänsyn till. För 2024 har börjat med en sådan kvalitetssalva i promokorgen att jag knappt vet vilket håll jag ska vända mig åt. Ni kommer att upptäcka band i veckans lista som vi har haft med sedan innan, kanske nyligen, eller inte. Oavsett är detta ett gäng låtar från band som jag verkligen tycker att ni ska kolla in. 

Vi kör!

I sex långa år har vi fått vänta på nytt material från HAMFERĐ, och det är alldeles för länge. Jag misstänker att det beror på att bandets sångare Jón Aldará håller igång i fler band än detta. Och undra på det med den rent monolitiska verkshöjden han har i sin stämma. Detta blev ju tydligt på inte bara HAMFERĐs förra skiva, "Támsins Likam" utan även på "A Complex Of Cages" av BARREN EARTH och "Access All Worlds" av IOTUNN. Med nya låten Ábær från kommande "Men Guðs Hond Er Stark" som kommer i mars får bandet mig att salivera i extas, för såklart är detta svinbra. Tyngden och den känslomässiga kopplingen som bandet driver hem med fenomenal ackuratess är bedövande bra. 

Inte bara HAMFERĐ ser till att stiga upp ur dvala. JOB FOR A COWBOY minns ni dem? Jag blev helt uppriktigt riktigt jävla glad när jag fick reda på att ett helt decennium efter förra, avsevärt förträffliga, skivan "Sun Eater" kommer gänget från Arizona med nytt material i form av "Moon Healer". Inte bara är omslaget en feberhallucination parat med psykos, resten är en skön mix av blästrande death metal och skruvade tongångar. Hela bandet tänder på alla cylindrar och levererar en minnesvärd skiva. Beyond The Chemical Doorway är en talande låt för hur hela skivan är om ni vill ha en fingervisning om vart det barkar. 

IRONWITCH från Brisbane - och här åker handskarna av med besked. Artilleriartad svärtad thrash är det här gängets gebit, och de gör det underbart bra. Fullt till hysteriskt ställ i Crushing Faith. Detta är en låt som får mig att längta efter mer från det här bandet. 

THE ANTIKYTHERA MECHANISM kommer inte från Grekland utan Mexico. Om ni tycker att ni känner igen saken som bandet tar sitt namn 
ifrån så har ni förmodligen sett senaste Indiana Jones-filmen. Antikytera mekanismen är en mojäng som hittades nära den grekiska ön Antikythera och som användes för att hålla koll på solen, månen och stjärnornas cykler. Nördigt? You bet! Och det bör inte komma som en överraskning att bandet lirar progressiv och teknisk dödsmetall, eller hur? Nä, tänkte väl det. 


Århus stoltheter och ett av Danmarks allra bästa band - BAEST. Min dyrkan av detta band är ju ganska välbekant vid detta laget, och det kanske inte kommer som en överraskning att jag gillar senaste låten från bandet, Colossus som har ett grymt härligt sväng, och en grov tyngd som det inte är svårt att gå igång på. Och detta säger jag trots att jag gillar bandet liiiite mer när de spelar fort. 


Vi tar helg på detta!
/Martin

fredag, september 11, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 37: Känslosamt!

 Gott folk!

Det har varit en dålig vecka. Hela familjen däckad i en kraftig förkylning, så pass täppta att jag ett tag funderade på att göra en fredagslista på temat snor. Men varför vältra sig mer än nödvändigt i eländet? Istället har jag gjort en lista som både innehåller en del nytt, en lista som passar lite extra fint till hösten, och som är av det känslosammare slaget. 

Vi kör!

Många av er kanske redan har koll på tyska THE OCEAN, men för egen del så började min resa med det här post-metalartade bandet för två veckor sedan då promon till kommande plattan "Phanerozoic II" damp ner i mejlkorgen. Jag tror att ingen blir förvånad över att jag tycker det här är svinbra. Melankoliskt, vemodigt och oerhört vackert är teman som genomsyrar bandets musik, och just Oligocene valde jag dels för att det är en instrumental låt och för att den blev en så bra ingång till veckans lista. 

Ingen torde heller bli överraskad över att OCEANS OF SLUMBER dyker upp, och kommer att dyka upp framdeles också, i listorna. Bandets självbetitlade album som släpptes den 4:e september är helt galet bra, och i stort sett en enda massiv känslostorm. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från plattan, men Pray For Fire är så helvetiskt vacker att det får bli den. Maken till tröstande låt får man leta efter under 2020, det kan jag helt uppriktigt säga. 

Jo, det blir mer John Petrucci. Det går inte att slita sig från faktumet att hans "Terminal Velocity" är en av årets mest sympatiska skivor. Den magi som uppstår mellan gitarristen och trummisen Mike Portnoy går inte att slå ifrån sig. Om ni trodde att det bara skulle bli vemod och melankoli i veckans lista, ja då kommer Happy Song att bevisa er om annat. Den är nämligen precis vad den heter. 

Nu blir det stänkare från GADGET. Ett av världens bästa grindcoreband som inte har skämt bort oss med mängder av musik, men som stringent håller sån löjligt hög nivå att jag är beredd att acceptera detta faktum. Svart Hål är en kort, koncis och oerhört effektiv låt som jag kärat ner mig totalt i. Vill ni ha ännu nyare musik från bandet så kolla in Spotify och lyssna på Funerary Rites som också är svinbra. 

HAMFERÐ har vi haft med i flera listor, på grund av genialitet, men här får ni en riktig present. Bandets konsert på Wacken 2019. Jag vågar inte svara på hur länge den kommer ligga uppe, så passa på medan ni kan, för satan vad bra det här är. Stramheten, leveransen, närvaron är så fruktansvärt påtaglig att jag tappade andan när jag kollade på konserten. Rysningen vid 2:18 då sångaren Jón Aldará växlar över till rensången, herrejävlar! När ett band lyckas tränga igenom datorskärmen då är det bra - hade jag sett giget irl så hade jag väl självantänt. 

Ta hand om er!

/Martin

fredag, maj 03, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 18: Nytt och noterbart?

Gott folk!

Det har blivit dags för ytterligare en lista på nytt och noterbarttemat, men som den observante lyssnaren observerar så har det smugit sig in en rejält gammal låt också i slutet på listan. Anledningen kommer att bli uppenbar, tror jag, haha!

Vi kör!

Det är ju i det närmaste att betrakta som naturlag att när SPIRIT ADRIFT släpper nytt så kommer de att dyka upp på bloggen. Och ni kan lika gärna springa till banken med att det här gänget från Arizona kommer dyka upp många fler gånger under resten av 2019 då kommande skivan "Divided By Darkness" är så gastkramande bra. Bara så ni vet. Låtvalet denna veckan är Angel And Abyss som inte bara får in en satans allitteration i titeln, utan också är en låt som börjar lugnt och fint och stegras allt eftersom.

Gammal låt som färöiska genibandet HAMFERD har spelat in på nytt och som verkligen är så bedövande vacker! Herrejävlar vilken i det närmaste ljuvlig smekning som Deydir Vardar är.

Jag får sannerligen mersmak av The Great One från FIRESPAWNs kommande platta "Abominate". För det första är produktionen så satans mycket köttigare än på förra plattan. För det andra är det så mycket riff, puk och growlmumma att det sprutar death metal över alla brädder när dessa minst sagt rutinerade herrar axlar oket på allvar. Matte Modin är, som vanligt, en best bakom kaggarna. Det finns ett parti när han går över till en tvåtakt så massiv att jag ramlade av stolen.

Nu blir det lite easy listening. Jag har inte brytt mig om CHILDREN OF BODOM på bra länge. Hade inte Robert recenserat senaste skivan "Hexed" på WeRock så hade även den gått mig förbi utan större sorg. Men den är faktiskt inte så tokig! Rejält underhållande till och med!

Jag avslutar veckans lista med SLAYER, helt enkelt för att det igår var Jeff Hannemans dödsdag. 2013, och jag undrar var fan tiden tog vägen?

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 18: Nytt och noterbart? 


fredag, december 14, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Goder afton!

Så blev det återigen fredag och därigenom ska vi ha fredagslista som seden påbjuder. Jag har ju varit smått frånvarande under en period på grund av mastodontförkylning utan dess like men Martin har likt en outtröttlig furie hållit årsbästa-fanan högt under tiden. Hurra för det! Idag ska vi plöja igenom mina tretton första favoriter (utan inbördes rangordning) och fler lär tillkomma innan året är till ända. Vi hugger in!

NECROPHOBIC får den äran att börja med sin utmärkta dödsmetallsmocka "Mark Of The Necrogram". Skönt 90-talssväng utlovas.


Härnäst 1914 som jag upptäckte då jag snöade in på musik med första världskriget som tema. Deras "The Blind Leading The Blind" har gått varm sedan dess.

HAMFERD är ett gäng depressiva isländare som med fullängdaren "Támsins likam" skrev in sig i undertecknads hjärta tidigare i år. Episk doom deluxe!

Sedermera HARAKIRI FOR THE SKY, som förutom att vara ett ypperligt liveband även släppte hjärtekrossande skivan "Arson".

Ett band jag håller högt på grund av mixen av spretighet, noiseinslag och kompromisslöshet är THE BODY. Deras "I Have Fought Against It, But I Can't Any Longer" är i mitt tycke svagare än exempelvis "No One Deserves Happiness" från 2016 men med tanke på hur hög lägstanivån är hamnar de på en solklar årsbästanominering likväl.


Har man inte hört SLEEPs "Holy Mountain" från 1992 har man inte hört doom brukar jag säga. "The Sciences" är ytterligare ett mästerverk från detta allstarband.

OUR PLACE OF WORSHIP IS SILENCE är ett bandnamn som jag gärna hade kapat med hälften i valfri riktning men det förtar verkligen inte storheten i "With Inexorable Suffering". Brutal black metal i sitt esse.

Dödsbandet TOMB MOLD släppte förra året finfina "Primordial Malignity" och följer i år upp med minst lika klockrena "Manor Of Infinite Forms".


Så till en ny bekantskap, portugisiska GAEREA som med "Unsettling Whispers" spelar dödsmetallbrallorna av vem som helst. Helt klart ett band att hålla ögonen på framgent.

PORTAL är djupt nere i de experimentella träskmarkerna där Chthulhu och andra härligheter dväljs. Deras "Ion" är verkligen en skiva att sätta tänderna i när man vill ha en episk resa rakt ner i underjorden. Det vill säga allt som oftast.

Mitt gamla favvoband ANAAL NATHRAKH släppte i år en skiva som jag först inte visste hur jag skulle ställa mig till. Det är inte deras bästa men "A New Kind Of Horror" växer med varje lyssning och kniper förstås en nomineringsplats.


ASEITAS är ett band som fortfarande är osignat men min gissning är att de inte kommer att vara det länge till. Fullängdaren har samma namn som bandet och bör kollas upp å det snaraste om man har en dragning åt hardcore.

Avslutningsvis för denna runda blir KRIEGSMASCHINE som med skivan "Apocalypticists" verkligen visar var det polska black metal-skåpet ska stå. På bästa plats i finrummet.

Med detta önskar jag en god helg och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

fredag, januari 26, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 4: Doomig döds!

Gott folk!

Det är dags att lugna ner sig. I alla fall när det gäller musiken. Idag sysselsätter jag mig med en svårbemästrad subgenre: doomig döds. När musiken i denna subgenre klaffar, ja då brukar den klaffa på alla cylindrar. När den inte klaffar brukar det sliras i diket på ett fruktansvärt sätt.

Vi kör!

Det här bandet från Färöarna upptäckte jag i måndags. Det som drog till sig mitt öga var att sångaren Jón Aldará även är med i BARREN EARTH, och har en magisk pipa. Jag testar, tänkte jag. Och du glade! Jag höll på att trilla av stolen när jag drog igång "Támsins Likam". Stämningen är helt otrolig. Sången magiskt hemsökande. Och såklart på färöiska. Produktionen en massiv uppvisning i excellens. Faktum är att detta är en skiva som mycket väl kan hamna på en årsbästalista. Den är så pass bra att jag redan under låt nummer två, Stygd, hade letat upp bandets merchsida och lagt en beställning på en t-shirt.

HOODED MENACE från Finland. Bara där så klickar det ju till! Jag är sedan länge oerhört svag för band som kommer från vårt grannland i öst, mycket beroende på att den musik som kommer därifrån har en speciell, ytterst innerlig, tonträff som är svår att så emot när man väl fallit för den. HOODED MENACE är en ny bekantskap för mig, men det jag hör i Sempiternal Grotesqueries gör att jag blir vansinnigt sugen på att kolla upp vad bandet gjort mer. Det går inte hastigt hela tiden, men hela tiden med ett grymt sväng!

Australiensiska INVERLOCH var det band som såg till att jag för två år sedan upptäckte vilken finfin subgenre doom/death kan vara. Jag satte ett högt betyg på bandets enda fullängdare hittills, "Distance I Collapsed" när den kom 2016. Det var kul att kunna konstatera att den fortfarande håller. Framför allt så imponerar Ben James på sång. Graden av förruttnelse i stämman är gravt tillfredsställande!

KADAVERKULT är ett tvåmannaprojekt mellan Kentha Lord K Philipson från THE PROJECT HATE, TORTURE DIVISION och en miljard andra band och Erik Rundqvist från CUT UP och nedlagda VOMITORY. Som det mesta som dessa gubbar har sin hand med i är detta rejält bra. Det går inte med snigelfart hela tiden, men det gör inte så mycket om ni frågar mig - hantverket är det som sticker ut lite extra.





Bandet med listans fräckaste namn, SPECTRAL VOICE, kommer från Denver i Colorado. Delstaten som har en minst sagt livaktig scen. Thresholds Beyond är en underbart murken historia. Stämningen i den här låten är minst sagt ljuvligt isande. Jag älskar den murriga produktionen med mycket bas i ljudbilden. Det som är lite extra fräckt med SPECTRAL VOICE är att det är trummisen Eli Wendler som sköter sången. Och det är ju sannerligen inte vanligt!

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 44: 2006 var jag bara 10 år gammal

År 2006 var jag 10 år , mer intresserad av att bygga playmobilborgar, vilken av årets uppsättning nya Bionicles jag helst ville ha (svar: de...

Populära inlägg