Fredagslistan 2018, vecka 42: Nytt och noterbart

Gott folk!

Dags för en ny runda av nyare och fantastisk musik som har släppts den senaste tiden. Det kan vara musik från hela plattor, eller bara smakprov från kommande fullängdare - men gemensam faktor för samtliga låtar i veckans fredagslista är att de får det att tjonga till lite extra i kroppen.

Vi kör!

Jag öppnar med dansk metal av yttersta snitt. Den danska scenen har de senaste åren verkligen utvecklats till något helt enastående. Tidigare var dansk metal något som verkligen inte stod högt i kurs. Gamla hjältar som KING DIAMOND och MERCYFUL FATE hade inga självklara efterföljare. Idag är det helt annorlunda, och SLAEGT är ett av de banden som verkligen har tagit gammal klassisk heavy metal och gjort något helt eget av det. Nya plattan "The Wheel" är ett veritabelt smörgåsbord av förträfflighet. Growl samsas självklart med i det närmaste galet driv och tydliga nickningar till NWOBHM. Lägg till sanslöst bra gitarrspel och ni får helvetiskt bra musik.

Nästa år kommer "Verkligheten", den första SOILWORK-plattan på tre år. När jag lyssnar på Arrival så börjar jag toklängta, för satan vad bra den låten är! Inte bara får vi bländande trumspel från Bastian Thusgaard som tog över sedan Dirk Verbeuren lämnade för att ansluta sig till MEGADETH, Arrival bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör SOILWORK till ett så bra band som det är. Fullständigt episkt gitarrspel, galet bra sång av Björn Strid, och helt suveräna melodier. Av de låtar som är med i veckans lista så är detta nog den jag gillar mest.

RISING från Köpenhamn golvade mig för två år sedan med en finfin konsert på Copenhell. Redan på "Oceans Into Their Graves" kändes bandet som ett komplett band. När jag lyssnar på Hunger and Exile från kommande plattan "Sword and Scythe" så befäster bara bandet den känslan av att de verkligen vet vad de sysslar med. Ett rent sanslöst gung med väldigt snygga melodiska utsmyckningar färgar bandets sludge. I rätt mycket sludge kan jag känna att banden bara harvar på - i RISINGs musik finns det tydligt riktning och en tanke med allt. De fascineras säkerligen av sina riff, men är inte lika benägna att fullständigt snöa in på dessa som så många andra band inom genren.

Kanadensiska BEYOND CREATION har jag ju skrivit och hyllat här på bloggen flertalet tillfällen. Jag älskar verkligen bandets progressiva och tekniska dödsmetall. På nya skivan "Algorythm" fortsätter de sitt triumfatoriska vandrande på ett galet imponerande sätt. Melodierna är mer genomarbetade på den här skivan än de förra, men teknikaliteten är ändå väldigt påträngande. Det finns en hel massa detaljer att gotta ner sig i på den här plattan om man känner för det, men påtagligast är att BEYOND CREATION verkligen är skickliga låtskrivare som håller lyssnaren i ett ömt grepp hela vägen.

Från West Hobart på Tasmanien kommer PSYCROPTIC som är ett av världens bästa och mest svängiga tekniska dödsmetallband. Det är, om ni frågar mig, omöjligt att inte gilla det här gänget som gång på gång bjuder upp till yster ringdans. Live är de lika förträffliga, så får ni chansen att se dem, ta den. I början av november släpps bandets "As The Kingdom Drowns" och jag börjar salivera lite lätt när jag lyssnar på sjukt svängiga Directive. 

Vi har haft med THE ORDER OF APOLLYON i minst en fredagslista tidigare. Jag gillar det här svärtade dödsmetallbandet för det är så totalt befriande med den här typen av hantverksmässighet. Inga krusiduller, bara pang på pistongen liksom.

Jag avslutar veckans lista med BLOODBATH. Förklaring? Nä det ska väl inte behövas, haha!

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 42: Nytt och noterbart

Fredagslistan 2015, vecka 15: Värt att kolla in mer - mark II

Godmorgon!

Tänkte att vi skulle ta och kolla in min spellista "Värt att kolla in mer" som aldrig är tom utan snarare överfull av musik som jag av en eller annan anledning inte har fått promos till, utan ser till att gotta ner mig i vid sidan av denna tidvattenvåg.

Vi kör.

Jag har lätt för att bli till mig i trasorna. Det är lite av ett tveeggat svärd kan jag säga. Men när jag tar med IRREVERSIBLE MECHANISM (ja, inte det mest lysande bandnamnet) så tror jag att jag har på fötterna när jag skriver att detta är fantastisk musik.  Bandet är i huvudsak en duo bestående av Yaroslav Korotkin på bas och sång och Vladislav Nekrash på gitarr. Om ni gissar att medlemmarna hör hemma i Vitryssland så gissar ni rätt. Jag kommer inte ihåg var jag läste om bandet först - men det som fångade min uppmärksamhet var i vilket fall att Lyle Cooper lirar trummor på "Infinite Fields". Ja, vaddå då tänker ni kanske? Jo, det ska jag tala om för er. Lyle Cooper lirade trummor på "Planetary Duality" och "Autotheism" när han var med i THE FACELESS. Framför allt den förstnämnda plattan var oerhört imponerande. IRREVERSIBLE MECHANISM lirar, såklart, oerhört teknisk death metal. Med symfoniska inslag. Det är faktiskt förvånande lättlyssnat (för att vara denna subgenre) och oerhört mäktigt.

Ni känner kanske till att jag uppskattar BARREN EARTH och försöker få alla andra att gilla bandet också? Precis. Desto mer tacksamt att bandet då kommit ut med sitt bästa album till dags dato. Det är väl värt att kolla in föregångsplattorna "Curse Of The Red River" och "The Devil's Resolve" också. Men "On Lonely Towers" är en magisk uppvisning av bandet som sätter känslosträngarna i svaj. De gör allt - svänger, blastar, rensjunger och growlar och smeker fram frenetiska riff vid sidan om melankoliska stämmor. Det räcker att kolla in Howl  för att få ett fint tvärsnitt av bandets tonkonst.

Om ni läser Close-Up så kommer ni kanske ihåg att de för några nummer sedan hade en artikel om scenen i Portland. Där var LORD DYING med. Jag brukar inte uppskatta långsam musik, men har lärt mig att det finns undantag som är värda att kolla in. LORD DYING hör till denna skara (THE WOUNDED KINGS är ett annat). För ett tag sedan gav bandet ut "Poisoned Altars" som förutom den grymma titeln bjuder på abnormt tung och svängig musik.

Två skivor har THE ORDER OF APOLLYON hunnit med att släppa. Detta är svårt svärtad och produktionsmässigt knastertorr black/death-metal. Inte helt utan episka övertoner faktiskt, även om blästrandet står i centrum. Medlemmarna har ett längre CV än ett ösregn.

Skyller helt på Alex som spanade in italienska, svårt engelskfunktionsnedsatta, RANESTRANE under sin återkommande helg med MARILLION. Här snackar vi storsläggan i pretentioner. Jag skojar inte. Bandet har gjort det till en grej att skriva egna sountracks till filmer. Bandet började med att ta sig an "Nosferatu" för att sedan ta sig an "2001 - A Space Odyssey". Precis - det är illa ambitiöst. Musiken får mig att tänka på GENESIS i början av det bandets karriär med en metaltwist ovanpå.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 15: Värt att kolla in - Mark II