God Jul på er! Vi är många som sörjer att såväl trillingnöten som körsbär i likör har utgått ur Aladdin-asken (grav förbannelse över hiskeliga fläder och hallonlakrits) men som tur är får vissa traditioner finnas kvar. Därför kommer nu som utlovat andra delen av min årsbästalista för 2021 som påbörjades för några veckor sedan. En lista som ni med fördel kan spränga in som kulturell paus i den första halvan av Die Hard, precis innan ni tar en påfyllning av mosterns berömda ris à la Malta. 

WITCH VOMIT - "Abhorrent Rapture". Klockren och fläskig döds-EP från Portlandbandet som har ett gott öga till häxsamplingar. Jag längtar redan efter nästa fullängdare! Pluspoäng för ljuvligt omslag.

MARE COGNITUM - "Solar Paroxysm". Precis som Martin så charmas även jag av det här enmannabandets uppvisning i atmosfärisk black metal. Fem av fem näsdukar för känslomässig påverkan vid genomlyssning.

NERVOSA - "Perpetual Chaos". Brasiliansk thrash när den är som bäst. Jag har återkommit till det här albumet under större delen av året och hittar fortfarande nya favoritpassager.

DEMISER - "Through The Gate Eternal". Första fullängdaren för DEMISER som på ett förtjänstfullt sätt blandar black och thrash. Det här är kort sagt svängigt något så djävulskt. 

ASPHYX - "Necroceros". Det är omöjligt att inte ha en varm plats i hjärtat för ASPHYX trots att ingen av originalmedlemmarna är kvar längre. Den här plattan bjuder på lite av allt - snabbt och långsamt, fokuserat och mer utsvävande men framför allt ett strålande riffarbete.

THE CROWN - "Royal Destroyer". Värdigt som ett gammalt gott årgångsvin mullrar THE CROWN in och tar en promenadseger i grenen svensk döds.

CEREBRAL ROT - "Excretion Of Mortality". Dedikerad dödsmetall med inälvstema blir sällan mer stilsäker än så här. Bröt, doom och riviga solon en masse.

DORMANT ORDEAL - "The Grand Scheme Of Things". Ambitiös polsk döds med förkärlek för driv och meckighet i gitarrarbetet. Känsloregister i bakgrunden i form av melodiska mattor gör att det låter nytt men på ett sätt som inte stör.

STEEL BEARING HAND - "Slay In Hell". Löjligt bra blandning av döds och thrash med tema svärd, mer än så behöver inte sägas utan det är bara shut up and take my money som gäller.

RAPTURE - "Malevolent Demise Incarnation". Av de tretton band med samma namn listade på Encyclopedia Metallum vågar jag nog påstå att det här är det mest habila av RAPTURE-band. Dödsmetall i botten och thrash därtill, pluspoäng för ivrig sånginsats.

Med detta sagt och bordlagt har det nu blivit hög tid att börja lukta på glöggen. På återseende 2022!

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 51: Årsbästa del 2

Årsbästalistan 2021 - de nominerade, omgång 5

 

"The Bleeding Veil" av IN MOURNING

En mycket emotsedd skiva för mig, och den gjorde inte mig besviken. Faktum är att "The Bleeding Veil" kan vara bandets starkaste skiva hittills. Med självklarhet samsas rent röj och djupt vemod i samma låt, och bandet har vid det här laget kommit fram till exakt vad som är dess styrkor. Det gör att varenda ton känns uppriktigt menad och når fram till mig som lyssnare. Riffen och de melodiska slingorna är vad som sticker ut lite extra - de känns så angelägna att det är svårt att värja sig mot dem. Många solon, ja, men de lämnar mig alltid med en känsla av att vilja ha mer - ett bra tecken på att bandet vet att balansera sin musik. En skiva som jag har spelat otroligt mycket redan, och kommer att återkomma till mycket i framtiden också. 

"Solar Paroxysm" av MARE COGNITUM

Jag hade med en låt av det här bandet i WeRocks "Halfway to Hell" som vi körde i somras. Frozen Star Divinization är inte en one-off, utan hela plattan frustar av kvalitet. Detta enmansprojekt imponerar med sin enorma hantverksskicklighet, och rent känslomässiga påverkan. Vid sidan av SPECTRAL WOUND är detta den bästa atmosfäriska black metal jag hört på hela året. Jag har återkommit gång efter annan till "Solar Paroxysm" och aldrig känt för en sekund att jag slösat bort tid, utan mest känt att detta är en skiva som det är så oerhört skönt att vara i. 

"Arete" av NETHERBIRD 

Jag gick igång som bara den på Void Dancer när Amelie hade med den i ett "Hot or Not?" någon gång under året. Att resten av skivan håller samma fina och höga klass är bara att konstatera. Det blir allt svårare att värja sig från känslan att NETHERBIRD gör melodisk döds så fruktansvärt härlig att lyssna på. Denna subgenre, så uttjatad till stora delar, känns i detta bands händer så oerhört väsentlig och angelägen. "Arete" är en mustig, sjudande gryta av mycket hög kvalitet som hela tiden känns härlig att ta del av. 

"The Grand Scheme Of Things" av DORMANT ORDEAL

Skivan som fått mig att inse hur mycket jag längtat efter polsk döds som inte är BEHEMOTH, VADER eller DECAPITATED. Detta är oerhört djupt berörande musik som drar in som en känslomässig tsunami. Trots att det är härjigt nästan genomgående så tycker jag "The Grand Scheme Of Things" är så fruktansvärt tröstande. Här finns en djup klangbotten i vad det innebär att vara människa. Sorgen, oron, påfrestningarna kommer fram på ett underbart sätt på den här skivan, som trots att det är sent in på året jag upptäckte den i allra högsta grad är med i tävlan om en plats på årsbästalistan. 

Gott folk, detta är det sista av mina nomineringsinlägg - min årsbästalista kan ni ta del av på WeRock.nu den 3/1 2022, efter klockan 16.26!

/Martin

Årsbästalistan 2021 - de nominerade, omgång 5

Fredagslistan 2021, vecka 26: Mare Cognitum

 Gott folk!

Jag har den senaste tiden snöat in på atmosfärisk black metal. Det började med SPECTRAL WOUND, fortsatte med UNENDLICH och den senaste veckan har jag lyssnat oerhört mycket på amerikanska MARE COGNITUM. 

MARE COGNITUM är ett, föga förvånande, enmansband där Jacob Buczarski står för precis allt. Och han har gjort det med förödande kvalitet tydligen rakt igenom hela bandets existens. Det är genomgående kanska höga omdömen som skivorna får både på Metal Archives, men framför allt på Angry Metal Guy som sannerligen inte skroderar med att dela ut höga betyg om det inte är befogat. 

Det som jag tycker är så oerhört tilltalade med atmosfärisk black metal är den fina kombinationen mellan stora känslor med den ganska sparsmakade ljudbilden som snarare tycks förstärka känsloaspekten av musiken. När detta funkar är det i stort sett omöjligt att värja sig mot musiken. 

Att bedriva enmansverksamhet kan vara vanskligt. Höga krav ställs på att du ska kunna spela flertalet instrument på en rimligt hög nivå, sången ska sitta och du ska kunna skriva bra låtar. Allt detta bemästrar Jacob Buczarski på ett sätt som sannerligen imponerar, och där jag som lyssnare känner att det är inget jag går och funderar över exakt hur det hade låtit om han hade jobbat med andra musiker. 

Till sist ett varningens finger - när ni drar igång "Solar Paroxysm" bered er på att kanske få lägga andra skivor åt sidan ett tag. Den är nämligen svårt beroendeframkallande. 

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 26: Mare Cognitum