Fredagslistan 2022, vecka 50: Nytt och notervärt!

 Gott folk! 

Det är sent i december - en månad då skivbolag släpper hela skivor lite som en eftertanke. Tror de ens på skivorna? Nej, har jag svarat innan. En skiva som är med i veckans lista har fått mig att ändra åsikt i frågan - den är nämligen mycket bra. I övrigt kommer ni att få en hel del låtar som får mig att se fram emot 2023 då fullängdsskivorna de är tagna ifrån släpps först då. 

Vi kör!

Vi öppnar med KATATONIA, och deras nya låt Austerity. KATATONIA är ett band som väldigt många i min omgivning har hyllat och insisterat på att jag ska kolla in. Det har jag också gjort. Jag lyssnade mycket på "Dead City Burials" och gillade den. Men nu har jag trillat dit hårdare. Jag älskar den här låten, och har lyssnat nästan oförsvarligt mycket på den, framför allt med tanke på att jag borde lägga min tid på årsbästalistan, haha! Svänget, närvaron, melodierna. Det är så uppslukande att jag baxnar. Och solot ska vi inte prata om hur bra det är!

Ytterligare ett band med smal logga - INSOMNIUM. Finnarna har alltid varit ett gå-till-band. Jag ger inte mycket för senaste singeln, White Christ, då gillar jag betydligt mycket mer Lilian som i vanlig ordning bjuder på oerhört fina melodier, smäktande musikaliska vyer och mycket natur. 

Vi håller oss kvar i Finland för nu, äntligen, är ROTTEN SOUND på gång med ny platta. Hela 7 år efter det att "Abuse To Suffer" kom, och fem år sedan "Suffer To Abuse" (EP) kom. Sharing får mig att tugga fradga av lystnad efter hela skivan. Fy fan vad jag gillar ROTTEN SOUND. Grindcore är, när den framförs av mästare, helt beroendeframkallande. Något annat kan man inte kalla ROTTEN SOUND, de är helt magiska i sitt hantverk. 

Tvärt genrehopp till HAKEN som ni sedan innan vet att jag gillar. "Fauna" släpps nästa år, och låter skivan som The Alphabet Of Me så är det ett avsteg från vad bandet har gjort på tidigare skivor där progressiviteten har varit mer framträdande. Detta är, ja vad ska vi kalla det, mer pop. Det jag verkligen gillar är den otroligt förträffliga refrängen, och trumpeten i slutet. 

Vi avslutar med ELDER som, helt under min radar, släppte "Innate Passage" i slutet på november. Jag har gillat bandet sedan 2017, och den senaste plattan har inte fått mig att ändra uppfattning. Jag delar denna åsikt med vår programsamordnare Jonas på biblioteket. Vi har pratat, ska vi säga, ganska mycket om skivan. Detta är så klassisk ELDER att det är omöjligt att inte gilla. Proggen i centrum såklart. Bra sväng. Sången från Nick DiSalvo fruktansvärt bra, och en nästan total närvaro gör den här plattan så fruktansvärt nöjsam att lyssna på. 

Nästa vecka kommer Susanne med sin del två av sina bästa skivor från året, det ser jag fram emot!

God jul och gott nytt år!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 50: Nytt och notervärt!

Martins måndagsmeck 2020, vecka 12: Elder

Gott folk!

ELDER är på gång med nytt material, och det är det inte bara jag som gläder mig åt! Det här underbart proggiga bandet är så sagolikt bra i nästan allt de gör, och eftersom det har blivit så oerhört mycket teknisk döds i meckighetstipsandet så tänker jag att det kan vara skönt med lite mildare musik denna veckan.

2017 släppte bandet "Reflections Of A Floating World", och det var en skiva som jag tyckte var så bra att jag satte den på plats 9 i min årsbästalista över det året. Det här är utforskande och gitarrstinn musik som jag ständigt tycks återkomma till för att jag upptäcker nya saker i, trots en försvarlig mängd lyssningar under de senaste tre åren. Jag är mycket spänd över var bandet tar vägen på nästa platta.

Fredagslistan 2017, vecka 26: Fem skivor som är med i racet om platser på årsbästalistan 2017

Gott folk!

Vi har nu hunnit halva 2017, och jag kan garantera er att det inte finns någon musikskribent som inte har börjat fundera på den där fina årsbästalistan som närmar sig med ökande fart. Jag började fundera på den här listan för ett bra tag sedan, och tanken med just den här fredagslistan är lika mycket för mitt eget anbelangande som för er lyssnarnjutning. Jag skapar alltid en spellista över innevarande år. I takt med att tiden går, och fler skivor släpps desto mer omfattande blir den. I skrivande stund har listan en speltid på 28 timmar, och den kommer såklart bli längre.

Jag har valt ut fem skivor som jag anser har en mer än rimlig chans att få placeringar på min personliga årsbästalista - i skrivande stund - det vill jag verkligen påpeka, haha!

"Lykaia" av SOEN.

Jösses vilken magisk skiva det här är.
Jag var hårt övertygad om att SOEN redan på förra skivan, "Tellurian", hade hamnat på årsbästalistan för 2014 om det året inte hade varit så vanvettigt starkt. Med "Lykaia" har bandet åstadkommit ytterligare en skiva som kanske är lika stark som "Tellurian", om inte starkare. Bandets mörka och eklektiska musik försätter mig i känslolägen så magiskt njutbara att det är svårt att inte tycka att det här bandet har något alldeles speciellt. Trots att bandet tar och lånar element från många olika håll, så blir det något verkligt eget av alla dessa intryck. Att bandet dessutom har en sångare i Joel Ekelöf vars stämma fullständigt glöder hjälper också till.


"Emperor Of Sand" av MASTODON

Det tog inte speciellt många lyssningar på "Emperor Of Sand" för att fatta att det här är den bästa skivan MASTODON har gjort sedan "Crack The Skye" från 2005. Och det är en insikt som är helt ljuvlig att komma fram till. I stort sett allt klaffar på den här skivan. Här finns ett underbart driv, rent episka refränger, nyfikenhet, plus att samtliga sångares insatser ligger på riktigt bra nivåer. Detta plus att gitarrarbetet formligen briserar i låt på låt på låt gör att jag blir helt lyrisk när jag ens tänker på skivan.



"Reflections Of A Floating World" av ELDER

Det var Susanne som tipsade om ELDER i en fredagslista. Sedan dess är jag mer eller mindre fullständigt begeistrad av den här psykedeliska doomorkestern från Brooklyn. Ringer det varningsklockor om att detta är hipstermetal? Sådana reservationer kan ni kasta överbord, för detta är musik skriven och framförd med så mycket känsla och övertygelse att det inte går att tänka tanken "detta är inte trve". Mycket fokus på gitarrspel, och galna tempoväxlingar gör att "Reflections Of A Floating World" kräver ganska mycket lyssnartid, men är inte svårlyssnad för den sakens skull.


"Soothsayer"  av DIRT FORGE

Det här köpenhamska bandet har styrt upp den fetaste gitarrtonen detta året. Mest av allt visar DIRT FORGE på möjligheterna med triospel, och hur bra det kan bli när kommunikation mellan bas, trummor, gitarr och sång ligger på den här våglängden. Alexander Kolbys majestätiska stämma knyter ihop den här oheligt förträffliga sludgegrytan på ett sätt som borde få andra bands sångare att avundsjukt undra hur fan människan gör. Att DIRT FORGE låter så här bra redan på debuten gör att jag sannerligen undrar hur i hela helvetet de ska kunna toppa "Soothsayer".


"Black Drapes For Tomorrow" - SHORES OF NULL

Italienska sidoprojektet SHORES OF NULL imponerar sannerligen med sin fina hybrid av melodisk black och doom. Det är dystert så det räcker och blir över, men här finns en kärna av innerlighet och kärvhet som jag finner så rackans tröstande. Ibland behövs det sådana skivor också, och jag har återvänt ganska ofta till "Black Drapes For Tomorrow" sedan den släpptes i mitten av april. Det här är en skiva som gjord att lyssna på i hörlurar, gärna när barnen har somnat och du behöver en skiva att själv varva ner till.


/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 26: Fem skivor som är med i racet om platser på årsbästalistan 2017

Fredagslistan 2017, vecka 23: Plusmeny extra allt

Goddagens fredagsfirare!

Idag sätter vi tänderna i musik som ger mersmak, röj som inte går att tvätta bort ur öronen, låtar som är som den där sjukt goda burgaren klockan tre på morgonen efter ett lyckat krogbesök - ni vet känslan: Jag tar två! Ge mig en plusmeny, jag måste genast få extra av allt! Vi kör.



En portion dödsthrash till förrätt, kan det vara något? Jajjemen, DEAD ASYLUM är ännu så länge osignade men min gissning är att de snart snappas upp av något snajdigt bolag. Det här är snyggt utfört, piskande i anslaget och med en rejäl kick-ass-attityd.

Growlarbetet ligger i den lite mer grunda tonskalan men det funkar attans bra tillsammans med trummorna och ger den där känslan av snabbhet och rörelse som jag tycker är en av thrashens a och o. Mersmak på detta!

 

 
Stenhård tjeckisk döds med svenska influenser? Ja men tackar som frågar, jag tar en plusmeny på den!  Bandnamnet BRUTALLY DECEASED är förutom att vara snyggt och tjusigt även taget från GRAVE-låten med samma namn. Tumme upp för den hommagen.

Som Martin och jag konstaterade i arbetsrummet härom dagen så handlar detta inte om att uppfinna hjulet på nytt men satan så bra det sitter med lite köttiga dödsriff! Vi lyssnar till Where No Gods Dare från fullängdaren "Satanic Corpse", vars omslag förärats med en synnerligen maskäten demon. Frågor på det?

 

Vi kliver så in i den lite mer murkna och grottiga dödsmetallens boningar där CRUCIAMENTUM har sin hemvist. Galopptakten sitter där den ska men här är det främst growlmörkret som ger det mer bestående intrycket. Det här är ett kompakt och väloljat maskineri med precis rätt mängd smuts vi får till livs. Bandloggan är splattrigt kvistig och spretig som sig bör och ordet cruciamentum är latin med betydelsen lidande, smärta och/eller tortyr. In alles är detta ett klassiskt koncept jag aldrig tröttnar på, därav fem av fem lökringar!

 BELOW THE SUN härnäst. Nu pratar vi alltså inte om en eventuell översättning av den svenska filmen "Under Solen" av Colin Nutley om nu någon trodde så. Nej, det här är istället det utmärkta progressiva metalbandet från Krasnoyarsk, tidigare kända som Sólvindur.

Låten Mirrors är så galet vacker att jag haft den på repeat i lurarna i snart några dygn. Jag har helt enkelt snöat in något så vansinnigt att mina öron kommer behöva bändas bort med kraft från detta deppiga malande men ändå sköra mörker av doom. Det hade dessutom gjort sig otroligt väl som filmmusik, tänk "Stalker" av Tarkovskij.

Ännu mer doom på menyn! Vi rundar av med ELDER och den svårartat grooviga Blind som klockar in strax under 14 minuter där faktiskt varje sekund känns relevant. Här borde fellow fans av BARONESS, SLEEP och KYUSS få sina smaklökar kittlade å det grövsta. Att lyssna på albumet "Reflections of a Floating World" är som att hitta nya små musikaliska skatter varje gång. Tempot är välavvägt, det svängiga gunget solitt, sången som en tjusig motpart till de instrumentala partierna. Det här är helt klart en av 2017's bästa skivor.

Med detta tager vi helg! På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 23: Plusmeny extra allt