In Flames

Jag kommer ihåg hur jag tyckte att IN FLAMES hade blivit ett tråkigt band som skrev låtar som inte låg på någon vidare nivå när förra plattan "A Sense Of Purpose" kom 2008. Intrycket förstärktes av bandets konsert på SRF 2009. Den sved, framför allt med tanke på hur bra jag upplevde att bandet var på den lilla klubbturné bandet gjorde 2007. Men att bli överbevisad när det gäller IN FLAMES musik har jag alls inget emot.

Deliver Us tycker jag är en, faktiskt, helt okej låt - men jag blev desto gladare när jag kunde hitta titellåten från kommande skivan "Sounds Of A Playground Fading". För det låter riktigt bra. Jag gillar i synnerhet det svängiga trumspelet från Daniel Svensson och den starka refrängen. Om detta är en indikation på hur resten av skivan låter (och jag är väldigt benägen att hoppas på detta) då kommer det bli riktigt roligt att höra resten av skivan, i sanning.

/Martin

Man vet att

ens eget musiklyssnande har gått i en helt annan riktning än THE HAUNTEDs musik när man efter 3 raka genomlyssningar av kommande "Unseen" endast orkar med en axelryckning medan det räcker med prick 1 sekund av ANAAL NATHRAKHs smakprov på kommande "Passion" i form av Violenti Non Fit Inuria för att försätta en i exstas. Jo, detta är ett faktum.





/Martin

Helmet

Det finn ju alltid skivor som man mer eller mindre snubblar över och som man åratal senare fortfarande uppskattar oerhört mycket. I början på 90-talet hade jag en vana att årligen besöka Stockholm som såklart hade oerhört mycket bättre skivhandlar än lilla Karlskrona där jag då bodde.

En sådan platta var HELMET "Meantime" som jag sedan dess i det närmaste slaviskt har återkommit till när jag ha velat ha en stunds maskinellt köttig, lite monoton gitarrbaserad musik. Då tyckte jag att bandet var en mer knarkad version av AC/DC som jag skrev till en kompis i ett inser jag nu, ganska dumt beskrivande av bandet. När jag idag lyssnar igenom skivan på Spotify gör den fortfarande jobbet - och en tanke som for igenom huvudet var att sångaren Page Hamiltons insats ibland påminde en smula om hur Troy Sanders och Brent Hinds trakterar sina stämband i MASTODON - utan övriga jämförelser.

Naturligtvis var jag tvungen att göra mig av med det i Stockholm inköpta exemplaret som ung och mycket fattig student i slutet på 90-talet - tillsammans med en hög annan musik - men glädjande nog har samtliga orters där jag bott bibliotek haft skivan, så det har löst sig väldigt bra.

Här får ni den otroligt 90-talsartade videon till titelspåret.