Gott folk!
Vi har hunnit till mitten av september, och jag kan i det närmaste garantera att majoriteten av de journalister/skribenter som jobbar med metal nu på allvar börjar fundera på vilka skivor som kan komma ifråga för årsbästalistor över 2016. Rent spontant kan jag för egen del säga att 2016 är ett rent skrattretande år redan nu. Min bevakningslista som jag alltid gör från januari innevarande år har i skrivande stund närmre 1000 låtar som bebor den. Och då räknar jag inte med kommande släpp från OPETH, TESTAMENT, ALLEGAEON, METALLICA och en mängd andra band vars skivor jag förmodligen kommer att överväga att ge en position på årsbästalistan.
Kollar jag bara den närmsta tiden så har det kommit en hel del riktigt fin musik från flera band jag tycker att det kan vara värt att lägga lite tid på.
Vi kör!
Peter Tägtgren är ju en produktiv människa. I förra veckan släppte han nytt material under namnet PAIN, ett projekt som jag aldrig riktigt fastat helt och fullt för. Oftast har jag tyckt att låtarna har hållit en helt okej nivå, utan att får mig att tända till på allvar. "Coming Home" är en skiva som många har hyllat som ett av PAINs bästa släpp. För egen del så tycker jag att det finns en handfull väldigt bra låtar på skivan, men som helhet? Njaaaee. Nu tycker ni säkert att jag är ett töffe som ens har med skivan i en fredagslista med alla dessa reservationer släpande efter som ett tröttsamt minfält. Men då kanske ni inte har lyssnat på
Black Knight Satellite? Gör det - för den låten är så helvetiskt bra, snygg, välkomponerad och episk att det är omöjligt att inte ha med den i listan.
Jomenvisst - jag slänger med en låt av EVERGREY från deras nya skiva "The Storm Within". Jag tänkte på att med förra skivan - "Hymns For The Broken" som kom för två år sedan - så fick EVERGREY lite av sin gnista tillbaka. Flera gamla medlemmar återvände och jag fick intrycket att Tom Englund tyckte att det var roligt att lira igen. Om detta nu kan sägas om ett band som karvat ut en mörk melankolisk nisch att mysa hem verksamheten i, haha! Nya skivan är en fortsättning på denna fina trend, och den låter helt fantastiskt. Faktum är att hela skivan är en fröjd att lyssna på - att den släpps på hösten är synnerligen lämpligt då detta är en skiva jag verkligen kan se mig återvända till då kvällarna blir allt mörkare och tonen av död och förruttnelse i luften blir mer påtaglig.
ALLEGAEON är ett fint tekniskt och melodiskt dödsmetallband från Fort Collins i Colorado. Jag har gillat bandet sedan bandet debuterade med en självbetitlad EP 2008. Först och främst föll jag för musiken, men det är väldigt tilltalande med ett band som skriver om vetenskap och existentiella frågor. Just vetenskapsvinkeln är ju lite fräsch i en genre som, oftast, inte brukar handla om tänkande. Nu är bandet på gång med nytt material - i nästa vecka släpps "Proponent For Sentience" och den är grym. Bandet har en ny sångare också. Riley McShane, och han har glöd i pipan det kan jag säga. Låten som bandet har släppt som smakprov från skivan -
Gray Matter Mechanics - Apassionata Ex Machinea innehåller allt från spansk gitarr till brutaldöds. Allt exekverat med stil och ackuratess.
Ny skiva från Hannes Grossmann som lirar trummor i bland andra ALKALOID. Bara det fick mig att bli till mig. ALKALOID är ett genialt band om ni frågar mig, och gillar du progressiv teknisk döds är det ett band att hålla ögonen på. Hannes Grossmann är en gravt begåvad musiker som redan på två år gamla "The Radial Covenant" visade på sin oerhörda låtskrivartalang. Nya "The Crypts Of Sleep" är en allt annat än sömnig uppvisning i hur den här typen av musik är när den skrivs och spelas av folk med visioner och kapacitet. Ja, jag är till mig i trasorna.
Devin Townsend Project. Jag känner verkligen att med "Transendence" som släpptes nyligen så får jag sluta upp med att sörja att STRAPPING YOUNG LAD inte finns mer. För detta är en otroligt bra, rolig, mäktig och till stora delar magisk skiva som Devin och hans gäng har gjort. Jag föll direkt för låten
Secret Sciences som är en över sju minuter vindlande resa där vi inte bara får solitt spel över hela linjen, men också ett fint gästinhopp från Anneke Van Griersbergen. Är detta det hårdaste ni kommer höra i år? Nej, verkligen inte - men det går inte att förneka att det kan vara det roligaste.
/Martin
