Gomorrn. För ett par veckor sedan gjorde jag en lista till svärdets lov och idag fortsätter vapenodyssén vidare till ett av våra större huggredskap, nämligen yxan. Efter en snabb genomgång av interwebz kan vi lära oss att de allra äldsta yxorna saknade skaft och användes för 1,6 miljoner år sedan av homo ergaster (vilket också skulle kunna tjäna som bandnamn när allt kommer omkring). Snabbspolar vi sedan fram till stenåldern har vi både skaftlösa och skaftförsedda huggdon att frottera oss med, många av flinta. Men nog med historielektion, nu kör vi musik.  

Första låten ut är med i en av mina mest spelade blandade listor på Spotify och när den dök upp härom dagen kändes yxtemat om möjligt ännu mer rimligt. Vi lyssnar till POWER TRIPs erbarmligt svängiga och svintunga Executioner's Tax (Swing of the axe) från albumet "Nightmare Logic" som släpptes 2017 på Southern Lord.

Vi beger oss sedan från staterna till hemlandet. Skramlig punk med mycket d-takt har ju alltid en varm plats i hjärtat och så även med AXE RASH från Stockholm. Buy your way out är en minst sagt rivig bit från fullängdaren "Contemporary Ass" och min enda invändning är att den gärna hade fått vara längre än 2:36 men underbart är kort och repeat-knappen är vår vän.

GOJIRA brukade jag lyssna på ganska frekvent när det begav sig vid tiden för släppet av "L'enfant sauvage" (dvs runt 2012/2013-snåret) men sedan har de litegrann fallit ur minnet. Jag tror att det var mycket nyhetens behag för mig där och då. Från den plattan har jag grävt fram (nej förlåt, huggit fram ska det naturligtvis vara) låten The Axe som är en melodisk och hyfsat trivsam historia, även om sångstilen inte riktigt funkar för mig längre.

Ingen yxlista är väl komplett utan lite pig squeals och därav måste vi peta in MORTICIAN på listans plats fyra. Det här är en helt ny bekantskap för mig men de har faktiskt tröskat på med sin grindcore ända sedan herrens år 1989. Jag har valt låten Axe från albumet "Re-Animated Dead Flesh" och jag skulle nog inte säga att jag tycker den är så värst bra men det finns någon liten charm där. Pluspoäng för skivomslaget som är oerhört fulsnyggt.

Slutligen syr vi igen yxpåsen med SAVAGE AXE OF DEATH, ta och sug lite på det bandnamnet en stund. Bakom geninamnet döljer sig tvenne glada black metal-musikanter, nämligen Azrael och Death's Head. Gruppen bildades 2018 i Skottland och har till dags dato släppt exakt en demo och från den lyssnar vi på utmärkta Funeral March over Dark Alleys. 

Med detta önskar jag en synnerligen skarpslipad helg.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 47: Swing of the axe!

Gomorron. Idag ska vi ta oss an ett av de kanske mest creddiga, svulstiga och fräsiga blankvapnen som går att uppbringa, nämligen svärdet! Mången metalmusiker har sjungit dess lov, mången högstadieelev har tecknat av ett i den kommunala grundskolans kollegieblock och visst är vi i metallbibliotekariebloggargänget också svårligen förtjusta i detta stickdon. Jag kan också lite stolt proklamera att jag själv är i ägo av ett dylikt, efter att min bättre hälft kånkat med ett stort paket på Öresundståget vid någon blandad födelsedag. Episkt! Men nu kör vi igång med musiken.

Första låten ut är Anti-Dogma Megaforce av gruppen BARBARIAN SWORDS från fullängdaren med samma namn som låten. Jo jag tackar jag! Svärd som trakteras av barbarer är inte att leka med, det vet vi sedan gammalt. Det är bara att hålla i hatten för det blir sannerligen åka av när våra vänner från Barcelona vevar igång. Kaos med en tydlig riktning är nog min bästa sammanfattning av den här mycket snabbt utförda svartmetallen och personligen tycker jag detta är rent guld.

SWORDMASTER från Göteborg, låter det bekant? Nej men om jag säger DEATHSTARS så kanske det ringer en klocka? Jag har aldrig förstått charmen med dem men det visar sig att innan de blev just DEATHSTARS med inriktning kommersiell goth metal med mycket kajal och militärparafernalia hette de SWORDMASTER och lirade melodisk black! Vi lyssnar på oerhört charmiga Wraths of time från EPn med samma namn från 1995. Sväng och kakburksproduktion für alle! Tänk om de hade låtit så här för evigt va.

Vi håller oss kvar i västkustens största stad och besöker SWORDWIELDER, crustpunkens okrönta hjältar som gärna tar sig an tematik som krig, våld och död. Ljudbilden är mustig och mörk, anslaget gruffigt. I en intervju fick bandet frågan om hur man skulle beskriva soundet för någon utan referensramar kring musikstilen och svaret blev poetiskt: "Föreställ dig att du är hög på lim i november mitt i vintern. Du somnar utomhus men det är precis över nollgradigt så du fryser inte ihjäl. När du vaknar upp är dina byxor blöta och du ställer dig frågan om detta är ditt eget verk eller bara göteborgsvädret". Eftersom hela fullängdaren "System Overlord" ligger i sin helhet på YouTube har jag lagt in den som listans nummer tre.

Så här i mellantid efter halva genomgången tänker jag sticka emellan med en lista i listan! Av filmer som jag tycker man kan titta på om man känner sig sugen på ni vet vad. Utan inbördes ordning vill jag då nämna...

• Seven Samurai (1954) av Akira Kurosawa
• Harakiri (1962) av Masaki Kobayashi
• Lady Snowblood (1974) av Toshiya Fujita
• The Duellists (1977) av Ridley Scott
• Excalibur (1981) av John Boorman
• Conan the Barbarian (1982) av John Milius
• Highlander (1986) av Russell Mulcahy
• The Last Duel (2021) av Ridley Scott

Och när vi tagit oss förbi denna parerstång fortsätter vi med låt fyra.

Det finns också ett band från Texas som kort och gott heter THE SWORD och vid en snabb genomlyssning kan konstateras att de gör musik som egentligen inte säger mig så mycket men som jag heller inte blir irriterad av att lyssna på. Den liksom bara finns och puttrar på i bakgrunden och gott så. Musikstilen skulle jag kategorisera som tunggung och låten jag valt är Winter's Wolves vars video utgörs av bandet i vinterjackor och en stackars tjomme utan dylik ytterbeklädnad som tampas med en varg i snön. Albumet är "Age of Winters" från 2006.

SWORD OF JUDGEMENT från Seattle körde i blott tre år om man ska tro Metal Archives och under den tidsperioden hann de klämma ur sig två demos. Det här är trevlig thrash tycker jag, mycket fokus på gitarrer och fart men i min bok hade de kunnat skippa de där rap/prat-partierna sångmässigt och bara kört thrashfalsetten rakt igenom. Tre av fem solstolar och A for effort, bandloggan är dessutom en total fullträff. Vi lyssnar till låten Consumed by Darkness från den självbetitlade demon från 2011.

Men som det gamla talesättet säger så bär alla vägar till GNARP och för att knyta ihop säcken tar jag naturligtvis hjälp av pastor Jörgen Fahlberg och den övriga församlingen i det oefterhärmliga bandet THE KRISTET UTSEENDE. Frid över dess vackra minne eftersom de sorgligt nog lagt ned sin verksamhet. Tänk vilken låtskatt vi ändå fick av dessa glada gossar, vilka episka minnen från spelningar och festivaler. Det finns många som har svårt för könsrock som genre och tycker det är tramsigt och oseriöst men det får stå för dem för mitt hjärta klappar för KRISTET, det är ett som är säkert. Som sista låt i listan hör vi fenomenala Excalibur från "Djävulsvingar Över Kapellet" vilket är en av bandets mer metalinfluerade skivor. Det är en väldigt speciell skiva för mig, särskilt som en av mina närmsta vänner som tyvärr hastigt gick bort förra året skrev texten till sista låten på skivan; Styggare kan ingen vara/Groggened. Den kan jag också varmt rekommendera att ni lyssnar på. Och sedan hugger vi till med helg!

/Susanne, tveeggad.

Fredagslistan 2023, vecka 41: I högsta hugg!