Fredagslistan 2023, vecka 16: Till tops!

 Gott folk! 

Jag fick lite feeling av den förra fredagslistan jag gjorde för fem veckor sedan, den om skogen om ni minns den, och tänkte att berg är ju också fina, det borde gå att göra en lista på det temat också tänkte jag.

Som ni förstår gick det alldeles utmärkt. Nu tror ni kanske att det kommer bli SAVATAGE, ENSLAVED, MASTODON och ELUVEITIE för hela slanten? Nä, lite mer ville jag anstränga mig för att hitta låtar som kanske inte är lika uttjatade, utan som är lite mer som skruvbollar. 

Vi kör!

Vi inleder med CATHEDRAL och Midnight Mountain. Mitt förhållande till CATHEDRAL stavas Lee Dorrian som sjöng med NAPALM DEATH tills dess att han inte gillade att bandet gick mer mot dödsmetall, och då startade CATHEDRAL för tydligen gillade han BLACK SABBATH utav bara fan. Jag köpte "The Ethereal Mirror" för att den har ett sånt djävulskt skruvat omslag. Hade ingen aning om vad som väntade mig. Det är skruvat sväng, men inte helt utan charm. Extra bonus för handklappen. 

DEATH med Crystal Mountain är kanske en förväntad låt, med tanke på min ack så uttalade kärlek till bandets musik, men det får ni ta. Här får ni låten i en fin liveversion från Eindhoven 1998. Precis som med den mesta av DEATHs musik är detta så vindlande att det är svårt att överskatta hur jävla långt före sin tid DEATH faktiskt var. Inte undra på att flertalet i publiken står stilla som slagna av häpnad, eller kanske mest för att kunna ta in hur de ska kunna gå hem och försöka lira gitarr på samma sätt som Chuck Schuldiner, haha! Bra är detta så det räcker och blir över i alla fall. 

Vi lunkar över till mer kött och potatisdöds och DEMONICAL från Avesta. Svårt att inte gilla detta, det är svinsnygga slingor, produktionen smeker öronen, och på det hela taget habilt hantverk. Jag föll stenhårt för bandet 2013 då de släppte "Darkness Unbound" en skiva som gjorde att jag fick stuva om i det årets årsbästalista faktiskt. Nu är Fallen Mountain inte från den skivan, utan från "Mass Destroyer" som kom förra året och väl värd att kolla in även den. 

VOIVOD från Kanada. Ett band som stört många musiker verkar gilla utav bara fan. När jag skulle kolla in LOCK UP på KB för många herrans år sedan såg jag att Tompa Lindberg tatuerade in lite av bandets konst på sin vad innan giget, så det verkar vara ett band som man antingen gillar eller inte gillar. Förutom när det gäller mig då. Jag stångar mig mot bandets musik med oregelbundna intervall för här finns något som jag gillar, men ändå skaver rätt så rejält också. Forever Mountain är en ganska rak låt för att vara VOIVOD, men den är inte helt lättlyssnad för det. 

Vi rundar av med progressiva CALIGULA'S HORSE från Australien. Jag gillar i stort sett allt detta bandet gör. "Rise Radiant" från 2020 var en triumf till skiva som jag tokhyllade. Men såklart är det inte därifrån jag har valt Daughter Of The Mountain för den är från "Bloom" som kom 2015. 

Vi tar helg på det kamrater!

/Martin

Fredagslistan 2023, vecka 16: Till tops!

Fredagslistan 2017, vecka 38: Band med djur i namnet

Gott folk!

Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att göra en lista på detta tema är inte bara förbryllande - kanske till och med förkastligt? I vilket fall så känns det oerhört bra att kunna presentera en lista till brädden fylld inte bara med allehanda vänner från djurriket, men också med riktigt bra musik.

Vi kör!

CALIGULA'S HORSE från Australien är ett band som jag upptäckte specifikt då jag letade band till den här listan. Denna australiensiska progressiva grupp har hållit liv i sitt fyrfota djur/band sedan 2010 och det jag hör i bandets Will's Song som kommer från bandets senaste skiva gör att jag blir väldigt sugen på att kolla upp mer av bandets musik. (Vilket jag förmodligen gjort sedan detta skrevs). Här finns en väldigt utpräglad känsla för melodier, något som jag sannerligen gillar, och en fin nyfikenhet som jag också uppskattar.

WOLVES IN THE THRONE ROOM är kanske världens mest creddiga black metalband. Att bandet återvänder med nytt material efter 4 år är nåt som har fått folk att bli lite lätt till sig. Och jag kan förstå det när jag lyssnar på magiskt långa Born From The Serpent's Eye med gästsång - på svenska - av Anna von Hausswolff. Mellanpartiet som börjar vid 4:20 är så bedövande vackert och tungt att jag baxnar. Jag gillar också att bandet tycks ha återgått till den typ av svårt atmosfäriska black metal som gjorde att bandet attraherade stora lyssnarskaror tidigare i sin karriär. Ja, jag är sjukt sugen på att höra mer!

Stort hopp musikaliskt över till brittiska BLACK SPIDERS som kopplar greppet om handbromsen och bjuder på illasinnade handbromssladdar i sin magiskt betitlade låt KISS Tried To Kill me. Detta är musik så svängig att det är omöjligt att inte stampa med foten.

Om ett band heter EAGLEHEART, ja då blir det lite av en dead giveaway att det vankas power metal. Nu hör ju denna musikstil inte till ovanligheterna, numera, på den här bloggen så förhoppningsvis så skrämmer jag inte er alltför mycket när jag slänger med asskönt ljudande Until Fear Is Gone från det här tjeckiska bandets tredje fullängdare "Reverse". Det här är power metal med episka anslag - den typen av power metal som jag verkligen gillar - och det är plattan i mattan redan från början.

Jag avslutar, kanske totalt förväntat, med det kanske tyskaste band som finns vid sidan av ACCEPT möjligtvis - SCORPIONS. Att det här bandet fortfarande existerar finner jag både tröstande och skrämmande egentligen. Bandets musik har i värsta fall blivit sommarplågor (Wind Of Change är jag fortfarande skrämmande trött på) i bästa fall blivit låtar att faktiskt tycka om lite grann. Så är det med Rock You Like A Hurricane som dög upp på bandets skiva från 1984 - "Love At First Sting". Detta är ju hårdrock lika creddig som mellanmjölk, men så illa smittande som den här låten är så är det svårt att inte bli lite glad åt den.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 38: Band med djur i namnet