Visar inlägg med etikett Cattle Decapitation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cattle Decapitation. Visa alla inlägg

fredag, augusti 11, 2023

Fredagslistan 2023, vecka 32: En hägring av årsbästalistan bortom horisonten!

Vi börjar närma oss hösten - på måndag är det dags för undertecknad att gå tillbaka till lönearbetet på biblioteket, och på allvar börja tänka på den där årsbästalistan som alltmer börjar anta ångestproportioner. Inte minst med tanke på vad jag har fyllt veckans lista med - jag tänker att jag avslöjar lite av hur mina funderingar går i alla fall vad det gäller den mer brutala tonkonsten när det kommer till möjliga kandidater till årsbästalistan innan mitt vanliga nomineringsvansinne startar i oktober/november. 

Vi kör!

SULPHUR AEON från Tyskland. Ett band med en väsentlig hype - som är fullt berättigad. Jag har gillat bandet sedan "Gateway to the Antisphere" kom ut 2015, och vill hävda att så fort bandet är på gång med nytt material så börjar saliven att rinna till i inte ringa omfattning. Med tanke på hur purfärska Arcane Cambrian Sorcery låter så väcks hoppet om en skiva som kan klämma sig in på årsbästalistan. Tyngden, stämningen, och så dyrkar jag hur trummorna låter. Bara att spänna på sig haklappen kamrater!

OUTER HEAVEN från Pennsylvania i det stora landet i väst. "Infinite Psychic Depths" som kom för inte så länge sedan är en i stort sett magisk skiva som fick otroligt mycket speltid när den hade kommit ut. Jag älskar den dominerande skitigheten, riffen som håller väsentlig verkshöjd. En extra bonus som ni får till låten Rotting Stone /D. M. T. är den synnerligen brutala och av DIY doftande videon. Om ni gillar goreig skräck det vill säga. Annars räcker det med att bara lyssna på låten. 

AGRICULTURE från Los Angeles. Deras självbetitlade skiva som kom för inte alls speciellt länge sedan är en underbar blandning mellan skir skönhet och gallskrik i ordets allra mest positiva innebörd. Av de skivor jag lyssnat på under den senaste tiden är detta en av de som känns som mest angelägen, och den dröjer sig kvar i skallen bra länge, det kan jag säga. Jag har valt låten The Glory Of The Ocean  då den erbjuder ett tvärsnitt av vad AGRICULTURE gör bäst. 

CATTLE DECAPITATION - att detta bandet dyker upp tror jag inte förvånar så många, haha! Det är svårt att komma runt detta briljanta band som fortfarande är kapabla till stordåd efter "Death Atlas" som blev sjukt hyllad av så många. "Terrasite" som jag hämtar Just Another Body från är en skiva som med kraft befäster bandets kreativa höjder. Den är så löjligt bra att jag baxnar varje gång jag lyssnar på den. 
ROTTEN SOUND från Finland. "Apocalypse" är i stort sett den kompletta grindcore-skivan. Den är kort, fylld till brädden med bara bra låtar, känns förbannad och så låter den förträffligt. Varje gång ROTTEN SOUND kommer med nytt och de verkligen får till det då är de oerhört svårslagna och tilltalar mig djupt. 

Vi tar helg på detta gott folk!
/Martin

fredag, september 02, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 35: För 10 år sedan.

 Gott folk! 

Det kommer några listor från mig framöver som kommer att ta oss till en del udda regioner och länder, men jag är inte riktigt färdig med urvalet till dessa, så istället blir det en retrospektiv lista idag. Med tanke på hur skivor står som spön i backen har jag - det tillstår jag villigt - oerhört svårt att minnas när verkligt bra skivor, eller låtar för den delen, gavs ut. Därför ville jag friska upp minnet. Vilka låtar från 2012 tyckte jag var riktigt bra? Jag kom inte hela vägen i mål - veckans lista har bara låtar från 2012 års första hälft. Kanske blir det en fortsättningslista, kanske inte, vi får se. 

Vi kör!

Rise, Vulcan Spectre! Fler som går igång på de orden? Tänkte väl det. Den oerhörda kraften i norrmännens thrash som den manifesteras på deras andra skiva är helt galet bra. För min del så gick jag igång utav bara helvete bara på titellåten, men resten av skivan är magiskt förträfflig. När den här skivan kom så insåg jag att jag hade kommit  bort från hur riktigt förträfflig den här sortens thrash är och istället snöat in på mer avrundad dito. Det kändes bra att bli korrigerad, haha!

Sonisk pugilism från Kalmar! Jag är fortfarande djupt bedrövad att SPAWN OF POSSESSION inte finns mer. 2012 släppte bandet "Incurso", en skiva som - om ni inte gillar teknisk death metal - det kostar på att lyssna på. För oss andra är det bara att sätta på sig haklappen. The Evangelist är en gitarrmässig uppvisning. Det gnisslas och bänds nåt så in i bänken. Det meckas med taktarter. Det är helt fantastiskt. 


"The Weight Of Oceans" kom 2012. Det är lite av en no-brainer att jag tar med Colossus här. Ni får ursäkta, för den här låten och detta band har dykt upp en förfärlig massa gånger på bloggen, och min kärlek till bandet är nästan grundlagsstabil. Men det är helt orimligt att inte gilla det här bandet, för de lirar så bra, och skriver så fantastiska låtar att jag baxnar. 

CATTLE DECAPITATION - ett band som jag har pendlat fram och tillbaka till under åren. Med "The Harvest Floor" föll jag i djup förälskelse med bandet, när "Monolith Of Humanity" kom ut 2012 var jag inte lika imponerad även om jag tyckte att skivan bjöd på stunder av genialitet. Ändå återkom jag till den. Och den har levlat upp för mig, det förstår ni när Kingdom Of Tyrants är med i veckans lista. 






Thrash på svenska? ZOMBIEKRIG regerar denna subgenre till max. Som jag tokdyrkar "Undantagstillstånd", bandets debut från 2010. Två år senare dök "Den vänstra stigens ljus" upp. Svårt att toppa debuten, men bandet kommer bra nära tycker jag. Träl är en tung låt, med viss finess. 

Vi tar helg på det!
/Martin

fredag, januari 22, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 3: Uppstart!

 Gott folk!

Första fredagslistan på bra länge från mig som inte gäller plattor från 2020, och när det gäller fyra av låtarna i veckans lista så är det låtar som har getts ut under 2021. Den fjärde har också gjort det, men är från början en låt från 1990, men vi kommer till det. 

Även om 2020 var ett år fyllt av många skivor, så är i alla fall jag inställd på att 2021 kommer att bli ett fullständigt explosionsartat år när det gäller skivor. Alla dessa band som hade tänkt turnera utav bara fan som har suttit på sina kammare och skrivit och spelat in ny musik. Ja, det kommer att bli magiskt. 

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag gillar projektet AT THE MOVIES som bara den. I förra vändan tog de sig an 1980-talet, och nu tar sig bandet an filmlåtar gjorda på 1990-talet. Jag kan lugnt säga att detta är minst lika bra som skivat bröd, för detta projekt är påtagligt roligt för alla inblandade - att kunna förmedla kemi trots att de enskilda medlemmarna inte träffas fysiskt är ruggigt imponerande. Hittills har bandet publicerat två låtar, och den första är Waiting For A Star To Fall från filmen Tre män och en liten tjej. Jag vill bara varna er för denna låt är så vansinnigt beroendeframkallande att jag knarkat ner mig nästan fullständigt på den under den senaste tiden. 


Visst, låten är inte ny, men videon är det. Finish Them är en, likt de flesta av CATTLE DECAPITATIONs låtar, en straffande uppvisning i rens. Videon är det bästa - och längtan efter att få stå och trängas och mosha med andra blir nästan outhärdlig när jag kollar på den. Men det är det värt, för satan vad bra det här här. 



Jag har alltid gillat Skottland, och DVNE från Edinburgh gör att min kärlek till landet bara förstärks. Jag hade inte hört det här bandet innan, men alla som har "progressivt" i sin bandbeskrivning brukar jag bli intresserad av. Och jag har inte ångrat mig om jag säger så, snarare tvärtom, då jag verkligen ser fram emot den kommande plattan som släpps i mitten av mars. Progressiv sludge är väl det närmsta jag kommer en beskrivning av bandets musik, med tydliga vibbar av MASTODON emellanåt. 


Ett av de bästa danska banden, möjligen det bästa, är BAEST som lirar death metal som det bara sprutar kvalitet om. Såklart skulle bandet ha turnerat stora delar av 2020, men spelade istället in ett nytt album. Om jag ska dra några växlar, och det ska jag ju, på hur förträfflig den kommande skivan är baserat på Meathook Massacre så kommer den nya skivan att dräpa (pun intended). Det är sväng, tyngd, riff som skickar ner rysningar längs ryggraden och ett satans självförtroende som med bister emfas hamrar in att detta är värt att kolla in. 

Jag har totalt gett upp att försöka stå emot EVERGREY. De är för bra på sitt hantverk för att det inte ska finnas en handfull svinbra låtar på varje skiva. Eternal Nocturnal briserar med ett fantastiskt gitarrsolo, men låten i sig är ett lyckopiller av stora mått med rejäla skäppor melodier och en underbar refräng. 

Med det tar vi helg gott folk!

/Martin

måndag, december 02, 2019

Martins måndagsmeck, vecka 49: Cattle Decapitation

Gott folk!

Idag tipsar jag om en skiva från ett band som jag tror att flera av er redan har koll på - legendariska CATTLE DECAPITATION. Jag har lyssnat på bandet sedan 10 år tillbaka. Med "The Harvest Floor" skakade bandet om mig rätt så rejält, och jag har alltid sett fram emot mer musik av bandet som, förutom att ställa till med ett helvetiskt rens, alltid har gjort det med ett budskap som lite mer handlar om miljömedvetande än om att det minsann ska drypa av blodiga våldsskildringar, även om detta ämnesval dyker upp hos CATTLE DECAPITATION emellanåt.

Med senaste skivan "Death Atlas" har bandet, återigen, lyckats leverera en helvetiskt bra, tempofylld och märgfylld platta som, även om den kommer in sent i spelet, kommer finnas med på många årsbästalistor.

/Martin

fredag, oktober 25, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 43: Nytt och notervärt

Gott folk!

Det luktar död och förruttnelse ute - hösten är på allvar här i Helsingborg - och bra musik av den hårdare skolan fortsätter likt tidigare år att vräka in som musikaliska skyfall. För egen del stortrivs jag! I veckans fredagslista tar jag upp fem akter som jag tycker att ni ska skänka er uppmärksamhet som har kommit ut den senaste tiden.

Vi kör!

Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE med lika många medlemsbyten som nerslag på virveltrumman fortsätter att, ja, rensa. Och i vanlig ordning gör romarna det bra. Det är fullt ställ i Blight And Conquer som trots att det i det mesta smattras på går att hitta finfina melodiska (!) ansatser. Jag kommer, högst sannolikt, att kasta mig över skivan så fort jag får en chans. Släpps idag.

Lite av en slamkrypare att ha med UNLEASH THE ARCHERS, för låten i veckans lista är inte nytt originalmaterial för detta kanadensiska power metalgäng, utan en cover. Jag gillar dock det här bandet för mycket för att inte ha med dem, för de gör verkligen något eget med Heartless World. Originalet gjordes av TEAZE, och den finns på Spotify om ni vill kolla in den.

BLOOD INCANTATION. Detta är så bisarrt bra. Jag vet att Torbjörn på Bara Metal dyrkar det här bandet, men det har tagit sin rundliga tid för mig att faktiskt kolla in dem. Det jag hör från kommande plattan "Hidden History Of The Human Race" som kommer den 22 november, får mig att längta efter hela skivan. Känns som en ohelig allians av gammeldöds och ULCERATE kört genom ett atmosfäriskt filter.



Lääääääääängesedan vi hade ALCEST med på bloggen. Det franska atmosfäriska numera post-metal och skotittarbandet lever ett helt eget liv, och jag kan tycka att det emellanåt är trevligt att lyssna på hur Neige fortsätter att tolka sina drömmar genom musik. Om det nu fortfarande är det han gör. Fan vet. Bra och känslomässigt drabbandet är det dock fortfarande.
Jag ägnar CATTLE DECAPITATION ytterst sporadisk uppmärksamhet numera. Jag tycker att de fortfarande har sån djup credd att världen bågnar, men jag tappade sugen rent musikaliskt runt "Monolith Of Humanity", tror jag. Därför är det kul att bli motbevisad av Bring Back The Plague från kommande "Death Atlas" som inte bara bjuder på tyngd, rens och djävlar anamma, utan också en grymt varierad och stundtals oroväckande vokal insats. Jag går igång på varenda cylinder!


/Martin


fredag, augusti 28, 2015

Fredagslistan 2015: vecka 35 - Bra från USA

Howdy! Temat för dagens lista var långt ifrån självklart, det har stötts och blötts och velats in i det sista innanför pannbenet men så smög det sig på mig likt en tjuv om natten. Mycket av det jag lyssnat på den senaste tiden har en gemensam nämnare, nämligen att de kommer från staterna. Lyckligtvis har detta geografiska område bra mycket bättre saker att bjuda på än Donald Trumps skurkaktiga uppsyn och brutala comb over. Med den bilden färskt i sinnet (nej, den kommer inte att besudla vår vackra blogg, ni vet redan hur han ser ut) ger vi oss i kast med liten lista!



Inledningsvis går jag ut med en slamkrypare, Amalie Bruun/MYRKUR kommer som vi vet från Danmark men då hon bildade bandet samt bor och verkar i New York slinker hon med. Om ni inte stiftat bekantskap än med denna urtjusiga blandning av brutalblack och spröda körstämmor, gör om - gör rätt. Hypat tycker vissa, klockrent säger jag. Från självbetitlade EP:n (utgiven 2014) njuter vi av låt och uppmaning: Må du brænde i helvede. Hurra! Fullängdsdebuten "M" kom just ut som grädde på moset.

 



INFERA BRUO får mig, förutom att tänka på hur fantastiskt det vore om de istället hetat INFERNAL BRUNO, också att bli tjolahoppsanglad! Räserfarten står som spön i backen i denna black-present med glimmande snören! Gluttar vi under inslagspappret finns där också en hel del melodiöst att lägga öronen på. Jag utlovar en imaginär tårtbit till alla som lyckas sitta stilla till Visions of the Inner Eye.



Allvarsammare tongångar sedan. De av er som har för vana att se skräckfilm bör känna till rullen "I spit on your grave". Nästa band tar det ett snäpp längre och kallar sig helt sonika PISSGRAVE. Det finns något rart och påhittigt i det tycker jag. Av omslaget till "Suicide Euphoria" och dess tematik att döma vill man understryka sin tuffhet (och måhända föra tankarna till en viss MAYHEM-platta vars titel i sin tur påminner om en annan skräckfilmssamling signerad George Romero - men det är ett sidospår som vi kan låta bli att trassla in oss i). Musiken är tung och brötig och bjuder inte på några direkta överraskningar men är fullt habil. Gott så.


Man kan fråga sig om SKITARG har reflekterat över nästa band i sin låt Jag bryter nacken av din häst. Kanske och kanske inte. Nu är jag inget stort fan av nämnda band, däremot gillar jag just CATTLE DECAPITATION som är listans näst sista akt. En frisk fläkt grind/döds från San Diego smeker trumhinnorna i Mammals in Babylon från nya skivan. På det stora hela låter det som det brukar från det här gänget, men snäppet bättre. Som ett sabrerat årgångsvin!

Sist men icke minst - CHELSEA WOLFE. Jag har gillat hennes neofolk/goth/metal sedan jag hörde "Pain Is Beauty" för ett par år sedan. "Abyss" som kom i år känns spretigare men mer personlig och framför allt tyngre - och då pratar jag även om de skira singersongwriter-balladerna som liksom klöser sig fast runt hjärtat. Carrion Flowers heter pärlan vi lyssnar till. Är det renodlad metal rakt igenom? Nej. Är det bra? Tveklöst!
God fredag.

/Susanne

Fredagslistan 2015: vecka 35 - Bra från USA

fredag, augusti 21, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 34: Ytterligare en otematisk lista

Gott folk!

Denna vecka blir det en otematisk lista. Det började med att jag ville göra en lista på band som har nytt material på väg ut, och det började bra, men det blev snabbt stopp så jag fick överge den tanken.

I vilket fall -

vi kör!

Rivers of Nihil - MonarchyJag var inte nådig mot pågarna från Pennsylvania i RIVERS OF NIHIL när deras debutskiva "The Conscious Seed Of Light" kom ut 2013. Jag kallade den för en mellanmjölksskiva. Produktionen från vanligtvis pålitliga Eric Rutan var en av huvudanledningarna. Den var så monolitiskt massiv att den begravde låtarna. Nu är bandet dock på gång med nytt material. "Monarchy" släpps faktiskt idag, och den är så mycket bättre än förstlingsverket. Jag har valt att ha med titellåten i veckans lista. Produktionen är oerhört mycket mer sympatisk mot öronen. Jag formligen älskar den gitarrton bandet fått fram, trummorna låter som trummor, basen ligger extremt tydlig i ljudbilden och bandet visar med Monarchy att de kan skriva grymma låtar.

Soilwork - The Ride MajesticSOILWORK är på gång med nytt material i form av "The Ride Majestic" som släpps nästa fredag. Bandet släppte i början av juli ett smakprov från skivan. Ska jag dra några växlar på hur det låter så är det att bandets fina form håller i sig, även om jag tror att det finns betydligt starkare låtar är titellåten. SOILWORK har haft sina dalar på medlemsnivå, men alltid med osviklig tålmodighet pressat ur sig plattor som alltid har innehållit minst en handfull verkligt bra låtar. För mig personligen kommer SOILWORK alltid vara ett band som jag med glädje ger min uppmärksamhet och min tid.



Dawnbringer - Into the Lair of the Sun God Det blir lite mer DAWNBRINGER. Jag slirade såklart in på bandets förrförra skiva "Into The Lair Of The Sun God" då Matilda nämnde denna skiva som en favorit i kommentarerna på förra veckans lista. Jag förstår att hon tycker det. Detta är en rejält trevlig skiva som jag misstänker att jag kommer att återvända till. Bandet har inte krånglat till det när det gäller låttitlarna som går från "I" till "IX". Nu får ni "II" er till livs - en fin tvåtaktare till låt som utan tjafs skämmer bort örongångarna med oslagbar charm.





Cattle Decapitation - The Anthropocene ExtinctionNy skiva från mänsklighetens främsta fiende CATTLE DECAPITATION. Och jag gillar detta som ni förstår. Förra skivan "Monolith Of Inhumanity" tyckte jag endast var ok, med vissa noterbara undantag av genialitet. "The Anthropocene Extinction" är en skiva som är oerhört mycket starkare och framför allt jämnare. I slutändan är det ju ändå de skivorna som i alla fall jag uppskattar mest. Det är fortsatt bänghårt mosande som är bandets forte och jag utnämnde skivan till den bästa dödsgrindskivan jag har hört sedan MISERY INDEX gav ut "The Killing Gods" förra året.



The Agonist - Eye of ProvidenceAvslutar listan med lite THE AGONIST och Danse Macabre från "Eye Of Providence". Visst kan vi hävda att bandet har blivit lite repetetiva, men jag gillar ändå vad bandet åstadkom på den här skivan som släpptes tidigt i år. Mest imponerar Vicky Psarakis med en fin sånginsats, mycket glatt överraskande!







/Martin


onsdag, maj 02, 2012

Nya recensioner på WeRock

ICS Vortex är tillbaka i BORKNAGAR. Det är en starkt bidragande orsak till att Henrik Nygren går fullständigt bananas över bandets "Urd" och delar ut högsta betyg till skivan. Recensionen läses här.
Den gode Nygren delar även ut högt betyg till "Lost In The New Real" av Arjen Anthony Lucassen som åtminstone jag blir sugen på att kolla in.

Klassisk metal från ACCEPT, som minst sagt verkar ha hittat det så kallade flytet och levererar skiva på skiva med styrkebesked. Ingen personlig favorit hemma hos mig, men det spelar ju mindre roll när det inte är jag som skrivit recensionen av "Stalingrad" - det har nämligen Janne Sandstén gjort.

Ett av årets, kanske historiens, grymmaste omslag står norska LAKEI för med senaste representationen betitlad "Konspirasjoner". Tydligen verkar även innehållet vara lika grymt, ty Fredrik Sandberg tycker att bandet har "tillverkat det perfekta receptfria botemedlet mot överdriven ysterhet och glädje så här på vårkanten." Klockrent skrivet tycker jag!

För egen del har jag tagit mig an CATTLE DECAPITATIONs "Monolith Of Inhumanity" som inte riktigt når hela vägen fram, samt PIGEON TOEs "The First Perception" som emellanåt får mig att njuta storligen.

/Martin
 

tisdag, april 17, 2012

Cattle Decapitation återvänder!

Denna dagen förvandlades för att parafrasera en kär vän och författare, från en högst ordinär dag till succé. För när jag startade datorn idag hade Metalblade skickat mig CATTLE DECAPITATIONs kommande skiva "Monolith Of Inhumanity" (release 4/7 maj) Med tanke på hur bra jag tycker att "The Harvest Floor" är så är alla nyheter från detta gäng glatt emottagna från undertecknad.

Jag sitter just nu och lyssnar på Dead Set On Suicide och ja, det går undan kan jag säga, även om bandet också har förmåga att svänga rätt rejält. Man får lite MISERY INDEX-vibbar faktiskt. Och då vet ni att det är bra ;)

Recension den 1 maj på WeRock för den som vill ha en mycket mer utförlig analys av skivan.

/Martin

tisdag, oktober 25, 2011

Quid proficit?*

*Vad pågår? På latin.

Så nu har vi höjt den intellektuella nivån avsevärt i detta inlägg. (Men oroa er inte, den kommer snart att sänkas till normal nivå.)

Alex har ju gått omkring och ojat sig över konserthöstens enligt honom ringa utbud. För egen del står konserterna som spön i backen och hösten antar (i vanlig ordning höll jag på att säga) rent fantastiska nivåer vad gäller konserter jag vill se. Värre är det på skivfronten tycker jag. Eller, det beror ju på egentligen - att det har kommit flera plattor från relativt stora band (som MACHINE HEAD) och att utgivningen av denna mer "mainstreaminriktade" metal just nu verkar avta något behöver ju inte innebära att det inte kommer musik inom extremmetallen eller hur? Nä, precis.

Gillar man som jag MUMAKIL och CATTLE DECAPITATION så tycker jag att man ska kolla in franska BENIGHTED. De är rejält arga och tar i som bara den i sin manifestation av sagda vrede på plattan "Asylum Cave" och även i fall det faktiskt finns aningens lugna stunder på plattan så är det, i vanlig ordning, plattan i mattan som gäller. Ljuvligt.

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 40: Året är fortfarande 2006 del 3

Den där tidsmaskinen är tydligen igång igen.  Nådens år 2006 bodde jag i Malmö.  Antingen på Värnhem eller Östra Sorgenfri jag minns inte ri...

Populära inlägg