Gomorron! Eftersom året närmar sig sitt oundvikliga slut är det dags att summera och kontemplera. Vilka skivor var egentligen bäst under det krävande året 2022? Jag har suttit på min kammare och funderat ut svaret på detta och resultatet är delat på två fredagslistor varav del ett kommer här nedanför (i Spotify-format).  I vanlig ordning kör jag utan inbördes rangordning eller betygskala. 

VACUOUS - "Dreams of Dysphoria"

Oerhört stadigt brittiskt dödsmetallröj och tillika klockren första fullängdare.

DARK FUNERAL - "We Are the Apocalypse"

Sveriges black metal-veteraner gör storstilad come back och visar återigen sin relevans som band.

ROTTEN TOMB - "Visions Of Dismal Fate"

Kylig old school döds med riviga gitarrer och rå sång.

TRIUMVIR FOUL - "Onslaught To Seraphim"

Varierat ljudlandskap med lika delar meckiga riff som piskande blastbeats.

PREDATORY LIGHT - "Death And The Twilight Hours"

Svängig amerikansk black med doomiga inslag och ockult atmosfär. 

OPPRESSIVE DESCENT - "Spite is My Scepter, Blood is My Crown" 

Rå black metal med kall produktion som för tankarna till ett tidigt DARKTHRONE.

LIMINAL SHROUD - "All Virtues Ablaze"

Dedikerad black med fullt ös och stor atmosfär som förtjänar en större publik.

SÉPULCRE - "Cursed Ways of Sheol"

Ondskefull fransk döds med sågande gitarrer och murkigt growl.

ALTARS - "Ascetic Reflection"

Musik som inte är för alla men garanterat för oss som gillar meckig, brötig och dissonant döds.

FUNERAL HARVEST - "Redemptio"

Norsk-italiensk satanistisk black med idel seriositet och kaxig attityd. Finfin debutplatta.

Det var allt för idag. När vi tuggat i oss samtliga låtar är det sannerligen dags att ta helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 48 - Årsbästa 2022, del 1

Då den första arbetsveckan efter semestern för undertecknads del snart förflutit (hyfsat planenligt dessutom) kommer här en fredagslista med lite allehanda nysläpp. Vi kör igång direkt, kamrater.

För tio år sedan (herregud så fort tiden går) anno 2012 befann sig jag och Martin på Stengade 30 i Köpenhamn där vi inmundigade en afton med PSYCROPTIC, LENG TCH'E och ORIGIN. Jag har knappt lyssnat på PSYCROPTIC sedan dess men nu är det hög tid. Det nya albumet som heter "Divine Counsil" släpptes i början av augusti på EVP Recordings är en veritabel käftsmäll av teknisk döds och från den har jag valt öppningsspåret Rend Asunder som pekar med hela handen. Jag tycker att techdöds ibland blir lite för meckig för sitt eget bästa men antingen har PSYCROPTIC blivit mer svängiga och lättlyssnade sedan jag hörde dem senast eller så har mina öron helt enkelt blivit mer tekniskt luttrade.

Om vi fortsätter i backspegeln men går lite längre tillbaka än tio år så gick jag under forntiden en kurs på Malmö universitet (dåvarande Malmö högskola) där vi hade en övning som handlade om liminala rum. Kursen var helt okej i övrigt men den övningen... nja. Har sedan dess känt en stor skepsis inför liminalbegreppet men black metal-bandet LIMINAL SHROUD visar sig vara riktigt okej. De slog sina påsar ihop 2018 i Kanada och har sedan dess tre släpp i bagaget, varav "All Virtues Ablaze" (Willowtip Records) är deras andra fullängdare. Låten Hypoxic börjar med fullt ställ och allmän frenesi men svävar sedan ut i mer atmosfäriska landskap för att slutligen knyta ihop med mer röj. Jag tycker att det funkar riktigt bra, hade jag fått välja skulle det atmosfäriska kortats en aning så slutbetyget landar på 4 solstolar av 5 för LIMINAL SHROUD.

Listans tredje bidrag står TRIUMVIR FOUL från Portland för. Det här är ett riktigt trevligt band tycker jag, de har en förmåga att låta genuint brutala och engagerade på sina skivor och nysläppet "Onslaught To Seraphim" är inget undantag från den regeln. De låter som ett lite roligare DEATHSPELL OMEGA bitvis men också som något eget där framför allt riff och vokala insatser lyser upp. Dessutom har de en riktigt bra och smått olycksbådande logga som liksom både tornar upp sig och tippar åt ena hållet samtidigt som den är totalt oläslig. 5 av 5 plommon!

BARBARIAN kommer från Italien och spelar rejält bredbent härskar-metal (det vill säga en blandning av speed, thrash och black). Jag skulle ljuga om jag sa att jag har hört dem förut och jag skulle ljuga om jag sa att jag självmant letat upp dem. När jag däremot fick tips om skivan och började lyssna infann sig dock ett visst gillande och även om jag inte kommer att lyssna på det här varje dag vill jag påstå att albumet "Viperface" förtjänar ett par genomlyssningar. I min bok kommer man hyfsat långt med rivig sång och ett omslag med en barbar som slåss mot en orm med dubbelyxa. 

ANTIGAMA från Polen är sist ut med sitt nysläpp Whiteout och tillika låten Unclear Conversions. Nu djävlar går det undan! Dessa glada gossar har tydligen hållit fanan högt för grindcore ända sedan millennieskiftet. Detta faktum kände jag inte till och får väl bli en påminnelse till mig själv att jag ska hålla lite mer koll på grindscenen och inte enbart lyssna på NASUMs samlade diskografi om och om igen in absurdum. Enda kritiken är att det kunde låtit lite mindre nytt och tempovarierat men så är jag ju också en bakåtsträvare av rang när det kommer till musik. 

Med detta blickar vi framåt mot helgen!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 32: Sensommarsläpp

Fredagslistan 2021, vecka 35: Killtown Death Metal

Nu på lördag ska undertecknad besöka Köpenhamnsfestivalen Killtown Deathfest för fjärde gången. Ingen med minsta intresse för dödsmetall lär väl ha missat denna orgie i obskyrt underjordiskt muller som startade 2010. Fjolårets festival ställdes in, och årets variant är i mindre skala, men vad gör väl det?

KTDF till ära tänkte jag bjuda på fem höjdpunkter från de åren jag besökt festivalen! Lyssna här!

Vi börjar med skånepågarna i VERMINOUS, som återuppstod en kort sväng 2012, och det året drog av något av det tightaste jag sett och hört på scen. Ingen pardon från början till slut!

 Ett lite förbisett norskt band från sin generation är EXECRATION, som hamnat orättvist i skymundan bakom landsmän som OBLITERATION och NEKROMANTHEON. Jag föredrar EXECRATIONs lite kusliga skevhet, som kom till sin rätta i skenet från ett antal stearinljusstakar på scenen 2012.

År 2014 var jag bara på KTDF på lördagen, men vilken line-up: BÖLZER, IRKALLIAN ORACLE, OBLITERATION och... MITOCHONDRION! Kanske inte ett namn på allas läppar, vare sig då eller nu, men detta kanadensiska gäng blåste helt skallen av mig. Vill jag minnas. Det är ändå sju år sen nu. Döm själva.

Killtown har alltid haft ett starkt inslag av doom i sina bokningar, och inte sällan är dessa band bland de bästa. 2018 års höjdpunkt för mig var amerikanska MORTIFERUM, ett riktigt slött gäng som förstärkte sitt sound med en dov synth som gjorde avgrundsresan ännu mer omtumlande.

Vi avslutar med en ordentlig knytnäve rätt i nyllet, med kaosvirveln som kallar sig TRIUMVIR FOUL. Så mycket råare än så här blir det inte. Håll i hatten och dyrka döden!

Hela listan hittar ni här!

Fredagslistan 2018, vecka 17: Portland part I

Gott folk!

Jag och Susanne konstaterade att vi aldrig kört en lista på temat Portland. Så kan vi ju inte ha det, och vi tänkte därför att vi ska ta i ganska så rejält och köra vars en lista på detta tema. Jag har fått det goda nöjet att inleda!

Portland i Oregon har av många hälsats som den mest metalstinna staden på planeten, och ja det kommer en herrans massa band från den staden. Band som ibland har sin hemvist på ansedda Relapse Records, men ibland bara är jävligt bra. Jag lade märke till staden först genom den ganska sympatiska serien Grimm som utspelar sig i och omkring Portland. För en fantasynörd är den serien oftast, ren mumma!

Men nu ska vi inte prata serier, vi ska gotta ner oss i den rika bandflora som grasserar i Portland.

Vi kör!

ALLUVIAL är ett kul instrumentalt sidoprojekt för Keith Merrow (CONQUERING DYSTOPIA), Wes Haunch (BLACK CROWN INITIATE) och Dan Presland (NE OBLIVISCARIS) som jag finner djupt nöjsamt att lyssna på. För att vara befolkat av instrumentella ekvilibrister så är ALLUVIALs musik väldigt balanserad och nästan måttlig! Bandets hittills enda skiva "The Deep Longing For Annihilation" som kom förra året, har ju en tydlig slagsida mot gitarrspel, men tänk för sjutton inte Yngwie! Det är väldigt skönt att lyssna på instrumentell musik tycker jag, framför allt musik som denna som har en tydlig riktning och ett stundtals jävulskt sväng. Kolla bara in den fantastiska låten In Penitence och försök att inte headbanga.

Jag fortsätter med nergrottandet i den tekniska metallen med Dustin Behm som gillar att göra allt själv. På "The Beyond" låter han fingrarna fara rundor utav helvete, men jag tycker att han håller sig på rätt sida av nörderiet och bjuder på en satans atmosfär genomgående.

Nu måste det väl ändå vara dags för sång? Jajemänsan, och som ni förstår av den minst sagt kvistiga loggan till vänster så kommer det att rytas till å det grövsta. TRIUMVIR FOUL är djupt allvarliga till sin musik. A vessel for hedonism, corruption, and cabalisticism, Triumvir Foul's debut is the embodiment of one's depravity and weakness expressed through worship of the three serpents. As an entity of spiraling spiritual violence, Triumvir Foul abides by the principles of disgust, hatred, and anxiety as strict tenets of the Vrasubatlat philosophy. Ja, ni fattar att detta är ju på riktigt! Bandets musik är såklart en härlig blandning av kaos och murkenhet. Jag gillar den skarpt, även om den kanske inte är den mest originella så vinner TRIUMVIR FOUL på ren övertygelse. 

Hypade UADA välte kioskar med sin debutskiva "Devoid Of Light" som kom 2016, och som minst sagt har fått till ett surr kring sig är ett band som vi märkligt nog inte har haft med i några fredagslistor innan. Ytterst märkligt, då detta är ett band som både jag och Susanne uppskattar. Bandet melodiska black metal är späckad med så brutalt snygga slingor att det är gastkramande vackert att lyssna på bandets tonkonst. Spontant hör jag vibbar från WATAIN ibland och UADAs musik känns väldigt mycket som mammas gata. Samtidigt är hantverket så pass bra att det sannerligen inte känns som urvattnad musik, utan det bränner till i varenda låt. Och förresten. Jag älskar hur trummisen Trevor Matthews pukor låter!

URCHIN är en duo bestående av gitarristen och sångaren Adam Mundorf och trummisen Eliese Dorsay. URCHIN har en väldigt skön känsla av DYI, och är rejält tunga. Jag föll för den här typen av baslös långsam musik med UZALA som jag fick chansen att se i Helsingborg innan de lade ner. URCHIN har lite samma känsla, men är stundtals oerhört mycket mer atmosfäriska och organiska. Kolla bara in assköna Climb och det skira och luftiga gitarrspelet i början av låten. Galet bra! 

Bonus blir GRAVES AT SEA som egentligen inte bildades i Portland utan i Arizona. Sedan ett antal år tillbaka så räknar bandet sin hemvist i Portland. Hittills enda skivan "The Curse That Is" kom ut 2016 och är så satans bra att jag tappar andan. 

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 17: Portland part I