Fredagslistan 2017, vecka 46: Nominerade till årsbästalistan 2017 - mark II?

Gott folk!

I somras körde jag en fredagslista baserad på 5 skivor som kan komma ifråga till min personliga årsbästalista över 2017. Nu är det dags att ta fram de stora kanonerna och ösa på ännu mer - så pass att det nog kommer att bli en försvarlig mängd listor och/eller inlägg om vilka skivor som sannerligen har en rimlig chans att komma med på en topp 10! Jag tycker personligen att 2017 har känts mer svårgripbart än tidigare år. Normalt sett så har jag vid denna tid på året en hyfsad koll på vilka skivor som utkristalliserar sig som toppkandidater. Så är det inte i år - det har kommit så mycket bra, och spretande, musik att jag i det närmaste känner mig belägrad! I vilket fall,

Vi kör!

"Adversary Omnipotent" - ENFOLD DARKNESS

En verklig pärla till teknisk dödsplatta! Om ni blir avskräckta av just genretillhörigheten - bli inte det. Det här är en väldigt mångsidig och melodiskt utmanande skiva som jag lyssnat försvarliga mängder på den senaste tiden. ENFOLD DARKNESS är ett band som härstammar från countrytrakter - Nashville i Tennessee - och detta märks, hör och häpna, inte ett skit! Det är snarare så att graden av episk mäktighet som den här skivan vräker över lyssnaren, det är det inte många countryskivor som har ambitionen att göra, haha!

"Immortals" - FIREWIND

Jag byter spår radikalt. Från teknisk döds till power metal! Detta är Gus Gs band - och då vet ni kanske med er att det kommer att bli vilda löprundor på gitarrens greppbräda. Är det det enda som FIREWIND har att bjuda på undrar kanske vän av ordning? Nä! Detta är så fantastiskt medryckande (all bra power metal bör vara detta, med måtta) musik att ni förstår att jag verkligen, verkligen gillar det jag hör på "Immortals".

"Olm" - HADAL MAW

Jag har tipsat om det här australiensiska bandet i ett av mina tekniska tisdagstips för ganska så länge sedan. "Olm" är en skiva som har verkligt hemsökande gitarrarbete och rikligt med atmosfär. Jag tycker alltid att det är intressant att höra band från just Australien eller Nya Zeeland som lirar musik med ordentligt med tuggmotstånd (se ULCERATE), som ser till att belöningen blir desto större när polletten trillar ner! Detta lyckas sannerligen HADAL MAW med på "Olm".

"IV" - SPIDERGAWD

Både jag och Susanne har fallit för det här brutalsvängiga norska band som visserligen inte är det hårdaste ni kommer att höra någonsin, men dra åt helvete vilket galet driv det finns i det här bandet! Klassiskt rockhantverk med mycket självförtroende och verkligt fint gitarrarbete finns det gott om på den här skivan som har fått mig att stampa takten så till den milda grad att jag trillat ur stolen här på jobbet!

"Aathma" - PERSEFONE

Den här skivan var den mest efterlängtade skivan för mig personligen. Har ni följt bloggen ett tag, eller mina skriverier på WeRock, så vet ni att jag verkligen älskar det här bandet från Andorra. Att kunna konstatera att "Aathma" är en riktigt stark skiva är väldigt befriande - efter den mästerliga uppvisning som "Spiritual Migration" stod för var jag rejält nervös för om "Aathma" skulle hålla måttet. Det gör den, med råge!



/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 46: Nominerade till årsbästalistan 2017 - mark II?

Fredagslistan 2017, vecka 34: I Martins lurar just nu

Gott folk!

Hoppas att ni har återhämtat er från Susannes fredagslista från förra veckan! Idag blir det en spretig och ganska typisk fredagslista från mig. Den är baserad på vad jag lyssnar på just nu - det kan vara skivor som släppts nyligen eller för ett tag sedan - i alla fall så är det skivor som jag gillar, eller både gillar och ska recensera. Eller kanske redan har recenserat. Ja, ni fattar!

Vi kör!

Jag inleder listan med LEPROUS. Jag vet att Peter Iwers (ex-IN FLAMES) gillar det här norska gänget, och har tipsat om minst en av bandets skivor i sociala medier. Det här är superproggigt, men med bibehållen känsla för låtstruktur om ni förstår vad jag menar. LEPROUS är ett band befolkat av skickliga musiker - trummisen Baard Kolstad huserar exempelvis i BORKNAGAR, och flera av resterande medlemmar har backat både Ihsahn och EMPEROR i livesammanhang. Jag gillar verkligen det som LEPROUS bjuder på. Sången från Einar Solberg sticker ut lite extra!

Jag fortsätter med norskt, och SPIDERGAWD som med sin senaste skiva "IV" drog ner mig i ett beroende så omfattande att jag knappast lyssnade på någon annan skiva under en vecka. Det här är rak, medryckande och oerhört imponerande rock med vissa inslag av metal. Det SPIDERGAWD är riktigt bra på är refränger - ta den från låten jag har med i listan - Is This Love? exempelvis. Den är så groteskt bra att det är omöjligt att inte studsa lite i stolen, haha!

Resten av skivan är lika imponerande, men den låten sticker ut lite extra, just på grund av sin extrema entusiasm.

En institution släpper nytt idag. THE HAUNTED är - trots mängder av medlemsbyten - en urkraft och kär gammal vän inom svensk metal. Det är väldigt roligt att konstatera att "Strength In Numbers" är en riktigt bra skiva som bjuder på ett THE HAUNTED som känns piggt, fräscht och väldigt taggat. Gitarrspelet är taget till nästa nivå, minst sagt, Aro (som jag genuint uppskattar) gastar föredömligt och kompet är galet bra. Skulle inte bli förvånad om den här skivan slinker in på några årsbästalistor faktiskt.

Listans hårdaste låt tar jag från "Adversary Omnipotent" som jag tipsade om i veckans tekniska tisdagstips. Galet bra skiva från ENFOLD DARKNESS som sannerligen visar på vilken mångsidig musik det går att göra, även om man huserar inom den tekniska dödsmetallen. Jag får lite samma vibbar av ENFOLD DARKNESS som jag får av THE BLACK DAHLIA MURDER. Bägge banden är inte nervösa för att utforska annan musik än dödsmetall i sitt skapande. Och det är en bra sak!

Avslutar med fint traditionella PORTRAIT som verkligen vet att skriva ny musik som tydligt nickar mot 1980-talet utan att kännas mossig. Lite av en bedrift om ni frågar mig! PORTRAIT är ett band som jag har omvärderat - i början tyckte jag att det här gänget var inget att ens kolla in, just på grund av att det kändes som ett rent retroband. Men "Crossroads" från 2014 ändrade på det och numera kollar jag alltid in vad bandet hittar på.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 34: I Martins lurar just nu

Martins tekniska tisdagstips, vecka 34: Enfold Darkness

Gott folk!

Semestern är över, och det har - äntligen - blivit dags att köra igång de tekniska tisdagstipsen igen! Visst har ni saknat dessa under hela sommaren? Precis - tänkte väl det!

Jag inleder den här terminens tipsande med en skruvad boll. Amerikanska ENFOLD DARKNESS är ett band som det verkligen är kul att hålla koll på. Trots att bandet bara har gett ut två skivor så har dessa gett en ganska stor genklang inom underjorden. Mycket beroende på att det här bandet från den djupa södern (Nashville, Tennessee) inte är speciellt genrekonformistiska. Musiken är tydligt hemmahörande i den tekniska dödsmetallen, så det är sannerligen ingen mjuk musik, men bandet är väldigt fria med att ta in influenser från andra genrer. Det blir proggigt, black metal, och melodiska inslag - och det funkar alldeles utmärkt. Bandets senaste skiva, "Adversary Omnipotent" som kom i mitten av sommaren är en vindlande och djupt imponerande skiva som jag verkligen råder er att kolla in.

/Martin

Fredagslistan vecka 19: !

God förmiddag!

Vet ni - jag var lite bekymrad över hur veckans fredagslista skulle se ut. Både Susanne och jag har haft mycket på våra tallrikar denna vecka, så vi beslutade oss för att köra en icketematisk lista. Och med dem kan det bli lite hur som helst. I värsta fall så trillar jag ner i ett musikaliskt moras och så blir det bara lättlyssnad power metal i en hel vecka. Så blev det inte tack och lov, och dessutom, när jag såg och hörde vilka låtar Susanne hade valt så spred sig ett stort leende över anletet mitt. Det är därför listan heter "!" om ni nu trodde att jag slant på tangentbordet.

Jag är svårt förtjust i veckans lista och hoppas såklart att ni också ska bli det.

Vi öppnar med en låt från en skiva jag lyssnat på en hel del under veckan (har att göra med recencerande att göra) Cerebral Hybridization från FALLUJAHs "The Harvest Wombs". Det är en riktigt bra skiva, som är väl värd att kolla in om ni missade den. Det gjorde jag nämligen när den dök upp i november förra året. Att det dessutom är bandets debut gör att jag får mersmak rätt så duktigt.

WRATH AND RAPTURE känner ni till dem? Jag gjorde det inte när veckan började kan jag säga. Bandet lirar en intressant blandning mellan grymma solon som tagna från 80-talet, growl, blastbeats och...keyboards som för tankna till omdömmeslösa tyska band. Och det funkar förvånansvärt väl. The Dirge Of Fallen Warriors från bandets självbetitlade album får ni rätt upp och ner som låt nummer 2 på listan.

Köttar vidare med ett band som Alex inte är så värst förtjust i - PERIPHERY. Emellanåt gillar jag att lyssna på bandets vars meckiga och råa metal i lagom doser funkar alldeles förträffligt. "Icarus Lives" heter skivan, låten Frak The Gods. Bästa låten på skivan i min mening.

Sen lugnar vi ner oss - PIGEON TOE skrev jag ju om i förra veckan. Har blivit ytterligare några varv i lurarna med "The First Perception". Intrycket består av att det är en väldigt sympatisk skiva. The Man With The Cat heter låten.

Vi lämnar det lite snällare och hoppar över till ENFOLD DARKNESS och deras aggressiva In The Galleries Of Utmost Evil från "Our Cursed Rapture" som bjuder på allt från tvåtakt, growl, skriksång a la Dani Filth (00:43 in så kommer ni fatta vad jag menar), och gitarrekvilibristik så det räcker och blir över.

Stora renskanonen plockar MISERATION fram och avfyrar den med skrämmande ackuratess i Dreamdecipher från "The Mirroring Shadow". Ja jävlar säger jag bara! Det finns ingen nåd i den låten. Fart, och tyngd och en ruggig vokal leverans från Christian Älvestam. Helt magisk i mina öron.

Något mindre blodigt blir det när vi går vidare med DEADBORN. Bandet har ett mycket mer organiskt sound än MISERATION. Musikaliskt har bandet knarkat ner sig svårt på tvåtakt. Och det är ju alltid bra. Bionic Abomination är en riktigt trevlig låt som fick mig att lyssna mer på bandet.

COLOSSO är ett enmansprojekt från en kille som heter Max Tormé. Jag är klart imponerad av den mannens kapacitet som han demonstrerar med eftertryck på skrivan "Abrasive Peace". Lyssna bara på Anthem To Chaos och försök att inte imponeras av instrumenttrakterandet.

BEFORE THE DAWN är ett finskt band. Och då vet ni ju att vemodet kommer fram. Så var det i alla fall tidigare - svärtan var väldigt påtaglig på bandets tidigare skivor. Senaste given "Rise Of The Phoenix" så betitlad eftersom bandet har gått igenom en hel del förändringar men kommit starkare ut från detta. Ingen originell titel på nåt sätt. Men musiken håller hög klass. Vemodet finns där - men bandet har tuffat till sig avsevärt och låter vansinnigt tajt och fint.

Jag avslutar min del med förträffliga WOE OF TYRANTs, ett oerhört bra band. Progressiv döds med kylig produktion får ni er till livs i Hail The Count  som är tagen från "Behold The Lion".

Så, en lite paus kan man behöva inför Susannes del av listan. För hon öppnar med tre brutala dängor. THE WRETCHED ENDs Tyrant Of The Mountain (fantastisk låt från en fantastisk skiva), The Hurt That Finds You First från MESHUGGAHs senaste släpp, och GORODs Die Here Your Gods. Ja, jävlar säger jag bara - där har ni en fortsättning på en lista som heter duga.

Min personliga favorit på Susannes del av listan heter Legion  av NOT ABOVE EVIL som har ett härligt driv och sväng i sig. Det har även DE PROFUNDIS som har ett jordigt och fint trumljud som jag gillar mycket. Att sen låten Delirium verkligen inte går av för hackor gör ju inte saken sämre.

"The Chills". En skiva som Susanne har lyssnat mycket på denna veckan. HORRENDUS har jag svårt för, mycket på grund av att sångarens leverans lämnar, well, rätt mycket  att önska. Musikaliskt inga större brister dock, men jag märker att jag vill hoppa fram till nästa låt som är Enslave Fire från skivan "Come Hither O Herald Of Death" av ABSCENCE OF THE SACRED från Singapore. Riktigt njutbart!

Homage For Satan - titeln säger det mesta. Och ja, det är DEICIDE. Inga krusiduller alls. Tror bandet inte är kapabelt till det egentligen, haha! Full fart, massivt hat, och så är man hemma. Onödigt att krångla till det egentligen.

Vi avslutar listan med lite black metal - Towards The Grandness From Above  från AEBA.  Nja, säger jag. Det håller inte i mina öron, och definitivt inte när den ställs bredvid WATAINs Storm Of The Antichrist som är en av de bästa låtarna som har gjorts överhuvudtaget.

Well, det var listan det. Nästa vecka har vi ambitionen att det blir en tematisk lista igen. Tills dess önskar vi er en trevlig helg.

/Martin

Fredagslistan vecka 19: !