fredag, september 24, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 38: Latinamerikanskt oväsen

Latinamerika, från områdena USA annekterade från Mexico ner till Patagonien, har ju som bekant ungefär en miljard metalband. Här följer sålunda några av mina favoriter, som kanske har fått stå vid sidan om de mer klassiska kultbanden. Det vill säga, inga band från Cogumelo-bolaget, inget SEPULTURA, coh dessvärre inga band från Chile eller Peru. Men blir det rått, skavande och elakt mangel? Självklart!

Lyssna HÄR!


Vi börjar i Mexico, med XIBALBA ITZAES. Denna trio drog igång på tidigt nittiotal, gjorde guldskivan "Ah Dzam Poop Ek" 1994 och försvann i ett årtionden innan de återuppstod med tilläggsnamnet ITZAES för att skilja dem från andra numer större band som också döpt sig efter det mayanska dödsriket. Här en rökare från debuten, med ett klassiskt andravågs-svartmetalliskt sound (och video!).

 Vidare till Colombia, där Medellín hade en stark scen på åttiotalet. PARABELLUM startade redan 1983, och sägs vara ett av de första Sydamerikanska extremmetallbanden. Och extremt är det, minst sagt! Två singlar och en demo lyckades de släppa, och här kommer den skallkrossande råa Bruja Maldita, från 1986 års EP "Mutación por Radiación".


Vi stannar i Medellín-scenen, och vänder oss till BLASFEMIA som levde en kort stund direkt efter PARABELLUM, med visst överlapp av bandmedlemmar. BLASFEMIA släppte bara en EP 1988, innan sångaren Ramón återuppväckte bandet 2013. Stilen är snarlik det föregående bandets: otyglat och slarvigt oväsen, med stark punkvibb och rent ut sagt bisarra riff spelade av Jhon Jairo Martínez (även han i PARABELLUM). Tyvärr mördades Martínez 1998, så PARABELLUMs och BLASFEMIAs enstaka släpp blev hela hans diskografi. Vet ni vad? Vi tar hela "Guerra Total"-EPn. RIP!


Brasilien har många klassiska band, och ett av de mest kultiga är MYSTIFIER. De är mer besläktade med sydeuropeiska ockultister som SAMAEL och MORTUARY DRAPE än mer närbelägna thrashbarbarer som SARCOFAGO, och har till följd alltid haft en lite besynnerlig aura kring sig. Mest besynnerligt är tredje albumet "The world is so good who made it doesn't live here" (sic!) från 1996, där både piano och nån slags operasång gör sitt intåg. En hisnande resa ner i de svartmagiska konsterna.


Eftersom det finns hur många band som helst att nämna i ett sånt här inlägg slutar jag med något av en halvmesyr, eller snarare ett halvbrasilianskt band, nämligen BLASPHAMAGOATACHRIST. Ett dyk ner i det totala barbariet, ett samarbete mellan medlemmar från kanadensarna i BLASPHEMY och ANTICHRIST, och brasilianska GOATPENIS. Apokalyptiskt tyngdlyftarmangel, det låter precis som man väntar sig. Återigen ett band som drabbats av dödsfall: Sabbaoth, basist i BLASPHAMAGOATACHRIST och gitarrist i GOATPENIS, dog tidigare i år i en hjärtattack. Rest in war. Lyssna på Fire Demons of Blokula från deras demo Black Metal Warfare från 2018.


Den som törs förgylla sin fredag med det här stöket trycker HÄR!



fredag, september 17, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 37: Nytt och notervärt omgång, det vete fan!

 Gott folk!

Nu har det gått en månad utan att jag gjort en fredagslista med nyare musik, så då kanske det kan vara okej? Gött!

Vi kör!

Äntligen nytt material från MASTODON, Atlantabandet framför alla andra. Pushing The Tides är ju inte det mest komplicerade de gjort, men refrängen är ju så magiskt bra att jag ler bara jag tänker på den. Att trummisen Brann Dailor har vuxit ut till en riktigt bra sångare är ju en bidragande orsak till låtens förträfflighet. Jag längtar än mer till kommande plattan, haha!

Ju mer jag lyssnar på INSOMNIUM desto svårare blir det att slita sig från det här bandets bedövande vackra melodiska döds. Den nya EP:n "Argent Moon" som släpps idag är så helvetiskt bra att jag baxnar. Majestätiskt, melankoliskt - INSOMNIUM!

Symfonisk metal med kvinnlig sång finns det en del av, men SEVEN SPIRES från Boston gör det bättre än de flesta. Bra låtar med skickliga musiker som verkligen tror på vad de gör brukar ofta vinna över mig, så även här. 



Blev det för mesigt? Lugn, BLACK MASS styr upp skutan med sin thrash som får mig att tänka på hur METALLICA lät på "Kill 'em All". Släng in en slev MOTÖRHEAD, och en trummis som matar 16-delar på bastrummorna like a possessed och ni borde gå igång på detta om ni gillar thrash sedan innan. Och vem gör inte det liksom! Videon är lika charmigt lågbudget som en kokt med bröd, men slinker ner gött ändå. 



"Sweden has so much good music it's almost unfair to the other countries" Pokemon man dude. Om man ska lita på en kille som har detta internetnamn får ni avgöra själva, men det är ett talande exempel på hur satans till sig folk är över att det kommer ny musik från detta band. 2012 kom senaste skivan "Aeons Black", och det jag hör på God Ends Here gör att jag ser fram emot nya skivan. Detta är death metal som det ska låta, i alla fall om ni frågar Paul, trummisen i CANNIBAL CORPSE som har varit ett fan av AEON sedan bandets debut.

Vi tar helg på det!
/Martin

fredag, september 10, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 36: Damn you autocorrect!

Idag tänkte jag vara lite extra bjussig och ge er en lista med band vars namn eller album jag garanterat stavat fel till både en och två gånger. Till vardags är jag något av en språkpolis och håller fanan för grammatiska regler högt men ibland händer det att även jag slinter på tangenterna och gör fel och därav denna fredagslista. 


Vi smyger igång lite mjukt och lätt med Portlandbandet ÆNIGMATUM. Detta ser ju inte ut som raketforskning vid blotta anblicken men det är dubbeltecknet i början som krånglat till det för mig och jag har lyckats ersätta det med såväl ett enkel-E som ett enkel-A vid tillfälle. 

Låten Forged From Bedlam bjuder på en grabbnäve sås och potatis-döds med lite melodisk utsmyckning från albumet "Deconsecrate" som släpptes på 20 Buck Spin i augusti.


Så till nummer två. Bandet ANTEDILUVIANs stavning har jag nu till sist börjat nöta in i mitt huvud efter att vid flertalet tillfällen velat skriva ANTEDULIVIAN. Här får man helt sonika tänka luva istället för liva men det händer fortfarande att jag slinter och skriver fel, det ska gudarna veta. ANTEDILUVIAN huserar inom genren black/döds med kaosockultism-tema och är ganska hypade men jag vill nog påstå att de oftast lever upp till det epitetet. Albumet  "The Divine Punishment" släpptes i augusti på Nuclear War Now! Productions och från det lyssnar vi till panglåten All Along The Sigils Deep


ROTHADÁS är nummer tre i listan, kommer från Ungern och spelar en förbannat trevlig doom. Själva bandnamnet är hyfsat enkelt att bokstavera men varsågoda och sätt tänderna i kommande albumets titel så har vi något mer av en utmaning: "Kopár hant​.​.​. az alvilág felé". Eftersom den tyvärr inte finns på youtube än så får ni istället lyssna till en låt från den självbetitlade demon. Hur låten stavas? Hömpölygő kór, lätt som en plätt! Ehehe.

Nästa akt heter FLUISTERAARS och kommer trots allt från Nederländerna så den här bokstavsentropin var ju relativt väntad ändå. Här bjuds vi på högklassig atmosfärisk black metal om naturen och - gissar jag - elände. Redan i början av låten Brand woedt in mijn graf från nya albumet "Gegrepen door de geest der zielsontluiking" så känner man att detta är alldeles särskilt bra. Och eländigt och fantastiskt och, ja svårstavat som bara satan. Och sången sen! Mitt eget musicerande är ju inte inom black metal utan power electronics men hade jag någon gång testat att köra black metal vokalt hade jag velat låta prick så här.


Sista bandet ut är BAXAXAXA. Ja, tack och godnatt! Här får man helt enkelt tänka Baxa-xaxa om man ska ha ens en liten sportslig pluttchans att få rätt på xa:na. Catacomb Cult är titelspåret på fullängdaren som nyss släpptes på The Sinister Flame och jag tycker det är en trevlig historia. Det finns black metal som har mer nerv och precision och för att tala klarspråk; driv än detta men ibland vill man ha det lite lagom. Lagom mycket satansdyrkan, lagom slängighet, lagom råhet i produktionen. Varken mer eller mindre.

Och med detta önskar jag er en fenomenal helg.

/Susanne 

Fredagslistan 2021, vecka 36: Damn you autocorrect! 

fredag, september 03, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 35: Killtown Death Metal

Nu på lördag ska undertecknad besöka Köpenhamnsfestivalen Killtown Deathfest för fjärde gången. Ingen med minsta intresse för dödsmetall lär väl ha missat denna orgie i obskyrt underjordiskt muller som startade 2010. Fjolårets festival ställdes in, och årets variant är i mindre skala, men vad gör väl det?

KTDF till ära tänkte jag bjuda på fem höjdpunkter från de åren jag besökt festivalen! Lyssna här!


Vi börjar med skånepågarna i VERMINOUS, som återuppstod en kort sväng 2012, och det året drog av något av det tightaste jag sett och hört på scen. Ingen pardon från början till slut!

 Ett lite förbisett norskt band från sin generation är EXECRATION, som hamnat orättvist i skymundan bakom landsmän som OBLITERATION och NEKROMANTHEON. Jag föredrar EXECRATIONs lite kusliga skevhet, som kom till sin rätta i skenet från ett antal stearinljusstakar på scenen 2012.


År 2014 var jag bara på KTDF på lördagen, men vilken line-up: BÖLZER, IRKALLIAN ORACLE, OBLITERATION och... MITOCHONDRION! Kanske inte ett namn på allas läppar, vare sig då eller nu, men detta kanadensiska gäng blåste helt skallen av mig. Vill jag minnas. Det är ändå sju år sen nu. Döm själva.


Killtown har alltid haft ett starkt inslag av doom i sina bokningar, och inte sällan är dessa band bland de bästa. 2018 års höjdpunkt för mig var amerikanska MORTIFERUM, ett riktigt slött gäng som förstärkte sitt sound med en dov synth som gjorde avgrundsresan ännu mer omtumlande.


Vi avslutar med en ordentlig knytnäve rätt i nyllet, med kaosvirveln som kallar sig TRIUMVIR FOUL. Så mycket råare än så här blir det inte. Håll i hatten och dyrka döden!


Hela listan hittar ni här!

fredag, augusti 27, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 34: Hård musik på svenska

 Gott folk!

Vårt land är bortskämt med band som har lyckats nå ryktbarhet utanför våra gränser, oftast för att man sjunger/skriker/growlar på engelska, detta lingua franca inom den hårdare musiken. Men så finns de band som gör en grej av att faktiskt sjunga/skrika/growla på svenska, och dessa band tycker jag förtjänar att lyftas fram. 

Vi kör!

Punken har en lång historia av att skalda på svenska och det finns gott om exempel på svinbra band som är väl värda att kolla in. Jag väljer 9 gånger av 10 att när jag lyssnar på punk DIA PSALMA. Jag har en lång historia med detta band sedan jag i påverkbar ålder introducerades till plattan "Gryningstid", denna klassiker, när jag gick på gymnasiet. Satan så bra den är! Hela skivan är fylld med drabbande och välspelad punk. Trummisen Stipen hade ett förflutet inom dödsmetallen, och det vete fan om inte det märks i det ihärdiga tvåtaktandet i den magiska låten Kalla Sinnen. Det är så mycket jag älskar med den här låten. De underbara harmonierna och stämsången, budskapet och såklart den hjärtskärande texten. 

Underbara ZOMBIEKRIG. Satan vilket undervärderat band. När vi fortfarande lånade ut fysiska skivor på bibblan i Helsingborg då såg jag till att bandets debut "Undantagstillstånd" lånades ut så ofta som möjligt. Bandets retrothrash går ju rakt in i hjärtat. De underbara rullande r-ljuden från sångaren Axel Widén gick jag igång på omedelbart vid första genomlyssningen. 

Min kärlek till PYRAMIDO är ju sedan länge befäst och bekräftad. Jag älskade bandet när Ronnie sjöng på engelska också, men någonting hände när han började gasta på svenska istället. Lika rå sång som vanligt, svårt att höra exakt vad han skriker om man inte har texten framför sig, men känslan är starkare. Bandet senaste skiva, "Fem", kom 2019 och är svinbra. Utvägen är en bra låt, men frågan är om inte videon tar priset. Den är så typisk bandet att man blir rörd. Det är Malmö, det är roadtrip, det är så low key och DIY att man baxnar och blir rörd. 


Några av er kanske såg detta komma? LOK, ett band som slirade omkring från mitten av 1990-talet till 2002, för att sedan återuppstå 2019. Att sångaren Martin var en dryg jävel hjälpte förmodligen inte bandet, men musiken på framför allt "Naken, blästrad och skitsur" och "Sunk 500" gick jag igång på rejält. Videon till bandets programförklaringslåt Lok står när de andra faller på bandets sista (?) spelning i Götet 2002 är helt fantastisk. 

Ny bekantskap för mig, RIKET. Befolkas av en hel massa människor från NETHERBIRD och några till. Detta är death metal utan krusiduller. Mycket tvåtakt, vilket jag ju alltid går igång på, haha! Intressant med ämnesvalet för den här låten - den berömda konserten av Kristina Nilsson - där 10.000 människor dök upp och där runt 19 personer omkom i en tragedi som gett, uppenbarligen, återklang än i våra dagar. 


Vi tar helg på det!
/Martin

fredag, augusti 20, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 33: Kaos är granne med Gud

 Kaos är granne med Gud är namnet på en teaterpjäs signerad Lars Norén och tillika en strof i en dikt av Stagnelius men det vi ska fokusera på i dagens lista är gamla trevliga låtar från förr med tema kaos. Det kommer att bli idel material ni hört förr och sådant jag själv är väl invand med, det ska ärligen sägas. Ibland behöver man helt enkelt ta ett steg tillbaka från allt som är nytt och intressant och krypa in i den vrå som stavas hemtrevlig gammal skåpmat. Vi kör igång direkt!

ENTOMBEDs Chaos Breed från albumet "Clandestine" har förstås en given första plats i ledet som stavas oordning. Jag har hört både en och två entusiaster säga att det finns en handfull låtar på skivan som är bättre än den här, att den har en rörig struktur och en lite halvtrött refräng. Jag håller inte med ett dugg, det här är en storslagen dödsmetallsmocka för min del och en viktig kugge i maskineriet som formade mina tonår. Introt, baskaggarna, galopptakten - total magi!


Låt nummer två är en annan regelrätt klassiker från första delen av 90-talet, nämligen Refuse/Resist av SEPULTURA. Jag vill minnas att jag hörde låten första gången på Headbangers Ball på MTV och sedan klev med raska steg till skivaffären Najz Prajz som vid den tiden låg vid Järntorget i Örebro och köpte cdn ifråga. Jag tycker att deras "Chaos A.D." är en klockren skiva rakt igenom så här var låtvalet faktiskt inte helt lätt. 


DISSECTION härnäst, ytterligare ett band som följt mig genom åren och som kommit att betyda mycket. "Reinkaos" blev som album betraktat både älskat och hatat när det kom, dels på grund av den förändrade ljudbilden (som i mitt tycke är en högst logisk utveckling) men förstås också kritiserat på grund av Jons brottsliga bana och de rättsliga följderna av den. Jag har valt en av de lugnare låtarna från albumet, Maha Kali

Som fotnot till intresseklubbens anteckningsblock kan nämnas att jag håller "Storm Of The Light's Bane" högre än "The Somberlain" vad gäller bandets tidigare diskografi.

Vi måste också ha oss lite BOLT THROWER till livs! BOLT THROWER är ett band jag lyssnat på i vågor ska erkännas, först ihärdigt för att tappa tråden under ett par år och sedan återfinna dem igen. Här har vi i mångt och mycket krigsdödsmetallens sås och potatis, själva stommen till det som byggt likväl vapenvurm som känslan av krigets totala meningslöshet hos mången likasinnad musiknörd. Vi lyssnar till favoriten World Eater från albumet "Realm Of Chaos : Slaves To Darkness".


Sist ut blir finska grindcorebandet ROTTEN SOUND som avslutar med en tempohöjande rundspark i form av låten Havoc från albumet "Exit". Jag tycker att en lista som behandlar kaos bör rundas av i traditionen som stavas NASUM, PIG DESTROYER, TOTALT JÄVLA MÖRKER, LOCK UP och just ROTTEN SOUND och att Örebrosonen Mieszko Talarczyk producerat "Exit" blir grädden på moset som får knyta ihop kaossäcken för den här veckan. Frid över hans minne.


Med det säger jag tack och hej för idag och önskar en fin helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 33: Kaos är granne med Gud

fredag, augusti 13, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 32: Prog Macabre del 3: Bortom motståndet!

I den här tredje och sista djupdykningen i den mörkare sidan av proggen tar vi ut svängarna lite mer, med fem band som rör sig både in och ut ur skuggan från Zeuhl och Rock In Opposition som jag skrivit om tidigare. 

Lyssna här!

 

 
Vi börjar i Sverige, med UR KAOS. Detta Linköpingsbaserade bandet växte fram ur en scen omkring skivbolaget Bauta Records (med kopplingar till KULTIVATOR från förra listan), och kring den kreativa motorn Lach'n Jonsson. De var aktiva under sent åttiotal och gjorde en sista skiva 1999, med tre album som är någon slags dyster art rock – här finns lika mycket inspiration från postpunk och åttiotalets skeva noiserock som mer avantgardistiska influenser.Här hör ni William Blake-tolkningen Four Proverbs of Hell från den självbetitlade debuten från 1987.


 

Ett hopp i tid och rum och vi landar hos britterna i GUAPO, som matat ur sig all möjlig sorts avantprog sedan slutet av nittiotalet. De representerar väl mer än något annat band en ny era inom ”Rock in opposition”-rörelsen, och har uppträtt många gånger på den återuppståndna festivalen med varierande line-ups. GUAPOs musik är mestadels instrumental och djupt atmosfärisk, som små resor in och ut ur märkliga och ibland mörka drömlandskap. På den här skivan, "Elixirs" från 2008, var Daniel O'Sullivan en drivande kraft, som nog är känd för åtminstone en handfull för sitt samarbete med ULVER. 

 

Resten av det här inlägget landar i USA. Först ut är en välbevarad hemlighet som hette GA'AN, som existerade ett par år kring förra decennieskiftet och hann släppa två gudomligt bra album. Här ett spår från andra och sista albumet "Black Equus" som bär vidare arvet från den ursprungliga Zeuhl-traditionen: dova och drömlika synthmattor blandas med utomjordiska mässande körer, pådrivna av en intensiv rytmsektion (ingen gitarr!). Sångerskan Lindsay Powell, som idag kör det varmt rekommenderade soloprojektet FIELDED, gör på den här skivan en av de bästa sånginsatserna jag hört. Någonsin. Kan även rekommendera trummisens PSYCHIC STEEL och synthmannens NIGHT TERRORS, som är obligatorisk lyssning om man gillar mörk synthbaserad musik.

 

 

 
Om GA'AN representerar ett apokalyptiskt och rymdiskt perspektiv, rör sig nästa grupp CORIMA i mer jordiska, mytologiska regioner. På deras två riktiga album har de utforskat aztekisk och japansk mytologi (Quetzalcoatl och Amaterasu respektive), och musikaliskt är det en mer yvig prog det handlar om. De bär sina MAGMA-influenser med stolthet, men tar omvägen via japansk Zeuhl (i synnerhet KOENJIHYAKKEI, men det är ett inlägg för sig!) och skapar en sprudlande och euforisk musik som ändå håller fast i en dissonant frenesi, med ylande saxofoner och fioler. Här är bara ett utdrag ur Amaterasu-sviten, såklart är enda alternativet att höra den i sin helhet!

 



Vi avslutar Prog Macabre-resan med en trio som borde vara bekant och tryggt för den mer progressivt inriktade hårdrockaren: DYSRHYTHMIA. Där hittar vi mästermusikerna Colin Marston och Kevin Hufnagl som är kända från GORGUTS, KRALLICE och SABBATH ASSEMBLY, för att nämna ett fåtal. Här möts flera världar: avantprog, math rock, progressiv metal, you name it. Jag har främst fastnat för albumet "Test of Submission" från 2012, som i mina öron låter som en ursinnig flykt genom utomjordiska ruiner. För den som längtat efter lite mangel: här får ni lite blastbeats. Äntligen!

Featured Post

Fredagslistan 2021, vecka 38: Latinamerikanskt oväsen

Latinamerika, från områdena USA annekterade från Mexico ner till Patagonien, har ju som bekant ungefär en miljard metalband. Här följer sålu...

Populära inlägg