Hallå ja. Idag blir det en mastodontlista på ett ämne som ligger mig ytterst varmt om hjärtat, nämligen zombiefilm. Zombies är favoritmonstret inom alla kategorier av skräck mest för att de är många, rör sig långsamt (ja, i de bra filmerna är de långsamma) och har något så fint hjälplöst över sig i det faktum att de mest bara faller sönder. Men framåt ska de och äta folk ska de till varje pris. Man kan ju dra paralleller till samhället som ett kollektiv eller zombierna som en outtröttlig arbetarklass i ett ständigt snurrande konsumtionssamhälle men det är en helt annan historia som vi för denna dag lämnar därhän. Jag har med flit utelämnat rena kannibalfilmer för de kan gott få en egen lista vad det lider. Musiken är kort och gott filmmusiken eller i några fall musik som inspirerats av filmerna. Listan finns HÄR och längst ner.
White Zombie (1932) Victor Halperin
Vi börjar med det som ofta klassas ofta som den allra första zombiefilmen. Bela Lugosi spelar huvudrollen som Legendre Beaumont och filmen utspelar sig i Haiti (men spelades till största delen in i Universal Studios där man friskt lånade skräckfilmsrekvisita från andra samtida produktioner). Legendre är en plantageägare som styr med järnhand men han har också andra strängar på sin lyra, han är nämligen en ond zombiemästare med telepatiska krafter som även pysslar med voodoo. Detta blir paret Madeleine och Neil snart varse då de anländer till ön för att gifta sig. En annan plantageägare, Robert, dyker upp och blir handlöst förälskad i Madeleine och han ber Legendre om hjälp att lura iväg henne från fästmannen. Kanske med hjälp av en liten ritual? Trubbel uppstår kan man säga. Ganska bra zombies i den här filmen men framför allt vill jag framhålla Bela Lugosis demoniska uppsyn.
Joe Shaw Orchestra inspirerades mycket av filmen och spelade in en instrumentell skiva som släpptes i oktober samma år under namnet White Zombie.
I walked with a zombie (1943) Jacques Tourneur
Vi fortsätter på plantagespåret. Betsy, en ung kanadensisk sjuksköterska, anländer till Västindien för att ta hand om Jessica som är fru till plantageägaren Paul. Jessica har legat sjuk i hög feber och fått en sorts psykisk paralys som följd av det. Tycke uppstår mellan sjuksköterskan och plantageägaren och Betsy bestämmer sig för att bota stackars Jessica för att göra Paul glad igen, kosta vad det kosta vill. En stor dos insulin är första steget men den hjälper föga och Betsy tar till det tyngre artilleriet - voodoo och svart magi. Men tänk vad trist om Jessica i själva verket skulle bli en zombie av allt detta... Som ni kan gissa väcker den här filmen frågor om kolonialism och slaveri, naturreligion och modern medicin. Det är en vacker och poetisk film med spökig stämning som man inte ska missa.
Vi hör den oefterhärmlige Roky Ericksons I walked with a zombie.
Night of the living dead (1968) George A Romero
En solklar milstolpe i genren är denna svartvita pärla. Den räknas av många som den första skräckfilmen med gore-inslag eftersom vi får ta del av idel gnaskande och smaskande på kroppsdelar. Faktum är att det blir en helt annan alienerat ruskig känsla att se blod i svartvit film än i färg. Romero, som fortsatte med kultklassikerna Dawn of the dead och Day of the dead efter denna, var också modig nog att sätta en svart man i hjälterollen vilket blev uppmärksammat. Vi pratar trots allt 1960-tal. Filmen börjar med att syskonen Barbara och Johnny tar bilen till pappans grav, en bit ute på landet. Inom kort attackeras de av en blek karl som tar kål på Johnny och tvingar stackars Barbara att fly till ett närbeläget hus. En zombiekatastrof utbryter (i filmen benämns de som ghouls, inte zombies) och fler osmittade människor ansluter till huset där de får barrikadera sig och kämpa för glatta livet. Det här är en fantastisk film som jag älskar rakt av och den har ett väldigt dystopiskt slut.
Vi hör öppningsspåret till filmen, Driveway to the cemetary, av Spencer Moore.
The living dead at Manchester Morgue (1974) Jorge Grau
Även känd som Let sleeping corpses lie och Don't open the window. Det här är en italiensk-spansk samproduktion med rötterna i folkskräck-genren. George och Edna är på väg mot Ednas systers hus på landsbygden då de kommer vilse och frågar en lantbrukare om vägen. Lantbrukaren visar sig ha en experimentell maskin som sänder ut ultraljudsstrålning som är tänkt att ta kål på insekter och skadedjur. Plötsligt blir Edna attackerad av en galen man som kliver upp ur den närbelägna ån. Kan avslöja att han uppväckts från dödens rike av lantbrukarens maskin och snart börjar också kropparna på bårhuset intill att vakna... Det här är en underskattad och lite bortglömd zombiefilm som man absolut ska ge en chans. Fint naturfoto också, lite Hem till gården-känsla.
Musiken är Giuliano Sorginis John Dalton Street som också inleder filmen.
Rabid (1977) David Cronenberg
Kungen av body horror ger oss här en mustig zombiehistoria som tar sin början då den unga kvinnan Rose Miller skadas och bränns i en motorcykelolycka och hamnar på operationsbordet hos en plastikkirurg utan skrupler. Efter operationen dyker det upp en, låt oss kalla det tentakel, i Roses armhåla och den livnär sig på mänskligt blod. Som sidoeffekt gör den också offren till zombies och som vi kan räkna ut utbryter sedan totalt kaos. Cronenberg ville först ha Sissy Spacek i huvudrollen men producenten motsatte sig det, enligt utsaga pga Spaceks fräknar och Texasbrytning. Marilyn Chambers fick hoppa in istället och hon gör rollen med bravur. Jag gillar den här filmen, den har bra specialeffekter och lite tryckande stämning men har också fått reaktionen "ja det här var ju knäppt" när jag visat den för vänner. Och de har inte alls fel i det.
Vi lyssnar på den mycket vackra Summer's Coming av Keith Mansfield.
Zombi 2 (1979) Lucio Fulci
Filmen är också känd som Zombie flesh eaters, Island of the living dead och kort och gott Zombie. Den marknadsfördes i Italien som en lös uppföljare till Romeros Dawn of the dead men har egentligen inte särskilt mycket koppling till den. Vi befinner oss i New Yorks hamn och en liten båt driver i land. Vid närmare undersökning visar sig båten vara tom så när som på en blodtörstig zombie. Båtens ägare är försvunnen men hans dotter och en reporter beger sig mot Antillerna för att leta upp pappan. De anländer till den avlägsna ön Matul där doktor Menard desperat försöker hitta ett botemedel för det zombieutbrott som drabbat ön. Det här är en film som bitvis är riktigt bra, särskilt vad gäller specialeffekterna. Den har också partier som är ganska pajiga, det ska medges. En klassisk scen är en undervattensstrid mellan en tigerhaj och en zombie. Den går inte att förklara utan måste upplevas.
För strålande soundtrack står italienaren Fabio Frizzi.
Le notti del terrore (1981) Andrea Bianchi
Även känd som Burial Ground, Nights of Terror, Zombi Horror och The Zombie Dead. Det här är på många vis en oerhörd film. Den är så charmigt dåligt bra och jag har sett den fler gånger än någon borde. I korthet råkar en vetenskapsman i ett slott släppa lös en ond förbannelse som uppväcker de döda i trakten. Till slottet kommer sedan en brokig skara människor som får fightas mot zombierna (vars framfart ackompanjeras av spejsiga rymdljud). För regin står Andrea Bianchi som i vanliga fall gör filmer av det lite mer ekivoka slaget och det märks på den bitvis flåsiga stämningen, både mellan paren i filmen samt i en smått skruvad mor och son-relation. Som tur är är det inte ett barn som spelar den tolvårige sonen (det hade nämligen blivit väldigt knepigt) utan en liten man vid namn Peter Bark som enligt utsaga lider av någon form av genetisk sjukdom som gör att han ser ut som ett barn men också som en liten farbror... Svårt att förklara, filmen måste ses i vilket fall.
Atmosfärisk musik av Berto Pisano och Elsio Mancuso.
The Evil Dead (1981) Sam Raimi
Evil Dead skulle komma att bli en hel franchise (tyvärr) men det är egentligen bara den första filmen som är en renodlad skräckfilm om ni frågar mig. Sam Raimi hade en pyttig budget men lyckades ändå ro i land en ganska ruggig historia med scener som sätter sig i långtidsminnet. Fem studenter åker till en avlägsen stuga i skogen och hittar där ett ljudband som då det spelas frammanar ett helt gäng demoner och andar. Fyra av ungdomarna blir besatta och den femte, vår hjälte Ash Williams som spelas av en ung Bruce Campbell, får göra processen kort. Vi bjuds på snygga kameraåkningar genom skog och snår, bra smink, obehagliga ljud, mycket gore, demoniskt besatta träd och fina stop motion-effekter. Stephen King gick ut och sa att det här är en av hans absoluta favoritfilmer vilket gav en skjuts till biobiljettförsäljningen. Med all rätt. Efter denna kom Evil Dead 2 (som är mer av en skräckkomedi) och Army of Darkness (crazykomedi med skräckelement). De kan man förvisso också se men de har en helt annan vibe än den första filmen.
Joseph LoDuca har komponerat musiken.
The Beyond (1981) Lucio Fulci
Nu måste vi tala om The Beyond, film nummer två i Fulcis Gates of Hell-trilogi (eller i folkmun Fastighetstrilogin) som är en samling tematiskt sammanbundna filmer men utan egentlig inbördes ordning. City of the Living Dead kom 1980, The Beyond 1981 och The House by the Cemetery samma år. Alla tre har sin charm men min favorit är ändå fullträffen The Beyond som har element av giallo, zombiefilm, gore-bonanza och ockult thriller. Allt är som en väldigt visuellt tjusig och obehaglig feberdröm om ett spökigt hotell som råkar husera en av helvetets sju portar i sin källare. Vi träffar på en blind kvinna med vita ögon och en schäferhund, "Eibon" som är en ockult svart magi-bok, en lynchmobb med facklor, åtskilliga zombies, en flaska syra som hamnar på villovägar i ett bårhus... Ja utan att säga så mycket mer kan vi konstatera att det ballar ur och det rejält. Den episka slutscenen ger en känsla som aldrig riktigt lämnar en. En helt omistlig film för alla som gillar skräck.
För fiolerna står återigen Fabio Frizzi och det här stycket förekommer i slutet av filmen.
Shaun of the dead (2004) Edgar Wright
Wright står för regin och manuset är hans och polaren Simon Peggs gemensamma. Det här är något så ovanligt som en värdig komedi-hommage till hela zombiegenren. Jag såg den först utan att ha så värst mycket zombiefilm innanför västen och tyckte att den var helt okej. Sedan skrev jag uppsats i ämnet och plöjde hyllmetrar film. Såg om Shaun och blev som bortblåst. Här har vi entusiaster som gör blinkningar till regissörer som George Romero, Lucio Fulci, Sam Raimi, John Carpenter och John Landis (som bland annat regisserade zombieinspirerade musikvideon till Michael Jacksons låt Thriller). Som refererar till filmer som Let sleeping corpses lie, Invasion of the body snatchers, Day of the dead och Halloween och som återskapar scener av Tom Savini (specialeffekternas okrönte kung). Och där är vi knappt halvvägs in i filmen. En total metafilm med andra ord. Se den men se helst mycket zombiefilm innan för att kunna uppskatta den till fullo.
Vi lyssnar till Ghost Town med The Specials.
Det finns så väldigt mycket mer bra (och dålig) film med zombietema. Jag får avslutningsvis rabbla upp några fler som jag rekommenderar:
Plan 9 from outer space (1958) Ed Wood, Let's scare Jessica to Death (1971) John D. Hancock, Horror Express (1972) Eugenio Martín, The Fog (1980) John Carpenter, Demons (1985) Lamberto Bava, Re-animator (1985) Stuart Gordon, Bad Taste (1987) Peter Jackson, Prince of darkness (1987) John Carpenter, Maniac Cop (1988) William Lustig, The serpent and the Rainbow (1988) Wes Craven, Pet Sematary (1989) Mary Lambert, Braindead (1992) Peter Jackson, Dellamorte Dellamore (1994) Michele Soavi, Ghosts of Mars (2001) John Carpenter, 28 Days later (2002) Danny Boyle, Cabin in the Woods (2011) Drew Goddard, Train to Busan (2016) Yeon Sang-ho.
Nej nu är det hög tid för mig att hålla snattran och så tar vi helg.
/Susanne
