Idag fortsätter vi på temat med skivor i olika färger. Nu har vi kommit fram till färgen gul. Bloggens egna Susanne har till och med varit involverad och designat en nyutgåva av den klassiska boken "Kungen i gult" av Robert W. Chambers och bara det är egentligen en anledning så god som någon att skriva om färgen gult. Låtarna hittar ni här och längst ner i inlägget.
Bathory -"Sacrifice" (S/T, 1984, Black Mark Production.).
Det finns ingen möjlighet i världen att gå förbi den gula geten vid skapandet av en sån här lista.
Utan tvekan det mest inflytelserika black metal bandet från Sverige.
Skivan skulle tryckas i guld men det var lite för dyrt och därför skulle tryckeriet byta ut det mot en färg som var nära guld. Då skapades den gula geten. Quorthon var inte nöjd med detta alls och bestämde att alla pressar efter detta skulle vara svartvita istället. Myten om den gula geten har nått kultstatus i metalkretsar. Peter Stjärnvind har berättat i intervjuer att han lyckats byta till sig ett exemplar mot ett flak öl av någon med sug på alkohol. Idag finns det ett par exemplar till salu på discogs och priset ligger kring 25000 kr. Genom åren har det också sålts en mängd med bootlegs som ska efterhärma den gula geten.
Vad beror då all denna hype på? Jag skulle nog säga att utan Bathory hade inte black metal och även viking metal funnits. Det är väl iofs omöjligt att säga och det fanns andra band som höll på med liknande saker i bland annat Sydamerika och Schweiz men Bathory skapade någon sorts ritning för hur musikstilen skulle låta och även rent estetiskt. Ibland säger kritiker att Bathory inte låter black metal men den första generationens black metal skiljer sig ganska markant från den andra generationen i form av sound. Detta är mer punkigt och thrashigt men det går utan tvekan att höra att detta är black metal. Jag vill passa på att tacka Quorthon för hans skapelse. Utan Bathory hade jag inte haft lika mycket musik att lyssna på. Det är min fasta övertygelse.
Volahn -"Najtir Ichik" (Aq'Ab'Al, 2014, Crepúsculo Negro).
Detta är kanske inte ett helt gult omslag men den gula färgen slår igenom och blir väldigt framträdande. Dessutom är den europeiska varianten av vinylsläppet i gul och gult splatter. Omslaget är kanske inte heller något man normalt sett skulle koppla samman med black metal. Nu är Volahn inte heller ett helt vanligt band. Bandet ingår i det som kallas Black Twilight Circle vilket består av en hel del band, projekt, skivbolag och individer med mexikansk bakgrund som skapar black metal kring traditionell folklore från förkristen Mayakultur. De flesta i detta kollektiv är amerikanska medborgare och bor i Kalifornien.Då jag inte förstår ett enda ord av vad bandet sjunger om är det mer stämningen som fångar mig. Det är skevt och argt och med vissa traditionella instrument och akustiska gitarrer. Även syntslingor dyker upp. Bandet är ett enmansprojekt och mannen bakom Volahn är med i en uppsjö olika band samt driver skivbolaget Crepúsculo Negro. Ett orosmoln kring hela BTC är att många individer också förespråkar en mexikansk nationalism och som jag har förstått det är det inte helt trevligt men jag kan faktiskt lite för lite om det för att uttala mig.
Istället tycker jag att alla ska sätta igång den nästan 13 minuter långa låten jag har valt ut och låta sig svepas iväg på de psykedeliska vägarna.
Yellow Eyes -"Rare Field Ceiling" (Rare Field Ceiling, 2019, Gilead Media).
Från det soliga Kalifornien till den regniga östkusten och New York. Yellow Eyes har sysslat med sin skumma black metal sen 2010 och håller på än idag. Jag har dock valt en låt som inte är tagen från en skiva som har ett gult omslag (bandet har sådana med) men istället titellåten från skivan "Rare Field Ceiling".
Jag har ingen som helst aning om vad det ordet betyder. Här är ännu ett band som kanske egentligen är för avancerade för att syssla med black metal. De sjunger inte om satan och djävulsdyrkande utan istället handlar texterna mer om ensamhet och andra mer filosofiska frågor. Bandet använder sig av synthar och en produktion som nästan helt och hållet döljer sången under alla instrument. Trots det hör man att bandet verkligen kan skriva låtar och det finns något nästan hypnotiskt och lockande i det dom skapar. Känslor av ledsamhet dyker upp hos mig. När låten når sex minuter mixar bandet också ner allting så att det bara är trummor och en ensam gitarrslinga och synthar som låter. Det skapar ett väldigt mäktigt intryck. Kan rekommendera Yellow Eyes till alla som föredrar postrock eller ångestmusik som Neurosis före äkta true norsk black metal. För mig funkar både Neurosis och Ildjarn och Yellow Eyes hamnar väl någonstans däremellan.
Töxik Death -"Burning Death" (Victims of Burning Death, 2014, Dying Victims Productions).
På tal om Norge kommer här ännu en banger från deras scen av New Wave of Norwegian old school black thrash metal (TNWONOSBTM), låten "Burning Death" av Töxik Death.
Töxik Death har kört på med sin variant av thrashig black metal sen 2003 och är fortfarande aktiva. Den låt jag har valt är tagen från deras split med Condor från 2014. Condor och andra norska TNWONOSBTM-band skrev jag om för ett tag sen men då hade jag inte med Töxik Death. Det räcker egentligen att bara kolla in det gula omslaget för att fatta hur tuff denna musik är. Det skriks och slamras och är svingött. Jag blir sugen på att slåss och supa och göra en till lista med New Wave of Norwegian old school black thrash metal.
The Third Eye Rapists - "Worshiper of the Ultimate Funeral" (Hets Mot Allt, 2014/2017, Shadow records).
Ett av Göteborgs starkaste band? När det kommer till röjig black/thrash är det nog sanning. Ur askan från det mäktiga bandet Morbid Insulter kom The Third Eye Rapists. Bandet är på många sätt en fortsättning på det tidigare bandet. Stökig och kaotiskt och snabbt. Bra på alla sätt. Både bandnamn och titel på albumet sätter ju en viss standard. Extra plus för reverbet på sången som gör det ännu mer vansinnigt. Som en extra bonus kan det nämnas att en fd. medlem i Morbid Insulter även är sångare i Necromaniac och deras nya skiva kommer garanterat på min topplista över album släppta år 2025. Omslaget på vinylsläppet visar en läskig ande upplyst av ett äckligt gult ljus i någon sorts katakomb.
Scythian - "Ares Guide my Blade" (To Those Who Stand Against Us..., 2009,Blood Harvest records).
Dagens sista gula omslag har både en gul logga och ett smutsgult omslag. Det är det brittiska bandet Scythian som spelar episk döds/thrash med black metal inslag. Det låter kanske lite knepigt men om man betänker att det är gubbarna som också ligger bakom bandet Craven Idol känns det lite mer logiskt. Scythian var ett gammalt folk som var kända för sin krigsföring och det är väl den vibben bandet är ute efter. För mig känns det ofta som ett bättre Haunted eller kanske ett The Crown som fokuserar mer på episka partier. Oavsett är det bra grejer och jag vet att deras album från 2015 har varit uppe på bloggen tidigare. Rekommenderar alla som inte hört bandet att prova det. Ganska högt produktionsvärde vilket kanske lockar mer folk än skrämmer bort. Skivan gavs också ut på det stabila Lundabaserade Blood Harvest.
Då har vi kommit fram till slutet på texten idag. Hoppas ni njuter av något med gult idag.
Låtarna hittar ni härhär. /Oscar K.
