Visar inlägg med etikett Conjurer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Conjurer. Visa alla inlägg

fredag, september 13, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 37: Nytt och notervärt!

Gott folk!

Du glade, vilken traderövsvecka det har varit! Jag har legat pall med en helvetisk mancold hela jävla veckan, därav denna osedvanligt - för mig - sent publicerade fredagslista. Jag fick ta mig samman, för det har sannerligen inte varit fokus på musik den här veckan, och först idag kände jag att jag kunde känna något som ens kunde liknas vid inspiration att sätta ihop en lista.

Vi kör!

Min kärlek till Faluns IN MOURNING har varit i stort sett beständig sedan jag upptäckte bandet i höjd med "The Weight Of Oceans" som jag fortfarande älskar. Nya Black Storm får mig att hoppas på en stordådsplatta senare i höst, för dra åt helvete vad bra den här låten är. Den är fylld med känsla, driv, helt underbar 2-takt, glödande sång och vad som verkar vara ett helt band on fire! Bara att spänna på sig haklappen med andra ord.

Nytt från NILE! Och det låter, med risk för att framstå som konservativ, exakt som det ska om dessa egyptologiskt besatta herrar från South Carolina. Det är ett fett smatter, katakombdov sång, och ett piskande riffande som får mig att dra på smilbanden och röja likt Ramses. Är det nyskapande? I helvete heller, men det känns precis så tryggt som jag vill att det ska låta om NILE för oss som lyssnat på bandet under längre tid.
Ny musik från BORKNAGAR brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra, och kommande "True North" är en skiva som jag har vansinnigt svårt att slita mig ifrån, det kan jag helt ärligt säga. Up North får mig så jävla glad - det underbara drivet, den stundtals nästan hejiga sången, den totala känslan av frihet som låten andas - allt smälter samman till en ljuvlig helhet. Det är en låt som får mig att vilja klättra uppför ett berg och dricka öl!

CONJURER kan vara ett av de mest intressanta banden att komma från England under en väldigt lång tid. Jag har skrivit om bandet på bloggen flera gånger, och jag kan bara konstatera att samarbetsplattan med artisten Pijn "Curse These Metal Hands" fortsätter samma oerhört fina trend som bandet startade redan på debut-EP:n "I" och fullängdaren "Mire". Just nu verkar det inte som om bandet kan göra några fel. Tyngden och känslan är två nyckelbegrepp som CONJURER har gjort till sina, i sanning, på samma underbara sätt som exempelvis PYRAMIDO och MOLOKEN här på hemmaplan. Har ni inte hört bandet innan, så gratulerar jag er till ynnesten att få dyka ner i musik som är så här bra.

Oerhört kreddiga MGŁA släppte nytt tidigare i veckan, och det är ju precis lika skrattretande bra som det här polska bandet har skämt bort oss med sedan länge. Det finns betydligt mer svårtillgänglig black metal, men det är få band som lyckas packa in så satans mycket känsla i sin musik som det här mystiskt dimhöljda bandet. Jag vågar påstå att "Age Of Excuse" kommer hamna på en hel del årsbästalistor när året ska summeras.


/Martin

söndag, december 09, 2018

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

"The Shadow Theory" av KAMELOT

Jag ser att "The Shadow Theory" inte får speciellt högt betyg på Metal Archives, men det struntar jag blankt i som ni förstår. Jag har återvänt, oroväckande(?) ofta till den här väldigt episka, progressiva och på alla möjliga sätt fullmatade powerplattan under året. Jag uppskattar framför allt just det episka anslaget som är genomgående i så mycket av KAMELOTs musik. Plus att bandet strösslar givmilt med oerhört fina melodier. En i det närmaste perfekt höstplatta.




"Sometimes The World Ain't Enough" av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA

Om jag hade haft körkort och bil så hade den här plattan varit mer än självskriven som bilkörarmusik. Nu går den att uppskatta även om du väljer att ta dig fram på annat sätt, eller helt enkelt sitter still. "Sometimes The World Ain't Enough" är den mesta feelgoodplattan bland de skivor som jag har valt att nominera till årsbästalistan. Det spritter och skuttar om bandet som sannerligen verkar att ha haft minst lika kul under inspelningen av denna skiva som under föregångarna. Och ja, Björn Strid sjunger bättre än någonsin.


"The Burning Cold" av OMNIUM GATHERUM

Finländarna i OMNIUM GATHERUM hör till det antal band som alltid får mig att lyssna lite extra uppmärksamt, och som oftast får mig att stampa takten med minst en fot under lyssningarna. På "The Burning Cold" lyckas de med mer än så, då inspirationen sannerligen verkar ha flödat till mer än vanligt. Patenterade finska bölande slingor, episkhet och ett satans driv gör att "The Burning Cold" är en i stort sett oavbruten lyssnarfröjd.



"Ossuarium Silhouettes Unhallowed" av HOODED MENACE

Mer finskt bjuckar HOODED MENACE på i sin oerhört murket sympatiska dödsiga doom. "Ossuarium Silhouettes Unhallowed" släpptes i början av året och har varit en trygg och stadig följeslagare under hela året för mig. Jag älskar verkligen hur det här bandet med finess och engagemang håller intresset uppe för sin musik genom hela skivan.




"Mire" av CONJURER

Brittiska CONJURER som vi har skrivit en del om på bloggen lyckades svara upp mot alla mina förväntningar med sin debutskiva. Och jag hade nästan sjukligt uppskruvade förväntningar på "Mire" efter att jag lyssnat på "I" som kom 2016. Den rent ljuvliga spretigheten som CONJURERs musik präglas av kan kanske förvirra en del, men de har sina pålar djupt nerkörda i sludgemyllan vilket gör att de känns trygga ändå. Tro nu inte att de är genrekonformistiska för det - det här bandet går helt sina egna vägar.

/Martin

fredag, mars 23, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 12: Nytt!

Gott folk!

Jag kände för att köra en lista på temat nytt på det som har kommit den närmaste tiden. Inga krusiduller således - men rackarns bra musik!

För er som har följt bloggen ett tag så vet ni att jag är svårt förtjust i BETWEEN THE BURIED AND ME från Raleigh i North Carolina. De släppte "Automata I" häromdagen som är första delen i en duologi. Jag gillar när det här bandet gör tematiska duologier, senast det hände var 2011 och 2012 då bandet släppte "The Parallax" två delar. Och de var episkt bra, så jag blev lite till mig när bandet gick ut med att vi kunde förvänta oss ett tvådelat verk. "Automata I" är klassisk BTBAM. Mycket vändningar, udda taktarter. Produktionen är något mer jordig och skitig än på tidigare plattor. Det gäller framför allt Blake Richardsons trummor. Jag har valt öppningsspåret, Condemned To The Gallows för två saker egentligen. Inledningen är oerhört fin, och jag älskar gitarrsolot!

Brittiska CONJURER har vi skrivit om på bloggen tidigare. Jag upptäckte bandet för två år sedan på Bandcamp och blev så satans till mig i trasorna över vad de gjorde på EP:n "I" att jag började dregla och intensivlängta efter mer musik från bandet. I förra veckan fick vi "Mire", och den har bara bekräftat mina farhågor att detta band kommer att imponera på väldigt många fler än mig under 2018. Musiken spretar och drar inom de ramar av sludge, doom och post-metal som bandet verkar inom. Graden av underskön desperation som ni kan höra i låtvalet Choke får mig att rysa av välbehag varje gång jag lyssnar på låten. Att hela "Mire" har en magisk produktion gör sannerligen inte saken sämre.

Illavarslande stort genrebyte till power/melodic metal och kanadensiska BOREALIS, som vi har skrivit ännu mer om här på bloggen än många andra band. Jag älskar det här bandet som trots att de verkligen inte bjuder på något mallbrytande med sin musik är så djävulskt bra på sitt hantverk att det är omöjligt att inte stampa takten. Idag släpps bandet första skiva på AFM, "The Offering" som är en tematisk platta. Om en kult. Ja precis - väl värd att kolla in bara för den sakens skull! Har ni hört bandet innan så kommer ni att känna igen er, och sannolikt bli till er i trasorna över vad bandet gör på den skivan. Produktionen är som man förväntar sig - stinn.


AT THE GATES släpper nytt i mitten av maj. "To Drink From The Night Itself" kommer få folk att, högst sannolikt, brista ut i spontana moshpits och kanske till och med bloody brigadoon! Skämt åsido - AT THE GATES överraskade mig med sin "comeback" "At War With Reality" för fyra år sedan. I jämförelse så låter det som om "To Drink..." kommer att ha en mycket mer mörk och murken produktion av släppta titellåten att döma. Inget fel i det, då detta låter som klassisk ATG vilket fall som helst. Mycket tvåtakt, och sedvanligt riffande. Tompa låter som, ja, Tompa.


En hel massa människor i min bekantskapskrets har ylat och gastat om att JUDAS PRIEST låter svintaggade på "Firepower". Och det är ingen hemlighet att de faktiskt gör det. Jag har börjat uppskatta bandets musik mer och mer den senaste tiden. Fan vet varför - är det ett tecken på att jag börjar bli äldre, eller - hemska tanke - mer traditionell i min musiksmak? Ärligt talat - det jag hör på "Firepower" gör att jag blir imponerad. Vi pratar alltså om ett band som varit aktivt i snart 50 år. Och de känns fortfarande inte som ett alibiband, utan som att de har betydligt mer att komma med. "Firepower" är så bra att jag förstår att bokarna på SRF måste ha blivit helt saliga.

Gott folk, hoppas att ni får en yster och välbehagsstinn helg. Vi syns om två veckor igen!

/Martin

fredag, december 30, 2016

Fredagslistan 2016, vecka 52: Glada upptäckter!

Gott folk!

Välkomna till den sista fredagslistan under 2016. Vilket fint år det varit musikmässigt! Ja, jag vet att jag alltid brukar säga detta, men tro mig det är helt ärligt menat. Jag har ju förutsatt mig att under 2016 skulle jag aktivt uppsöka musik som tidigare låg utanför mina bekvämlighetszoner. Och det har jag faktiskt lyckats med - på kuppen har jag blivit nersyltad i doomen på ett helt underbart sätt.

Idag skulle jag vilja tipsa om ett gäng band och ett gäng skivor som jag har upptäckt under 2016 som jag tycker att ni ska kolla in.


Jag kommer ta ett par veckors paus från fredagslistan, men vecka 2 kör vi igång listorna för 2017. Gott nytt år gott folk!

Vi kör!

CONJURER från Rugby i England. Bandet har hittills släppt en EP som heter "I". Jag är riktigt imponerad, ja kanske till och med rörd, över vad det här bandet gör med sin musik. Genremässigt pratar vi sludge/doom med post-metalinfluenser. Kanske inte säger så där mycket egentligen, men tyngden och känslan är två dominerade inslag i bandets musik.

Baserat på vad jag hör på "I" så ser jag mycket fram emot en fullängdsplatta från det här gänget, och en sådan ska tydligen vara på gång nån gång under 2017. Peppen finns där - i drivor!



HARAKIRI FOR THE SKY är ett helt genialt band som lirar black metal med post-metalinslag. Deras tredje skiva "III: Trauma"är en känslomättad skiva som jag har haft svårt att sluta lyssna på under den gångna tiden. Det är vackert, ja nästan gastkramande vackert, och så känslosamt att tårarna ofta har kommit under lyssningarna.

WOODSPLITTER är ett helt instrumentalt enmansprojekt. Personen bakom namnet är Ben McCleod och är hemmahörande i Nashville. Här är det riffen som står i centrum, och de gör detta med den äran. Det finns ett helvetiskt, nästan frenetiskt, driv i den här musiken som jag finner extremt tilltalande.


/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 30: Semesternytt

Pax Vobiscum. Nu har jag banne mig tagit semester och ambitionsnivån blir därefter. Jag listar helt enkelt sådant jag lyssnat på under den s...

Populära inlägg