Visar inlägg med etikett Nihilist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nihilist. Visa alla inlägg

fredag, april 07, 2023

Fredagslistan 2023, vecka 14: Långfredagen bjuder på förruttnelseprocess!

Grattis på långfredag! Vi har ju under årens lopp avhandlat lite olika teman så här i påsktid på bloggen så som; Melissa Joan Harts födelsedag, Jesus död och korsfästelse, power metal, solidaritet, lidande, Black Sabbath, chokladkaniner, ägg och Maranatha. Men nu mina vänner är processernas tid här. Jag gick en kurs härom veckan där jag inte bara fick skriva en myriad av post it-lappar, nej vi talade även om processers tillblivelse, framfart och ihopknyteri. Ungefär samtidigt fick ROTTEN SOUND för sig att släppa ett nytt snabbt album och voilà - temat var självskrivet. Idag tar vi med andra ord tag i förrutnelseprocessen! Och det är ju samtidigt en naturlig följd av Oskars true crime-lista förra veckan. Cirkeln sluts, vi kör igång.


Det går inte an att ha en lista om saker som ruttnar utan att börja med den mest givna låt av dem alla, nämligen Supposed To Rot av NIHILIST och sedermera ENTOMBED. Jag lägger med båda versionerna eftersom de har olika typer av charm, den senare förstås med en dyrare och mer tydlig produktion och den första med en råare punkighet. Det här är en rakt igenom fantastisk låt som jag har haft med jag vet inte hur många gånger tidigare i fredagslistorna genom åren. Poängen här är helt enkelt att någon som skulle ruttna i slutänden inte gjorde det... 

Om vi istället leker med tanken på att ruttnandet går som det ska så frigörs till en början illaluktande gaser. Här kommer HUMAN HARVEST från Sundsvall in i bilden med den ypperliga låten Putrid från skivan "Flesh Sermon" som släpptes förra året. Har ni inte hört det albumet i sin helhet är det hög tid nu för habil grindcore med dödsinfluenser.

Med knepig lukt kommer också flugor, närmare bestämt spyflugor eller calliphoridae som de också kallas. Då passar det fint med en avsevärd temposänkning och FLESH TERRORs Blowfly Girl, en tung och doomig historia från Harrisburg, Pennsylvania.

Allt eftersom förruttnelseprocessen fortskrider börjar kroppen släppa ifrån sig vätskor och min gissning är att även en del färgskiftningar uppstår. Därför går det inte att avhålla sig från att låta nästa låt i listan bli Rotten Yellow från skivan "Phantom Limb" av PIG DESTROYER. Det här är också en gammal favorit för min del från herrens år 2007 och en klassiker i grindcoresammanhang. 

När vätskorna sipprar ut hamnar de förstås på underlaget som kroppen ligger på, eller för den delen marken om vi befinner oss i utomhusmiljö. Ja, ni gissar helt rätt - nästa låt är förstås Rotten Soil med ENTOMBED från det underbart fina albumet "Wolverine Blues".

Men låt oss för en stund också minnas att påskens huvudperson vid sidan om påskharen är en religiös stilbildare. Enligt utsaga kom han inte särskilt långt i den kroppsliga nedbrytningsprocessen efter sin död utan reste sig helt sonika efter tre dagar och försvann från sin grav. Förstås förbryllande för de tre kvinnor som gjort sig redo för att smörja hans kropp med välluktande kryddor. I en parallell tidslinje hade kanske bandet ROTTING CHRIST istället suttit med facit i hand och från deras "The Heretics" har jag valt den majestätiska Vetry Zlye. 

När processen sedan lider mot sitt slut är det inte mycket materia kvar av det som en gång var en kropp. Ja, skelettet kan förvisso ta ett par århundraden på sig att brytas ned men om vi snabbspolar framåt återstår till sist intet. Sagan är all och ROTTEN SOUND avslutar listan med Nothingness. Jag vill ge samtliga i hemläxa att lyssna på hela albumet som heter "Apocalypse". Det är ett snabbt kapitel både ljud- och tidsmässigt så ta 20 minuter och 40 sekunder av livet och unna er ROTTEN SOUNDS nya.

Med detta tar vi helg, säger glad påsk önskar varandra idel chokladkaniner.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 14: Långfredagen bjuder på förruttnelseprocess!

fredag, juli 30, 2021

Fredagslistan 2021, vecka 30: Supposed to rot!

Eftersom sommaren är den tid på året då allt ligger och ruttnar, puttrar och murknar i värmen och väntar på att höstens friska vindar ska komma och svepa in med klarhet har jag i dagens lista valt låtar som påminner om ond bråd död. Fokus ligger på en snabb och lite rutten ljudbild och känslan man får när man lyfter på ett soptunnelock till en anrättning som legat och gottat till sig i högsommarvärmen under åtminstone ett par veckor. 

Vi sparkar igång med en ny bekantskap, TEMPLE OF DREAD, som ganska nyss släppte "Hades Unleashed" på Testimony Records. Spår tre, Wrath of the Gods (Furor Divinus), innehåller det mesta man behöver för att hålla sig på riktigt gott humör. Dels är det fullt ställ ända från början, dels en massa iiiiyaaaargh-tillrop. Och som om det inte vore nog bjuds vi ljudmässigt på en ytterst habilt utförd dödsmetall, idogt kryddad med thrash. Det här är så bra att man baxnar! Jag har bokstavligen fått bända bort mig själv från spela igen-knappen på youtube och inte bara göra en lista enkom med denna låt.

Det går undan även i listans bidrag nummer två. PANDEMIC OUTBREAK från Polen sparkade igång sin verksamhet redan 2014 och är således inte ett resultat av Coronan, vilket man ju annars kan tro vid en första anblick på bandnamnet. "Skulls Beneath the Cross" är första fullängdaren och det är en fenomenal liten skiva fullproppad med snyggt riffarbete och trummor som låter sentida åttiotal. Produktionen är ren men inte för ren om ni förstår vad jag menar, det finns fortfarande en god portion råhet i låtarna. Omslaget är också föredömligt - en orgie i kroppsligt slafs, drakar och eld precis som sig bör. Top notch!

Vi fortsätter med HEXORCIST som släppte pampiga albumet "Evil Reaping Death" på Memento Mori härom sistens. Och med pampigt menar jag manglig dödsmetall som gifter sig väl med ond snabb thrash, murkigt growl, skärande gitarrsolon och envetna trummor i en känsla som bäst kan beskrivas som "Florida möter Brasilien". Fem av fem övermogna plommon för låten Exulting The Adversary.

Kanadensiska VREXIZA är listans nummer fyra med sin melodiska och mustiga black metal. Loggan vittnar om en fascination för krig och vapen och prick så låter musiken också - episk men rå. En självbetitlad demo har nyss sett dagens ljus och från den lyssnar vi till Iron Spectres som är en finfin uppvisning i hur bra black kan bli med lite dedikation. 

Vi fortsätter mot Spanien och KROSSFYRE som med sin skiva "Rites of Extermination" får ett MVG i brutalitet och sväng. Höghastighets-thrash blandas med total black-hängivenhet till en klockren helhet. Jag kommer ibland att tänka på NECROPHOBIC när jag lyssnar, KROSSFYRE har en liknande fartvind i håret-känsla men låter samtidigt helt egna. Låten Infernal War klockar in på hela 4:38 men känns bra mycket kortare och behöver således sättas på repeat ett par gånger. Sanslöst bra!


Slutligen är vi många som saknar L-G Petrov och den här listan är inte komplett utan Supposed To Rot som får slinka med som bonusspår. Jag gillar båda varianterna men valde NIHILIST i slutänden eftersom den är snäppet råare. Eftersom ni är begåvade människor utrustade med internet tipsar jag er att ta en genomlyssning även av den sentida ENTOMBED-versionen. 

Med detta önskar jag en fin helg och hoppas att ni inte ska varken smälta bort eller ruttna i hettan.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 30: Supposed to rot!

fredag, december 16, 2011

Fredagslistan vecka 50 - en tidsresestudie

Temat för veckans fredagslista går inte av för hackor, vi har satt tänderna i en utmaning av rang - decennierna 1970-90 har avhandlats. Vi delade helt enkelt ut ett årtionde till var och en enligt följande: Martin förpassades till 70-talet, Alex fick förbarma sig över 90-talet och själv fick jag den stora äran att botanisera i 80-talets fluffiga träskmarker. Det är väl ingen större hemlighet att Alex gärna rör sig i skivbackar á la 70- och 80-tal medan jag och Martin helst gräver runt i 90-talet och framåt, därav blev det hela lite av en utmaning. Herrejesus, jag var faktiskt smått förskrämd till en början. Tänkte kallsvettigt att nog släppte väl åtminstone MAYHEM en eller annan skiva innan 80-talet vände blad och blev till 1990. Eller skulle allt falla i Jon Bon Jovis håriga famn? Nå, det visade sig bli en riktigt rolig resa som vi tar oss igenom kronologiskt som sig bör. Egentligen borde vi kanske ha tagit det här steget längre och kört tidsenlig klädsel hela veckan också. Kan se framför mig Alex i rutiga grungeskjortan och skogshuggarkängor i beige mocka och Martin med ohyggliga polisonger och skjortor i syntetmaterial. Och mig själv i... Nej förresten, det var nog verkligen lika bra att vi inte körde dresscode till det här experimentet. Nu kör vi istället listan fortare än kvickt.

Saturday night fever
Huruvida John Travolta skulle svänga sina lurviga discoben till Martins 70-talsdängor ska jag låta vara osagt.  Själv tycker jag att RAINBOW gör ett riktigt bra och tillika svängigt jobb med låten Kill The King. Sedan tågar RUSH in och det blir en temposänkning utan dess like. Vilket inte nödvändigtvis måste vara en dålig grej, låten i sig är bra men bitvis håller jag faktiskt på att somna och går istället vidare till nästa alster i listan, JUDAS PRIESTs Tyrant. Jag tycker att de låter bra mycket proggigare här än jag är van vid, men skam vore väl annars när det är 70-talet vi tar oss an. VAN HALENs välbekanta introslinga till Ain't Talkin' 'Bout Love är det svårt att inte känna igen även om man verkligen anstränger sig men jag hade kunnat svära på att det där ljudet kommer från 80-talet. Där högg jag alltså i sten. AEROSMITH avslutar 70-talseran och vi lägger bluesigt gitarrgung och orange-bruna färgskalor åt sidan för en stund.

Girls just want to have fun
Vissa skulle nog hävda att jag utför någon form av helgerån som helt utesluter glam, sleaze, hair metal och överlag spandexbralleband i min del av listan. Och om sanningen ska fram så hade jag faktiskt vissa problem med att låta min barndoms TWISTED SISTER falla ifrån men så fick det bli.  För varje sak man väljer väljer man också bort något annat och SEPULTURA, DEATH och SLAYER kändes obligatoriska att ha med. De får också inleda min del av listan och följs upp med NIHILISTs Carnal Leftovers. Bandet bildade ju sedermera ENTOMBED men det visste ni redan. Avslutningsvis gör NAPALM DEATH en insats med Unchallenged Hate från studioalbum nr 2 i kronologin. Det var svårt att välja ska jag säga. Hiskeligt svårt. MORBID ANGEL skulle jag velat ha med här. Och tidiga MAYHEM som sagt. Kanske MORBID och NECRODEATH också. Tidiga METALLICA förstås som ju inte finns på Spotify. Ja, man kan inte få allt, vi kan istället konstatera att jag blev motbevisad, allt bra gjordes inte på 90-talet utan en hel del kommer från tiotalet år innan, axelvaddar or no axelvaddar.

Smells like teen spirit
Alex går ut med en känslomässig och något klistrig ballad signerad SHADOW GALLERY, vars namn jag tyckte mig känna igen lite vagt och mycket riktigt hade Alan Moore och hans (grafiska novell) V för Vendetta ett finger med i spelet här. The Shadow Gallery är nämligen namnet på hjälten V's hemliga bas och bandet som tidigare hette SORCERER bytte väl då de insåg Moores storhet kan jag tro. Nå, vi lägger serienördsreferenserna åt sidan en smula och går vidare.  PRIDE & GLORY puttrar på med lite svängig sydstatsrock och lämnar sedan över till brittiska giganten Bruce Dickinsons väna stämma. Sen blir det tempohöjning i form av FEAR FACTORY, ett  gott initiativ från Bergdahls sida och ett något oväntat inslag. Pluspoäng för det. Brian Robertson som får den äran att avsluta Alex del och tillika listan som sådan gör mig varken till eller från faktiskt, det är habil bilradiorock i min bok som funkar i bakgrunden. Gott så.

Jag vill också passa på att redan nu varna för årets sista lista där vi kommer att ta i till bristningsgränsen med allt som varit lyssningsbart under det gångna året. Ni förstår ju själva, det blir en urladdning av katastrofala mått. Lika bra att ni börjar förbereda er medan tid äro. Värm upp, stretcha och ha kaffetermosen i högsta beredskap.

Men först, veckans lista och två dagars ledighet. Enjoy.

/Susanne

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 40: Året är fortfarande 2006 del 3

Den där tidsmaskinen är tydligen igång igen.  Nådens år 2006 bodde jag i Malmö.  Antingen på Värnhem eller Östra Sorgenfri jag minns inte ri...

Populära inlägg