Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Det blir ytterligare en fredagslista på temat nytt och noterbart - mest som ett uppenbart försök från min sida att ta mig upp i sadeln och lyssna på metal på allvar, och då av nyare snitt. Jag tror uppenbarligen fortfarande att det är 2018, och håller fortfarande på att gotta mig åt all bra musik som kom förra året.
Vi kör!
Jag börjar lite lätt med mäktighet från holländska WITHIN TEMPTATION. Ni kan ju själva gissa vad som hände när jag hade lyssnat på Supernova. Nä, jag kräktes inte. Snarare bejakade jag min dåliga självdisciplin och betade i rask takt av bandet liveföreställning "Black Symphony" på grund av att den är så satans snyggt gjord. Och mellansnacket är på holländska. I alla fall - Supernova är en, såklart, svinsnyggt proddad låt som stryker mycket medhårs. Inga överraskningar med andra ord, men ack så trevlig!
Finland! Tänk så mycket det landet har som vi kan vara avundsjuka på. Sjukt imponerande bibliotek med atmosfäriska utlåningssiffror, ett imponerande skolsystem med proffsiga lärare som tjänar bra, bastu på riktigt, och knäckande musik. Tekniska dödsarna i DE LIRIUM'S ORDER har vi haft i fredagslistan innan - och jag kan bara säga att de levererar godset (för att prata JUDAS PRIESTISKA) även denna gång. Hela Orion's Cry är ett smörgåsbord av delish för oss som älskar teknisk döds. Med den stora skillnaden att här står stämningen i centrum. Visst finns här finurligt och snirkligt gitarrspel, men också inslag av CYNIC och sakral sång. Plus ett gitarrsolo så bedövande snyggt och mångfacetterat att ni kommer att smälla av. Smälla av säger jag!
SOEN har ju växlat ut något massivt med åren - det är ytterst svårt att inte falla för det här bandets känslosvallande musik, för de gör det bättre än de flesta. Jag håller på att gotta mig något oerhört åt "Lotus" som känns som ytterligare ett album med verkligt stark musik från bandet. Joel Ekelöf på sång har hänfört på platta efter platta, och här släpps hans röst fram i all sin prakt. Det är oerhört vacker och stämningsfull musik som gjord för att ta sig igenom februari med.
10-års jubilerande DOWNFALL OF GAIA har inte bara lyckats sätta den grekiska modern till titanerna på metalkartan, de har också visat att tyskar faktiskt kan leverera black metal av verkligt hög kvalitet. Det är, såklart, alltid visst tuggmotstånd som i alla fall jag förväntar mig, men helt otillgänglig är denna musik inte. För oss som gillar atmosfärisk black metal med viss puls så är DOWNFALL OF GAIA helt ypperliga.
Ja, det blir mer MISERY INDEX, på grund av, tja, behövs det nåt skäl egentligen?
Vi upptäckte en lika alarmerande som förvånande sak när jag och Susanne satt och spånade teman till fredagslistan: vi har inte kört Finland som tema! Detta missförhållande måste såklart rättas till då grannlandet i öster minsann inte är ett land som det kommer dåliga band ifrån. Eller, klart det gör det, men dessa väljer vi såklart att inte fokusera på. Ni kommer således inte hitta låtar av LORDI eller NIGHTWISH i veckans lista. Inte heller kommer ni återfinna band som ROTTEN SOUND, BARREN EARTH eller GHOST BRIGADE då vi verkligen har vevat dessa akter flera varv på flera listor och är band vars förträfflighet ni borde känna till vid det här laget, haha!
Söker man på eminenta Metal Archives så kan Finland skryta med 1630 aktiva band. Gott om bra musik att välja på med andra ord, och lite av ett lyxproblem då väldigt många band är riktigt bra.
PRESSURE POINTS är ett progressivt death metalband som jag upptäckte av en slump. Det blir lätt så när det ska till tematiska listor. Detta är riktigt maffig och mäktig musik. Detta bands musik kommer det att lyssnas mer på, det kan jag lova. Det svänger och blastas om vartannat på ett sätt som jag gillar. Självklart rymmer bandets musik olika taktarter, och både growl och rensång. Allt exekverat med samma självklara lätthet. Det behöver ni bara lyssna på Atonement från "Remorses To Remember" för att inse.
OMNIUM GATHERUM är ett band som verkligen tar fasta på det vemodiga stråket i finsk metal. Detta är inte helt ovanligt, det visste ni kanske redan, men lyssna bara på det frambölande strängarbetet i Luoto från senaste skivan "Beyond" och försök att stå emot denna ljuva smekning mot trumhinnorna.
Var det nån som hajade till nu? Kan tänka mig det. CHILDREN OF BODOM är med uteslutande av nostalgiska skäl. Fler än två låtar i följd av detta band blir lätt för mycket, men jag har trevliga minnen till den låt som jag valt till listan - Bodom Beach Terror - så pass trevliga att jag är beredd att ha överseende med den mer än lovligt irriterande keyboarden i låten. Det har alltid varit bandets akilleshäl om ni frågar mig. Polaren Henke Nygren kommer inte att hålla med mig, men drar sig säkert till minnes min glada reaktion på det fina trumfillet vid 0:49.
Ett fantastiskt band är SONS OF AEON. De har endast en skiva i bagaget, den självbetitlade debuten från i år. Och den är bra. Jag menar verkligen bra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Nu blev det Weakness som inte bara har ett brutalt sväng och ett svärtat stråk som jag gillar. Den har också en elitartad sånginsats från Tony Kaikkonen som bör bräcka er.
Efter en sådan härligt nedstämd låt kan det väl passa med lite partymetal i form av BATTLE BEAST. Det låter precis så tjo och tjimmigt som jag trodde inget finskt band kunde prestera. Gosse vad jag bedrog mig där, haha! Gillar man ACCEPT så kommer man gå igång på detta gäng. Öppningstjutet kommer få Alex Bergdahl att tjoa till i glädje - det är jag helt övertygad om, haha! Armaggedon Clan heter låten som är som gjord att åka bil till. Fort då.
Listat som ett tekniskt dödsmetallband överraskar DE LIRIUM'S ORDER med inte bara en fin och mustig produktion, glödande gitarrspel, och snabba kaggar - de visar också på ypperligt melodiskt och grooveartat kunnande som imponerar på mig. Detta gäng från Kuopio har tre fullängdare bakom sig - "Veniversum" kom 2012 och från denna har jag valt Maximum Sentence som är en rent för jävla bra låt.
TRACEDAWN är ett band som räknar sig till den melodiska dödsmetallen. Jag får vibbar till FAITHFUL DARKNESS får jag säga. Och det låter faktiskt riktigt trevligt om detta gäng, även om det nog inte är ett band som kommer gå till historien som ett stort band.
Smaklöshetens främsta förkämpar tänkte jag när jag hittade INFERIA. Med textteman som death, gore, sex och porn kanske det är tur att man inte hör vad som sjungs. För här handlar det om rens och brötsång. Och som sådan funkar det finfint om man är sugen på lite yster ringdans. 1:10 långa Felch från tveksamt betitlade och (kanske?) åt Monty Python nickande "No Sperm Shall Be Spared" är lika kort som den är intensiv.
NERVE END är ett band som är trevligt att lyssna på. Varken mer eller mindre.
Nu ska det liras orgel. Och det ska liras i moll. Nerven skall kopplas på för nu skall det skaldas om att tillvaron är jobbig. Och det görs såklart på ett sätt som berör när vi bjuder på HANGING GARDEN och Sleep Of Ages en låt lika tung som härligt vemodig.
- Pausfilm -
Sådärja, fick vi in lite RAMIN KUNTOPOLKU - ett av grindcorevärldens mest underskattade band också!
Susanne öppnar starkt. Kolla in den loggan. Man bara vet att nu jävlar blir det krångligt bröt redan innan musiken börjar. DEMILICH är ett numera nedlagt band. Jag kan tycka det är synd, för bakom den knallhårda ytan i en låt som When The Sun Drank The Weight Of Water hittar vi ett band som kunde skriva musik som både utmanar och stryker medhårs. Det får bli att lyssna mer på detta gäng för min del.
Tjoho! Jajemänsan om Susanne inte fortsätter med mörkt kaotiska ADRAMELECH. Här är det så nedstämt att gomseglet börjar vibrera. Detta är musik som delvis ställer krav på lyssnaren, även om det stundtals i Heroes In Godly Blaze liras svängigt med en pondus som imponerar.
Brutalköttig death metal bjuder DEMIGOD på. Du glade om inte denna inledande trio låtar på ett mer än lovligt sätt knäcker det mesta. As I Behold I Despise är en låt från detta gängs debutalbum från 1992 - "Slumber Of Sullen Eyes" och låter precis som bra death metal lät under denna tid.
Om ni undrade om vi inte skulle ta med INSOMNIUM så kan ni sluta undra nu. Klart vi gör det. Detta band är ett verkligt bra band som har vett att skriva bra musik. Att de dessutom har humor gör ju inte saken sämre. Drawn To Black låter likt mycket av bandets musik tokbra. Det är vemodiga slingor, fin growlsång och mustig produktion för hela slanten.
CONVULSE kommer från Nokia. De lirar synnerligen köttig death metal och verkar ha haft ett långt uppehåll från dess att andra fullängdaren "Reflections" gavs ut 1994 fram tills i år då de släppte EP:n "Inner Evil". Jag vet att Susanne genuint uppskattar dylik death metal och kan tänka mig att hon blev lite till sig när hon lyssnade på World Without God.
AJATTARA var fram tills denna listas sammanställande ett fullständigt obekant band. Själva bandnamnet är taget från den onda skogsande Ajattara i finsk mytologi som enligt Wikipedia "[är en] evil female spirit that manifests as a snake or dragon. Ajatar is said to be the mother of the devil. She spreads disease and pestilence, any that look at her become ill, and she suckles serpents. Jahapp, då vet man vad som väntar, eller hur? Japp, atmosfärisk black metal.
Nu snackar vi! MORS PRINCIPIUM ESTs senaste platta "...And Death Said Live" från förra året är en platta som jag önskar att jag upptäckte då. För jävlar vad bra den är. Jag är verkligen glad att Susanne tog med en låt från detta gedigna och till fullo värda vår uppmärksamhet melodiska dödsmetallband.
Lite högstämd och fin musik från BEFORE THE DAWN. Det finns ju en hel hög band i samma fora i Finland och resten av världen för den delen. Vad jag tycker är att sångaren Tuomas Saukkonen har ett growl som sannerligen inte går av för hackor. Han var för övrigt involverad i en hel drös band som han promt tog död på i januari 2013 då han startade ett nytt band vid namn WOLFHEART. Återstår att se om musiken är lika lökig som bandets namn, haha!
Ännu mer gotisk episkhet. Inte alls förvånande då Susanne ju har ett förflutet som gothare. Jag köper inte TRROES OF DAWNs musik fullt ut faktiskt. Men det är ju bara jag.
Ytterligare ett av Tuomas Saukkonens gamla band. Kvinnlig rensång - check.
Molltonart - check.
Dystert utav fan - check.
Pretentiös högstämdhet - check.
/Martin
Förresten - tänkte ni på att vi lika gärna hade kunnat döpa denna listan till "80% bandloggor av typ vit text mot svart bakgrund", haha?!
