Då den första arbetsveckan efter semestern för undertecknads del snart förflutit (hyfsat planenligt dessutom) kommer här en fredagslista med lite allehanda nysläpp. Vi kör igång direkt, kamrater.

För tio år sedan (herregud så fort tiden går) anno 2012 befann sig jag och Martin på Stengade 30 i Köpenhamn där vi inmundigade en afton med PSYCROPTIC, LENG TCH'E och ORIGIN. Jag har knappt lyssnat på PSYCROPTIC sedan dess men nu är det hög tid. Det nya albumet som heter "Divine Counsil" släpptes i början av augusti på EVP Recordings är en veritabel käftsmäll av teknisk döds och från den har jag valt öppningsspåret Rend Asunder som pekar med hela handen. Jag tycker att techdöds ibland blir lite för meckig för sitt eget bästa men antingen har PSYCROPTIC blivit mer svängiga och lättlyssnade sedan jag hörde dem senast eller så har mina öron helt enkelt blivit mer tekniskt luttrade.

Om vi fortsätter i backspegeln men går lite längre tillbaka än tio år så gick jag under forntiden en kurs på Malmö universitet (dåvarande Malmö högskola) där vi hade en övning som handlade om liminala rum. Kursen var helt okej i övrigt men den övningen... nja. Har sedan dess känt en stor skepsis inför liminalbegreppet men black metal-bandet LIMINAL SHROUD visar sig vara riktigt okej. De slog sina påsar ihop 2018 i Kanada och har sedan dess tre släpp i bagaget, varav "All Virtues Ablaze" (Willowtip Records) är deras andra fullängdare. Låten Hypoxic börjar med fullt ställ och allmän frenesi men svävar sedan ut i mer atmosfäriska landskap för att slutligen knyta ihop med mer röj. Jag tycker att det funkar riktigt bra, hade jag fått välja skulle det atmosfäriska kortats en aning så slutbetyget landar på 4 solstolar av 5 för LIMINAL SHROUD.

Listans tredje bidrag står TRIUMVIR FOUL från Portland för. Det här är ett riktigt trevligt band tycker jag, de har en förmåga att låta genuint brutala och engagerade på sina skivor och nysläppet "Onslaught To Seraphim" är inget undantag från den regeln. De låter som ett lite roligare DEATHSPELL OMEGA bitvis men också som något eget där framför allt riff och vokala insatser lyser upp. Dessutom har de en riktigt bra och smått olycksbådande logga som liksom både tornar upp sig och tippar åt ena hållet samtidigt som den är totalt oläslig. 5 av 5 plommon!

BARBARIAN kommer från Italien och spelar rejält bredbent härskar-metal (det vill säga en blandning av speed, thrash och black). Jag skulle ljuga om jag sa att jag har hört dem förut och jag skulle ljuga om jag sa att jag självmant letat upp dem. När jag däremot fick tips om skivan och började lyssna infann sig dock ett visst gillande och även om jag inte kommer att lyssna på det här varje dag vill jag påstå att albumet "Viperface" förtjänar ett par genomlyssningar. I min bok kommer man hyfsat långt med rivig sång och ett omslag med en barbar som slåss mot en orm med dubbelyxa. 

ANTIGAMA från Polen är sist ut med sitt nysläpp Whiteout och tillika låten Unclear Conversions. Nu djävlar går det undan! Dessa glada gossar har tydligen hållit fanan högt för grindcore ända sedan millennieskiftet. Detta faktum kände jag inte till och får väl bli en påminnelse till mig själv att jag ska hålla lite mer koll på grindscenen och inte enbart lyssna på NASUMs samlade diskografi om och om igen in absurdum. Enda kritiken är att det kunde låtit lite mindre nytt och tempovarierat men så är jag ju också en bakåtsträvare av rang när det kommer till musik. 

Med detta blickar vi framåt mot helgen!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 32: Sensommarsläpp

Fredagslistan 2020, vecka 51: Nytt och notervärt

 Gott folk, välkomna till den sista fredagslistan från mig under 2020. Under detta minst sagt märkliga och till stora delar helt uppfuckade år har skrivandet varit lite av en livboj för mig, både recensionerna på WeRock, men också fredagslistorna. Ett djupt och innerligt tack för att ni har läst och lyssnat under 2020!

December brukar vara en månad då skivbolag antingen drämmer i med ganska stora namn som de vet kan äska uppmärksamhet trots att årsbästalistor redan är skrivna, eller helt enkelt band som de inte tror så mycket på. Men guldkornen finns där som jag hoppas att ni kommer upptäcka i och med veckans lista. 

Vi kör!

Det går inte att ducka för faktumet att SOEN har vuxit ut till ett i det närmaste omistligt band för mig. De är alltid intressanta, ofta bra - ja, jag kan sträcka mig till att använda ordet "fantastiska" nästan hela tiden. Därför blir jag alltid lite till mig när det vankas ny fullängdare från bandet, för jag tycker att de flesta band, och i synnerhet SOEN, är ett band vars skivor ska lyssnas på rakt igenom. När jag lyssnar på Monarch är det inte bara den där hemtama känslan som infinner sig, den här låten känns som en enda stor varm och ack så välbehövlig kram. Och den får mig att för en stund glömma pandemihelvetet och känna mig väldigt väl omhändertagen. 

Jag lyssnade på ARCH ECHO av den enkla anledningen att kollega Jonas som jag brukar skicka tips till stup i kvarten skickade mig länken till en av bandets senaste låtar To The Moon och fick mig att börja dansa under dammsugningen av ett av barnens rum. True story. Några av er kanske tycker att jag öppnar en can of djent on yer asses, men det får ni faktiskt ta. Jag tycker att influenserna från TESSERACT och DREAM THEATER sitter som en keps. Med sjukligt stor entusiasm briserar det här helt instrumentella bandet i en symfoni av kompetens och driv. Det är helt enkelt oemotståndligt om ni frågar mig, haha!

Jag är glad att jag har sett PSYCROPTIC live för ett antal år sedan, för de vet hur en slipsten ska dras med aggression och sväng. Därför är det alltid kul när bandet från Tasmanien kommer med nytt för man vet liksom alltid att det kommer vara värt att lyssna på. Watcher Of All är en typisk PSYCROPTIC-låt. Det smattras på, gitarrerna driver låten framåt och det klaffar på alla cylindrar. Att det inte är speciellt nydanande spelar ingen roll när hantverket är oantastligt. 

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att både jag och Susanne gillar HARAKIRI FOR THE SKY, den österrikiska post-black metalduon. På den tiden då det fortfarande gick att gå på konserter så såg vi bandet på Babel i Malmö, och det var magiskt. På skiva är bandet också mycket bra, och det jag hör i And Oceans Between Us befäster bara den känsla jag hade för bandets musik. Detta är helt enkelt svinbra. 

Ett av landets mest intressanta band - TRIBULATION. Att Jonathan Hultén nu har klivit av  kanske gör en del med bandets uppträdande på scen och på skiva, men på kommande "Where Gloom Becomes Sound" så får vi fortfarande njuta av hans gitarrspel. Och Leviathans låter fantastiskt bra, så bra att jag längtar intensivt efter att få höra hela skivan som släpps i slutet av januari nästa år. 

Från Worcester, Massachusetts kommer HIGH COMMAND, och de vet ta mig fan hur thrash/crossover ska liras. Första låten på senaste EP:n "Everlasting Torment" fullständigt osar av tidiga SLAYER och METALLICA. En dåligt grej? Sannerligen inte, för det ballar inte ur på fel sätt och HIGH COMMAND bemästrar sitt hantverk till fullo. Det finns också en djupt tilltalande andra aspekt av bandets musik: mäktigheten och ett helvetiskt sväng. Det här bandet ska jag hålla bättre koll på i framtiden. 

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 51: Nytt och notervärt

Fredagslistan 2018, vecka 42: Nytt och noterbart

Gott folk!

Dags för en ny runda av nyare och fantastisk musik som har släppts den senaste tiden. Det kan vara musik från hela plattor, eller bara smakprov från kommande fullängdare - men gemensam faktor för samtliga låtar i veckans fredagslista är att de får det att tjonga till lite extra i kroppen.

Vi kör!

Jag öppnar med dansk metal av yttersta snitt. Den danska scenen har de senaste åren verkligen utvecklats till något helt enastående. Tidigare var dansk metal något som verkligen inte stod högt i kurs. Gamla hjältar som KING DIAMOND och MERCYFUL FATE hade inga självklara efterföljare. Idag är det helt annorlunda, och SLAEGT är ett av de banden som verkligen har tagit gammal klassisk heavy metal och gjort något helt eget av det. Nya plattan "The Wheel" är ett veritabelt smörgåsbord av förträfflighet. Growl samsas självklart med i det närmaste galet driv och tydliga nickningar till NWOBHM. Lägg till sanslöst bra gitarrspel och ni får helvetiskt bra musik.

Nästa år kommer "Verkligheten", den första SOILWORK-plattan på tre år. När jag lyssnar på Arrival så börjar jag toklängta, för satan vad bra den låten är! Inte bara får vi bländande trumspel från Bastian Thusgaard som tog över sedan Dirk Verbeuren lämnade för att ansluta sig till MEGADETH, Arrival bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör SOILWORK till ett så bra band som det är. Fullständigt episkt gitarrspel, galet bra sång av Björn Strid, och helt suveräna melodier. Av de låtar som är med i veckans lista så är detta nog den jag gillar mest.

RISING från Köpenhamn golvade mig för två år sedan med en finfin konsert på Copenhell. Redan på "Oceans Into Their Graves" kändes bandet som ett komplett band. När jag lyssnar på Hunger and Exile från kommande plattan "Sword and Scythe" så befäster bara bandet den känslan av att de verkligen vet vad de sysslar med. Ett rent sanslöst gung med väldigt snygga melodiska utsmyckningar färgar bandets sludge. I rätt mycket sludge kan jag känna att banden bara harvar på - i RISINGs musik finns det tydligt riktning och en tanke med allt. De fascineras säkerligen av sina riff, men är inte lika benägna att fullständigt snöa in på dessa som så många andra band inom genren.

Kanadensiska BEYOND CREATION har jag ju skrivit och hyllat här på bloggen flertalet tillfällen. Jag älskar verkligen bandets progressiva och tekniska dödsmetall. På nya skivan "Algorythm" fortsätter de sitt triumfatoriska vandrande på ett galet imponerande sätt. Melodierna är mer genomarbetade på den här skivan än de förra, men teknikaliteten är ändå väldigt påträngande. Det finns en hel massa detaljer att gotta ner sig i på den här plattan om man känner för det, men påtagligast är att BEYOND CREATION verkligen är skickliga låtskrivare som håller lyssnaren i ett ömt grepp hela vägen.

Från West Hobart på Tasmanien kommer PSYCROPTIC som är ett av världens bästa och mest svängiga tekniska dödsmetallband. Det är, om ni frågar mig, omöjligt att inte gilla det här gänget som gång på gång bjuder upp till yster ringdans. Live är de lika förträffliga, så får ni chansen att se dem, ta den. I början av november släpps bandets "As The Kingdom Drowns" och jag börjar salivera lite lätt när jag lyssnar på sjukt svängiga Directive. 

Vi har haft med THE ORDER OF APOLLYON i minst en fredagslista tidigare. Jag gillar det här svärtade dödsmetallbandet för det är så totalt befriande med den här typen av hantverksmässighet. Inga krusiduller, bara pang på pistongen liksom.

Jag avslutar veckans lista med BLOODBATH. Förklaring? Nä det ska väl inte behövas, haha!

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 42: Nytt och noterbart

Fredagslistan 2015, vecka 11: Rens

Godmorgon!

Var det lite svårt att vakna i morse? Nästa gång som dylikt inträffar - sätt igång denna veckans lista så garanterar jag att du vaknar. Alternativt får en sprängande huvudvärk. Denna veckans lista är en hyllning till musik som exekveras av band som är mästare i rens. Det kan tyckas att det är enkelt att leverera musik som karakteriseras av att ränna rätt in i en vägg av valfritt beständigt material. Det är det inte. Att kunna lira fort och hårt är det många som kan däremot - att skriva minnesvärda låtar fyllda till bredden av memorabilitet är en helt annan sak. Banden som är representerade i veckans lista är samtliga extremt duktiga på detta.

Vi kör.

Vi öppnar lite käftsmällsartat med ORIGIN och ett nummer från deras senaste skiva "Omnipresent". Jag minns med glädje bandets konsert på Stengade 2012. Maken till mosning har jag sällan varit med om. ORIGIN är ett band som det är lätt att avfärda som ett gäng som "bara" blästrar på. Till stora delar är det så, men senaste skivan är ett exempel på hur bandet verkligen har flyttat fram gränserna för sitt musikaliska skapande. Men det tar tid att upptäcka. Ta gärna den tiden på er och jag garanterar att ni kommer fatta bandets genialitet.

PSYCROPTIC är ett fantastiskt band från West Hobart, Tasmanien. Jag ser oerhört mycket fram emot bandets kommande skiva. Den är självbetitlad, vilket ger mig stora självan. När band döper skivor efter sig själva, då kan det bli bra - men det kan bli totalt magplask. Om The World Discarded är en fingervisning om hur det kommer att låta så bör bandet inte ha något att oroa sig för. Pisksväng är en term som jag önskar att jag fick tillfälle att använda oftare. Här kan jag använda det med råge. Underbart.

CRYPTOPSY från Montreal lirade för ganska många år sedan på Malmöfestivalen. Jag var där primärt för att kolla in TESTAMENT och fick på köpet en uppvisning i bastrumsmatter av den grövre kalibern. Då föll det platt för mig. Tack och lov uppskattar jag bandet bättre nu. Boden heter låten. Jo, jag skulle kunna tramsa hur mycket som helst om låttiteln, men nöjer mig med att konstatera att det är gött röj genomgående.

DECREPIT BIRTH tar för lång tid på sig mellan skivor. Jag lyssnade i stort sett sönder "Polarity" från 2010. Riktigt bra skiva. Sedan dess har det varit tyst från bandet på skivfronten. Jag såg bandet i New York för 3 år sedan. Magiskt bra. Solar Impulse blev från lyssning ett en favorit. Framför allt gitarrarbetet imponerar.

Traitors från skivan med samma namn. Den är tung på skiva. Live växer den ytterligare, det tror jag nog de flesta som sett bandet kan skriva under på. Jag minns gärna tillbaka till bandets konsert på Full Of Hate-turnén i Göteborg 2012. Pulvriserande var ordet.








/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 11: Rens

Årsbästalistan - de nominerade, nr 8-10

Jag hade kunnat döpa detta inlägg till "3 rensplattor" utan några som helst problem.

Nominerad nr.8: "Global Flatline" - ABORTED

Råder ingen som helst tvekan om att det rör sig om death metal eller hur? Nä, precis. Men så har ju belgarna inte ändrat mycket i sin musikaliska profil under de åren bandet varit aktiva. Kollega Nygren skrev i sin recension av skivan att

Det är få band inom death/grind-genren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag [...] ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”.

Jag blev glatt överraskad av Henkes recension, mycket med tanke på att han inte är lättimponerad av denna typ av musik. Själv är jag kanske alltför svag i köttet å andra sidan, haha!

Nominerad nr. 9: "The Inherited Repression" - PSYCROPTIC.

Meckighetsgraden i en låt som Carriers Of The Plague gör att jag kapitulerade i stort sett direkt för tasmanska PYSCROPTIC. Det är inte bara nivån av teknisk skicklighet som såklart imponerar - det här gänget kan verkligen skriva gedigna låtar. "The Inherited Repression" var efterlängtad av mig då jag upptäckte bandet mellan denna och föregångaren "[Ob]servant" som kom 2008. Och den skivan var ju, såklart, inte helt dum.

Nominerad nr. 10: "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees" - LIBERTEER.

Förutom den sjukt briljanta titeln levererar LIBERTEER (egentligen Matthew Widener då det rör sig om ett strikt enmansprojekt) ett stycke synnerligen politisk crustig grindcore. Det är verkligen all in rakt av med texter som i Build No System 

Burn all our kings on a pyre,
Sing, voices raised in a choir
Masterless 

/Martin

Fredagslistan vecka 8 - Världsmästarlistan

Vilken fullständigt briljant vecka detta har varit. Detta sagt med förlov då Susanne varit sjuk hela veckan i allt möjligt otrevligt. Därför är det synnerligen imponerande att hon har satt ihop en listdel överhuvudtaget tycker jag. Och vilka låtar, säger jag bara. Även om mitt och Susannes musiklyssnande ligger ganska nära varandra så finns det såklart undantag - alltsom oftast finns det minst en låt på Susannes del av listan som jag verkligen inte kan med. Så är det inte denna veckan.

Vi börjar med bästa bandnamnet - PITBULLS IN THE NURSERY. Lite lagom hårt - precis som musiken såklart. Susanne öppnar dock listan med PSYCROPTICs The Throne Of Kings från av oss synnerligen tipsade "The Inherited Repression", och skuttar glatt vidare till ARSIS Maddening Disdain från en skiva då bandet var intressant - "A Celebration Of Guilt". När den skivan kom visste jag knappt till mig av glädje, numera är bandet inte fullt så intressant. Sen blir det rytmiskt som satan - Un Nuevo Sol från VITA IMANA, innan vi dyker ner i träsket som stavas blastbeat. AEBA spelar dystert som fan. De älskar bisvärmsriff. Trummisen är monomant besatt av 16-delar på bastrummorna. Det blir ju inget annat än världsrekord av det, eller hur? Nä, precis. Det dystra fortsätter med WANING och Under A Septic Sun - melankolins svallvågor väller in. Jag gillar det mycket.

THE RED DEATH och LOST SOUL driver upp tempot igen, liksom OUTCAST innan Susanne med varlig hand avslutar med melankoliska SWALLOW THE SUNs Hate, Lead The Way. Världsklass.

Jag har lyssnat riktigt mycket på tre plattor denna veckan, det vet ni om ni har läst bloggen. Två av dem återfinns inte på Spotify, men väl en "Eternal Reccurence" av SEAR BLISS från vilken jag har hämtat Ballad Of The Shipwrecked. Den ligger som låt nummer 2 då jag var tvungen att hämta andan från Enslaved By Propaganda av TERRORIZER. Se där en lämplig blinkning åt de gångna dagarnas rojala yra. Lite BEHEMOTH och MISERY INDEX måste man ju ha inte sant? Precis. Lite lyssnande från föregående veckas eskapader i Köpenhamn, ORIGIN och PSYCROPTIC.

Sen blev det en djupdykning i meckigare musik. DEATH, CYNIC och HUMAN ABSTRACT är tre band som är synnerligen värda att kolla in - i synnerhet de tre plattor som veckans låtar är hämtade ifrån "Individual Thought Patterns", "Focus" och "Digital Veil". Vi avslutar med en av världens bästa låtar Spirit In Black av SLAYER.

Sugna? Det bör ni vara ;-)

/Martin

Fredagslistan vecka 8 2012 - Världsmästarlistan

Snabbare, hårdare, ORIGIN

Susanne och jag drog över till Köpenhamn i fredags och spanade in Occupy Europe Tour. LENG TCH'E, PSYCROPTIC och ORIGIN bjöd på underhållningen som hade karaktären av en trestegsraket. Kan lugnt säga, och vet att Susanne håller med mig, att ORIGIN bjöd på den röjigaste spelningen jag varit på. Någonsin.

För en fullödig rapport av kvällen kan man bege sig över till WeRock där det finns en artikel om konserten.

8 nya recensioner finns också att gotta sig åt, bland dessa återfinns två texter av mig - ANIMALS AS LEADERS "Weightless" och BEYOND CREATIONs "The Aura" behandlas. En av skivorna är okej, den andra är bland det bästa jag hört.

/Martin

Supporta Scenen: ORIGIN, PSYCROPTIC, LENG TCH'E

Emellanåt blir man ju rejält glad - som Alex vill jag gärna ansluta mig till hysteriska utbrott över MAIDENs planer för sommaren och nästkommande år. Men innan dess skall det gås på andra konserter i vanlig ordning.

Ett exempel på det är morgondagens tekniska dödsuppvisning på Stengade 30 (som märkligt nog ligger på nummer 18) i Köpenhamn. För underhållningen svarar ORIGIN, PSYCROPTIC och LENG TCH'E så att anta att det blir fokus på furiöst lir är ingen högoddsare direkt. Kul är att paketet visar på den multinationalism som finns inom scenen - ORIGIN från USA, PSYCROPTIC från Australiska Tasmanien och LENG TCH'E från Belgien.

Förband är ITE MISSA EST - ett band vars musik inte riktigt faller mig på läppen om jag ska vara ärlig.

Priset är verkligen inte farligt: 150 danska kronor får man daska upp, men det är sannerligen inte mycket i sammanhanget. Ställer man priset i jämförelse med blastbeatsration banden bjuder på blir det absurt billigt, haha!

Första band stolpar upp på scen 21.15 enligt uppgifter från Stengades alldeles utmärkta pressansvariga.

Vad? Rensfest med ORIGIN, PSYCROPTIC, LENG TCH'E och ITE MISSA EST
Var? Stengade 30
När? Imorgon, 17/2, Insläpp kl. 21
Pris? 150 DKK

/Martin

Fredagslistan

Vi återvänder denna veckan med en någorlunda återställd ordning: jag har returnerat till mitt lyssnande på piskmetal, Alex till sin något mer bizarra blandning. Nog för att jag gillar progressiv hårdrock, men GENTLE GIANT kommer jag nog aldrig vilja bli intresserade av så som Alex är. Dålig musik? Nej, men inte min bag helt enkelt.

Upptäckte ett nytt band jag gärna tipsar lite extra om, PSYCROPTIC. Här gås det minsann loss på triggade bastrummor på ett tekniskt briljant sätt, vilket såklart matchas av riffkonst modell meckig. Bra lir helt enkelt.

Har ni kollat in listorna sedan innan kommer ni nog inte ha några problem att identifiera vilka låtar jag har valt, men för tydlighetens skull kan jag avslöja att listan är uppbyggd enligt varannanlåtsprincipen. Första låten är min.

/Martin

Fredagslistan vecka 39