Veckans Youtubeklipp: Phil Anselmo & The Illegals

Alexander är något till sig över detta gäng som ni kan beskåda nedan. Efter att ha sett videon själv så är jag benägen att hålla med. En dröm hade varit att få se detta gäng på Loppen, eller ännu hellre Stengade - det hade varit en svårt pulvriserande upplevelse tror jag.

/Martin

Skänk en tanke eller en peng

Det finns en grabb i USA som heter Peyton. Han har en rälig jävla cancersjukdom. Man kan googla Pray For Peyton och gå in och donera pengar till forskningen.

Peyton är en av oss. En av dig, en av mig. Igår fick han tack vare Make A Wish Foundation gå upp på scen med PHIL ANSELMO & THE ILLEGALS och jamma loss till PANTERAs Walk. Gitarren är större än vad han är. Phils hjärta är större än de flesta andras.

Idag kallar jag mig hårdrockare med illa dold stolthet.

 

/Alex

Philip H Anselmo för i helvete

Sitter i skrivande stund och lyssnar på PHIL ANSELMOs nya platta "Walk through exits only" och gläds dels åt skivan, dels åt minnena den framkallar.

Mina första inblickar i att all musik inte nödvändigtvis behövde ha enkla melodier och refränger typ KISS' Crazy, crazy nights bör ha kommit någon gång i början av 90talet då folk i min närhet började lyssna på betydligt hårdare tongångar. Det var lätt att skratta åt, att fnysa åt eller bara ignorera eftersom jag inte förstod bättre. En skiva som stod ut då och som står ut även idag är den smått genialiska "Live at Budokan" av S.O.D. som blev en slags ögonöppnare. Då betraktade jag den nog som ett slags skämt, både på grund av den putslustiga titeln (den är ju inspelad i New York, på anrika The Ritz!) och på grund av att den egentligen saknade allt som jag dittills hade fått för mig var "riktig" musik.

Idag är jag skyldig en hel massa människor ett tack för att de oförtröttligt plågade mig med allehanda oväsen, jag hade nog lite längre inkubationstid än andra. Eller så var min potatismoshjärna helt enkelt bara så in i helvete inställd på att det var KISS och inget annat som satte definitionen för god musik. I vilket fall så sitter jag nu och njuter av en ny skiva (bara en sån sak), behagligt befriad från allt vad skönsång, melodier och pentatoniska skalor heter. Phil och bandet THE ILLEGALS formligen skäller ut instrumenten och mikrofonerna och till och med på ganska låg volym protesterar mina hörlurar mot misshandeln de utsätts för genom att spraka lite. "Walk through exits only" är inte en skiva. "Walk through exits only" är en käftsmäll.

Köpenhamn i höst någon?

IT'S RUINED!

/Alex (med en blinkning till Omar, Micke och alla er andra)