Fredagslistan 2025, vecka 33: I Martins lurar

 Gott folk!

Som en bumerang kommer jag tillbaka med ytterligare en fredagslista, men nu blir det på temat vad jag lyssnat på under den senaste tiden - inga konstigheter egentligen - och ni kommer nog känna igen flera av banden i veckans lista, det kan ni kanske stå ut med med tanke på att musiken är så rungande bra? 

Ni hittar listan här om ni kör med Tidal, och här om ni kör med YouTube. 

Vi kör!

Vi inleder med AN ABSTRACT ILLUSION som, om vi ska gå på hur magiskt bra No Dreams Beyond Empty Horizons är verkar ha ytterligare en skiva i absolut toppklass på gång. Deras senaste, "Woe" (2022) satte jag högst upp på årsbästalistan så att jag har längtat efter nytt material från Boden/Lund bandet är ju liiiiiiiiiiiiite av en underdrift. Det är precis lika magiskt mäktigt som tidigare. Det skaver stundtals, men innehåller också en hel del oerhört vacker tonkonst - melodislingorna bölar ut så mycket känsla att man baxnar. 

Tredje plattan från BLACKBRAID, och ja, det är ju löjligt bra detta! Det som bandet inte peakar på är ju att skivorna bara heter I, II och ja ni fattar. Tack herre satan för att musiken är lika bra som den brukar. Hela skeppslaster med känsla från Adirondackbergen gör att skivan kommer hamna på en hel del listor när årets ska summeras. För egen del har jag oerhört svårt att sluta lyssna på skivan. 

AVERSED från Boston. När jag skrev om "Erasure Of Color" så tyckte jag att skivan stal lyssnartid från andra skivor som jag kanske borde lyssna på. Och ja, den har fortsatt att göra detta. Progressiv melodisk death metal, det kan ju vara hur analt som helst egentligen, och det är väldigt många band som inte lyckas inom genren. AVERSED är inte ett av dessa band. Satan vilka stänkare till låtar, fyllda med både mening, mål och känsla. 

Dalarnas bästa band IN MOURNING är också på gång med nytt album, och det är riktigt bra kan jag berätta. Smakproven Song Of The Cranes och The Sojourner är rediga godbitar, men skivan, "The Immortal", är som helhet otroligt fin. Det är både imponerande och glädjande att det här bandet lyckas på skiva efter skiva att skriva musik av denna kalibern.

FINISTÈRE från Bremerhaven lirar en kylig black metal som det inte är svårt att uppskatta även för en noob inom genren som undertecknad. Desperat skönhet kanske är några ord som passar att beskriva skivan "Am Grauen Meer" som min själ är så bra att ni får den i sin helhet. 

Vi tar helg på detta kamrater!

/Martin

Årsbästalistan 2022 - de nominerade, omgång 5

Nominerad: "The Great Below" av KVAEN

En fullständigt idiotsäker nominering. "The Great Below" är en sagolikt bra skiva som med kraft befäster Jakob Björnfot som en av de bästa låtskrivarna i landet. Jag var helt till mig, och drämde i med en betygsnia i min recension av skivan på WeRock. Jag har återkommit till skivan med regelbundna intervall lika mycket i förväntan som oro, för är det något år då jag har tvingats omvärdera skivors förträfflighet så är det i år. "The Great Below" sjuder fortfarande av skaparkraft, och som det verkar nu, håller den fortfarande för upprepade lyssningar. 

Nominerad: "From The Fathomless Deep" av BEHOLD! THE MONOLITH

Ett band som jag först uppmärksammade för deras namn. Ytterst märkligt tyckte jag. Jag lyssnade en del på bandets första skiva, den bet inte, men bandnamnet gjorde att jag mindes den ändå. Med senaste skivan bevisar bandet - i alla fall för mig - att de är mer än ett fräckt namn. "From The Fathomless Deep" är en bedövande intressant skiva med otroligt bra gitarrspel, stämning och ett satans driv. Kanske lite konstigt att bli så yster av en stoner/sludge-skiva, men försök att sitta still under Spirit Taker om ni kan!

Nominerad: "Portal Tombs" av MASS WORSHIP

En skiva som det skaver och gör ont att lyssna på. Och ändå är den så svår att få nog av. Tro mig, jag är inte ett vitten masochistiskt lagd, ändå dras jag till den här skivan. Den krossar på ett oerhört intensivt sätt, och lyckas också bidra med vansinnigt fina melodiska inslag. 

Nominerad: "Complete Control" av MISERY INDEX

Som vanligt är det svårt att stå emot när MISERY INDEX släpper nytt. Så blir det även denna gång. "Complete Control" har allt som jag älskar med bandet. Ett helvetiskt driv, sväng, tyngd och framför allt genomgående starka låtar. Bandet har i min bok inte släppt en dålig platta. Skönt att kunna konstatera att det är så även denna gång. 

Nominerad: "Hiss" av WORMROT

Ett av världens bästa grindcoreband släpper nytt, då kan ni räkna med att skivan dyker upp i nomineringarna. WORMROT har gått från klarhet till klarhet under hela sin karriär. "Hiss" lär bara befästa bandet som ett go-to-gäng som alltid levererar kvalitetsgrind. De gör det inte enbart med att vara genrekonformistiska. "Hiss" är till brädden fylld med ystra krumsprång som bryter mallen på oerhört bra sätt. 

Nominerad: "Erebos" av VENOM PRISON

En känslomässigt drabbande skiva med en otrolig sånginsats av Larissa Stupar. Variationen är slående, ändå känns den så hemtam med tanke på vilken musikalisk inriktning VENOM PRISON har haft innan. En skiva som jag lyssnade på i stort sett oavbrutet inför släppet. 

Nominerad: "Woe" av AN ABSTRACT ILLUSION

En skiva det är oerhört svårt att sluta lyssna på. Jag har bara befästs i min uppfattning att detta är en svinbra skiva då Sweden Rock Magazine dissade den, haha! Nä, i all seriositet - AN ABSTRACT ILLUSION har här gjort sin, hittills, bästa skiva i karriären. Den är vindlande, förförande, ful, vacker och helt fascinerande. Att det drar och bänder åt alla möjliga håll och kanter är en av plattans styrkor, för här finns den berömda röda tråden rakt igenom. Jag är helt övertygad om att "Woe" kommer att dyka upp i många årsbästalistor. 

Nominerad: "Moribund" av IN APHELION

I mars var jag helt till mig när den här skivan kom. Variationen, närvaron, känslan av att varenda ton var livsnödvändig - allt sammanföll till en magisk lyssnarupplevelse. "Moribund" är en fruktansvärt bra skiva som vibrerar av känsla. Precis som med "Woe" har den en röd tråd som gör skivan till en helhetsupplevelse. 

Detta var det sista av nomineringsinläggen - min årsbästalista kommer ni att kunna ta del av på WeRock.nu den 3/1 2023. 

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 41: Nytt och noterbart!

 Gott folk!

Det är hela 11 veckor sedan vi gjorde en lista på temat nytt och notervärt, och så kan vi ju inte ha det!

Vi kör!

Vi inleder med galopperande trioler på bastrummor och en tydlig vurm, ja nästan fanatisk kärlek till hur metal lät i slutet av 80- och början av 90-talet. Detta är så magiskt bra och underhållande att jag blir till mig, vill dricka öl och ha det bra. Sångaren James-Paul Luna har så mycket löd i pipan, och det märks att bandmedlemmarna har haft det fruktansvärt kul när de spelat in sin skiva. 

SUBLATION från Philadelphia. Ni kan redan nu gissa hur det låter med tanke på loggan, eller hur? Teknisk döds med fint sväng brukar få mig att nicka gillande, och det gör jag även här. Bandet består av två personer: Max Svalgard (jag går igång på efternamnet!) på bas, gitarr och sång och Danny Piselli på trummor och de har fullängdaren "The Path To Bedlam" bakom sig. Riktigt bra detta!

Det finns ju bra death metalband, och så finns det de band som utgör eliten. Jag räknar BLOODBATH dit. Senaste skivan "Survival of The Sickest" är så fruktansvärt bra. I Putrefying Corpse får vi förutom ett magiskt sväng finfin gästsång av Mark "Barney" Greenway från NAPALM DEATH. Har vi hört detta förr? Ja, men ni får svårt att övertyga mig om att det inte går ner lite till. Produktionen gör sitt till. Axenrots trummor låter ursinnigt bra, gitarrljudet vässat till max. Och så sjunger Nick Holmes bättre än någonsin. 

AN ABSTRACT ILLUSION spelar progressiv och atmosfärisk death metal. Satan så bra detta är!  Här finns riffen, drivet, ett satans hantverk i låtskriveriet, känslomässig närvaro to the gills, otroligt trumspel och magisk sång. Vi har haft med bandet på bloggen, 2017, men jag hade glömt bort bandet. Det känns fint att ha återupptäckt detta gäng. 

Om ni tyckte att en nästan 8 minuter lång låt var i längsta laget, då kommer ni baxna på riktigt nu. För nu avslutar jag med en låt från ORMs "Intet ・Altet" som är 25 minuter lång. Hela skivan är magiskt bra, lätt den bästa black metalskivan jag hört i år, och kanske en av de bästa plattorna totalt under 2022. Total hängivenhet, fantastisk stämning och inte en död stund på hela skivan gör att detta är sagolikt bra. Ni vill inte missa den här plattan, det lovar jag er. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 41: Nytt och notervärt!

Fredagslistan 2017, vecka 20: Med känsla för feeling

Gott folk!

Jag hoppas ni har hämtat er från Susannes fredagslista från förra veckan? Herrejävlar vilken lista! Om ni trodde att det skulle bli en lugnare lista från mig, som en sorts kontrapunkt, den här veckan, ja då kan jag bara säga:

Den här veckan så gottar jag ner mig i musik på den lite mäktigare sidan av det myllrande spektrumet som är tung musik. Det finns viss risk för att känslomässig överhettning, men å andra sidan är ju detta inte alltid fel. 

Vi kör!

SHADE EMPIRE är ett band som jag fick upp öronen för när bandet släppte "Omega Arcane" 2013. Den rent magiska matigheten på den skivan fick mig att kippa efter andan, och vad vi kan utröna av Anti-Life Savior som är ett första smakprov av kommande skivan "Poetry Of The Ill-Minded" så har den här finska kombon valt att fortsätta på denna inslagna väg. Och det är sannerligen inte fel om ni frågar mig. Här är det överdåd i rejäla skopor, det är inklipp av monologer från film (där man citerar ur "Paradise Lost" av Milton), det är pampiga stråkar och överlag en rent episk stämning. Om jag gillar det? Har påven en löjlig mössa?

Att internet har gett möjlighet till samarbeten över land och hav är ju väldigt intressant. Därför är det inte konstigt att ljuvt progressiva och atmosfäriska AN ABSTRACT ILLUSION räknar sina hemmavister som Boden och Lund. 

Avståndet mellan de två orterna är närmre 1530 km. Det här bandet har ett ut ett album, "Illuminate The Path" som kom ut förra året. Jag är väldigt imponerad av en hel massa saker på den skivan. Mest den otroliga mångsidighet som bandet uppvisar. Här finns growl och rensång (som verkligen golvar), magiskt fint gitarrarbete, bra utnyttjande av keyboards, fantastiskt trumspel och rejält genomarbetade låtar. 

Vi vänder blickarna mot Eksjö i Småland och ORBIT CULTURE som har bedrivit verksamhet sedan 2013. Jag fick ett tips från en av mina bästa vänner att kolla in det här bandet då han jobbar tillsammans med en av medlemmarna i bandet. Och det är jag väldigt glad för. ORBIT CULTURE är ett modigt band, för de har valt att sysselsätta sig med melodisk döds, ett minst sagt välbefolkat område. Men de gör det med den äran. Det finns framför allt en tydlig idé med varenda låt på "Rasen" som kom förra året. Det här bandet vet vad det vill, och de ser till att undvika de mest uppenbara fällorna. Ja, det finns både growl och rensång, men genomförandet är bra mycket bättre och känns fräschare än på mången andra skivor. Att produktionen dessutom är ren öronmumma gör att jag uppskattar att lyssna på ORBIT CULTURE än mer. 

Jag har uppskattat THE GREAT DISCORD sedan debutskivan "Duende" kom ut 2015. Så pass mycket att jag tycker att den skivan är en av de mest imponerande debuterna som har kommit ut mellan 2006 och 2015. Bandet är svårslagna när det gäller kombinerande av progressiv musik och psykbrytstonalitet. Nu är bandet på gång med ny musik - på kommande skivan har bandet valt att gotta ner sig i Lewis Carolls "Alice I Underlandet". Detta är ingen personlig favorit, men jag har så pass stort förtroende för bandets kapacitet att jag vet att det kommer att bli intressant i vilket fall. Första smakprovet - Darkest Day - är i vilket fall en låt som får mig att längta efter mer. 

Italienska NOVEMBRE har en lång och produktiv karriär bakom sig. Att det nu blir frågan om att ta fram storsläggan det behöver ni inte tvivla om då bandet sysslar med progressiv gotisk musik med färgningar av doom och döds. Precis, det blir mycket att tugga, men jäsiken om detta inte är helt magiskt bra! Jag har valt den längsta låten från senaste skivan "Ursa" då den sannerligen visar på vilket hantverksmässigt förträffligt band det här är. 

Ni får en bonuslåt den här veckan. För ett tag sedan så gjorde jag en lista med helsingborgsband, där SINS IN VAIN var med. Nu har bandet släppt två nya låtar som jag tycker är väldigt bra. Faktum är att jag blev helt vansinnigt glad över att bandet nu är återaktiverat. Jämför jag med hur bandet lät på debuten som kom för 7 år sedan så tycker jag att både Legion och Horizons låter mer vuxna. Och det menar jag som en komplimang. 

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 20: Med känsla för feeling