Solon

Jag har funderat lite på detta med solon. Inte de som finns i låtar utan de stunder då en enskild medlem ur ett band tar ett solo. Jag har börjat reta mig mer och mer på detta fenomen. Ända sedan Lars Ulrich's patetiska försök till solo på Black Album-turnén har jag börjat ifrågasätta om det ens är önskvärt med solon av musiker som är flerfaldigt bättre än dansken.

Att bli imponerad av teknik är ett ganska vanligt förekommande fenomen om man som jag har tillbringat mycket tid bakom ett trumset - allt från fenomenala slagserier till hisnande hastighet har applåderats kraftfullt. Och det är väl gott och väl, men inte ens en erkänd trummis som Inferno i BEHEMOTH får mer än en gäspning av mig när det är dags att spela solo - och då är BEHEMOTH ett av mina absoluta favoritband och Inferno en pugilist av rang.

Likadant är det med alla dessa gitarrister som i tid och otid skall bända loss för allt var tygen håller - och detta inom en musikgenre som metal där det inte direkt är tunnsått med solon i låtarna till att börja med - för att ytterligare hamra in det instrumentet som i allra högsta grad förknippas med metal. Som om det skulle behövas.

Jag tycker helt enkelt att det är bättre att bandet spelar ytterligare en låt istället för att öda tid på att ge enskilda medlemmar chansen att spela solo - för det som egentligen borde imponera mer är att spela solon i en låt tillsammans med de andra medlemmarna i bandet. Det imponerar mycket mer än en skogstokig gitarrist/basist/trummis som lirar loss på egen hand. För på det stora hela så är och förblir musik för mig en kollektiv sysselsättning där summan av medlemmarna alltid kommer att vara större en det gäng individer som utgör ett band.

Vad tycker ni om detta?

/Martin

Metalvideo.se läggs ner

"På grund av oklarheter vad gäller de upphovsrättsliga reglerna med streamad musik och video från Youtube har vi tagit beslutet att stoppa siten på obestämd tid. Vi är ledsna för detta och tycker givetvis själva det känns väldigt tråkigt."


Där har ni motiveringen till att Metalvideo.se läggs ner, vilket jag tycker är dubbelt tråkigt eftersom siten var riktigt grym, och för att jag skrev krönikor för siten. De av er som hann surfa in på siten vet att den drevs av två hängivna headbangers utan vinstintresse och med en genuin önskan att promota de band som figurerade på sidan. Vi kan bara hoppas på att sidan kommer upp igen, även om det just nu känns som att den där odefinierade "branschen" återigen har kvävt en röst som skiljer sig från deras egen.

Avdelning puckade rektorer

Aftonbladet har en mycket läsvärd artikel som handlar om Emil Koverot, black metalmusiker och lärare som fick sparken innan han ens hann börja på sitt jobb på Hammargymnasiet i Gamleby. Den enda motiveringen han fick var att han just var hårdrockare.

Tänker inte skriva så mycket mer om detta, artikeln är ganska förklarande. Det pågår även en liten diskussion på Shadows of the North.

Projektilspya befogad

The Poodles - detta avskyvärda band. Nu förtiden är det knappast nåt som gör mig mer upprörd i saker som gäller musik än detta bands totala fjärmande från hårdrocksvärlden. Går man in på pudlarnas hemsida finner man till sin förskräckelse detta citat:

"Vi må ha halkat ner lite, om än tillfälligt ;-), på Trackslistan men på Svensktoppen knep vi just en 4:e plats.Svensktoppen - närmare den svenska folksjälen kan vi nog inte komma. Vi kan även stolt meddela att The Poodles är det första hårdrocksbandet genom tiderna som legat på Svensktoppen!Skål ta mej fan!"

Att som hårdrockare gratulera sig själv till att ligga på fucking Svensktoppen borde rimligtvis få varje metalband med ett uns av självrespekt att fundera på att skriva in sig själva på antingen avgiftning eller mentalsjukhus. Hårdrock och metallakter ska helt enkelt inte ligga på Svensktoppen. Punkt.

Förmodligen tycker folk att jag nog tar i lite väl mycket, men det finns en gräns för just vilken grad av folklighet som hårdrocken bör ha. Fråga Lemmy om hans mål är att ligga på en lista som närmast förknippas med soggig dansbandsmusik och annat tuggummipoppande och sannolikheten för att du får ett "No fucking way!" och kompanistryk är ganska stor. Syftet med att lira i hårdrock och metalband kan ju inte enligt några måttstockar vara att ligga på Svensktoppen utan att vara skräniga, onda, högljudda, och absolut inte mainstream!

Till er som ändå lyssnar och trivs med The Poodles - vet med er att detta band upphörde att vara hårdrock det ögonblick det ställde sig på Melodifestivalens scen och sålde sig så duktigt. Hårdrock ska inte vara trevligt, inte mainstream och den ska definitivt inte ligga på fucking Svensktoppen.