Fredagslistan 2023, vecka 9: Norskt mangel

I metallsammanhang förknippas ju Norge såklart nästan uteslutande med svartmetall, av väldigt goda skäl. Men såklart har de, liksom alla länder, en betydligt större bredd än bara genren de värkt fram. Här följer sålunda en lista med norskt mangel som inte är black metal!

Listan hör ni HÄR!

SHAARIMOTH - Flood the Cosmic Gates ("Current 11", 2005). Ett sabla ställ från dessa dödsmetall-doldisar. Tematiskt hängav, eller hänger, de sig åt sumerisk mytologi ur ett kaosgnostiskt perspektiv. Tungt material på flera nivåer, alltså. Musikaliskt rör vi oss närmre amerikaner som Morbid Angel (Formulas-Heretic-eran) och Angelcorpse. Inte mig emot! Oerhört bra ride-arbete från trummisen: det som verkligen spelar roll i dödsmetall.


CADAVER - Decomposed Metal Skin ("Necrosis", 2004). Ett av de äldsta banden i Norge: Anders Odden startade bandet redan 1988, släppte två skivor klassisk death metal under genrens högtidsdagar. Vid sekelskiftet återbildades bandet med Apollyon och Aggressor från AURA NOIR för två totala toppenskivor - "Necrosis" är den andra och bästa från denna era. Efter femton års tystnad släppte Odden ett femte album med en ny line-up, och bara härom veckan spelade de live i Gävle. De kämpar på!


EXECRATION - Doppelgangers ("Morbid Dimensions", 2014). Under slutet av 00-talet, när norsk svartmetall var i sin lägsta kreativa svacka, växte en yngre generation band fram som mer tog inspiration från gammal döds och thrash än sina äldre liksminkade landsmän. Bland de mest namnkunniga exemplen finns OBLITERATION, NEKROMANTHEON, DEATHHAMMER, och mina favoriter i gänget: Execration. Ni hör en progressiv, ockult ådra genom låten som är helt oemotståndlig som jag inte hittat hos de andra nämnda.


AUDIOPAIN - The Hunt ("1986", 2000). Rå jävla thrash som inte alls känns som åttiotalsnostalgi utan har en helt egen approach. Jag hade egentligen velat ha ett spår från albumet "The Traumatizer", men alla uppladdningar från den är i helt rutten kvalitet (och inte på ett bra sätt). Bör tilläggas att basisten här, Plenum, är en jädra mästare på sitt instrument (vilket hörs tydligast på VIRUS debut, som frontas av ovan nämnda Aggressor/Carl-Michael Eide).


ZYKLON - Zycloned ("World ov Worms", 2001). Det mytomspunna Matrix-viruset i all sin embarmerliga prakt. Detta är vad vi fick när EMPEROR splittrades och Ihsahn gick skilda vägar från Samoth och Trym. Som alla insåg klarade de sig inte utan varandra, men det är en annan historia. Här har vi förvisso isande black metal-riff invävt i en mastig dödsvägg, och ett för dåtiden obligatoriskt break med industri/electro-inslag. Har det åldrats väl? Nja. Blir jag nostalgisk och munter? Helt klart!


HOLY TOY - Marmur ("Warszawa", 1982). Vi avslutar med något helt annat: ett experimentellt postpunk-band frontat av en excentrisk polack. Tänk RESIDENTS, EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN och barnprogram från östblocket. Vid sidan om hård rock har Norge alltid haft en liten men vital scen för experimentell musik, för den mer äventyrlige lyssnaren: FAMLENDE FORSOK, WHEN, Lasse Marhaug, Maja S. K. Ratjke, osv osv. 

Helg på det, ja tack!

/Andreas

Fredagslistan 2021, vecka 35: Killtown Death Metal

Nu på lördag ska undertecknad besöka Köpenhamnsfestivalen Killtown Deathfest för fjärde gången. Ingen med minsta intresse för dödsmetall lär väl ha missat denna orgie i obskyrt underjordiskt muller som startade 2010. Fjolårets festival ställdes in, och årets variant är i mindre skala, men vad gör väl det?

KTDF till ära tänkte jag bjuda på fem höjdpunkter från de åren jag besökt festivalen! Lyssna här!

Vi börjar med skånepågarna i VERMINOUS, som återuppstod en kort sväng 2012, och det året drog av något av det tightaste jag sett och hört på scen. Ingen pardon från början till slut!

 Ett lite förbisett norskt band från sin generation är EXECRATION, som hamnat orättvist i skymundan bakom landsmän som OBLITERATION och NEKROMANTHEON. Jag föredrar EXECRATIONs lite kusliga skevhet, som kom till sin rätta i skenet från ett antal stearinljusstakar på scenen 2012.

År 2014 var jag bara på KTDF på lördagen, men vilken line-up: BÖLZER, IRKALLIAN ORACLE, OBLITERATION och... MITOCHONDRION! Kanske inte ett namn på allas läppar, vare sig då eller nu, men detta kanadensiska gäng blåste helt skallen av mig. Vill jag minnas. Det är ändå sju år sen nu. Döm själva.

Killtown har alltid haft ett starkt inslag av doom i sina bokningar, och inte sällan är dessa band bland de bästa. 2018 års höjdpunkt för mig var amerikanska MORTIFERUM, ett riktigt slött gäng som förstärkte sitt sound med en dov synth som gjorde avgrundsresan ännu mer omtumlande.

Vi avslutar med en ordentlig knytnäve rätt i nyllet, med kaosvirveln som kallar sig TRIUMVIR FOUL. Så mycket råare än så här blir det inte. Håll i hatten och dyrka döden!

Hela listan hittar ni här!

Fredagslistan 2015, vecka 20: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Idag blir det en helt otematisk lista. Två för mig okända band slank dock med - det är ju lite av ett måste för mig att kolla in fler band än de gamla hemtama.

Vi kör.

Vi inleder med lite finfina rytmikövningar från kanadensiska AURAS. Det låter såklart oerhört mycket MESHUGGAH över i stort sett alla band som befolkar den så kallade djentscenen. Jag vet att detta inte är musik som uppskattas av alla. För egen del så trivs jag alldeles utmärkt i sällskap med AURAS. Vill man vara aningens stygg så kan det bero på att jag själv är synnerligen usel på att själv exekvera dylik rytmik och på något psykologiskt plan vill späka mig genom att lyssna på djent, haha! Avgör själva - AURAS lyckas i alla fall fängsla mig med tyngd, interlocking, och - faktiskt - snygga melodier.

Fortsätter med ett band på A - AGES. Amelie gav ju deras debut "The Malefic Miasma" ett vansinnigt högt betyg som gjorde att jag var tvungen att kolla in skivan. Jag gick i golvet av lycka när jag tog mig tid att lyssna på detta gäng från Falun och misstänker starkt att det kommer dyka upp fler låtar av bandet i framtida fredagslistor. Stämningen är helt magisk. Melodierna vackra utan att vara mesiga. Prick allt klaffar och jag hade kunnat välja i pricip vilken låt som helst från skivan. Nu får ni härligt gungande och grymt hemsökande Ardent Storms.

Ljuvliga DEMONICAL från Avesta. Ett minst sagt namnkunnigt gäng som varit igång ett bra tag. Förra fullängdaren "Darkness Unbound" skickade jag upp på en andraplats på min årsbästalista 2013. Jag älskar hantverket i bandets death metal. Det är tajt, det är snyggt och det är effektivt.  Hela plattan är bra - The Order har jag känt lite extra för sedan första genomlyssningen.

Gammal är äldst. Det uttrycket passar väldigt bra på CANNIBAL CORPSE. Jag blev extremt glatt överraskad av bandets "A Skeletal Domain"som mycket tydligt visar att bandet efter 25 år i branschen fortfarande kan få till skivor av kaliber. Hade 2014 inte varit ett sådant häpnadsväckande dunderår när det gäller metal hade denna skivan hamnat på årsbästalistan, utan tvekan. Plus för den ypperliga produktionen.


Rundar av med en rejäl temposänkare. EXECRATION "vann" Spelemannspriset (ungefär motsvarande vår Grammis) 2014 för sin platta "Morbid Dimensions". En riktig höjdarplatta kan jag säga. Låten jag valt heter Cosmic Mausoleum och är en rejäl dänga på över 7 minuter. Det spelas långsamt och tungt i början, med exakt rätt släpighet för att jag ska gå igång. Vid 3 minutersstrecket drar dock röjet igång. Det blir rejält stökigt och fint.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 20: En helt otematisk lista