Visar inlägg med etikett Irreversible Mechanism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Irreversible Mechanism. Visa alla inlägg

fredag, augusti 28, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 35: Belarus!


 Gott folk!

Jag tror att alla som är med i band någon gång har känt att det är lite kämpigt. Skriva material, repa och kanske, möjligtvis få skivkontrakt, mer arbete med turnerande och ja, ni fattar. Men i vissa länder är det nog än svårare. Hur krångligt måste det inte vara att lira metal i exempelvis Iran eller Turkiet? Eller landet, som i veckans tema, Belarus? Att följa vad som händer i Belarus är både fascinerande och skrämmande, och då jag följer ett av banden i veckans fredagslista och ser hur medlemmarna kanaliserar bidrag från fans direkt in i handfast demokratisk politisk handling, ja då föll sig temat för veckans lista väldigt självklar. 

Vi kör! 

Ett rejält sympatiskt band som lirar death metal med grindcoreinfluenser. Jag uppskattar det mesta med det här bandet som har hunnit med att släppa två stycken demos och en split med AWFUL NOISE från Australien och MENDACITY från Kanada. GRIMENTITYs musik är mycket köttig utan att sakna nyanser. Jag vill höra mer från det här gänget som gör så mycket rätt att det inte är svårt att ryckas med och headbanga ordentligt. 

NEMDIS lirar melodisk döds, och då denna subgenre har sin beskärda del av ska vi säga band som inte riktigt håller måttet, blir kanske ni avskräckta? Det blir inte jag. NEMDIS klarar sig med bravur för de har ett gitarrsolo i The Unconscious som är svinbra! Resten av låten är inte så tokig den heller. De klart förväntade elementen finns - skriksång i verserna, rensång i refrängen. Men jag är beredd att köpa det, för hantverket finns här för att jag ska bli nyfiken på att höra mer. 

Ni fattar på loggan att nu blir det jobbigt, eller hur? RELICS OF HUMANITY lirar brutal dödsmetall, och de gör det bra, så pass starkt att de har kontrakt med Willowtip. Det här är ju en typ av death metal som man antingen gillar som fan, eller inte alls. För egen del räcker det med att jag hör trummisen Vladislavs virveltrumljud för att jag ska gå igång rejält på den häxbrygd av brutalitet som det här bandet kokar upp i Legion Of The Unbowed. 

VIETAH lirar atmosfärisk black metal. Bandnamnet betyder gammal måne på belarusiska. Bandet, eller det är kanske att ta i då VIETAH består av en enda person, räknar regionen Gomel som hemvis, en region som drabbades mycket hårt när kärnkraftverket i Tjernobyl imploderade, och ligger i det sydöstra hörnet av Belarus. Jag gillar VIETAHs musik. Den är bräddfylld med känsla, och känns trots den obligatoriska kyliga produktionen, djupt innerlig. 

IRREVERSIBLE MECHANISM var det enda bandet som jag visste kom från Belarus innan jag började med veckans lista. Det här bandet tillhör eliten inte bara inom landet, utan håller fortet nog så väl utomlands också. Bandets progressiva death metal är smart, snygg, väl utförd och välskriven. Det är inte konstigt att jag föll som en fura för bandets första skiva som kom 2015 och heter "Infinite Fields". Den skivan går inte av för hackor gott folk. 
IRREVERSIBLE MECHANISM är bandet som, med tanke på att det är en del som gillar bandet utanför Belarus gränser, ber om bidrag till kampen för att störta president Lukasjenko. 

/Martin

fredag, april 10, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 15: Värt att kolla in mer - mark II

Godmorgon!

Tänkte att vi skulle ta och kolla in min spellista "Värt att kolla in mer" som aldrig är tom utan snarare överfull av musik som jag av en eller annan anledning inte har fått promos till, utan ser till att gotta ner mig i vid sidan av denna tidvattenvåg.

Vi kör.

Jag har lätt för att bli till mig i trasorna. Det är lite av ett tveeggat svärd kan jag säga. Men när jag tar med IRREVERSIBLE MECHANISM (ja, inte det mest lysande bandnamnet) så tror jag att jag har på fötterna när jag skriver att detta är fantastisk musik.  Bandet är i huvudsak en duo bestående av Yaroslav Korotkin på bas och sång och Vladislav Nekrash på gitarr. Om ni gissar att medlemmarna hör hemma i Vitryssland så gissar ni rätt. Jag kommer inte ihåg var jag läste om bandet först - men det som fångade min uppmärksamhet var i vilket fall att Lyle Cooper lirar trummor på "Infinite Fields". Ja, vaddå då tänker ni kanske? Jo, det ska jag tala om för er. Lyle Cooper lirade trummor på "Planetary Duality" och "Autotheism" när han var med i THE FACELESS. Framför allt den förstnämnda plattan var oerhört imponerande. IRREVERSIBLE MECHANISM lirar, såklart, oerhört teknisk death metal. Med symfoniska inslag. Det är faktiskt förvånande lättlyssnat (för att vara denna subgenre) och oerhört mäktigt.

Ni känner kanske till att jag uppskattar BARREN EARTH och försöker få alla andra att gilla bandet också? Precis. Desto mer tacksamt att bandet då kommit ut med sitt bästa album till dags dato. Det är väl värt att kolla in föregångsplattorna "Curse Of The Red River" och "The Devil's Resolve" också. Men "On Lonely Towers" är en magisk uppvisning av bandet som sätter känslosträngarna i svaj. De gör allt - svänger, blastar, rensjunger och growlar och smeker fram frenetiska riff vid sidan om melankoliska stämmor. Det räcker att kolla in Howl  för att få ett fint tvärsnitt av bandets tonkonst.

Om ni läser Close-Up så kommer ni kanske ihåg att de för några nummer sedan hade en artikel om scenen i Portland. Där var LORD DYING med. Jag brukar inte uppskatta långsam musik, men har lärt mig att det finns undantag som är värda att kolla in. LORD DYING hör till denna skara (THE WOUNDED KINGS är ett annat). För ett tag sedan gav bandet ut "Poisoned Altars" som förutom den grymma titeln bjuder på abnormt tung och svängig musik.

Två skivor har THE ORDER OF APOLLYON hunnit med att släppa. Detta är svårt svärtad och produktionsmässigt knastertorr black/death-metal. Inte helt utan episka övertoner faktiskt, även om blästrandet står i centrum. Medlemmarna har ett längre CV än ett ösregn.

Skyller helt på Alex som spanade in italienska, svårt engelskfunktionsnedsatta, RANESTRANE under sin återkommande helg med MARILLION. Här snackar vi storsläggan i pretentioner. Jag skojar inte. Bandet har gjort det till en grej att skriva egna sountracks till filmer. Bandet började med att ta sig an "Nosferatu" för att sedan ta sig an "2001 - A Space Odyssey". Precis - det är illa ambitiöst. Musiken får mig att tänka på GENESIS i början av det bandets karriär med en metaltwist ovanpå.

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 40: Året är fortfarande 2006 del 3

Den där tidsmaskinen är tydligen igång igen.  Nådens år 2006 bodde jag i Malmö.  Antingen på Värnhem eller Östra Sorgenfri jag minns inte ri...

Populära inlägg