Årsbästalistan 2012 - de nominerade: Sammanfattning

 Så, 22 plattor nominerade till årsbästalistan 2012. Tror inte en enda av dem var med på exempelvis Close-Ups lista över de 20 bästa skivorna i år. Lite kul, eftersom det visar på den sjukliga bredden inom scenen.

"Betray Your Own Kind" - CHINE
"Plains Of Oblivion" - Jeff Loomis
"Prisoners" - THE AGONIST
"The Weight Of Oceans" - IN MOURNING
"Global Flatline" - ABORTED
"The Inherited Repression" - PSYCROPTIC
"Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees" - LIBERTEER
"The Devil's Resolve" - BARREN EARTH
"Tragic Idol" - PARADISE LOST
"Utilitarian" - NAPALM DEATH
"Incurso" - SPAWN OF POSSESSION.
"Portal Of I" - NE OBLIVISCARIS
"Internal Affairs" - THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA
"Reign Supreme" - DYING FETUS
"The Parallax II: Future Sequence" - BETWEEN THE BURIED AND ME
"The Afterman: Ascension" - COHEED AND CAMBRIA
"RIITIIR" - ENSLAVED
"Urd" - BORKNAGAR
"Rise, Vulcan Spectre" - NEKROMANTHEON
"Vanitas" - ANAAL NATHRAKH
"Enslaved By Fear" - BENEATH
"A Frail Becoming" - DAYLIGHT DIES

Men, kanske vän av ordning invänder, var är GOJIRA, TESTAMENT, NILE, ACCEPT, NEUROSIS med flera? Well, det var en hel del album som inte riktigt levde upp till förväntningarna. "Dark Roots Of Earth" är jag till och med beredd att utse till årets besvikelse. Ser vi till de jag nominerat så är det 10 band som jag antingen har upptäckt under året, eller faktiskt omvärderat och blivit intresserad av. Nu är det bara en grej kvar: spika listan, haha!

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade: nr. 20-22

Nominerad: "Vanitas" - ANAAL NATHRAKH.

När ett av favoritbanden släpper nytt material, då kan ni räkna med att de blir nominerade. I recensionen av skivan skrev jag att det extrema återfinns i två saker – dels att låtarna ligger på en väldigt hög och jämn nivå. Jag har kommit på mig själv att häpna över den stringens bandet uppvisar i låtskrivandet. Den andra faktorn är att Dave Hunt tar sitt skrikande till nya sinnessjuka nivåer – gallskrik som tagna från helvetets yttersta tortyrkammare blandas med ackuratess med rensång och snygga stämmor.

Jag har lyssnat otroligt mycket på "Vanitas" och inte tröttnat än. Ett gott betyg, haha!

 

 Nominerad: "Enslaved By Fear" - BENEATH

Teknisk döds från Island. Verkligt starka låtar kan jag säga, utan att kompromissa med hårdheten. Ska bli skoj att följa bandet i framtiden.

Nominerad: "A Frail Becoming" - DAYLIGHT DIES.

Ja, du glade! Här har vi verkligen en skiva som sätter sig på hjärnan. Stämningsfylld till brädden med känsla levererar amerikanarna en av årets starkaste skivor. Låtarna är sprängpackade med kvalitet, och gitarrarbetet är väldigt njutbart. 

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 17-19

I Norge vet man hur man gör metal - det är nedanstående skivor bra exempel på.

Nominerad: "RIITIIR" - ENSLAVED.

Det här är ganska kul - jag har faktiskt inte hållt ENSLAVED som ett viktigt band för mig personligen. Men "RIITIIR" har ändrat på det faktumet. Mörk, majestätisk, mastodontartad skulle man kunna säga att denna skivan är. Med råge. Och det blir sällan ointressant.

Nominerad: "Urd" - BORKNAGAR.

Du glade vad jag har lyssnat på "Urd" under det gågna året. I mycket beror det på att nu har ICS Vortex återvänt till fållan med sin fullständigt episka sångförmåga. Låtarnas kvalitet är också bra mycket bättre än de varit på länge tycker jag.

 

Nominerad: "Rise, Vulcan Spectre" - NEKROMANTHEON

En av årets mest hypade skivor. Bandet har gjort en solid, skitig, frustande thrashplatta med en produktion värd att hoppa på ett ben för som med rätta är värd alla lovord. Det tror jag att ni kan konstatera efter att ha lyssnat på titellåten.

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr 15-16

Nominerad: "The Parallax II: Future Sequence" - BETWEEN THE BURIED AND ME.

Jag tror inte det är många som är förvånad över att denna skiva är nominerad. BTBAM skriver musik som är så svindlande i omfattning att det kräver sin lyssnare för att mäkta med. Med 70 minuters i stort sett klockren lyssnarupplevelse kapitlulerar jag i det närmaste oreserverat inför musikens mäktighet.

Nominerad: "The Afterman: Ascension" - COHEED AND CAMBRIA.

En synnerligen sympatisk skiva som är den första delen i en tvillingserie. COHEED AND CAMBRIA har på varje skiva visat att de verkligen kan skriva låtar. Det håller inte alltid, men när det gör det så är bandet svårslaget.

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 12-14

Nominerad: "Betray Your Own Kind" - CHINE.

En avsevärd uppning av anten skulle man kunna kalla helsingborgarnas andra fullängdare. Låtskriveriet har mognat fram till något verkligt enastående - mer variationsrikt och sprängfylld med verkligt snygga detaljer från samtliga inblandade som gör att jag knyter knogarna i extas. Mäktigt.

 

Nominerad: "Plains Of Oblivion" - Jeff Loomis.

Förre NEVERMORE-gitarristen släpper alla spärrar och lirar gitarr så att hakan planteras nere vid golvet. Att han gör det uppbackad av en av planetens bästa trummisar i Dirk Verbeuren gör att även denna aspekt av plattan blir synnerligen njutbar.

Nominerad: "Prisoners" - THE AGONIST.

En logisk fortsättning på förträffliga "Lullabies Of The Dormant Mind". De starka låtarna återfinns i mängd även på "Prisoners" och Alissa White-Gluz utforskande av vad hennes röst är kapabel till fortsätter på ett lika imponerande som bitvis skrämmande sätt.

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr 11

Nominerad: "The Weight Of Oceans" - IN MOURNING

En fantastisk platta från ett band som Falun verkligen bör vara stolt över. IN MOURNING levererar på sin tredje platta fullständigt fullvuxna låtar som i sin komplexitet ändå lyckas dra in mig som lyssnare och få mig att vilja stanna kvar i musiken så länge jag bara kan. Inledande Colossus har en refräng som får mig att knyta nävarna i ren njutning.

I stort sett samtliga låtar ligger på en nivå som knäcker rätt mycket av det som har getts ut i år. Har ni inte kollat in "The Weight Of Oceans" så har ni en fantastisk stund framför er.

/Martin

Årsbästalistan - de nominerade, nr 8-10

Jag hade kunnat döpa detta inlägg till "3 rensplattor" utan några som helst problem.

Nominerad nr.8: "Global Flatline" - ABORTED

Råder ingen som helst tvekan om att det rör sig om death metal eller hur? Nä, precis. Men så har ju belgarna inte ändrat mycket i sin musikaliska profil under de åren bandet varit aktiva. Kollega Nygren skrev i sin recension av skivan att

Det är få band inom death/grind-genren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag [...] ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”.

Jag blev glatt överraskad av Henkes recension, mycket med tanke på att han inte är lättimponerad av denna typ av musik. Själv är jag kanske alltför svag i köttet å andra sidan, haha!

Nominerad nr. 9: "The Inherited Repression" - PSYCROPTIC.

Meckighetsgraden i en låt som Carriers Of The Plague gör att jag kapitulerade i stort sett direkt för tasmanska PYSCROPTIC. Det är inte bara nivån av teknisk skicklighet som såklart imponerar - det här gänget kan verkligen skriva gedigna låtar. "The Inherited Repression" var efterlängtad av mig då jag upptäckte bandet mellan denna och föregångaren "[Ob]servant" som kom 2008. Och den skivan var ju, såklart, inte helt dum.

Nominerad nr. 10: "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees" - LIBERTEER.

Förutom den sjukt briljanta titeln levererar LIBERTEER (egentligen Matthew Widener då det rör sig om ett strikt enmansprojekt) ett stycke synnerligen politisk crustig grindcore. Det är verkligen all in rakt av med texter som i Build No System 

Burn all our kings on a pyre,
Sing, voices raised in a choir
Masterless 

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 7

Nominerad: "The Devil's Resolve" - BARREN EARTH

Så, nu ska vi snacka finsk melankoli. BARREN EARTHs första skiva - "Curse Of The Red River" var en stor upplevelse vågar jag hävda. Därför var uppföljaren efterlängtad.

Och jag skrädde verkligen inte orden när skivan väl skulle sättas under lupp.

[A]tmosfäriskt vemod, driv, förträffligt growlande och rensångsgastande från sångaren Mikko Kotamäki. Framför allt låter det så förbannat vackert – ett faktum genomgående på plattan. Lyssna på The Rain Begins och försök att inte sluta ögonen och bara njuta. Gunget, vemodet, melodierna. Och då har jag inte nämnt att jag faktiskt börjar böla likt Börje Ahlstedt i rollen som Ronjas far Mattis när bandet släpper på en hammondorgel vid 2:55. Och detta är låt nummer två!

Då jag verkligen är glad i att ta i från hälsenan så kan ni ju veta med er att jag fortfarande menar varenda ord så till den milda grad att jag faktiskt har överseende med den mer än lovligt ooriginella videon.

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 6

Nominerad: "Tragic Idol" - PARADISE LOST.

Lite av en högoddsare faktiskt. Jag har aldrig varit ett större fan av PARADISE LOSTs musik. Oftast har jag tyckt att det, fullt befogat men kanske en smula ytligt, har gått alltför långsamt i bandets tonkonster. Vändningen, i den mån man nu ska använda sig av ett sånt uttryck, började när jag gav "Faith Divides Us - Death Unites Us" en verklig chans. Och började så smått inse att bandet hade låtar som var värda uppmärksamheten. Värdigheten och känslan har följt med till "The Tragic Idol" som vid det här laget även den har fått en rejäl dos av lyssning under den gågna tiden.

Och det är svårt att förneka att PARADISE LOST verkligen kan skriva låtar som sätter sig och som går rakt in i bröstkorgen med en värdighet som imponerar.

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 5

Nominerad: "Utilitarian" - NAPALM DEATH.

När grindnestorerna i NAPALM DEATH släpper skiva så är det i det närmaste självskrivet att den åtminstone kommer nomineras till en plats på årsbästalistan. Det tror jag att ni snappat upp om ni följt bloggen ett tag.

Ska jag jämföra med förra släppet "Time Waits For No Slave" håller "Utilitarian" inte samma klass. Därmed inte sagt att årets skiva inte innehåller en del verkligt högkvalitativ musik. Det spretar och drar åt alla möjliga håll, och orden organisk och spontan (två av sångaren Barney Greenways favoritord när han pratar om bandets musik) känns verkligen inte helt fel.

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "Incurso" - SPAWN OF POSSESSION.

Dags att faktiskt krypa till korset. Jag gillade inte denna skivan speciellt mycket när jag recenserade den för WeRock. Betyget landade på en 6:a. Mina primära invändningar var då att trots att kalmariterna bevisligen kunde lira brallorna av rätt många så saknades känslan i låtarna. Tyckte jag efter 25 lyssningar. Det behövdes betydligt fler för mig att inse att "Incurso" är en verkligt bra skiva. För uppenbarligen fanns här något som fick mig att fortsätta lyssna på skivan. Och till slut trillade poletten ner. Det är, faktiskt, skönt att ha fel ibland.

Så, för att färska upp era minnen litegrann: "Incurso" är bandets tredje skiva. Alla skivorna är väl förankrade i den supertekniska dödsen. "Incurso" har med råge den bästa produktionen. Kan ha att göra med att trummorna, rytmgitarrerna och sången är inspelad i blekingska (Kristianopel) Pama Studio 1.

Och trummorna är en fröjd att höra på då Henrik Schönström är prick så skicklig som denna genres musik kräver.

/Martin





Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 3

Nominerad: "Portal Of I" - NE OBLIVISCARIS.

Detta kan vara den mest pretentiösa skivan bland de nominerade. Episkt känns som en grav underdrift att använda som begrepp om australiensarnas debutskiva. Mmm - debutskiva. Och den förpliktigar till rätt mycket kan jag säga. I min recension (9/10 på betygsskalan) skrev jag att

Intrycken fullständigt väller in i öronen – och det spelar mindre roll om det är skirt gitarrspel, blastbeats, glödande fiolsolon, klockren sång oavsett om det gäller growlet eller rensången – jag kapitulerar fullständigt.

Det händer helt enkelt väldigt mycket på skivan som är över en timma lång. Om det känns överarbetat? Alltså, vi talar ju om progressiv metal. Klart att det är överarbetat. Men det ska det ju vara, haha!

/Martin

Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 2

Nominerad: "Internal Affairs" - THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA.  Lika okomplicerad som genial skrev jag om denna skiva i recensionen på WeRock att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA åstadkom "ett i det närmaste blasfemiskt sväng inspirerat av klassisk rock med tung middle of the road feel och en dos fet soul och disco" på ett sätt som fullständigt golvade mig. Sammansatt av ett gäng gedigna musiker från de södra delarna av landet och ledda av Björn Strid lyckas bandet med att smyga sig in under radarn och drämma till med full kraft genom en otroligt välskriven skiva där låtarna verkligen inte går av för hackor.

Spelglädjen är även den oerhört påtaglig. Nominerad: "Internal Affairs" - THE NIGHT FLIGHT  och gör att skivan mer än väl passar att förgylla en festkväll på ett sätt som jag inte kan påminna mig själv om att jag känt på samma sätt inför som när jag lyssnade på THE HELLACOPTERS "High Visibility" när den kom ut.

 

/Martin

 

 





Årsbästalistan 2012 - de nominerade, nr. 1

Nominerad: "Reign Supreme" - DYING FETUS.

En av årets absolut hårdaste skivor - gänget från Maryland förnekar sig inte när det gäller denna aspekt. Med lika delar revulsion som ackuratess kavlar DYING FETUS ut en rensmacka som stavas stringent kvalitet nästan rakt igenom.

Lyssnar man på en skiva på repeat som jag gjorde med "Reign Supreme" så inser man kvickt att man har en kandidat att hamna på årsbästalistan.

I recensionen på WeRock skrev jag att,

Lyssning 5-8 var en enda lång njutningsfull cirkulärandning. Då fattar ni vilken nivå materialet håller, och varför, om det ska råda någon som helst rättvisa i världen, ni bör hålla med om efter första genomlyssningen att ”Reign Supreme” är en fullständigt giltig titel på skivan.

/Martin