Goddagens. Idag har jag totalt snöat in på tre olika plattor som vid en första anblick skiljer sig åt men som rent namnmässigt knyts samman. Hör här:  PARASITARIO - "Everything belongs to death" (poetiskt mycket snygg titel får jag säga), KOMMAND - "Death age" (death igen här ja) och så slutligen TITHE - "Parasite" (och här är vi tillbaka där vi började, med parasiter!). Cirkeln sluts, allt är död och organismer som åker snålskjuts på andra, nästan lite likt samtiden om man vill se det cyniskt. Men skitsamma, nu är det fredagsgemytligt och vi kör igång!

Första bandet ut är som sagt PARASITARIO som kommer från Japan. Efter ett kort intro på nya skivan "Everything belongs to death" så stiger vi ned i ett stort badkar kött och rens i sann oldschool-anda. Redan på omslaget kan man ana hur detta låter, med giftgrön logga och krälande odöda munkar i gotisk kyrkogårdsmiljö, samtliga element halvsnyggt tecknade. Fantastiskt! Här begriper man verkligen att blanda dödsmetall med thrash på ett adekvat sätt! Sången är rivig och desperat, musiken manglande och precis lagom slängig. Man bryr sig om att spela bra men inte FÖR bra liksom. Galopptakter, blast beats och solon sitter där de ska, inga konstigheter. Jag kan utan problem räkna ut när i låtarna som det är dags för ett gutturalt UÄRGH! vilket gör det här till riktig bruks-döds och i min bok är det rent guld. Inga överraskningar, tack Japan!

Band nummer två står för en ännu mer avskalad, primitiv och brutal dödsmetall som för tankarna till krig och militär både musikmässigt och på omslaget - som består av bandvagnar och spretig krigsmateriel i hög kontrast. Snyggt och klassiskt! BOLT THROWER är givna att nämna i sammanhanget och nog finns det både likheter och olikheter dem emellan men känslan av att befinna sig i en skyttegrav är konstant för båda banden. Här vill jag rikta ett varmt tack till fellow metalbloggare Torbjörn Hallgren som sköter Bara Metal med den äran. KOMMAND hittade jag nämligen på grund av att han skrev ett inlägg om dem i sin blogg och det var en stor välgärning för "Death Age" har gjort ett outplånligt intryck på den här luttrade kommunalarbetaren. 

Avslutningsvis TITHE från Portland, Oregon. Tithe kändes vagt bekant men jag fick ändå konsultera interwebz kring ordets betydelse och det visade sig vara en gammeltestamentlig måttenhet för kyrkoskatt - den tiondel av ens inkomst som skulle tillfalla dåtidens starke man kung Herodes (som även gjort sig känd för att vilja dräpa alla gossebarn under två års ålder i Betlehem men det är en annan historia). Mer doomiga och malande tongångar från det här gänget än övriga i listan och en krävande och mastig ljudbild på albumet "Inverse Rapture" som bitvis låter som att den körs baklänges och kanske far med spöklik hastighet genom en tunnel. Det är förjävla bra drag i både sång och trummor och hela anrättningen balanserar på precis rätt sida om avant garde-strecket. Det vill säga viljan att låta som DEATHSPELL OMEGA tar inte över utan man landar i ett eget sound med övervikt åt mangel och obönhörligt bröt snarare än upptäckarlusta. Tur det! 

Nu kamrater, är det helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 10: Trio i rens!

Fredagslistan 2019, vecka 28: Ålarens

Goddagens!

Jag blev inspirerad av Martins ystra sommarlista förra veckan och tänkte fortsätta på det feelgoodaspirerande spåret även idag. Idel muntrationer ur kategorin hopp och studs-döds således. Vi kör!

Först ut är veteranerna TERRORIZER och virvelvinden till låt Turbulence från fullängdaren "Caustic Attack" som släpptes förra året. När sångaren Sam Molina tar i ända från tårna och vrålar just TÖÖR-BJU-LÄÄNS känner man att här gränsar det allt till modern nackhårsresar-klassiker. Fem av fem solstolar!

En ny bekantskap sedan med THE SPIRIT från tyska Saarbrücken. "Sounds From The Vortex" är deras första fullängdare och från den har jag valt The Clouds Of Damnation som har lika delar rens och melodislingor. Framför allt är det här döds som känns som att dyka rakt ner i 90-talsbassängens djupa ände, med andra ord mycket bra.

Bidrag numro tre står LIK för med sin Celebration Of The Twisted. Här kommer ett skepp lastat med mycket habil Stockholmsdöds och det är ju som vi vet den allra bästa sortens. Inga krusiduller, bara fulla muggar med rens.

Sedan ett band som jag alltid varit svag för, inte minst på grund av det gedigna riffarbetet, hastigheten och det obönhörliga manglet; THE CROWN. På nya fullängdaren "Cobra Speed Venom" (från förra året) går de fram som ett veritabelt djävla blitzkrieg och är så sinnessjukt bra på det de gör att jag redan har spelat sönder titelspåret. Och det tänker jag banne mig fortsätta göra hela resten av denna sommar. Tack Trollhättan för THE CROWN!

ORIGIN då avslutningsvis och följaktligen mer tekniskt meckiga tongångar med Mind Asylum. Förutom att bjussa på förstklassigt rens och karaktäristiskt väsgrowl har ORIGIN också haft den mycket goda smaken att ta med den mäktiga örnnebulosan på omslaget till sin "Abiogenesis". Bra där!

Med detta tager vi helg och jag återgår högaktningsfullt till semesterkaffet.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 28: Ålarens

Fredagslistan 2017, vecka 31: Rens var det här!

Välkomna, fredagsvänner!

Som ni ser har bloggen fått en rejäl ansiktslyftning, hoppas ni ska gilla det!
Men nu, till saken.

Sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade söderut för ungefär femton år sedan har min vokabulär utökats en smula. Det finns en del ord och begrepp i skånska språket som jag fortfarande ställer mig frågande inför, exempelvis varför fralla kallas bulle, skinkor benämns som ballar, disktrasa heter lase. Obegripligt. Men det finns också många lysande genidrag i den här dialekten. Asa, räligt och mög är några favoriter. Och så det mest strålande begrepp av dem alla - ÅLARENS!

Ålarens är (förutom att vara resterna efter en urtagen ål) ett kraftuttryck av rang som man tar till för att riktigt ingående beskriva hur ofattbart korkad någon väl vald person är. En tvättäkta imbecill och amöba till person = ett ålarens. Ja, ni fattar.

Av ordet ålarens kan vi utvinna själva essensen för bra metal, nämligen rens. Temat för dagens fredagslista är kort och gott detta och vi sparkar igång direkt!


JUSTICE FOR THE DAMNED går hårt ut med en trivsam dänga under den hyfsat nedriga titeln No Flowers On Your Grave.

Här har vi att göra med ett ursinnigt rens från Australien i dödsmetalltappning med tjusiga tempväxlingar som kontrast till det snabba anslaget som helt enkelt sitter som en smäck. Första fullängdaren är detta, vid namn "Dragged Through The Dirt". Må det komma många fler.

Så till ett lite mer malande och illasinnat rens, nämligen PHRENELITH - bördiga från Danmark, spelandes en mycket gedigen dödsmetall. Tremolo-slingorna står som spön i backen, det dyrkas Satan, det går fort men långsamt, loggan är bland det spretigaste jag vilat korpgluggarna på, det är bara rakt av så jävla sjovt. Jag kan för mitt liv inte begripa varför jag inte lyssnat på det här innan. Sju av sju pentagram!

REBEL SOULS glider in som nummer tre i listan och kör ett lite mer traditionellt galopp-stomp-rens åt det svärtade hållet. Snygga riff, furiösa trummor och en och annan blinkning åt DISMEMBER-hållet.

Jag är fullgott nöjd med Descent från "The Forces Of Darkness", det lökiga skivomslaget till trots.

Nästa alster är signerat NECROWRETCH och har en skön blackkänsla. Häxvrål, blastbeats, prat om förbannelser och blasfemi. En basist som heter Vlad. Ja, ni förstår ju åt vilket håll detta leder - mot en solklar promenadseger. Heja Season Of Mist, heja den franska scenen! 

ARTIFICIAL BRAIN får avsluta med teknisk döds och tematik som sniffar på ämnen såsom science fiction och universums oändlighet.

Vi drar med detta ner tempot och låter det mer eftertänksamma renset komma till sin rätt i Absorbing Black Ignition. Det här gänget är hyfsat organiskt till sin ljudbild med tanke på den ofta kliniskt klingande genren. Trivsamt!



Med detta tillönskas en god helg!

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 31: Rens var det här!