Fredagslistan 2024, vecka 43: Nytt och notervärt med twist

 Gott folk! 

2024 fortsätter att vara ett fantastiskt skivår, det tror jag fler än undertecknad kan skriva under på. Jag har ju gjort ett antal av dessa listor, och rätt många vet vad jag gillar. Därför tänkte jag försöka överraska er lite. Ni får en lite längre lista än vanligt, med ett antal band som jag inte tror att ni blir förvånade över att jag har med. Men så får ni några band som kanske kan skaka om er, i alla fall vad gäller mina preferenser. 

Vi kör!

Progressiva power metalbandet DGM från Italien. Ny platta som kom för en vecka sedan, och ja, det låter som det brukar. Jag smälter i stort sett varje gång det här gänget släpper musik. Det är trevlig, väl producerad men kanske lite väl trygg musik som jag ibland tycker är oerhört lämplig att lyssna på. "Endless" är en skiva som gör vad den ska i det hänseendet. Här finns melodier så det räcker och blir över, solon som får tankarna att sväva och, såklart, symfoniska ansatser. Jag har valt ...Of Endless Echoes som avslutar skivan. Det är en mäktig, oerhört fin avslutning måste jag säga. Icke att förbigå är det episka symfoniska avslutet på låten. 

Jag hade ju med LASTKAJ 14 i listan vecka 19. Det här bandet vilar i stort sett aldrig, håller ett högt arbetstempo. För ett tag sedan kom "Djävulskorset", en löjligt bra skiva. Jag bara varnar er - den är rent beroendeframkallande. Det finns inte en enda svag låt på skivan, därför får ni hela klabbet. Jag förundras över bandet förmåga att trots att formeln är tvåtaktarstrallpunk så tröttnar jag aldrig på att lyssna på LASTKAJ 14. Här finns vemod, vrede, kampvilja - oemotståndligt!

BLOOD INCANTATION från Denver. Ett band som det är svårt att runda. Med tanke på den djupa credd bandet har så är det förbryllande att vi inte har haft med bandet i fler listor. Handen upp - hur många gillade "Timewave Zero"? Jag gjorde det inte. Men med tanke på hur mycket jag gillar bandets övriga musik så var jag inte helt avogt inställd till nya "Absolute Elsewhere". Ja, jag gillar att jag börjar tänka på gamla MORBID ANGEL när bandet vräker på. Men jag gillar ännu mer de rent fantastiska progressiva tongångarna på den här skivan. Den drar och skaver åt flera håll, men det är tydligt att bandet lyckas med att sammanfoga sina olika element på ett ypperligt sätt här. 

Dansk/Färöiska IOTUNN är tillbaka med sitt andra album "Kinship". Detta är fruktansvärt bra! Redan när bandet för 3 år sedan gjorde "Access All Worlds" anade jag att detta kunde vara ett band att hålla ögonen på i framtiden. Men uppväxlingen som bandet gjort på "Kinship" är djupt imponerande. Bara första låten Kinship Elegiac är ett mästarprov som satte blodet i svallning i mig redan vid första genomlyssningen. Man kan tycka att det går tretton på dussinet av progressiva melodiska dödsmetallband, men det är omöjligt att förneka att IOTUNN gör något eget av genren. Årsbästalistevarning? Ja, absolut. 

DESTRUKTOR från Australien. Black metal som denna brukar jag inte direkt söka mig till, men den här trion gör ganska mycket rätt grejer för att jag ska gå igång. Writhe In Pain från senaste plattan "Indomitable" har både ett helvetiskt härligt sväng, en rak rå punkig känsla och ett i mina ögon magiskt slut! Jag blev helt till mig vid första lyssningen. 

NAZGHOR från Uppsala. Det är inte bara Erik och Tomasz på Metalpodden som gillar det här bandet. Den relativt nya singeln Esoteric Bloodline är löjligt bra. Jag gillar det episka som bandet har fått till, utan att för en sekund släppa på den brutala aspekten. Solot är kort, men svinbra. 

MOTHER OF GRAVES från Indianapolis. Melodisk doomig döds - kan det vara nånting? Ja, i det här fallet visade det sig att det verkligen kunde det. Detta är riktigt bra. Melodierna sitter där de ska, det är fantastiskt gitarrspel hela plattan igenom. Släpet i kompet i de långsamma delarna är helt riktigt i känsla. Skivan dryper av melankoli på ett sätt som gör att jag smälter. En riktigt trevlig överraskning. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2024, vecka 43: Nytt och notervärt med twist

Fredagslistan 2024, vecka 26: Forgotten in space

Liksom svärd, drakar och magi har sin givna plats i hårdrocken, har även rymden och dystopier det. Från början egentligen, med Iron Man och Space Caravan redan på andra Sabbath-plattan. Det är något med kylan, mörkret och de okända hoten från världsrymden och vår världs osäkra framtid som synkar bra med ... tja, metal. 

 

Min ursprungstanke med den här veckans lista var att fokusera på rymdig death metal, för sådan finns det mer än gott om, men jag insåg snabbt att jag behövde bredda fältet en smula, och knyta an några boktips. Vi fokuserar också på faktisk science fiction, med spekulativa berättelser, världsbyggen och litterära referenser, inte bara goa rymdresor. Vi är ju trots allt bibliotekarier här på redaktionen.

Hur som helst, mot yttre rymder och inre fält!

Vi börjar med scifi-rockens främsta fanbärare: VOIVOD. Här finns det lika många alternativ som det finns låtar, från fyra årtiondens progressiv thrash metal. Ofta med, liksom med kvalitativ science fiction, en samhällskritisk, eller åtminstone kommenterande, ådra. Så även i Order of the Black Guard från "Killing Technology" (1987), vars text om att bränna böcker leder tankarna direkt till Ray Bradburys Fahrenheit 451, och till kyrkligt och statligt sanktionerade bokbål. "And the books are burning hard / Your mind is running slow". Vi har sett det förr, och vi kommer se det igen, men aldrig med så här råa riff.

 

"Rymd och dödsmetall, du menar NOCTURNUS?" - ja, jag menar Nocturnus! Förutom att ha blandat death metal med synthar redan från start var de även tidiga med SF-inspirerade texter. The Andromeda Strain, från debutalbumet "The Key" (1990), hämtar både titel och handling från Michael Crichtons technothriller med samma titel från 1969, om ett utomjordiskt virus härjningar. Eller filmen från 1971. Efter covidpandemin är väl mystiska, snabbt muterande virus av okänd härkomst något för hängmattan i sommar? 

 

Vi blir kvar i USA, men hos ett band som aldrig kom loss när det begav sig: TIMEGHOUL. Idag har de fått en stark kultstatus, och det med all rätta. Deras första demo låter som ett lite mer tekniskt SUFFOCATION - det vill säga riktigt grymt - men på deras andra och sista demo "Panaramic Twilight" (1992) hade låtskrivandet tagit stora steg i en mer progressiv riktning. Här får ni Occurence on Mimas. Jag tänker bara citera textens öppningsfras så får ni bedöma själva:

“Transmission 82-09-4
From the imperial archeologist Beznan
On the cadaver world Earth
Concerning data in the fossilized brain
Of the last human being”

Djup framtid och urtid, jordens undergång i ett interstellärt krig, solsystemet i ruiner... det är inte långt ifrån Alastair Reynolds brutalgotiska rymdoperor, till exempel hans fantastiska debutroman Revelation Space.

 

Framåt slutet av nittiotalet hade grindcoretrion DISCORDANCE AXIS på riktigt hittat formen, med texter långt ifrån genrens standard. Sångaren Jon Chang tog inspiration från anime, bullet hell-arkadspel, serietidningar och mer litterär science fiction, och skrev texter som mer läser som introvert poesi än politiska slagord och våldsfantasier. Eftersom deras låtar är föredömligt korta slänger jag in två, med titlar tagna från två fantastiska romaner: Flow my tears, the policeman said (från "Jouhou", 1997 - förlagan skriven av Philip K Dick), och Use of weapons (från "The Inalienable Dreamless", 2000 - förlaga av Iain M Banks). 

"Such a clear articulation of death / The engine's use of weapons

Circle strafe the excession / Right up to the bitter end

Battered arrays and jagged contours / A scaling box that beseeches me
Chamber a round into my head / From the breach" 

 

De där två låtarna var ju knappt 90 sekunder totalt, så vi tar en till från Jon Chang: titelspåret från GRIDLINKs sista album, "Coronet Jupiter" (2023). Boktipset här är då såklart Neal Ashers Gridlinked.

 

Enda avstickaren från Nordamerika blir, som de flesta nog misstänkte, ett besök hos kvantfysikerna i spanska WORMED. Jag ser att de precis nu släpper nytt material - det låter precis som förr, och det är ju för skönt. Jag bjussar istället på demoversionen av Voxel Mitosis, från 2001 (senare på debutalbumet Planisphaerium från 2003 - en av mina favoriter i genren teknisk guttural scifidöds). Inte minst för att de aldrig haft ett bättre virvelljud. Boktips? Jag vet inte riktigt. Robert Charles Wilsons Spin-trilogi kanske? Svärmar av nanorobotar som styr civilisationers öden och sånt.

"Lines, infinity, here for special reason / Volumetric space subdivided into voxels / in our mind's eye, our mind...
Emanating from the depths of hole
Immense crater / Mitosis is now finished / Accumulating all energy / Of ions scab, petrified
Depth is not far, descent is short" 

 

Timeghoul kröp, så att BLOOD INCANTATION kunde gå, springa, och hoppa rätt ut i hyperrymden. Att inte nämna dem vore ju en provokation mot alla rymddödsfantaster. Debutalbumet "Starspawn" från 2016 är ju en modern klassiker i progressive space longsleeve death metal liksom. Även de med nytt album på gång i år! Men vi håller oss till det beprövade titelspåret från ovan nämnda album, innan de zonade ut totalt med sina analogsynthar. Här behöver vi något storslaget, med lika filosofiska som astrala djup - Dan Simmons Hyperion / Endymion-svit borde passa (och Erich von Dänikens Chariots of the Gods).

Som en avslutning stannar vi i USA, men drar ner tempot och går på bio istället: sludgegänget NOOTHGRUSH, från Oakland, som på sin demo Kashyyyk (1995) dök rakt ner i den tidens outvecklade och esoteriska Star Wars-lore. Sith och sandfolk är ju rätt tungt ändå, långt innan prequels och Disneykommers. Boktipset här är kassettboken till Jedins återkomst, som var mitt första möte med Star Wars i en djup urtid (tidigt nittiotal).

GMT:
I told you she could be reasonable. / Continue with the operation, / You may fire when ready.
PL:
WHAT?! / Unaware, Life destroyed. / No last chance. / Brought to an end. / Suffering only in lack. / Raped by hate. / Empire's rays annihilate. / Raped by hate.

 

Eftersom ovan nämnda författare enbart är vita gubbar kommer här lite boktips som bryter av det mönstret:

Nnedi Okorafor: Lagoon

Yoon Ha Lee: Ninefox Gambit

Samuel R. Delany: Babel-17

Ursula K. Le Guin: Worlds of Exile and Illusion

Octavia E. Butler: Bloodchild (novell)

 

Nu tar vi helg!

/Andreas

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen

Gomorrn.

Som vi har konstaterat börjar det bli hög tid för år 2019 att tänka på refrängen. Utan vidare fördröjning kastar vi oss därför raskt över dagens lista där jag fortsätter balansräkningen. Med exakt ingen inbördes rangordning ger jag eder:

ELLENDE - "Lebensnehmer". Österrike levererar här ett stycke melodisk black metal utan dess like med texter på tyska om krig och ledsamheter. Bitvis rått och kargt, bitvis puttrigt och mysigt. Fem av fem solstolar från mig.

FÖRGJORD - "Ilmestykset". Från Finland, närmare bestämt Pieksämäki kommer denna trivsamma black metal-akt som har en faibless för att besjunga Satan. Det här är musik som värks fram, som låter som att den formligen pressas ur en översnöad finsk bergvägg. Briljant med andra ord.

VASTUM - "Orifical Purge". Den här skivan är så bra att man inte vet var man ska sätta tänderna. Obligatorisk lyssning för alla som har en dragning mot gammal hederlig dödsmetall som drar mot BOLT THROWER-hållet.

NERVOSA - "Downfall Of Mankind". Brasiliansk thrash av högsta klass med en furiös sånginsats av sällan skådat slag signerad Fernanda Lira. Håll i hatten mina vänner för här går det ta mig fan undan.

BLOOD INCANTATION - "Hidden History Of The Human Race". Detta måste vara ett av de mest hypade skivsläppen under hela 2019 men som lyckligtvis lever upp till alla förväntningar. Proffsigt utförd döds som sig bör när det gäller det här gänget med guldstjärna i kanten för alien-konceptet.

NEKRASOV - "Lust Of Consciousness". Bob Nekrasov fortsätter på sin inslagna bana och blandar black metal med noise, dark ambient och industri. Ibland är det kaosartat, ibland drömskt och filmiskt. Ofta bökigt och krävande att lyssna på men hela tiden intressant. Fem av fem päronsplitt.

XOTH - "Interdimensional Invocations". Det här är musik som jag skulle lägga i facket märkt tekniskt begåvad och svärtad döds/thrash. Tematiskt har vi att göra med en hybrid av sci-fi, Lovecraft, ockultism och konspirationer vilket ju är trevligt överlag. Till en början var jag inte helt övertygad om den här skivans storhet men med några genomlyssningar sitter den numera som en mycket välformad smäck.

Med detta säger jag tack och bock för idag och ber en stilla bön för att helgen ska vara oss nådig.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen

Fredagslistan 2019, vecka 43: Nytt och notervärt

Gott folk!

Det luktar död och förruttnelse ute - hösten är på allvar här i Helsingborg - och bra musik av den hårdare skolan fortsätter likt tidigare år att vräka in som musikaliska skyfall. För egen del stortrivs jag! I veckans fredagslista tar jag upp fem akter som jag tycker att ni ska skänka er uppmärksamhet som har kommit ut den senaste tiden.

Vi kör!

Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE med lika många medlemsbyten som nerslag på virveltrumman fortsätter att, ja, rensa. Och i vanlig ordning gör romarna det bra. Det är fullt ställ i Blight And Conquer som trots att det i det mesta smattras på går att hitta finfina melodiska (!) ansatser. Jag kommer, högst sannolikt, att kasta mig över skivan så fort jag får en chans. Släpps idag.

Lite av en slamkrypare att ha med UNLEASH THE ARCHERS, för låten i veckans lista är inte nytt originalmaterial för detta kanadensiska power metalgäng, utan en cover. Jag gillar dock det här bandet för mycket för att inte ha med dem, för de gör verkligen något eget med Heartless World. Originalet gjordes av TEAZE, och den finns på Spotify om ni vill kolla in den.

BLOOD INCANTATION. Detta är så bisarrt bra. Jag vet att Torbjörn på Bara Metal dyrkar det här bandet, men det har tagit sin rundliga tid för mig att faktiskt kolla in dem. Det jag hör från kommande plattan "Hidden History Of The Human Race" som kommer den 22 november, får mig att längta efter hela skivan. Känns som en ohelig allians av gammeldöds och ULCERATE kört genom ett atmosfäriskt filter.

Lääääääääängesedan vi hade ALCEST med på bloggen. Det franska atmosfäriska numera post-metal och skotittarbandet lever ett helt eget liv, och jag kan tycka att det emellanåt är trevligt att lyssna på hur Neige fortsätter att tolka sina drömmar genom musik. Om det nu fortfarande är det han gör. Fan vet. Bra och känslomässigt drabbandet är det dock fortfarande.

Jag ägnar CATTLE DECAPITATION ytterst sporadisk uppmärksamhet numera. Jag tycker att de fortfarande har sån djup credd att världen bågnar, men jag tappade sugen rent musikaliskt runt "Monolith Of Humanity", tror jag. Därför är det kul att bli motbevisad av Bring Back The Plague från kommande "Death Atlas" som inte bara bjuder på tyngd, rens och djävlar anamma, utan också en grymt varierad och stundtals oroväckande vokal insats. Jag går igång på varenda cylinder!


/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 43: Nytt och notervärt 

Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö

Gomorrn, fredagskamrater!

Idag ska vi plöja igenom den åker i vilken bra dödsmetall lever och frodas. Detta för att stävja eventuell vårtrötthet som kan infinna sig strax innan månaden maj slår sina klor i oss och får oss att vakna till på allvar. Textmängden denna fredag är som ni ser av en spartansk kaliber på grund av viss energisvikt från undertecknad men listan är icke desto mindre vital för det. Vi lyssnar till:

BLOOD INCANTATION - Vitrification of Blood (Pt. 1). Ypperlig döds från Colorado med rymdtema och allmänt ödslig atmosfär genom ett filter av teknisk skicklighet.

THRONE OF HERESY - Nemesis Rising. Postapokalyptiskt Linköpingsband bjuder på melodiskt ös, smittande riffarbete och göttiga midtempo-trummor.

BEHEADED - Beast Incarnate. Medryckande brutaldöds från Malta som kör snäppet renare än andra band i samma genre. Dock utan att förlora i intensitet.

LIK - Le morte homme. D-takten och arvet från den svenska dödscenen anno -90-talet frodas i denna konstellation med före detta medlemmar från band som GRAVE, KAAMOS och NALE. Hurra!

REVOCATION - Arbiters of the Apocalypse. Tekniska tongångar med inslag av rensång. Till detta - tajta trummor och tjusig gitarrföring. Bra där! 


Hoppas dessa alster sparkar igång er fredag likt en kalv som studsar ut på grönbete. Tills vi hörs igen, trevlig helg.



/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö