Årsbästalistan 2022 - de nominerade, omgång 5

Nominerad: "The Great Below" av KVAEN

En fullständigt idiotsäker nominering. "The Great Below" är en sagolikt bra skiva som med kraft befäster Jakob Björnfot som en av de bästa låtskrivarna i landet. Jag var helt till mig, och drämde i med en betygsnia i min recension av skivan på WeRock. Jag har återkommit till skivan med regelbundna intervall lika mycket i förväntan som oro, för är det något år då jag har tvingats omvärdera skivors förträfflighet så är det i år. "The Great Below" sjuder fortfarande av skaparkraft, och som det verkar nu, håller den fortfarande för upprepade lyssningar. 

Nominerad: "From The Fathomless Deep" av BEHOLD! THE MONOLITH

Ett band som jag först uppmärksammade för deras namn. Ytterst märkligt tyckte jag. Jag lyssnade en del på bandets första skiva, den bet inte, men bandnamnet gjorde att jag mindes den ändå. Med senaste skivan bevisar bandet - i alla fall för mig - att de är mer än ett fräckt namn. "From The Fathomless Deep" är en bedövande intressant skiva med otroligt bra gitarrspel, stämning och ett satans driv. Kanske lite konstigt att bli så yster av en stoner/sludge-skiva, men försök att sitta still under Spirit Taker om ni kan!

Nominerad: "Portal Tombs" av MASS WORSHIP

En skiva som det skaver och gör ont att lyssna på. Och ändå är den så svår att få nog av. Tro mig, jag är inte ett vitten masochistiskt lagd, ändå dras jag till den här skivan. Den krossar på ett oerhört intensivt sätt, och lyckas också bidra med vansinnigt fina melodiska inslag. 

Nominerad: "Complete Control" av MISERY INDEX

Som vanligt är det svårt att stå emot när MISERY INDEX släpper nytt. Så blir det även denna gång. "Complete Control" har allt som jag älskar med bandet. Ett helvetiskt driv, sväng, tyngd och framför allt genomgående starka låtar. Bandet har i min bok inte släppt en dålig platta. Skönt att kunna konstatera att det är så även denna gång. 

Nominerad: "Hiss" av WORMROT

Ett av världens bästa grindcoreband släpper nytt, då kan ni räkna med att skivan dyker upp i nomineringarna. WORMROT har gått från klarhet till klarhet under hela sin karriär. "Hiss" lär bara befästa bandet som ett go-to-gäng som alltid levererar kvalitetsgrind. De gör det inte enbart med att vara genrekonformistiska. "Hiss" är till brädden fylld med ystra krumsprång som bryter mallen på oerhört bra sätt. 

Nominerad: "Erebos" av VENOM PRISON

En känslomässigt drabbande skiva med en otrolig sånginsats av Larissa Stupar. Variationen är slående, ändå känns den så hemtam med tanke på vilken musikalisk inriktning VENOM PRISON har haft innan. En skiva som jag lyssnade på i stort sett oavbrutet inför släppet. 

Nominerad: "Woe" av AN ABSTRACT ILLUSION

En skiva det är oerhört svårt att sluta lyssna på. Jag har bara befästs i min uppfattning att detta är en svinbra skiva då Sweden Rock Magazine dissade den, haha! Nä, i all seriositet - AN ABSTRACT ILLUSION har här gjort sin, hittills, bästa skiva i karriären. Den är vindlande, förförande, ful, vacker och helt fascinerande. Att det drar och bänder åt alla möjliga håll och kanter är en av plattans styrkor, för här finns den berömda röda tråden rakt igenom. Jag är helt övertygad om att "Woe" kommer att dyka upp i många årsbästalistor. 

Nominerad: "Moribund" av IN APHELION

I mars var jag helt till mig när den här skivan kom. Variationen, närvaron, känslan av att varenda ton var livsnödvändig - allt sammanföll till en magisk lyssnarupplevelse. "Moribund" är en fruktansvärt bra skiva som vibrerar av känsla. Precis som med "Woe" har den en röd tråd som gör skivan till en helhetsupplevelse. 

Detta var det sista av nomineringsinläggen - min årsbästalista kommer ni att kunna ta del av på WeRock.nu den 3/1 2023. 

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 38: Wormrot!

Gott folk!

Förra helgen umgicks jag musikaliskt enbart med en enda skiva - BEHEMOTHs "Opvus Contra Natvram". Det var inte en tillfredsställande upplevelse. Maken till alibiskiva. Det stämmer att jag har högre krav på BEHEMOTH, och just av den anledningen var det så djupt oroande att se hur mycket det bandet har stagnerat. Skivan lämnade mig med en känsla av att ni måste jag ha tag i något bättre att utsätta ören för. 

Därför är hela fredagslistan idag vigt åt det väldigt vanligt förekommande singaporeiska grindcorebandet WORMROT. 

Min i det närmaste dyrkan av detta powergäng känner ni till sedan innan. Vartenda ett av bandets skivor ligger på en verkshöjd värdigt NASUM, ROTTEN SOUND eller NAPALM DEATH. Ja, ren jävla ljungeld med en total inlevelse och atmosfär av livsnödvändighet. 

Detta gäller även deras senaste skiva "Hiss" som kom i sommar. Det är den bästa grindcoreskivan ni kommer höra i år, och det kan vara så att den pryder en plats i årsbästalistan. 

Röj undan möblemanget - nu blir det mosh :)

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 30: Nytt och notervärt!

 Gott folk!

Det är på tiden att vi kör en lista över vad som är både nytt och notervärt, eller hur? Precis!

Vi kör!

Ni som har följt mig och mitt skrivande har kanske koll på att mitt förhållande till BEHEMOTH har svängt både hit och dit under åren - från total dyrkan till total apati och ljummet intresse. Jag tillhör absolut inte skaran lyssnare som tänker "de var bäst på demon", utan är helt bekväm med att pendla fram och åter i vad jag tycker om ett bands musik. Och den nya låten The Deathless Sun är till stora delar oerhört bra. Att BEHEMOTH ser till att prettomätaren slår i taket med att göra en performance-video och en narrativ-video tycker jag bara är underhållande, att Nergal nu äntligen har medlen att växla upp och ut och göra vad han vill med BEHEMOTH är honom väl unt och då kan jag leva med att bandet tar till knepet med koral sång, även ifall det ligger på denna sidan ooriginell. Låten svänger som satan, och gitarrspelet, framför allt solot, är helvetiskt bra. 

Äntligen har KATAKOMBA släppt sin fullängdsdebut - idag finns "Katakomba" att lyssa på i sin helhet, och det tycker jag att ni ska göra. I fall ni gillar old school stockholmsdöds (och vem gör inte det?!) så kommer ni att spontanmosha utav helvete till skivan. Videon till Sacrifice skiljer sig så otroligt mycket från det BEHEMOTH gör att det nästan är komiskt, men det är totalt charmigt också, och snarare förstärker låtens rent fantastiska sväng. För egen del kan jag inte få nog av sådan här döds. 

Vi drar ner tempot väsentligt, men viktar uppåt vad gäller tyngden och BEHOLD! THE MONOLITH

"From The Fathomless Depths" har visserligen några veckor i tillvaron, men den är för bra för att jag inte ska nämna den. Jag har lyssnat på det här bandet till och från genom åren, och nu har de fått till en skiva som jag har ytterst svårt att slita mig ifrån. Det är tyngd, det är sväng och det är framför allt ett gitarrspel som får mig att salivera svårligen. Lägg till detta att Chase Manhattans virveltrumma låter så magiskt bra och ni får en metallbibliotekarie som går igång rejält. 

WORMROT från Singapore. Ett band som jag verkligen gillar - grindcore från Singapore måste vara bland det fräckaste som finns. På skiva efter skiva har trion (numera duon, då sångaren Arif lämnade bandet tidigare i år på grund av mental ohälsa) visat att deras musik är både framåtsträvande och historisk. "Hiss" är en magiskt bra grindcoreskiva som kommer att snurra försvarligt här hemma framöver. 

Ny skiva av OCEANS OF SLUMBER - "Starlight And Ash" som kom för en vecka sedan. Den är sagolikt bra, och har bara fortsatt att växa. Jag gillar att bandet tar nya steg på ganska okända marker - det som mest märks är att progressiviteten har fått stå tillbaka till förmån för det mer känslosamma. Det tror jag märks i låten The Hanging Tree. 

Vi tar helg på det, gott folk!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 30: Nytt och notervärt!

Fredagslistan 2017, vecka 30: 5 riktigt bra grindcoreband

Gott folk!

Den här veckan tar jag bort alla säkerhetsspärrar och vräker på med en fredagslista helt ägnad åt subgenren grindcore. Det här är en subgenre som inte alla kan med, men i sann upplysningsanda så vill jag lyfta fram fem föredömliga exempel på band som verkligen sticker ut från mängden och som genom sina karriärer har slagit världen med häpnad. Välkomna till musiken som får det mesta att framstå som mainstream.

Vi kör!

Det känns ofrånkomligt att inte starta veckans lista med NASUM. Detta band rankas som ett av de absolut bästa inom genren, med rätta. Faktum är att jag tycker att NASUM de facto är världens bästa grindcoreband. Det tragiska slut som bandet fick med sångaren/gitarristen Mieszko Talarczyks död i tsunamikatastrofen i Thailand 2004 gjorde att jag trodde att jag aldrig skulle få se bandet live. Men 2012 gjorde bandet en avslutande turné med Keijo Niinimaa från ROTTEN SOUND på sång. Och gosse - den svängen gick inte av för hackor! Bandets diskografi är högoktanig, men jag har alltid gillat "Shift" aningens mer än de andra skivorna. Den är ett triumftåg från första till sista ton.

Finska ROTTEN SOUND har alltid utmärkts av att varenda skiva bandet gett ut har varit bra. Det kan skilja lite i nyanser och tilltal, men du känner med hela kroppen att det här bandet verkligen kan sitt hantverk. 2011 släppte bandet "Cursed" som var så pass bra att den hamnade högst upp på min personliga årsbästalista för det året. 16 låtar av häpnadsväckande kvalitet kommer att möta era trumhinnor med förkrossande tonalitet.

Det är både ofrånkomligt och roligt att kunna ha med NAPALM DEATH i den här listan. Ofrånkomligt då detta är bandet som i stort sett grundade grindcore som genre, och roligt då grindcore mer än någon annan genre är så osäker att det inte går att säga att ett band kommer bestå för evig tid. Att NAPALM DEATH bara har blivit bättre med åren gör det också självklart oerhört kul att ha med dem i listan - och i världen. Jag har valt "Time Waits For No Slave" från 2009 då den skivan är lite av en favorit i bandets diskografi.

Från Schweiz kommer MUMAKIL som, om ni känner till Tolkiens Sagan om Ringen, har tagit sitt namn från de där stora stridslystna elefanterna som dyker upp i slaget om Minas Tirith. Bara där så kände jag att det här är ju ett band att kolla in. MUMAKIL lirar en grovt köttig version av grindcore som jag verkligen uppskattar. Det är vredgat till max, men inte helt utan finess. 2009 släppte bandet en skiva, "Behold The Failure" som knäcker det mesta inom genren.

Jag avslutar listan med WORMROT från Singapore. Att lira grindcore i Singapore kräver sin hängivenhet. Singapore, med sina fina världsledande skolor, höga medelinkomst, och skinande rena gator - är inte direkt den grogrund som man förknippar med en så pass politisk genre som grindcore. Men WORMROT har inte bara imponerat på sitt närområde - det här bandet har övertygat även i stora delar av världen med sin stökiga grind som tydligt har inspirerats av NAPALM DEATH utan att vara härmapor. 2011 släppte bandet "Dirge" som är en härligt slirig och stökig skiva.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 30: 5 riktigt bra grindcoreband

Fredagslistan goes east.

Vänner, kamrater, fellow partners in crime - fredagslistedags! Men först en lägesrapport för er som har legat sömnlösa och undrat under veckan som gått. Jag kan upplysa er om att ja, jag är fortfarande krasslig efter dödsmördarförkylningens framfart. Vän av ordning hade ju hoppats på att frånvaron av röst haft något att göra med för mycket högljudd blasfemi på offentliga platser. Så är alltså inte fallet. (Insert kondoleanser here.) Jag vill ändå inbilla mig att botemedlet nu är nära i form av lite gammal hederlig hålligångmusik av bästa slag. Även denna vecka är det temalista som gäller, hurra för det. Vi styr blickarna i riktning snett nedåt och österut i kartboken och vad hittar vi väl där om inte Asien som breder ut sig i all sin prakt och ståt. Asien - denna gigant i extremmetalvärlden... eller...? Det visade sig vara lite småklurigt att hitta band som både var 1) fantastiskt bra och 2) förekommer på spotify. Jag har bokstavligen slitit mitt hår dessa dagar. Och detta säger jag med all respekt för er eventuella Asienmetalexperter där ute. Ni får för övrigt jättegärna ge er till känna medelst handuppräckning samt komma med bandtips.

Martin inleder med fem alster och sen drämmer jag till med hela tio stycken efteråt. Bara för att. Första akten NAFRAT är signad till skivbolaget med det fenomenala namnet Vrykoblast Productions. Vad en Vrykoblast är kan jag bara gissa mig till men erkänn att det låter pampigt! Det gör även musiken kan tilläggas. ABSENCE OF THE SACRED kommer som god tvåa och här blir i alla fall jag riktigt sugen på att sjunga med i refrängen för satan vad det svänger! Jag tycker att det låter lite som om Dismember och Bloodbath bestämt sig för att skaffa ett kärleksbarn, väldigt fint med andra ord. DEUS EX MACHINA från Singapore utgör listans tredje band. Mja, inte så pjåkigt men heller inget jag går i taket av. IMPIETY borde nog räknas som ett av de mer kända banden i det här sällskapet och deras thrashiga black metal är klart godkänd. Avslutar Martins del gör WORMROT och i och med detta har vi fått i oss grindcoredelen av kostcirkeln också, mycket bra!

Det något snabbare tempot fortsätter i min del av listan med MELECHESH som har sitt ursprung i Israel men numera återfinns i Nederländerna så de är väl lite av ett gränsfall rent geografiskt men jag tycker absolut att de platsar på asienlistan. Dessutom är de alldeles för bra för att inte få vara med, så det så. Sagt och gjort. Nästa gäng, CHTHONIC från Taiwan, kör en melodisk black metal inspirerad av taoistisk folklore som jag blev lite småförtjust i. Följer upp gör LYCAN'S BLOOD och INTESTINE BAALISM som båda spelar habil dödsmetall. Men som vi alla vet är ingen lista komplett utan lite grisdöds och här gör ABORTED FETUS och CENOTAPH en insats av det mer långsamma och malande slaget. Gott så. Över till det mer trallvänliga, ANTHELION och THE FADING. Ja, det är tralligt, det är väl ungefär det man kan säga om dessa akter. De förstnämnda får även stilpoäng för det tjusiga vrålet i början av låten Snake Corpse. ETERNAL GRAY tar sedan vid med lite teknisk dödsmetall med en låt från albumet "Your Gods, My Enemies" som faktiskt släpptes limiterat på USB-minnen då det begav sig. Ett år senare gjorde Season of Mist slag i saken och pressade upp albumet i CD-format. Så kan det gå. Avslutar gör ryska EXHUMATION med det småputtriga numret Here Comes The Hate. (Som för övrigt inte är en pastisch på Here Comes The Sun om nu någon började klura på detta.) There you have it kids.

Vi har redan börjat smida grandiosa planer för nästa veckas lista och utan att avslöja för mycket kan jag säga att det rör sig om ett geografiskt område även nästa gång. Ha nu en alldeles trivsam helg!

/Susanne 

Fredagslistan vecka 9 - Asien.

Årsbästalistan 2011 - de nominerade, nr. 4

Nominerad: "Dirge" - WORMROT

Ruggigt rå och briljant grindcore från Singapore. WORMROT imponerade redan på "Abuse", på "Dirge" har de verkligen inte försämrats. Den sliriga punkigheten, aggressionen och den totala kompromisslösheten är faktorer som gör grindcore till en favoritgenre - WORMROT kan dessutom skriva låtar som kanaliserar dess faktorer på ett ypperligt vis.

All Go No Emo, You Suffer But Why Is It My Problem, Plunged Into Illusions - jag hade kunnat fortsätta länge och i stort sett räkna upp samtliga låtar på "Dirge" - så pass bra är skivan.

/Martin

Nytt på WeRock

Att säga att den brutalare delen av metallen dominerar på WeRock bland de första junirecensionerna är ingen underdrift. En, säger en, platta kan inte räknas in under grindcore eller dödsmetall. Tråkigt? Nä, jag säger att det var på tiden ;-)

Visserligen gillar jag sväng, vilket man kan läsa om i Fredrik Sandbergs recension av PERRY AND THE TRAVELLERS platta "The Grand Voyage", men sväng har sällan lyckats stå upp mot rent rens i min bok, i synnerhet om det levereras på det sätt som på plattorna av WORMROT och INGESTED, "Dirge" respektive "The Surreption". För att balansera upp kan ni även läsa en recension av ORIGINs "Entity", en skiva som inte riktigt håller hela vägen, och en av Kims favoriter Ole Alexander Myrholts sidoprojekt THOSE LEFT BEHIND samt HATE ETERNALs "Phoenix Amongst The Ashes".

/Martin

Fredagslistan

Rightyo my fine feathered friends. Martin tyckte förra veckans lista var schizofren. Det var den. Denna veckans lista har enkelt sagt hittills aldrig skådats och kan således inte föräras ett epitet. Möjligen kunde man kalla den något i stil med schizo-psycho-avalanche-fighter-deluxe-knepig.

Martin blandar och ger i vanlig ordning, en överraskning i form av Symphony X lyckades han dessutom trycka in. Han påstod även att Wormrots Dirge inte fanns på Spotify. Det gjorde den visst, och eftersom låtarna pendlar mellan snorkorta och ännu kortare så fiskade jag minsann med hela skivan i slutet av listan.

Själv har jag myst till med allt från Allman Brothers till Ozzy via dagens artist: Snowy Shaw. Ikväll är det dags för The Great Unveiling med honom i Göteborg och jag har ystat med lite förhoppningslåtar från bl.a. Notre Dame, Memento Mori och Illwill.

/Alex

Fredagslistan vecka 21

Wormrot

Ledsen för stiltjen på bloggen - viljan att skriva har varit liten i jämförelse med viljan att lyssna på grindcore denna veckan haha! Men nu har jag en anledning att skriva om WORMROT från Singapore som visar hur skåpet är byggt när det gäller kaostoner. Och det bästa är att ni kan få ta del av plattan helt gratis - det ni, det är minsann inte varje dag Earache släpper gratis, men så är det. Följ länken, fyll i en e-postadress och så har ni en sonisk smocka i öronen inom kort i form av bandets kommande släpp "Dirge".

Plattan är ett fall framåt från senaste plattan "Abuse" framför allt produktionsmässigt. Det är fortfarande oerhört rå, punkig, gallskrikande musik som man får sig till skänks. Gott så om ni frågar mig. Längre recension följer på både WeRock och Metal Covenant om ett tag.

/Martin