Visar inlägg med etikett Lost Soul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lost Soul. Visa alla inlägg

fredag, juli 15, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 28: Promoroulette

För er läsare som följer den svenska metalblogosfären bortom oss bibliotekarier, bör Medelpads finest Hatpastorns Likpredikningar inte vara ett nytt namn. Denna outtröttliga blåslampa i den norröna himlen har dissekerat bandfotokatastrofer och dyrkat Ancient sedan Watain var ett undergroundband, och en av höjdpunkterna och tillika lågvattenmärkena i bloggen/vloggen/podden/instagramflödet, åtminstone för undertecknad, är genomgångarna av gamla promoskivor. Den ena skivan mer hopplös än den andra: man häpnar inför mängden konstnärliga tvivelaktigheter hårdrocksgenren hostat upp, i synnerhet de gudsförgätna åren mellan 1998-2008 när de flesta bolag verkade släppa exakt alla med en Ibanez runt halsen.


För oss som har "turen" att vara lite tjenis med Pastorsexpeditionen resulterar det ibland i paket med sadistiskt eller slumpmässigt utvalda promos. Ett sånt tillfälle var den här blåsiga semesterveckan, då jag intet ont anade tog emot vad som närmast kan beskrivas som en kudde skivor i brevlådan. Eftersom delad olycka är dubbel olycka tänkte jag sålunda bjuda på en skånsk promoroulette idag, där magasinet är laddat med sex lika dödliga metallkulor. 

Som någon slags CD-Joe Labero drog jag sex skivor på måfå ur högen, och detta är vad jag fick fram. I listan ligger en på måfå utvald låt från varje skiva. Mycket nöje!

HÄR ÄR LISTAN!


1. LOST SOUL: "Chaostream" (2005). Polen var under tidigt 2000-tal en pålitlig källa till mastig och hurtig dödsmetall: VADER, HATE, DECAPITATED, BEHEMOTH, alla kompetenta gäng. LOST SOUL lirade i samma skola men satt i baksätet: maken till MORBID ANGEL-derivat var det längesedan jag hörde. Alltså, visst kan grabbarna lira, och en del kul idéer har de odlat fram, men grabbar... Trey Azagthoth har redan skrivit hälften av era riff, och gjort det tiofalt bättre. 


2. SCALPLOCK - "Spread the germs... Over the human worms" (2002). Det där var också ett omslag. Gråtande flyktingbarn från diverse konfliktområden, och ovanför det: George Bush inför en blodbefläckad israelisk flagga. Jag tror det här gänget vill göra en politisk poäng? Med lite efterforskning: de är britter, och någon i bandet lirade i bland annat UNSEEN FORCE, som gav Shane Embury till NAPALM DEATH någon gång i tidernas gryning. Förutom omslaget är det mest uppseendeväckande att den här skivan släppts på Cacophonous, bolaget som gjorde sig en hacka på att släppa CRADLE OF FILTH och ett dussin mindre nogräknade vampyrgäng på nittiotalet. Hur låter det då? Som soppig crust/HC-influerad dödsgrind. Om du inte har hört talas om SCALPLOCK innan är du förlåten, det här var inte mycket att hänga i granen.

 

Men, är det fransk prog? Ja tyvärr!

3. SYRINX - "Crystal Cliffs" (2000). Promotexten säljer in det här franska gängets enda album som det nya svarta inom heavy metal: "technically advanced and yet melodic, progressive and yet catchy". Vad hade Season of Mist sniffat egentligen? Obstinat nasal falsettsång, riffsallad som i bästa fall låter som en mix av Andy LaRoqcues ratade riff från sent nittiotal och DREAM THEATREs tröttaste grooves, med en produktion plattare och torrare än en obehandlad Hornbachbräda. Mot slutet av skivans andra spår (av tio...) är vi nog uppe i riff nummer 30. Om man släpper lös ett franskt progmetallband med obefintlig konstnärlig förmåga i en evighet kommer de till slut skriva ett par tre bra riff, men vem kan ha tålamod till det...?


4. CRIMSON GLORY - "Astronomica" (1999). Äntligen ett band jag åtminstone kände till namnet på! Amerikansk prog-heavy metal som gjorde några plattor på åttiotalet. De måste ju vara bra. Frågan är hur de levererar med sitt återföreningsalbum, som dessutom är deras sista album till dags dato? Layouten skriker "bortglömt rymdstrategispel till PC 1996". Plattan verkar ha någon slags Y2K-undergångstema, med texterna flankerade av medeltida undergångsprofetior, Nostradamus och sånt. Något av det värsta som hände med hårdrock på nittiotalet var funkiga rytmer. Ni får dra era egna slutsatser. Med detta sagt ska jag lyssna in mig på de gamla skivorna, för att förstå vilken besvikelse Astronomica var.


The time to be forgotten...

5. DEATHLESS - "The time to be immortal" (2000). Spansk melodisk death metal - odödligt? Nja! Grabbarna fick nog inte PMet om att det var Göteborg och Fredman som gällde för den här musiken, och inte Sunlight och Skogsberg, där de förevigade det här ... ehm, storverket, i oriffets år 1997. Halvdana Maiden-riff med thrashtrummor och ansträngd gruffsång. Bandnamnet är dock passande för det är inte mycket jag förknippar med death metal här. Kom tillbaka LOST SOUL, allt är förlåtet!



6. ANGRA - "Fireworks" (1998). Efter föregående pentavirat av skräp ser jag faktiskt fram emot en solid dos brasiliansk kristen power/prog metal. (Jag förstår inte hur Hatpastorn hanterar promogenomgångarna, jag börjar tappa det redan nu, men det är väl så livet är i Sundsvall.) Denna tredje fullängdare är den sista med Angras originalsångare. Det låter... precis som förväntat. De är inte lika mastiga och tunga som sina tyska motsvarigheter, eller lika flinka som italienarna, men för den som gillar svulstig men fjäderlätt och hoppfull hårdrock finns det helt klart något att hämta. (Inser att låten Lisbon som jag valt ut här är det enda jag hört med Angra innan, från någon mp3-sida runt millenieskiftet. Ett minimalt glimmer av nostalgi fick jag åtminstone ur denna musikaliska skärseld!)


Jaha, om någon fortfarande läser får vi lov att önska god helg. Nu måste den här skribenten ha en öl och musik som faktiskt är kul att lyssna på.

/Andreas

Listan igen, om du missade innan!


fredag, september 26, 2014

Fredagslistan 2014, vecka 39: Polen

God morgon!

Jag upptäckte att vi tydligen inte kört en fredagslista med Polen som tema - det måste vi ju göra någonting åt. Nu kanske många av er tror att listan befolkas av hedersknyffelband som BEHEMOTH, VADER, HATE och DECAPITATED? Dessa band hade såklart kunnat platsa som sträckt vrist på boll, men hade det inte blivit lite tråkigt? Det tyckte i alla fall jag (och jag har ju ändå fullständig hegemoni över listan så det löste sig ju fint), och beslutade mig för att göra en lista med lite mer okända band från Polen - ett land som minst sagt har skämt bort oss när det gäller death metal av kaliber.

Vi kör.

Från Bialystok kommer ABUSED MAJESTY med sin skönt spretiga logga och sin finfina symfoniska black metal. Bandet har haft en tvådelad karriär - 1998 till 2011 var den första delen. 2014 plockade medlemmarna upp sina instrument igen. Jag uppskattar bandets tonkonst som har både ett skönt driv och gött sväng - i alla fall om man lyssnar på "So Man Created God In His Image" från 2008.


LOST SOUL från Wroclaw dukar upp en teknisk renssmocka av rang. "Immerse In Infinity" från 2009 är bandets senaste ljudalster som verkligen inte skäms för sig. Samma år hade jag lurarna fulla av, just det, BEHEMOTHs "Evangelion" och missade fullständigt LOST SOULs fullt värdiga skiva. Jag ber er särskilt att notera den svinartat elitmässiga övergången till solot.



Kanske några av er som hajar till? Vi har haft med låtar av ANTIGAMA i någon lista (minnet undslipper mig nu), men då förmodligen från "Warning" från 2009. Jag recenserade även den skivan för Werocks räkning. ANTIGAMA från Warszawa spelar meckig och härligt dissonant death metal med vissa inslag av grindcore. Förutsättningarna för att jag ska gilla detta är således goda. Från 2013 års släpp "Meteor" har jag plockat låten Prophecy som bjuder på ett fint tvärsnitt av vad bandets musik går ut på.

Betydligt lugnare tongångar från DISPERSE som med sin progressiva metal fick mig att haja till tidigare i år. "Living Mirrors" är en skiva som bör kollas in om snyggt arrangerad och välljudande musik brukar falla en på läppen.

Listan avslutas med lite trevligt vredgad grindcore från EXIT WOUNDS. Jag ber er speciellt lystra till det mer än lovligt sympatiska galopprenset vid 00:30.

Trevlig helg!


fredag, februari 24, 2012

Fredagslistan vecka 8 - Världsmästarlistan

Vilken fullständigt briljant vecka detta har varit. Detta sagt med förlov då Susanne varit sjuk hela veckan i allt möjligt otrevligt. Därför är det synnerligen imponerande att hon har satt ihop en listdel överhuvudtaget tycker jag. Och vilka låtar, säger jag bara. Även om mitt och Susannes musiklyssnande ligger ganska nära varandra så finns det såklart undantag - alltsom oftast finns det minst en låt på Susannes del av listan som jag verkligen inte kan med. Så är det inte denna veckan.

Vi börjar med bästa bandnamnet - PITBULLS IN THE NURSERY. Lite lagom hårt - precis som musiken såklart. Susanne öppnar dock listan med PSYCROPTICs The Throne Of Kings från av oss synnerligen tipsade "The Inherited Repression", och skuttar glatt vidare till ARSIS Maddening Disdain från en skiva då bandet var intressant - "A Celebration Of Guilt". När den skivan kom visste jag knappt till mig av glädje, numera är bandet inte fullt så intressant. Sen blir det rytmiskt som satan - Un Nuevo Sol från VITA IMANA, innan vi dyker ner i träsket som stavas blastbeat. AEBA spelar dystert som fan. De älskar bisvärmsriff. Trummisen är monomant besatt av 16-delar på bastrummorna. Det blir ju inget annat än världsrekord av det, eller hur? Nä, precis. Det dystra fortsätter med WANING och Under A Septic Sun - melankolins svallvågor väller in. Jag gillar det mycket.

THE RED DEATH och LOST SOUL driver upp tempot igen, liksom OUTCAST innan Susanne med varlig hand avslutar med melankoliska SWALLOW THE SUNs Hate, Lead The Way. Världsklass.

Jag har lyssnat riktigt mycket på tre plattor denna veckan, det vet ni om ni har läst bloggen. Två av dem återfinns inte på Spotify, men väl en "Eternal Reccurence" av SEAR BLISS från vilken jag har hämtat Ballad Of The Shipwrecked. Den ligger som låt nummer 2 då jag var tvungen att hämta andan från Enslaved By Propaganda av TERRORIZER. Se där en lämplig blinkning åt de gångna dagarnas rojala yra. Lite BEHEMOTH och MISERY INDEX måste man ju ha inte sant? Precis. Lite lyssnande från föregående veckas eskapader i Köpenhamn, ORIGIN och PSYCROPTIC.

Sen blev det en djupdykning i meckigare musik. DEATH, CYNIC och HUMAN ABSTRACT är tre band som är synnerligen värda att kolla in - i synnerhet de tre plattor som veckans låtar är hämtade ifrån "Individual Thought Patterns", "Focus" och "Digital Veil". Vi avslutar med en av världens bästa låtar Spirit In Black av SLAYER.

Sugna? Det bör ni vara ;-)

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2026, vecka 40: Året är fortfarande 2006 del 3

Den där tidsmaskinen är tydligen igång igen.  Nådens år 2006 bodde jag i Malmö.  Antingen på Värnhem eller Östra Sorgenfri jag minns inte ri...

Populära inlägg