Fredagslistan 2021, vecka 2: Kom igen nu Britt-Marie!

 Gomorrn! Då pestens år 2020 nu är över och förbi kan vi ju hålla en tumme eller två för att 2021 blir snäppet bättre. Och på tal om att hoppas på saker finns det en del i den så kallade pipelinen att ha förväntningar på inför det nya året. Därför tänker jag sparka igång den här fredagens lista med albumsläpp jag ser fram emot.

Först ut är 1914 som gör dödsmetall med första världskriget som tema. Vissa skivor sätter sig i muskelminnet och jag minns klart och tydligt när jag hörde geniskivan "The Blind Leading The Blind" första gången i slutet av 2018. 

I år ska nästa fullängdare komma från dessa ukrainare och det är så spännande att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 

Band nummer två till rakning är DARKTHRONE och dessa behöver väl ingen närmare presentation. Fullängdare väntas under 2021 och även om man som jag tycker att de lät bättre förr vill man ju ändå se vad de hittar på för skojs nuförti'n. Om ni mot förmodan inte sett SVT-dokumentären "Helvete" som är en genomgång av den norska black metal-scenens uppkomst på 90-talet kan jag passa på att slå ett slag för den också.

Brasilianska thrashbandet NERVOSA kommer att släppa skivan "Perpetual Chaos" om bara några dagar och har haft vänligheten att lägga upp två spår på Spotify redan nu. 

Vi lyssnar till singelsmockan Guided By Evil, skrålar med i hockeyrefrängen och räknar ned tills resten av skivan ser dagens ljus på Napalm Records.

ASPHYX som vid det här laget är en naturgiven institution vad gäller holländsk döds har också släppt ett par låtar samt en singel från kommande albumet "Necroceros" som officiellt utkommer 22/1. The Nameless Elite är en tjusigt malande historia och efter att ha slängt ett getöga på texten ger jag mig på en gissning att det hela handlar om en manöver de allierade genomförde gentemot axelmakterna i andra världskriget.

Vad mer? Jo, THE BODY släpper snart albumet "I've Seen All I Need To See" och det ska bli intressant att se vartåt det barkar. THE BODY är ett band som tar ut svängarna med sin häxblandning av doom/sludge/industri-metal och jag för min del hoppas på att de fortsätter sin inslagna bana med allmänt jobbig stämning, ångestvrål-sång och skräckfilmsklaustrofobi och inte slirar iväg åt något annat håll. Den som lever får se!

Andra akter som kommer med nysläpp under året är bland andra: HARAKIRI FOR THE SKY, TRIBULATION, THE CROWN, ELLENDE, REVULSION, KJELD, BAEST, samt de gamla rävarna OZZY OSBOURNE, IRON MAIDEN, METALLICA och MEGADETH.  

Avslutningsvis vill jag säga till år 2021 som ynglingen i det här klippet säger till sin ömma moder Britt-Marie i Linköping - Kör för fa-an! (Disclaimer: tydligen syns inte länken till videon på alla plattformar så om du surfar med mobilen kan det hända att du själv får leta upp det på youtube.)

Och med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 2: Kom igen nu Britt-Marie!

Fredagslistan 2020, vecka 51: Nytt och notervärt

 Gott folk, välkomna till den sista fredagslistan från mig under 2020. Under detta minst sagt märkliga och till stora delar helt uppfuckade år har skrivandet varit lite av en livboj för mig, både recensionerna på WeRock, men också fredagslistorna. Ett djupt och innerligt tack för att ni har läst och lyssnat under 2020!

December brukar vara en månad då skivbolag antingen drämmer i med ganska stora namn som de vet kan äska uppmärksamhet trots att årsbästalistor redan är skrivna, eller helt enkelt band som de inte tror så mycket på. Men guldkornen finns där som jag hoppas att ni kommer upptäcka i och med veckans lista. 

Vi kör!

Det går inte att ducka för faktumet att SOEN har vuxit ut till ett i det närmaste omistligt band för mig. De är alltid intressanta, ofta bra - ja, jag kan sträcka mig till att använda ordet "fantastiska" nästan hela tiden. Därför blir jag alltid lite till mig när det vankas ny fullängdare från bandet, för jag tycker att de flesta band, och i synnerhet SOEN, är ett band vars skivor ska lyssnas på rakt igenom. När jag lyssnar på Monarch är det inte bara den där hemtama känslan som infinner sig, den här låten känns som en enda stor varm och ack så välbehövlig kram. Och den får mig att för en stund glömma pandemihelvetet och känna mig väldigt väl omhändertagen. 

Jag lyssnade på ARCH ECHO av den enkla anledningen att kollega Jonas som jag brukar skicka tips till stup i kvarten skickade mig länken till en av bandets senaste låtar To The Moon och fick mig att börja dansa under dammsugningen av ett av barnens rum. True story. Några av er kanske tycker att jag öppnar en can of djent on yer asses, men det får ni faktiskt ta. Jag tycker att influenserna från TESSERACT och DREAM THEATER sitter som en keps. Med sjukligt stor entusiasm briserar det här helt instrumentella bandet i en symfoni av kompetens och driv. Det är helt enkelt oemotståndligt om ni frågar mig, haha!

Jag är glad att jag har sett PSYCROPTIC live för ett antal år sedan, för de vet hur en slipsten ska dras med aggression och sväng. Därför är det alltid kul när bandet från Tasmanien kommer med nytt för man vet liksom alltid att det kommer vara värt att lyssna på. Watcher Of All är en typisk PSYCROPTIC-låt. Det smattras på, gitarrerna driver låten framåt och det klaffar på alla cylindrar. Att det inte är speciellt nydanande spelar ingen roll när hantverket är oantastligt. 

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att både jag och Susanne gillar HARAKIRI FOR THE SKY, den österrikiska post-black metalduon. På den tiden då det fortfarande gick att gå på konserter så såg vi bandet på Babel i Malmö, och det var magiskt. På skiva är bandet också mycket bra, och det jag hör i And Oceans Between Us befäster bara den känsla jag hade för bandets musik. Detta är helt enkelt svinbra. 

Ett av landets mest intressanta band - TRIBULATION. Att Jonathan Hultén nu har klivit av  kanske gör en del med bandets uppträdande på scen och på skiva, men på kommande "Where Gloom Becomes Sound" så får vi fortfarande njuta av hans gitarrspel. Och Leviathans låter fantastiskt bra, så bra att jag längtar intensivt efter att få höra hela skivan som släpps i slutet av januari nästa år. 

Från Worcester, Massachusetts kommer HIGH COMMAND, och de vet ta mig fan hur thrash/crossover ska liras. Första låten på senaste EP:n "Everlasting Torment" fullständigt osar av tidiga SLAYER och METALLICA. En dåligt grej? Sannerligen inte, för det ballar inte ur på fel sätt och HIGH COMMAND bemästrar sitt hantverk till fullo. Det finns också en djupt tilltalande andra aspekt av bandets musik: mäktigheten och ett helvetiskt sväng. Det här bandet ska jag hålla bättre koll på i framtiden. 

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 51: Nytt och notervärt

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Goder afton!

Så blev det återigen fredag och därigenom ska vi ha fredagslista som seden påbjuder. Jag har ju varit smått frånvarande under en period på grund av mastodontförkylning utan dess like men Martin har likt en outtröttlig furie hållit årsbästa-fanan högt under tiden. Hurra för det! Idag ska vi plöja igenom mina tretton första favoriter (utan inbördes rangordning) och fler lär tillkomma innan året är till ända. Vi hugger in!

NECROPHOBIC får den äran att börja med sin utmärkta dödsmetallsmocka "Mark Of The Necrogram". Skönt 90-talssväng utlovas.

Härnäst 1914 som jag upptäckte då jag snöade in på musik med första världskriget som tema. Deras "The Blind Leading The Blind" har gått varm sedan dess.

HAMFERD är ett gäng depressiva isländare som med fullängdaren "Támsins likam" skrev in sig i undertecknads hjärta tidigare i år. Episk doom deluxe!

Sedermera HARAKIRI FOR THE SKY, som förutom att vara ett ypperligt liveband även släppte hjärtekrossande skivan "Arson".

Ett band jag håller högt på grund av mixen av spretighet, noiseinslag och kompromisslöshet är THE BODY. Deras "I Have Fought Against It, But I Can't Any Longer" är i mitt tycke svagare än exempelvis "No One Deserves Happiness" från 2016 men med tanke på hur hög lägstanivån är hamnar de på en solklar årsbästanominering likväl.

Har man inte hört SLEEPs "Holy Mountain" från 1992 har man inte hört doom brukar jag säga. "The Sciences" är ytterligare ett mästerverk från detta allstarband.

OUR PLACE OF WORSHIP IS SILENCE är ett bandnamn som jag gärna hade kapat med hälften i valfri riktning men det förtar verkligen inte storheten i "With Inexorable Suffering". Brutal black metal i sitt esse.

Dödsbandet TOMB MOLD släppte förra året finfina "Primordial Malignity" och följer i år upp med minst lika klockrena "Manor Of Infinite Forms".

Så till en ny bekantskap, portugisiska GAEREA som med "Unsettling Whispers" spelar dödsmetallbrallorna av vem som helst. Helt klart ett band att hålla ögonen på framgent.

PORTAL är djupt nere i de experimentella träskmarkerna där Chthulhu och andra härligheter dväljs. Deras "Ion" är verkligen en skiva att sätta tänderna i när man vill ha en episk resa rakt ner i underjorden. Det vill säga allt som oftast.

Mitt gamla favvoband ANAAL NATHRAKH släppte i år en skiva som jag först inte visste hur jag skulle ställa mig till. Det är inte deras bästa men "A New Kind Of Horror" växer med varje lyssning och kniper förstås en nomineringsplats.

ASEITAS är ett band som fortfarande är osignat men min gissning är att de inte kommer att vara det länge till. Fullängdaren har samma namn som bandet och bör kollas upp å det snaraste om man har en dragning åt hardcore.

Avslutningsvis för denna runda blir KRIEGSMASCHINE som med skivan "Apocalypticists" verkligen visar var det polska black metal-skåpet ska stå. På bästa plats i finrummet.

Med detta önskar jag en god helg och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Fredagslistan 2018, vecka 5: Hjärta smärta

Kära fredagsvänner!

Idag ska vi gräva oss in i de djupaste valv som ryms i den muskel vi kallar det mänskliga hjärtat. Hjärta/smärta är temat som ligger högst på undertecknads tapet då februari sveper sig runt världen som en grå filt av snålblåst och horisontellt piskande regn. Vi stannar inne, brygger en kopp valfri varm dryck, laddar pacemakern och riktigt går ner oss i myspysmisären!

Först ut är fenomenala GHOST BRIGADE, allas vår gamla favorit. Martin upplyste mig nyss om att de har lagt ner och jag visste först inte om detta var nyheter för mig eller om jag helt enkelt förträngt faktum eftersom det är så satans deppigt att de slutat. Lägg ner med att lägga ner säger jag. Låten My Heart Is A Tomb från den rent magnifika "Isolation Songs" är hjärteknipande så det förslår. Ta bara en titt på den här textraden så förstår ni varför: "In this place, in this place I feel like dying. You have to try harder, otherwise you'll fall. They can smell your weaknesses." Fem av fem välförtjänta EKG-kurvor får den i betyg.

Som god tvåa i listan finner vi HARAKIRI FOR THE SKY och Lungs Filled With Water, ett veritabelt skolexempel i elände. Hurra för det!

Metallbloggen var närvarande på Babel i Malmö härom helgen då nämnda band samt ROME och DRACONIAN spelade live och låt mig säga som så här, det var ingen tjolahoppsanpicknick. Alla band representerar dysterhet i olika former men priset för mest desperata desperation går helt klart till HARAKIRI FOR THE SKY som bjöd på en helt underbar inlevelse. Får ni chansen att se dem live så för allt i världen, ta den. Och ta med luktsaltet.

Dags att dra ner på tempot och sänka stämningen ytterligare några pinnhål! THY LIGHT har en logga man inte skojar bort som innehåller inte bara en utan två hängsnaror samt en kandelaber i mitten. Stilpoäng för det!

Låten I Am The Bitter Taste Of Gall kommer från fullängdaren "No Morrow Shall Dawn"och är en mässande och tjusig DSBM-historia (depressive suicidal black metal för den oinvigde) som klockar in på hela 10:43. Kylig sång, bister ljudbild, the works. Är ni muntra och uppåt efter den här episka resan genom ledsenhetens karga black metallandskap så ska jag äta upp min gamla häxhatt.

Vi fortsätter på inslagen bana med AUSTERE och den ändlöst långa låten Coma, modiga 18 minuter och 29 sekunder lång. Vid första genomlyssningen av den här var jag tvungen att pausa och ta lite luft efter ungefär halvtid vilket ger vid handen att låttiteln är särdeles målande och det säger jag på det mest positiva av sätt.

AUSTERE spelar i genren depressive black metal, dvs på pappret något mer livsbejakande än alstret tidigare i listan som ju klämde till med hela DSBM-förkortningen, men av bandfotot att döma har medlemmar Desolate och Sorrow inte bara sålt smöret utan även tappat pengarna. Och sedan gått hem och skapat alldeles bedövande vacker musik. Kärlkrampen är nära!

Som avslutning får vi ha ett anslag som har snäppet mer av ett upptempobeat så vi inte tacklar av alldeles. LANTLÔS får således knyta ihop säcken med strålande These Nights Were Ours. Briljant titel på denna i sällskapet ganska ystra bit från albumet vid namn ".neon" som släpptes anno 2010. Det finns en furiositet här, särskilt i den vokala insatsen som närmast kan betecknas skrikväsig och ångestdriven. Lite vänliga melodislingor till det som kontrast och fyra av fem förmaksflimmer i betyg från den här metallbibliotekarien.

Nej, nu tar vi helg innan vi dukar under. Skicka hjärtstartaren!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 5: Hjärta smärta

Fredagslistan 2018, vecka 2: Förväntade höjdpunkter

Gott folk!

Hoppas att ni har haft fina helger, och känner er någorlunda tillfreds med tillvaron. För egen del jobbade jag min första jobbdag på två veckor i tisdags. Efter en myckenhet av både dryck, mat och idogt lekande med barnen (som förvandlade hela lägenheten till en krevad av lego, leklera och Pippi Långstrumpprylar) så kändes det både en smula märkligt men också skönt att komma tillbaka till biblioteket.

2018 har redan bjudit på minst ett släpp som jag sett fram emot - WATAINs "Trident Wolf Eclipse" som jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om. En smula underligt - jag var helt inställd på att jag skulle tokdigga den skivan, men så har det alltså inte blivit. Än i alla fall.

Desto fler skivor som jag ser fram emot finns det dock, och det är lämpligt nog temat för veckans lista. Faktum är att det blir sjunde året vi kör Fredagslistor. Är ni beredda?

Vi kör!

Österrikiska HARAKIRI FOR THE SKY tillhörde förra årets mest njutbara upptäckter som jag gjorde på Bandcamp. Detta black metalband lirar en svårt sympatisk musik med post-metalninslag. Fortfarande inte lyckats uttyda exakt vad detta betyder, men bra är det i alla fall. Kommande skivan "Arson" släpps den 16 februari, och är nog en av de skivor jag ser mest fram emot under 2018. Jag baserar denna grava längtan helt på magiska "III: Trauma" som kom 2016. Den skivan var helt späckad med känsla av det vackert dystra slaget, och jag föll som klubbad av doftljus. Ska jag gå på hur smakprovet You Are The Scars låter så kommer skivan att bjuda på mer av samma saker. Vilket verkligen inte är något dåligt om ni frågar mig.

OCEANS OF SLUMBER släppte 2016 "Winter" och jag tyckte så mycket om den skivan att jag satte den på min årsbästalista det året. Det här från Texas bördiga bandet imponerade med sin mörka och stundtals episkt mättade progressiva metal, och jag har ingen anledning att tro att kommande "The Banished Heart" kommer att vara sämre. Smakprovet The Decay Of Disregard är så ljuvligt mörkt och känslosamt hemsökande att jag, faktiskt, blir lite till mig i trasorna. Det jag mest gillar med OCEANS OF SLUMBER är att de hämtar in disparata influenser från en mängd olika håll och gör något eget av dessa. Här samsas med självklarhet blastbeats med skira toner och brutala partier med gastkramande sång med nästan trevande tonanslag. Jag gillar det svårt.

TRIBULATION är inte bara ett svårt sympatiskt gäng att prata med, de gör dessutom finfin musik. Jag har haft ett något pendlande förhållande till bandets musik, och hakade exempelvis inte alls på hypen av senaste hårt hyllade "The Children Of The Night" när den var som mest i ropet. Idag tycker jag att det är en bra skiva, men jag gillar "The Formulas Of Death" mer. Kommande skivan "Down Below" ser jag fram emot däremot då smakproven som dykt upp är riktigt sympatiska. Jag uppskattar att bandet tycks gå i en inrikting som verkar stavas enkelhet och driv. I alla fall om jag ska dra växlar på hur The Lament låter. Det är en förrädiskt enkel låt, men satans effektiv där nye trummisen Oscar Leander (ex-DEATHSTAR) bjuder på stabilt spel.

GOOD TIGER har jag med av en enda anledning: Alex Rudinger är trummis i bandet. Denne trumfantom har lagt upp en stadig ström av veritabelt slagverksgodis på sin YouTubekanal under ett antal år nu. Jag har suttit likt en stenad fåne och bara häpnat över hans lir. Han har dessutom hunnit vara med i THE FACELESS, REVOCATION och FLESHWROUGHT bland annat. GOOD TIGERs musik är kanske lite för strömlinjeformad för en del av er, men jag tycker att den gör jobbet för mig i alla fall.

Norska IN VAIN släppte 2013 "Aenigma" som jag uppskattade hårt. Det här är progressiv döds som får hjärnbarken och hjärtat att slå små volter av ysterhet. Det episka anslaget i framför allt gitarrarbetet är något som jag taggar igång lite extra på. Om jag ska gå på hur Seekers Of The Truth låter så kommer hela "Currents" som kommande skivan heter att vara en rent magnifik skiva. I vanlig ordning blandar IN VAIN in symfoniska element. Inte alla som uppskattar detta, men IN VAIN har alltid varit skickliga på att visa viss återhållsamhet i mäktigheten. Så även här, då framför allt slutet av låten visserligen är synnerligen episk, men utan att hänfalla åt DIMMU BORGIR-artade excesser.




Första Fredagslistan för 2018 gott folk! Hoppas att ni tycker den är lika njutbar som jag tyckte att det var att göra den.

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 2: Förväntade höjdpunkter

Fredagslistan 2016, vecka 52: Glada upptäckter!

Gott folk!

Välkomna till den sista fredagslistan under 2016. Vilket fint år det varit musikmässigt! Ja, jag vet att jag alltid brukar säga detta, men tro mig det är helt ärligt menat. Jag har ju förutsatt mig att under 2016 skulle jag aktivt uppsöka musik som tidigare låg utanför mina bekvämlighetszoner. Och det har jag faktiskt lyckats med - på kuppen har jag blivit nersyltad i doomen på ett helt underbart sätt.

Idag skulle jag vilja tipsa om ett gäng band och ett gäng skivor som jag har upptäckt under 2016 som jag tycker att ni ska kolla in.


Jag kommer ta ett par veckors paus från fredagslistan, men vecka 2 kör vi igång listorna för 2017. Gott nytt år gott folk!

Vi kör!

CONJURER från Rugby i England. Bandet har hittills släppt en EP som heter "I". Jag är riktigt imponerad, ja kanske till och med rörd, över vad det här bandet gör med sin musik. Genremässigt pratar vi sludge/doom med post-metalinfluenser. Kanske inte säger så där mycket egentligen, men tyngden och känslan är två dominerade inslag i bandets musik.

Baserat på vad jag hör på "I" så ser jag mycket fram emot en fullängdsplatta från det här gänget, och en sådan ska tydligen vara på gång nån gång under 2017. Peppen finns där - i drivor!

HARAKIRI FOR THE SKY är ett helt genialt band som lirar black metal med post-metalinslag. Deras tredje skiva "III: Trauma"är en känslomättad skiva som jag har haft svårt att sluta lyssna på under den gångna tiden. Det är vackert, ja nästan gastkramande vackert, och så känslosamt att tårarna ofta har kommit under lyssningarna.

WOODSPLITTER är ett helt instrumentalt enmansprojekt. Personen bakom namnet är Ben McCleod och är hemmahörande i Nashville. Här är det riffen som står i centrum, och de gör detta med den äran. Det finns ett helvetiskt, nästan frenetiskt, driv i den här musiken som jag finner extremt tilltalande.

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 52: Glada upptäckter!