Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Det är sent i december - en månad då skivbolag släpper hela skivor lite som en eftertanke. Tror de ens på skivorna? Nej, har jag svarat innan. En skiva som är med i veckans lista har fått mig att ändra åsikt i frågan - den är nämligen mycket bra. I övrigt kommer ni att få en hel del låtar som får mig att se fram emot 2023 då fullängdsskivorna de är tagna ifrån släpps först då.
Vi kör!
Vi öppnar med KATATONIA, och deras nya låt Austerity. KATATONIA är ett band som väldigt många i min omgivning har hyllat och insisterat på att jag ska kolla in. Det har jag också gjort. Jag lyssnade mycket på "Dead City Burials" och gillade den. Men nu har jag trillat dit hårdare. Jag älskar den här låten, och har lyssnat nästan oförsvarligt mycket på den, framför allt med tanke på att jag borde lägga min tid på årsbästalistan, haha! Svänget, närvaron, melodierna. Det är så uppslukande att jag baxnar. Och solot ska vi inte prata om hur bra det är!
Ytterligare ett band med smal logga - INSOMNIUM. Finnarna har alltid varit ett gå-till-band. Jag ger inte mycket för senaste singeln, White Christ, då gillar jag betydligt mycket mer Lilian som i vanlig ordning bjuder på oerhört fina melodier, smäktande musikaliska vyer och mycket natur.
Vi håller oss kvar i Finland för nu, äntligen, är ROTTEN SOUND på gång med ny platta. Hela 7 år efter det att "Abuse To Suffer" kom, och fem år sedan "Suffer To Abuse" (EP) kom. Sharing får mig att tugga fradga av lystnad efter hela skivan. Fy fan vad jag gillar ROTTEN SOUND. Grindcore är, när den framförs av mästare, helt beroendeframkallande. Något annat kan man inte kalla ROTTEN SOUND, de är helt magiska i sitt hantverk.
Tvärt genrehopp till HAKEN som ni sedan innan vet att jag gillar. "Fauna" släpps nästa år, och låter skivan som The Alphabet Of Me så är det ett avsteg från vad bandet har gjort på tidigare skivor där progressiviteten har varit mer framträdande. Detta är, ja vad ska vi kalla det, mer pop. Det jag verkligen gillar är den otroligt förträffliga refrängen, och trumpeten i slutet.
Vi avslutar med ELDER som, helt under min radar, släppte "Innate Passage" i slutet på november. Jag har gillat bandet sedan 2017, och den senaste plattan har inte fått mig att ändra uppfattning. Jag delar denna åsikt med vår programsamordnare Jonas på biblioteket. Vi har pratat, ska vi säga, ganska mycket om skivan. Detta är så klassisk ELDER att det är omöjligt att inte gilla. Proggen i centrum såklart. Bra sväng. Sången från Nick DiSalvo fruktansvärt bra, och en nästan total närvaro gör den här plattan så fruktansvärt nöjsam att lyssna på.
Nästa vecka kommer Susanne med sin del två av sina bästa skivor från året, det ser jag fram emot!
Nu har det gått en månad utan att jag gjort en fredagslista med nyare musik, så då kanske det kan vara okej? Gött!
Vi kör!
Äntligen nytt material från MASTODON, Atlantabandet framför alla andra. Pushing The Tides är ju inte det mest komplicerade de gjort, men refrängen är ju så magiskt bra att jag ler bara jag tänker på den. Att trummisen Brann Dailor har vuxit ut till en riktigt bra sångare är ju en bidragande orsak till låtens förträfflighet. Jag längtar än mer till kommande plattan, haha!
Ju mer jag lyssnar på INSOMNIUM desto svårare blir det att slita sig från det här bandets bedövande vackra melodiska döds. Den nya EP:n "Argent Moon" som släpps idag är så helvetiskt bra att jag baxnar. Majestätiskt, melankoliskt - INSOMNIUM!
Symfonisk metal med kvinnlig sång finns det en del av, men SEVEN SPIRES från Boston gör det bättre än de flesta. Bra låtar med skickliga musiker som verkligen tror på vad de gör brukar ofta vinna över mig, så även här.
Blev det för mesigt? Lugn, BLACK MASS styr upp skutan med sin thrash som får mig att tänka på hur METALLICA lät på "Kill 'em All". Släng in en slev MOTÖRHEAD, och en trummis som matar 16-delar på bastrummorna like a possessed och ni borde gå igång på detta om ni gillar thrash sedan innan. Och vem gör inte det liksom! Videon är lika charmigt lågbudget som en kokt med bröd, men slinker ner gött ändå.
"Sweden has so much good music it's almost unfair to the other countries" Pokemon man dude. Om man ska lita på en kille som har detta internetnamn får ni avgöra själva, men det är ett talande exempel på hur satans till sig folk är över att det kommer ny musik från detta band. 2012 kom senaste skivan "Aeons Black", och det jag hör på God Ends Here gör att jag ser fram emot nya skivan. Detta är death metal som det ska låta, i alla fall om ni frågar Paul, trummisen i CANNIBAL CORPSE som har varit ett fan av AEON sedan bandets debut.
Jag tycker det är dags att ta upp en subgenre som har fått utstå så mycket spott och spe, ja egentligen sedan så många tyckte att IN FLAMES "sålde" sig, alltså strax efter det efter att Anders Fridén kom med. Jag överdriver såklart, men göteborgarnas framgångar gjorde att den melodiska dödsen som genre översvämmades av betydligt mer mediokra band som i större eller mindre utsträckning utnyttjades av skivbolag som såg chansen att casha in.
Men de senaste åren har subgenren fått nytt, kvalitativt liv på så många sätt att till och med Angry Metal Guy utbrast att genren är pånyttfödd. Och efter det att ni har lyssnat på veckans lista så tror jag att många av er kommer att nicka instämmande.
Vi kör!
Spanska ETERNAL STORM svarar för en helvetisk inledning i veckans lista. "Come The Tide" är en av de starkaste debutskivorna som jag hört. Fylld till brädden med känsla är det gastkramande hur otroligt bra, intressant och utvecklande den här skivan är. Varenda låt känns genomarbetad, och banne mig om inte den här skivan kommer få mig att tänka om årsbästalistan.
Nu blir det tvåtakt! NIGHTRAGE är bandet som tog sitt pick och pack och flyttade från Grekland och Makedonien till Göteborg. Det är omöjligt att inte gilla det här gänget som har haft en helvetisk mängd medlemsbyten och som ändå lyckas krama ur sig riktigt bra musik. Senaste skivan "Wolf To Man" är en käftsmäll av rang.
Dags att plocka fram näsdukarna, för här kommer INSOMNIUM med en skiva späckad med känsla. "Heart Like A Grave" är, helt uppriktigt, en av de bästa plattorna som det här finska veterangänget har gett ut. Och det kan vara ett av de starkaste albumen i år.
Mer känslosvall från IN MOURNING. Deras senaste alster "Garden Of Storms" är så satans bra. Mycket melankoli, men ack så varierande. Tvåtakt, skira melodier, sorg och saknad gör den här skivan till en helt underbar lyssnarupplevelse.
Och jag kunde inte låta bli att ta med OMNIUM GATHERUM. Deras "The Burning Cold" som kom förra året är en skiva som jag har återkommit ofta till under året. Och den fortsätter att växa, något så in i helvete.
Hav, en lika fascinerande som skrämmande företeelse. Jag är uppvuxen mitt i havet - visserligen en rätt liten och till stora delar lugn del av det - i Karlskrona. Hela livet fram tills dess att jag flyttade till Skåne 1998 antingen såg jag havet, eller var endast en kort promenad ifrån det.
Att flera band har intresserat sig för havet blev ganska uppenbart då jag börjande göra denna första av 3 listor som kommer att ta upp hav, land och luft som teman. Så nu vet ni vad ni har att vänta er i vecka 5 och 6 också. Listorna är gjorda så långt i förväg av en enkel anledning - vi väntar tillökning i familjen vilken dag som helst och när det händer så kommer jag försvinna in i den proverbiella bebisbubblan för ett tag. Men först ut - havet.
Vi kör.
Jag vet inte om ni tänkt på det, men jag vill ju gärna ha en svulstig inledning på varje lista. Havet är ju mäktigt i sig så jag ville ha en riktig mother of a blowout till låt som öppnare. Och A Vow To Conquer The Ocean är som titeln antyder en sjukt episkt fläskig låt från ett favoritgäng från Falun. Jag har tjatat hål i huvudet på folk att kolla in IN MOURNING både via flera fredagslistor och i samtal, så har ni fattat galoppen är det bara att gratulera. Ni andra har en fin bekantskap framför er.
THE AGONIST är Alissa White-Gluz "gamla" band. De är förresten på gång med nytt material som kommer i slutet på februari om man är intresserad. Jag är det kan jag säga. "Prisoners" blev den sista skivan som White-Gluz gjorde med bandet. Det är habilt hantverk om man gillar melodiös death metal. Dead Ocean är en skönt gungande dänga där vi får rikliga bevis på vilket röstmonster White-Gluz är.
Habilt hantverk. Det är ett begrepp jag är illa förtjust i att använda mig av, både här på bloggen och i mina recensionstexter på Werock.se. Använder jag detta uttryck så är det att betrakta som en rekommendation till att kolla in bandet i fråga. GRAND MAGUS från Stockholm har kämpat på under ganska många år och levererat just detta - habilt hantverk. Jag lyssnade en hel del på "Hammer Of The North" som kom 2010. En svårt ostig titel förvisso, men ack så förädiskt indragande musiken var. "The Hunt" som jag tagit Sword Of The Ocean ifrån är också en ytterst habil skiva. Bandet har suverän känsla för sväng och muskulösa riff. Lägg till detta en stämma av renaste guld från Janne Christoffersson och det är bara att kapitulera.
Ni såg den komma en mil bort eller hur? Det går ju inte att göra en lista om hav och inte ha med Rime Of The Ancient Mariner från "Powerslave". I nära 14 minuter trollbinder IRON MAIDEN mig fullständigt. Stunden då jag såg bandet framföra låten på Wacken 2008 räknar jag fortfarande som en mycket stor stund i livet.
Vi tar en klassiker till tycker jag - Children Of The Sea från den så kallade Dio-eran. Jag vet ju att det finns en diskussion om Ozzy kontra Dio som bästa sångare för bandet. Jag nöjer mig med att konstatera att bandet BLACK SABBATH är bra och värt att lyssna på till stora delar. "Heaven & Hell" är ju en suverän skiva där bandet svänger på utav bara fan och Dio sjunger trasorna av de flesta. Jag gissar att flertalet av er har hört låten innan och matar vidare med nästa band.
Finnarna i INSOMNIUM sätter segel och tar en melankolisk och fin seglats ut på sjön i Out To The Sea från bandets senaste skiva "Shadows Of The Dying Sun" som är väl värd att kolla in, mycket för det fantastiska trumspel som Markus Hirvonen bjuder på.
Nu tänker ni att jag har valt en låt från "Leviathan" eller hur? Jag hade kunnat göra det, men det blev Battle At Sea från "Remission". Jag lyssnade oerhört mycket på MASTODON när de kom ut med "Leviathan" och fängslades svårt av "Remission", "Blood Mountain" och "Crack The Skye". Då var bandet magiskt meckigt. Battle At Sea är en svårt hetsig och förbryllande låt med fina rent majestätiska inslag. Lite tuggmotstånd men väl värt det!
Hösten. Det känns väl som om den har dragit in på allvar nu, inte sant. Många av oss har säkert bilden av hösten som den till vänster - en kaskad av färger och skönhet. Just denna delen av den svenska hösten brukar ju vara ungefär två timmar. Ändå vidmakthåller vi denna bild i total förnekelse då hösten alltsomoftast ser ut som på fotot till höger. Hösten handlar lika mycket om vemod som om död, förruttnelse och lidande och är på många sätt ett oerhört lämpligt tema för en fredagslista tänkte jag och Susanne.
Några grundregler - det dyker upp en del låtar och band med orden "fall" och "autumn" i sina namn. Det är en av reglerna, men vi tänkte att det kunde vara kul att också associera fritt kring vad hösten faktiskt står för varför detta blev den andra regeln för listan. Varsågoda!
Ett stort vemodsband från grannarna i öster - Finland. Nu borde ni känna till detta band sedan innan: jag och Susanne är djupt imponerade av vad denna combo har presterat. Weighed Down With Sorrow har ett fint snyftigt stråkintro som sätter tonen nåt så förbannat fint. Det bölas fram slingor så vackra att det är stolligt i denna ypperliga låt.
Gothic Doom Metal. Smaka på det. DRACONIAN från Säffle (ack en så lämplig setting för bandet!) har slagit ur underläge under hela sin karriär och levererat musik så ödesmättad att det nog får bli ett råd att ta fram ytterligare näsdukar, haha! Jag har valt Seasons Apart från "Turning Season Within", en skiva som har gått ett försvarligt antal varv hemmavid.
Nä, nu får han väl ändå lägga av? Nä, jag tänker inte göra det. Har jag väl satt tonen så vill jag bibehålla tårkanalerna öppna. Faith Divides Us - Death United Us är en låt som jag håller som en av PARADISE LOSTs allra finaste. Det är en perfekt låt i många avseenden: varje enskild del i låten är bra, sammanfogningen oantastlig, och refrängen så bra att knognarna vitnar och produktionen är oerhört fin. Och ja, den är vemodig utav bara helvete.
Ni vet vilken låt jag har valt av OPETH eller hur? Slamdunk: Demon Of The Fall. Å andra sidan är detta den enda låten på min del av listan som faktiskt har ordet "fall" i sig. Sen kan ni tjata (jag har själv gjort det) om att "Heritage" inte var så klockren som bandets övriga skivor - här får ni OPETH som jag gillar bandet som mest: mångfacetterat och med en komposition som kan smäcka rätt många andra bands hela diskografier på fingrarna.
Jag avslutar min del av listan med finska progressiva mörkermetallarna (bandets benämning på sin musik) THROES OF DAWN. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på gruppens musik sedan innan, men We Have Ways To Hurt You har det där fina, skira och mörka tonläget som så många finska band är mästare på.
-Pausfilm-
Tjosan! Detta är verkligen inte illa. SANCTRUM från Uppsala visar vad skåpet står när det gäller att lira stomp. Koppling till hösten? Låten heter Autumn från EP:n med samma namn. Detta kommer jag återvända till, och skulle jag få möjlighet att se bandet skulle jag ta chansen då jag tror att det skulle kunna bli rätt roligt!
MY AUTUMN från St. Petersburg. Hur många av er kände till detta band sedan innan? Jag gjorde det inte kan jag säga. Jag gillar verkligen gitarrljudet som bandet har styrt upp på "Oblivion Era". De stärkarnas rör får jobba - att bandet också har ett skönt gung och en trummis i Pavel Korchagin som ibland blästrar loss rätt rejält hjälper också till.
OCTOBER FALLS - bandet som kan ha den nyaste skivan på listan. 15 mars i år släpptes "The Plague Of A Coming Age". Kolla in omslaget: Oerhört snyggt och för temat högst lämpligt tycker ni inte det? Precis. Detta är verkligen mollstämd musik till max. Sången från Mikko Lehto uttrycker både desperation som ett accepterande, ja till och med välkomnande av att saker kommer gå åt helvete. Vemod utav helvete i gitarrspelet á la Finland igen. Jag tycker detta är alldeles utmärkt musik, och jag förstår varför Susanne valde att ha med en låt av detta band.
När jag säger WITHERSCAPE hur många av er nickar igenkännande då? Mmmhmmm. Om jag säger Dan Swanö då? Precis, då vet jag att det är många som vet vem det är. Swanö är en lirare som inte bara har spelat i oerhört många band - antalet han har mixat är enormt. Han lirar trummor, keyboards och sköter sången på bandets hittills enda skiva som kom i år. Andra hälften av bandet utgörs av strängarbetaren Ragnar Widerberg. Detta är så satans bra! Progginfluenser, assnygga melodier, bra trumlir. Och så Swanös growl. Det är bara att kapitulera.
Vi knyter ihop säcken med samma band som inledde listan: och varför inte då "Across The Dark" är en synnerligen bra skiva. Susanne har valt ack så lämpliga Lay Of The Autumn. Slut ögonen, och bara njut av denna uppvisning i finsk tonalitet.
Vi fortsätter att köpa in skivor till Helsingborgs Bibliotek. Dessa plattor pingades idag in i katalogen. Ingen av skivorna förutom den sista finns på Spotify. För hågade låntagare kommer skivorna att finnas till utlån på fredag (16/12) kl. 13.00.
THE BLACK DAHLIA MURDER - "Ritual". Bandets bästa skiva enligt mig. Jag har skrivit en hel del om denna skivan redan så jag avstår faktiskt att säga så mycket mer än att skivan är rejält kul att lyssna på.
Extrem metal från Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och Navene Koperweis (ANIMALS AS LEADERS) i form av "Dementia/Dyslexia" - FLESHWROUGHT. En av förra årets absoluta höjdpunkter om ni frågar mig. Jösses vilket ställ!
HIGH ON FIRE - ett riktigt bra bandnamn. Jag har försökt gång efter annan att bli vän med bandets musik. Har fortfarande svårt för den. "Snakes For The Divine" har dock hyllats av folk som vet vad de sysslar med så jag tvekade inte att köpa in skivan i vilket fall.
Blev för några år sedan ombedd av en låntagare att köpa in skivor av INSOMNIUM. När skivorna kom inleddes en relation som är bestående. Det är något visst med finnarna - varenda skiva bjuder på musik som helt enkelt är bra. Melodier som bölar i melankoli och känns helgjutna rakt igenom. "One For Sorrow" är inget undantag.
"Works Of Carnage" - KRISIUN. Här i lyxig re-release med en hel del bonusspår. Annars är det som vanligt plattan i mattan som gäller när det kommer till brassarna. Och det uppskattas såklart.
"Salt" av PYRAMIDO. Folk jag litar på har gått fullständigt bananer över PYRAMIDOs "Salt". Därav inköpet. Jag blev dock inte besviken när jag laddade in skivan i spelaren. Det låter groteskt bra om bandet. Tyngden och den väl avrundade produktionen är, well, påtaglig. Jag drar paralleller till BLACK SABBATH emellanåt. Tills dess att sången börjar. Låt mig säga så här: OZZY skulle inte kunna sjunga så här om så hans liv berodde på det.
TESSERACT - "One". Också en skiva jag skrivit mycket om. Bra helt enkelt.
YES - "Fly From Here". Ja vi tar väl fram proggkanonerna till sist. Detta var en skiva som Alex hade med på sin lista. För mig är detta mer rock än något annat. Det går inte hem hos mig - men det är ju inte jag som ska låna denna egentligen.
Jag föreslog för Martin att vi skulle köra en liten höstlista denna vecka, hösten har som bekant dykt upp och jag har definitivt märkt hos mig själv att jag ofta kör en viss sorts musik just vid denna årstid. Martin fläskar på med INSOMNIUM och DARKANE emedan jag går åt det betydligt mer proggiga hållet med DREAM THEATER och MARILLION. Dock avslutas listan med någon som vi båda högaktar och som, likt Kikki Danielsson, alltid är aktuell: DIO.
Såg förresten att VADER kommer med GORGOROTH till The Rock i Köpenhamn snart. Är det något man borde se? Har aldrig sett något av banden så det kanske är dags?
Det är fan märkligt hur snabbt veckorna går ibland. Redan är fredagen här och denna veckan får ni tre plattor vardera från mig och Alex. Alex lär vara i packningstagen då han imorgon åker till New York för att kolla in The Wall på Madison Square Garden - bara en sån sak.
6 plattor av 6 band: INSOMNIUM, KVELERTAK och RUSH från mig, DREAM THEATER, DEEP PURPLE och SYMPHONY X från Alex. Riktigt trevlig och kul lista denna veckan, med stor bredd och variation.
Samma scenario är det bland de nya recensioner som lades upp på WeRock prick kl. 00:00:01 i natt - allt från senaste DIMMU BORGIR, RAUBTIER, KING OF ASGARD till BOMBUS och MELECHESH recenseras. För egen del blev det en text om THE AGONISTs "Lullabies For The Dormant Mind" samt ett samarbete med Stones om KVELERTAKs fantastiska platta. Ni hittar alla recensioner här.
Har i vanlig ordning shoppat loss lite till biblioteket - några plattor hör ju inte till det jag vanligtvis brukar lyssna på, men det är ju en av de fina grejerna med bibliotek att man kan lämna inköpsförslag som oftast bejakas. Två av plattorna nedan är sådana nämligen. Ni som har lämnat förslag men inte ser dom nedan - fler inköp ligger i pipelinen och jag väntar bara på leverans från den lokala skivhandeln. Ett förslag, från Blashyrk, "Apotheosis" av UNDER THAT SPELL har jag dessvärre misslyckats med att hitta någonstans alls, vilket jag är lite sned på då bandets musik tilltalar mig en hel del.
"Pandemonium" från PRETTY MAIDS är en riktig skön platta om man gillar melodisk metal. För en riktigt initierad recension av plattan rekommenderar jag att man ger sig över till Metal Covenant och läser kollega Anders "Mozzy" Månssons text om plattan.
"Path Of Fire" av AEON har jag höjt till skyarna för sin synnerligen brutala death metal. Som ni förstår har jag inte ändrat åsikt om plattan som är en ren uppvisning i hur man spelar metal med en furiös inställning och bländande teknik.
"Frozen Tears Of Angels" av RHAPSODY OF FIRE är en skiva jag köpte in för att jag litar mycket på Mats Manhammars omdöme vad gäller musik. Om man vill läsa vad han tyckte om plattan kollar man här.
Tyska DEW-SCENTED är ett av banden i neo-thrash vågen som sveper igenom metalvärlden, som faktiskt har något att bjuda på. "Invocation" är fylld till brädden av kvalitetsthrash. På tal om thrashvågen finns det en lång och trevlig artikel om denna här.
Jag har ingen relation till Tom Gabriel Warriors musik som han kavlat ut i band som HELLHAMMER och CELTIC FROST. Det har däremot kollega Shadows som har skrivit en hel del om det band som den gode Tom nu skänker sin skaparkraft - TRIPTYKON. Tungt så det förslår och nedstämt som attan är det dock.
Melodisk döds med en riktigt melankolisk biklang från INSOMNIUM i form av "Across The Dark" samt "Above The Weeping World". Det låter riktigt bra om det här bandet.
Kommentar överflödig eller hur? "Lawless Darkness" från WATAIN är en platta av den kalibern som gör att den borde finnas på samtliga bibliotek i landet.
Plattorna kommer finnas nere på avdelningen någon gång under eftermiddagen - förutom INSOMNIUMs plattor, då dessa är reserverade.
+by+Eneas.jpg)
