Fredagslistan 2025, vecka 42: Fem finska trumpinnar del 2

Då är vi tillbaka i det glada Finland för lite mer upplyftande musik. Jag passar på att lägga in en rejäl varning här. Många av banden och artisterna har en rätt skev politisk åskådning men ibland kan det vara svårt att avgöra om det bara är för att vara lite edgy och häftiga eller om det är på riktigt. Förhoppningsvis har jag inte lyckats få med något band där texterna provocerar någon. Oavsett finns det något i den finska black metal scenen som jag aldrig lyckas hitta någon annanstans. Mixen av melodi och fullständigt rutten ljudkvalité skapar intressanta kontraster vilket gör att jag alltid kommer tillbaka till den. 

 Listan hittar ni här och i slutet av texten. 

Satanic Warmaster -"Vampires" (Nachzehrer, 2010, Werewolf Records).

Satanic Warmaster är mer eller mindre ett soloprojekt av Werwolf som har minst ett tjugotal olika projekt igång just nu. Han har också varit med i Horna och flertalet andra klassiska finska band. Satanic Warmaster har gett ut en väldigt massa singlar, skivor, splittar osv sedan starten 1998. 

Musikaliskt har det alltid handlat om finsk black metal av melodiöst snitt. På senare år har det utvecklats till ett mer professionellt sound men denna skiva där låten är tagen ifrån är den sista som är inspelad analogt och på riktigt sliten utrustning. Det hörs. Jag föredrar denna stil över den nyare stilen där Werwolf spelar in med fler bandmedlemmar. 

Theriomorph-"Megalith in the Hanging Garden" (Diabolical Bloodswords, 2022, Terratur Possessions).

Här har vi något av en udda fågel. Ett finskt soloprojekt på det norska bolaget Terratur Possessions. Skivbolaget kan sägas vara en av få pålitliga skivbolag när det kommer till kvalitativ modern black metal. Därför var jag väldigt nyfiken på vad detta band kunde bjuda på för något. 

Det är modern ortodox black metal med alla rätta influenser. Jag hör både Katharsis och DsO samt lite Funeral Mist. Allting är välspelat inklusive trummorna och sången är varierande med lite läskiga skrik här och där. 

Bandet har bara släppt denna fullängdare men förhoppningsvis får vi höra något mer innan projektet läggs ner. Naturligtvis har mannen bakom bandet spelat i Horna och Sargeist.

Kéres-"Circling Shadows (Flaming Ash, 2021, Terratur Possessions).

Vi fortsätter med ett till enmansprojekt. 

Det finns vissa beröringspunkter med Theriomorph då bandet också har släppt musik på Terratur Possessions men i övrigt är det inte så mycket som banden har gemensamt. Enligt internet har bandet förutom alla andra släpp som finns listade gett ut tjugotal demokassetter i ytterst begränsad upplaga. Musikaliskt är det mer långsamt och mystiskt. Jag tror att folk som gillar postblack och liknande kan uppskatta detta om de överlever produktionen. Den enda medlemmen i detta band spelar också i nästa band som jag har tänkt ta upp. 

Vordr-"Candle in the Astral Wind (Vordr, 2019, Terratur Possessions).

Vordr är ett band som var aktivt mellan 2003 och 2021. De spelade en ganska speciell typ av hypnotisk och minimalistisk version av finsk black metal med väldigt väldigt speciell sång. Jag vet fler än en person som gett upp efter en halv låt för att de inte klarar av sången. För mig ingår det i själva paketet och jag har svårt att föreställa mig bandet utan denna sång. Vordr är någon gammalt nordiskt ord för ett skogsväsen som tar hand om skogen. I någon intervju för längesedan sa bandet att de åker ut till någon stuga och blir höga och fulla och gör sina skivor direkt där och då. Jag vet inte om detta är sant men det kan förklara en del. Medlemmar i bandet har givetvis också spelat i Horna. 

Amorphis-"Light My Fire" (Tales From The Thousand Lakes reissue, 1994/2000, Relapse Records).

Vi avslutar denna ganska gravallvarliga lista med något helt annat. Amorphis är ett av de större finska dödsmetallbanden som slog igenom med skivan "Tales From The thousand Lakes.  De har också skapat denna helt otroliga och orimliga cover på The Doors. När Relapse släppte en cool digipack utgåva av skivan 6 år senare fick man med denna låt som bonus. Lyssna bara när tamburinen kommer in i slutet. Som bonus för alla kalenderbitare där ute kan jag tillägga att Amorphis var det första bandet som lades till på The Metal Archives.

 

Det var allt för idag. Listan hittar ni här. 

På återseende /Oscar K.

Fredagslistan 2025, vecka 36: Oscar K provar dödsmetall del 2.

 Idag ska Oscar prova dödsmetall igen. Senast var år 2023 för bloggens räkning. 

Det blir en lite kortare text idag då livet kom ivägen. Vi börjar med en stark polsk giv och sen fortsätter vi med lite olika svenska akter. Stay köttiga! 

Listan finns här och längst ner.

Vader-"Wings" (Litany, 2000, Metal blade records.).

Polsk dödsmetall av världsklass. Bandet har hållit på och spelat metal av olika slag sen 1983. MEn nu är vi framme på 2000-talet och de piskar på magiskt. Lyssna på discokaggen. Oväntat svängig skiva med ett horribelt omslag som andas millennieskiftet. 

Necrocurse-"Morbid Maniacs" (Grip of the dead, 2013, Pulverised Records.).

Svensk döds av äldre snitt med Hellbutcher på sång. Bandet kommer från en Sveriges mer sluskiga städer, Uddevalla. Precis som staden är musiken sliten men gött. Ganska otroligt att Hellbutcher klarar av att både fungera i black och döds-sammanhang. Önskar att bandet släpper något mer men det vet man inte om det kommer ske. 

Crucifyre-"Kiss the goat" (Infernal Earthly Divine, 2010, Pulverised Records).

Ännu ett Stockholmsgäng som spelar döds. Kan det verkligen vara något? 

Ja för detta band lyckas blanda in alla möjliga genrer men ändå få det att låta dödsigt. Precis som Entombed på gränsen kring Wolverine Blues lyckades införa andra genrer utan att det låter krystat lyckas Crucifyre göra lite eget utan att det blir ostigt trots körerna och pianot på exempelvis "Hellish Sacrifice". Har man inte hört denna skiva och gillar all sorts metal är detta en stark rekommendation.

Också ett hemskt vidrigt omslag.

Dismember-"Soon to be dead" (Like an ever flowing stream, 1991, Nuclear Blast Records).

Kanske ett av de mest klassiska svenska dödsbanden och en av mina första bekantskaper inom genren. Även när jag hör denna låt idag kan jag slåss över hur brutal den är. Att sen Dismember låter mer eller mindre likadant på alla skivor kan ju antingen ses som ett plus eller minus beroende på inställning till soundet. Har också haft äran att se bandet live. Detta omslag tycker jag också är fantastiskt på alla sätt. Det är ondskefullt och tufft. 

Vomitory-"Scavenging the Slaughtered" (Terrorize Brutalize Sodomize, 2007, Metal Blade Records).

Ännu ett svenskt band som jag faktiskt sett live. Ett av många starka band från Karlstad men där finns finns ju en del konkurrens. Minns inget från spelningen förutom att det förmodligen var bra. Här har vi ganska brutal döds med fina arabiska slingor. Eftersom jag inte känner till bandet så pass bra kan jag inte säga att detta är en av deras bättre skivor eller inte men det är ju snabbt och hårt och det räcker långt för min del. 

Det var dagens slafs. Här hittar ni listan. 

/Oscar K.

Goddagens! Då jag varit tämligen uppslukad av en flytt på sista tiden har jag haft dålig koll på vad som släppts i dödsmetallväg under sommaren men det har nu avhjälpts med några snabba sökningar på datamaskinen. Resultatet kommer här i otematisk ordning eller när jag tänker efter så handlar mycket om kroppen, inälvorna och skinnet så vi kan väl som efterhandskonstruktion kalla listan Skin 'em all som första låten också heter. Listan finns HÄR och längst ner.  

Vad finns i Linneryd Kronoberg undrar ni? Jo, det utmärkta bandet ENTRAILS som genom hela karriären låtit precis så som man vill att de ska, det vill säga förvaltandes ett skandinaviskt dödsarv à la ENTOMBED. Deras nya album heter "Grip of ancient evil" och man blir glad redan i galoppintrot. Och på så vis fortsätter det. Omslaget är rasande grant med en elak hand i vilken en stackars medborgare sänks ner till sällare jaktmarker. Tack Kronoberg.

Vi fortsätter på det murkiga spåret men beger oss till Seattle, en stad som i mina fördomar alltid ligger sänkt i ett grått moln av regn och dis. REBURIED släppte ganska nyss "Flesh mourning", en skiva du kommer gilla om du gillar TOMB MOLD och/eller AUTOPSY. Jagged Psyche är en mellantempo-låt med mycket tyngd och dyster uppsyn. Typiskt Seattle.

En något meckigare ljudbild men med liknande mangel finner vi hos kanadensiska DISEMBODIMENT vars fullängdare "Spiral crypts" innehåller bland annat låten Stygian overture. Stygian overture är en trevlig historia med idel taktbyten vilket är en formel på låtar jag ofta ogillar men här tycker jag det funkar bra. Skivomslaget ser ut prick som det låter, mycket krälande och mycket kosmisk fasa i knäppa färger - ett framgångsrecept.

Mot Costa Rica och MORTUAL eller som de bitvis stavar - MÖRTUAL. I den här konstellationen har medlemmarna Justin Corpse, Master Killer och Chalo spelat sedan 2016 och jag vill ge en guldstjärna för artistnamnen, möjligen att Chalo hade kunnat anstränga sig lite mer men låt gå. Från "Altar of brutality" hör vi Necromancy ritual. Ta också en titt på listans snyggaste skivomslag med uråldriga präster(?)

Vi knyter ihop säcken med det trallvänligaste bidraget i listan, nämligen STELLAR BLIGHT och låten med samma namn. Här bjuds det polskt sväng med blinkning mot sentida DISSECTION. Toppenbra rakt av och med detta tar vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 28: Skin 'em all!

Ett tekniskt dödsband som inte låter så värst tekniskt. Som samtidigt har ett hyfsat nytt sound men utan att det åter alltför modernt. Med meckighet här och var men ändå inte så pass meckigt att det tar över känslan av röj. Går det? Ja, jag vill nog påstå det. Jag fick upp DORMANT ORDEAL som tips efter en session i Youtube (där ett klipp ledde till ett annat och ytterligare ett och ja just ja, de där är ju kusiner och vem var nu han som var med i det där franska bandet?) och lo and behold, det här var inte alls dumt. Musiken finns här och längst ner i listan.

Eftersom jag helt tappat koncepterna och hamnat i någon parallell tidsräkning var jag totalt oförberedd på att det var min tur med fredagslistan idag men det löste sig ju bra när dessa glada gossar från Polen dök upp. Listan består helt enkelt av deras senaste fullängdare "Tooth and Nail" som släpptes rätt nyligen. Skivomslaget kan vi konstatera för tankarna till tysk body, tidigt 80-tal.

Två till antalet är bandmedlemmarna (båda heter lustigt nog Maciej i förnamn), de är signade på Willowtip Records och har idkat band sedan 2005. Bandfotomässigt ligger de på en rimlig nivå, vi har flagnande fönster och husvägg, blickar som går åt olika håll samt en karl i fokus och en inte. Uppsatta frisyrer men inte direkt några klassiska man-buns utan mer slarviga tofsar. Det tackar vi för. Precis lagom pretentiöst får jag säga, de ser fortfarande ut som musiker och inte grafiska designers. Jag får en viss känsla av ULCERATE av musiken och det är bra betyg. Kanske som ett bättre DEATHSPELL OMEGA eller ett BOLT THROWER helt utan punk och thrash. Det finns något melankoliskt över "Tooth and Nail" som jag gillar men också ett visst mått av ösighet. 

Hoppas ni också ska gilla det för nu är det vare sig vi vill det eller ej fredag och med den kommer också en helg. Då ska vi vila och kanske dricka en öl och äta en smörgås. På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 17: Dormant Ordeal

Fredagslistan 2024, vecka 52: Oscars bäst of 2024

 Ett år går snabbt. Ibland så snabbt att jag inte riktigt hänger med. Det är fegt att säga att jag inte vågar stå för mina val men de album jag har valt ut är sådana som jag har kommit tillbaka till om och om igen. Andra höjdpunkter från i år var bland att Malmö Metal Massacre och att Watain fick spela på bästa tid på Malmöfestivalen. Det är alltid roligt att se att band tar plats i det offentliga även om ni som känner mig vet att jag inte direkt älskar att se band live. Nåväl. Mindre gnäll och mer musik. Här kommer min lista på skivor jag tycker att folk borde lyssna på.   

Listan hittar ni här och längst ner i inlägget. 

Darkthrone -"The Bird People of Nordland" (It Beckons Us All......., 2024, Peaceville Records).

Att den senaste Darkthrone skulle hamna på denna lista hade nog alla förväntat sig. Att den däremot skulle vara så bra som den faktiskt är hade nog inte jag förväntat mig. När jag skrev om skivan i en tidigare post så kunde jag konstatera att om äldre Darkthrone lät som Celtic Frost och Hellhammer fast snabbare och ondare så låter deras senaste skiva som om Darkthrone skulle sänka tempot och istället spela en enklare och mer långsam version av sig själva. Som Celtic Frost ungefär. Fortfarande fortsätter bandet på sin återgång till äldre klassisk metal och hårdrock men det är fortfarande hårt och omisskänsligt Darkthrone. Låtarna är också långa och har en episk underton. Även om det kanske inte är  True Norwegian Black Metal (TNBM) är det fortfarande bättre än 95% av all annan musik som släpps.

Invunche -"Antü" (Atavismo, 2024, Nuclear War Now! Productions).

Vad sägs om lite psykadelisk black metal med punkinfluenser från Nederländerna? Krydda detta med texter och image och framtoning tagen från Sydamerikansk shamanism så har ni Invunche som består av en enda medlem, El Invunche som lyckas med att frammana ett fullständigt galet ljudlandskap med mycket variation. Sången är bra och av klassisk black metal snitt. Syntmattor dyker upp och trummorna puttrar på bra. Jag tror både folk som gillar mer rå black metal av finskt snitt samt de som uppskattar punk kan gilla detta. Jag blev ganska golvad av denna skiva när den kom och det finns lager att upptäcka. Vissa partier är också ganska melodiösa och finstämda men hela tiden finns det en märklig skevhet underliggande. Lite som det Wagner Ödegård lyckas med i Wulkanaz. 

Asarhaddon -"Im tiefen Wald" (Êra, 2024, Vendetta Records).

Okej. Jag är inte världsbäst på tysk black metal om man bortser från Katharsis, Graupel och ett fåtal andra band. Därför blev jag lite förvånad när jag hörde Asarhaddons senaste fullängdare. Bandet består av en duo av musiker som tar in gästvokalister på sina album. På detta är det en kvinnlig sångare med det ganska generiska namnet Nova som greppar mikrofonen och jävlar vad bra hon gör det. Asarhaddons musik är ganska finstämd och melankolisk och episk black metal. Jag drar ibland lite paralleller till MGLA men även till Amesoeurs. Det finns något väldigt känslosamt över musiken. Vissa partier påminner också om svenska Grift. Detta är musik för regniga och ledsamma dagar. Blir lite känslosam av den. En mycket positiv överraskning och ett påminnelse för mig att inte alltid avfärda tysk black metal trots att musikvideon är väldigt generisk. 

Antichrist Siege Machine -"Cowering Lamb" (Vengeance of Eternal Fire, 2024, Profound Lore Records).

Jag såg att min skribentkollega Susanne också hade med ASM på sin lista. Jag vet inte vad man ska säga mer. Gillar man black/Death/War/Grind metal är denna skiva ett måste. Det är pisk från början till slut. Att bandet också är ute och turnerar ganska frekvent gör att åtminstone jag blir lite sugen på att se hur en sådan här konsert kan låta och se ut. Framförallt om det blir en ordentlig pit hos publiken. Hoppas gubbarna från Richmond, Virginia forsätter på samma spår i framtiden. Ibland behövs det musik för att rensa bort vardagens tristess och detta band hjälper mig med detta på ett utmärkt sätt. 

Adorior -"Begrime Judas" (Bleed on My Teeth, 2024, Dark Descent Records).

På tal om återkomster. Det engelska bandet Adorior bildades 1994 men har inte släppt någon fullängdare sen år 2005. Jaded Lungs sjunger och vrålar som att hennes röst verkligen har väntat i många år på att få släppas loss. Bandet manglar på som om det inte fanns någon morgondag och i denna låt jag har valt ut så har de även klippt in maskingevärssamplingar i takt med trummorna. Ni förstår nog vad vi pratar om. En vansinnig blandning mellan black metal och death metal med lite thrash och klassisk metal inslängd. Gitarrsolon som får Kerry King att kännas sansad. Sammantaget får det mig att tänka på om ett band som inte var lika allvarliga och seriösa skulle få för sig att spela in "Panzer Division Marduk". Skivan har också ett visst sväng och det är svårt att inte sitta och digga med. En skiva som jag har svårt att lyssna på i en enda sittning då det tar lite på krafterna men som jag gärna återkommer till för att få en dos av vansinne. Extra bonus för det smakfulla omslaget. 

Det var detta årets lista. Jag skulle egentligen vilja nämna Koldbrann och även Djevel som släppt nya skivor men jag måste lyssna mer på båda skivorna då jag inte har fastnat riktigt ännu. Framförallt Koldbrann har jag väldigt höga krav på och ännu har inte den skivan klickat med mig ännu. Ses nästa år. Då hoppas jag som vanligt på mer häxmetal. 

/Oscar K.

Listan hittar ni här. 

Den här listan har jag velat skriva länge men inte pallat ta tag i. Den är nämligen en elegi över en alldeles för tidigt bortgången vän och vapendragare som stod mig nära. Det går inte att sammanfatta ett liv i en lista och det tänker jag inte heller försöka med men det musikaliska arvet är gediget och jag saknar att prata musik, utbyta tips, gå på spelningar och dricka öl och skicka youtubelänkar över Messenger i tid och otid. Och det här är väl mitt sätt att säga tack för kaffet och låta låtarna leva kvar. Listan finns här och längst ner i inlägget.

Andreas (aka Pyret/Judas) var en musiklyssnare av rang, en begåvad skribent och poet, en samhällskritiker, en bokmal, en censurmotståndare, en AIK-anhängare av stora mått, en kamrat som alltid stod på de svagas sida och sparkade uppåt mot makten och han hade den största filmsamling jag sett i mitt liv. En gång sorterade jag den i bokstavsordning, bibliotekarie som jag är. Det höll i några veckor, sedan hade travarna med nya filmer tagit över vardagsrummet men jag tror det räddade honom från att köpa tripletter av vissa filmer åtminstone. Det blev någon form av överblick. 

Han hade också otroligt många bioaffischer i original, svårfångade böcker, limiterade kassetter och skivor, roliga pryttlar och bråte, ett helt universum av bandtröjor. Det fanns alltid något att snacka om när vi ringdes, alltid tips på film, musik och litteratur att utbyta. Vi avhandlade också festivaler, konst, teater, nobelpristagare, stand-up-komiker, politik, eskapism, någon gammal Beckfilm som råkade gå på TV4. Högt och lågt, fin- och fulkultur, stort som smått, viktigt som tramsigt. Tid, uppmärksamhet, vänlighet och ett stort hjärta fanns alltid. 

Det är förjävligt att folk måste dö och särskilt när de är alldeles för unga. Nu är det drygt två år sedan han försvann men jag kommer aldrig vänja mig vid tanken, det är bara för obegripligt och dumt. Detta om detta, det är egentligen för svårt att skriva om.    

I listan har jag lagt 60 låtar som han gillade. Det finns otaligt många fler och vissa som jag ville lägga till har försvunnit från Spotify, av rättighetsskäl antar jag. Musiksmaken är klockren och spretig, mjuk och vass, snabb och direkt som en käftsmäll. Allt från punk, metal och noise till outlaw country, ballader och könsrock. 

Bland annat hör vi: Totalt Jävla Mörker, Skitsystem, Misfits, Nasum, Slayer, Impaled Nazarene, Anaal Nathrakh, Strebers, Ola Magnell, Massgrav, GG Allin, Tindersticks, Death In June, Warren Zevon, Townes Van Zandt, Bad Religion, Brainbombs, Kjell Höglund, Leonard Cohen, Nationalteatern och framför allt The Kristet Utseende. Lyssna gärna på sista låten i listan, Styggare Kan Ingen Vara, som Andreas skrev texten till en gång i tiden.

Sitt nu inte där och lipa, hade han sagt. Gaska upp sig fröken, vi har samhällen att störta, världar att erövra, öl att dricka, filmer att se. Sant det.

/Susanne

Fredagslistan 2024, vecka 39: Pyret represent! 1976-2022

Fredagslistan 2023, vecka 44: Oscar K provar dödsmetall

Denna fredagslista blev visst en lördagslista då jag var ute och flängde. Nu är jag på plats igen och därför kan jag glatt förgylla er vecka.

Om det inte framgått tidigare så är jag mest inne på black metal i alla dess former.

Däremot kan det hända att jag får för mig att lyssna på dödsmetall.Inte sällan blir jag besviken på mig själv för att det inte riktigt klickar. Därför tänkte jag råda bot och bättring och tipsa om ett par band och låtar som spelar någon form av dödsmetall. En del hamnar kanske på gränsen till black eller andra genrer men det får ni ha överseende med denna gång. 

Ensnared - "Adorations (The dance of madness)" (2011, Ensnared demo)
Först ut är Ensnared från Göteborg. Här är det lätt att tänka att det ska komma något som låter typiskt göteborgskt med melodier och lite fina stämmor. Icke! Här är det istället old school death metal. Jag som inte är något proffs på band inom genren tycker att det doftar väldigt mycket av Morbid Angels tidiga plattor. Sångaren låter också inte sådär jobbigt grötig och growlar lagom. Det piskas på rätt rejält och det uppskattar jag.
Såg bandet live utan att ha hört dom tidigare och blev lite chockad över hur bra bandet var.

Liers in Wait - "Liers in Wait" (1992, Spiritually uncontrolled art)

Nästa band blir ett lite äldre sådant men också från Göteborg. Detta är ett ganska kortlivat band som kanske är mest känd för att Kristian Wåhlin aka Necrolord var en av medlemmarna Det är också han som gjort loggan och omslaget till den ep låten är tagen från. När Liers in Wait la ner bildade Wåhlin och en annan medlem bandet Diabolique.  

Här har vi ganska tidstypisk dödsmetal som är svängig och melodiös. Det lite märkliga inslaget är de synthljud och effekter som dykerupp här och där. Jag gillar bandet främst när de sätter igång och köttar på. Jag kan inte riktigt förklara varför jag uppskattar Liers in Wait.

Det finns säkert tusentals band som spelar samma typ av musik men det är något som får mig att återkomma till denna ep gång på gång.

Swallowed - "Reverence Through Darkness" (2014, Lunarterial)

Finland alltså. En av världens bästa länder när det kommer till black metal enligt mig. Enligt många det bästa landet när det kommer till dödsmetall. Så vad väljer jag då? Ett band som spelar någon form av doom/döds. Inga rätt för någon. Eller? Jo då, trots att bandet har omöjligt långa låtar på 25 minuter och partier som borde tråka ut mig som ogillar långsam musik sitter jag still och blir hypnotiserad. Dessutom håller trummorna igång allting nästan hela tiden. Sången går mellan någon desperat skrikande, mer typiskt dödsmetallande growlande men också väsande. Samtidigt håller bandet på med någon sorts friformsfusion av ond musik och slänger på effektmattor. Detta är verkligen svinbra. Som jag har fattat det la bandet ner efter sin första och enda fullängdare. Det är synd. Vissa partier påminner mig om Teitanblood med en dos av Cultes Des Ghoules hur märkligt det än låter. Spana in omslaget. Det är genuint läskigt. 

Archgoat -"Phallic desecrator of Sacred Gates" (2015, The Apocalyptic Triumphator)

Ibland vill man bara ha ganska hjärndöd musik. Musik som fungerar som rensning. Då finns alltid finska Archgoat där och väntar. Det är lite som om Motorhead skulle komma från Finland och bestå av två bröder som snöat in på getter, bandet Blasphemy och allmän sydamerikansk metal.

Det kanske är lite fusk med detta band då det kanske rent tekniskt är så kallad "War metal" eller "goat metal". Däremot är det dödsmetall till stor del så därför tänker jag räkna det till denna lista.

Det är primitivt och ondskefullt med texter som mest verkar handla om att ha sex med ofrivilliga änglar och skända olika delar av kristendomen. Barnsligt kanske men också fruktansvärt skönt. När man hör en vuxen man grymta fram blasfemier över ett snabbt och enkelt trumkomp kan det ibland räcka. Det gör det för mig denna gång.

Teitanblood - "Domains of Darkness And Ancient Evil" (2009, Seven Chalices)

På tal om Teitanblood måste jag ju ha med en låt med detta spanska band.

Första gången jag hörde skivan "Seven Chalices" kände jag att detta inte alls var för mig. Det var för stökigt och för mycket hmm ... dödsmetall. Det var inte det jag förväntade mig av ett band på bolaget N.E.D. Jag lyssnade igenom LPn jag köpt och ställde den sen i hyllan. Något halvår senare tog jag fram den och helt plötsligt klickade skivan med mig. Det jag tidigare upplevt som ett överväldigande oväsen började utkristallisera sig som en ganska smart och välskriven skiva där varje del av kaoset har en plats. Lyssna bara på kyrkklockorna i slutet på låten jag valt ut. Bandet har fortsatt att släppa väldigt bra skivor så det verkar inte heller vara en engångsföreteelse. Inte minst fullängdaren "Death" som har en ännu mörkare stämning, vilket kanske albumtiteln skvallrar om. Teitanblood är nog det dödsmetallband (visserligen med black metal influenser) som jag lyssnar mest på nuförtiden.

Dagens lista är lite rörig men det ger en liten inblick i vad för dödsmetall som funkar för mig. Lovar att återkomma när jag hört några mer death metal plattor som ger mig den där goa känslan. 

Klicka här för att lyssna på låtarna.