Fredagslistan 2019, vecka 12: Nytt och noterbart

Gott folk!

Föga förvånande så är det dags för en fredagslista med ny, intressant musik. Ni börjar kanske ana ett mönster i hur jag tänker mig lägga upp mitt fredagslistande under 2019, och det gör ni alldeles rätt i, haha!

Vi kör!

Kanadensaren tillhör den ganska lilla skara musiker som jag tycker sticker ut lite extra i sitt skapande - alltid spretigt och ofta utmanande har Devin Townsend med sjuklig produktivitet varit en sporadisk följeslagare i mitt liv. Oftast har hans gamla band STRAPPING YOUNG LAD varit förstahandsvalet, men nu kan detta ändras då kommande "Empath" lyckas kombinera influenser från SYL med finess med, ja, en hel massa annat. Genesis är en ypperlig låt som innehåller allt från blastats, körer, och ren episkhet. Jag misstänker dock att detta är en vattendelare till låt och artist, haha!

Jag erkänner utan omsvep att jag verkligen älskar BATTLE BEAST, den finska dunderorkestern som sannerligen kan konsten att kavla ut en mustig deg som osar av heavy metal med starka refränger. Eden, som är låtvalet från dagsfärska "No More Hollywood Endings" är inte på något sätt en nyskapande låt. Men den är rackarns effektiv och lätt den låt i veckans lista som jag har lyssnat flest gånger på.

Jag drar gärna en lans för WHITECHAPEL, deathcorebandet från Knoxville i Tennessee, trots att de oftast inte lyckas producera skivor som håller hela vägen. Men det finns alltid ett antal låtar på varje skiva som knäcker. Återstår att se om "The Valley" som släpps nästa vecka lyckas knäcka hela vägen som inledande spåret When A Demon Defiles A Witch gör. Till stora delar stenhård, har låten ändå mycket mer melodier än vad jag är van vid när det kommer till detta band.

Ett extremt hopp över till australiensiska VOYAGER som jag har lyssnat vrålmycket på den här veckan. Och framför allt då Brightstar som är väldigt snygg och melodisk progressiv metal. Den här låten har så sjuka 80-tals och 90-talsvibbar! Jag tänker ofta på ett band som heter MEW (som inte alls är metal, men kolla gärna in skivan "Frengers" som är mycket bra), när jag lyssnar på den här låten. Den har något vansinnigt hemsökande i sig.

Nytt från ABNORMALITY! Jag blev så satans glad över att det vankas nytt från detta brutala tekniska gäng att jag dansade en liten dans när jag drog igång Curb Stomp. Det är lika svintungt som på förra plattan "Mechanisms Of Omniscience" som jag gav en betygsåtta för två år sedan - och precis lika välskriven och minnesvärd som den skivan är. Röj undan möblemanget - nu blir det mosh!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 12: Nytt och noterbart

Fredagslistan 2017, vecka 48: Nominerade till årsbästalistan 2017 mark III

Gott folk!

Jag fortsätter skoningslöst med att köra vidare med fredagslistor på temat nominerade till årsbästalistan 2017 - här kommer fem matiga skivor med extra skruv som jag tycker är väldigt värda att kolla in.

Vi kör!

"Do Not Deviate" av REPLACIRE

Vänner av teknisk dödsmetall kanske kommer ihåg att jag har tipsat om den här skivan i ett av mina tekniska tisdagstips? Det här bandet från Boston gör så mycket rätt på den här skivan att jag redan efter första lyssningen kände att "Do Not Deviate" mycket väl skulle kunna hamna på en årsbästalista för egen del. Som alla bra tekniska dödsmetallband så lirar REPLACIRE ledigt loss på ett minst sagt imponerande sätt - men låtmaterialet håller väldigt hög klass. De hamnar alltså inte alls på teknikalitet för teknikalitetens skull skalan, vilket ju ack så många andra band inom denna subgenre gör.

"Disgust" av THE ARSON PROJECT

Grindcore är ju en genre som ligger mig varmt om hjärtat, så därför blir jag lite extra glad när det kommer nytt, riktigt bra material från Sverige. THE ARSON PROJECT har tagit god tid på sig att snickra ihop "Disgust" som faktiskt är bandets debut. Bandet bildades 2005. Jag hoppas verkligen att de inte tar lika lång tid på sig med att få ut skiva nummer två, för det jag hör på den här skivan ger onekligen mersmak. Produktionen är rent magiskt bra - tjock och härlig utan att förlora skärpa i den minst sagt sliriga grindcore som det här bandet lirar. Det saknas visserligen inte inslag av tungt sväng, men fokus ligger på att lira snabbt och argt.

"Ghost Mile" av VOYAGER

Vi växlar spår helt och hållet och ger oss över till progressiva VOYAGER från Perth i Australien. Jag blev varse om det här bandet via Torbjörn Lien, den norske serietecknaren som gjorde en fredagslista åt oss för ett tag sedan, och då han och jag delar en hel del musikaliska referensramar så trodde jag nog att jag kanske skulle gilla "Ghost Mile". Och det gör jag ju! Detta är ju extremt snyggt producerad progressiv musik med inslag av döds, djent och allsköns andra inslag. Jag hade inte lyssnat på skivan på ett bra tag, men när jag väl återvände till den i förra veckan så snurrade den rent oroväckande mycket.

"Poetry Of The Ill-Minded" av SHADE EMPIRE

Finska SHADE EMPIRE har jag gillat ett tag, så när "Poetry Of The Ill-Minded" kom så hoppades jag att jag skulle gilla skivan. Helt självklart var det inte - först tyckte jag att skivan var bra, men inget speciellt. Så jag lämnade den en stund. Men det fanns grejer som gjorde att jag gillade skivan så pass mycket att jag återkom till den några månader senare, och då trillade polletten verkligen ner! Detta är ju tung, överlastad musik med rikligt med symfoniska inslag. Dessutom har bandet tagit med en trumpet! Men, snälla ni, ge skivan tid - det här är en skiva som växer med varje lyssning!

"Apex" av UNLEASH THE ARCHERS

Jag avslutar listan med finfin powermetal från Kanada! Lugn, detta är inte lika tjo och tjimartad powermetal som exempelvis ALESTORM sysslar med - här finns en helt annan stadga och ett annat allvar som jag verkligen gillar. Jag skrev i min recension av skivan att Det finns en fin stadga i UNLEASH THE ARCHERS – jag känner verkligen att det här bandet vet vad det sysslar med – och det är också detta som ger det höga betyget. Erfarenheten som det här bandet har i att skriva minnesvärda låtar skiner igenom på ett fint sätt. Trots att skivan klockar in på nästan exakt en timme i speltid så känner jag att det egentligen bara är en enda låt som inte ligger på samma höga och jämna nivå som det övriga materialet. Bara det borde vara skäl nog för er att kolla in den här riktigt sympatiska skivan.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 48: Nominerade till årsbästalistan 2017, mark III

Fredagslistan 2017, vecka 22: Nytt och noterbart

Gott folk!

Jag tänkte att det var dags för ytterligare en titt på plattor som släpptes i en inte alltför avlägsen forntid. Maj månad ger vid handen att det har kommit ut runt 400 skivor - i alla fall om vi frågar Metal Archives - som kan komma ifråga för den här listan. Jag har valt ut 6 stycken av denna försvarliga mängd tonalitet som jag tycker är väl värda att kolla in av olika anledningar.

Vi kör!

Jag har skjutit upp att faktiskt lyssna på AVATARIUM, trots att jag har flera i min bekantskapskrets som gillar och rekommenderar bandet. Mycket, och helt oförtjänt egentligen, har mitt prokrastinerande hängt ihop med att Leif Edling är med i bandet, och jag har alltid tyckt att han är lite för seriös för min smak. Nu fattar ni ju att jag inte är sämre än att jag har omvärderat både Edling och AVATARIUM då bandet är med på listan. Senaste skivan, "Hurricanes and Halos" släpptes för en vecka sedan och den har snurrat med ganska hög frekvens sedan dess kan jag säga. Det finns en lekfullhet och stojighet i AVATARIUMs musik - och detta trots att de lirar doom - som jag verkligen faller för. Dessutom har bandet ett ess i rockärmen i Jennie-Ann Smith som fullständigt dräper med sin vokala insats.

Vi fortsätter med mer doom av det melodiska och dödssvärtade slaget. RED MOON ARCHITECT är ett band från Finland, och nu fattar ni ju att här blir det rejält med vemod och melankoli. Vi tar fram checklistan. Piano? Japp. Kvinnlig sång? Japp. Nedstämda gitarrer? Jahadå. Naturromantik? Japp! Hade det inte varit för att genomförandet på "Return Of The Black Butterflies" till stora delar är så magiskt bra så hade detta kunnat bli lite för ostigt. Nu håller sig den här finska kombon som bedrivit verksamhet sedan 2011 och släppt tre fullängdare på rätt sida skranket för att jag ska gå igång på musiken.

Jag misstänker starkt att enda anledningen till att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA får vara med på Metal Archives är att detta är sidobandet till Björn Strid  i SOILWORK och Sharlee D'Angelo från ARCH ENEMY bland andra. För ett tag sedan gav bandet ut "Amber Galactic" som, om ni känner till bandet sedan innan, verkligen fortsätter medlemmarnas kärlek till betydligt vänare musik än vad de håller på med i sina huvudband. Är det bra? Ja, hantverksskickligheten är det ju sannerligen inte mycket fel med. Jag gillar skivan mer än förra - "Skyline Whispers" - men mindre än debuten "Internal Affairs" som kom 2012. Däremot fullständigt älskar jag låten Jennie som jag säkert lyssnat på närmre 100 gånger.

Jag kastar oss rakt över hela planeten till Australien och VOYAGER som kommer från Perth. Jag fick tips om det här bandet från Torbjörn Lie, norsk serietecknare som gjorde en fredagslista åt oss för ett tag sedan, och om det finns ett band i veckans lista som får min musikernerv i spänning lite extra så är det VOYAGER. Detta ligger så långt ifrån DIY-scenen som det bara går. Här är det precision till max, vilket gör att antingen gillar man detta eller inte. "Ghost Mile" kom ut i mitten av maj, och är en skiva med stora anspråk.

Hem till Skandinavien igen, och DIRT FORGE från Köpenhamn. Detta är helvetiskt tung och riffstinn sludge som jag tokdiggar. DIRT FORGE är en trio som bildades under releasefesten för HELHORSEs album "Oh Death" som kom 2013. Jag formligen självantänder när jag lyssnar på exempelvis Fortress Burning som har ett så självklart sväng att det är stort sett omöjligt att inte stampa takten med foten. "Soothsayer" är bandets debutskiva, och med tanke på hur bra den skivan är så ska det bli mycket intressant att se vad bandet hittar på under sin kommande karriär. Riffen är såklart i centrum, men det som jag verkligen går igång på är att medlemmarna är så sjukt samspelta med varandra. Detta plus att Alexander Kolbys sång är så helvetiskt bra!

Jag avslutar veckans lista med isländska SÓLSTAFIR som verkligen inte är ett band jag har en oreserverad kärlek till. Men likt förbannat så ger jag alltid bandet ytterligare chanser när det kommer en ny skiva. SÓLSTAFIR har mer än något annat band blivit mitt work in progress-band, för jag något i bandets musik är det som får mig att återkomma till de här minst sagt egna islänningarna. "Berdreyminn" kom ut för en vecka sedan, och har ett av de snyggaste omslagen jag sett på hela året. Själva ordet berdreyminn betyder "drömmare av framtida skeenden" och är ju en fullt rimlig titel när det gäller det här bandet. Det är också det första albumet där bandets originaltrummis Guðmundur Óli Pálmason inte medverkar på. Jag vet inte om ni läste förrförra Close Up där bandet var omslagsband, men den splittringen var tydligen inte speciellt vänskaplig. Om detta märks på skivan, ja, det får andra avgöra som är mer inlyssnade på SÓLSTAFIRs musik än undertecknad. I vilket fall så är Silfur-Refur en satans bra låt!

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 22: Nytt och noterbart