Martins Måndagsmeck, vecka 43: The Red Chord

Gott folk!

Veckans tips kan ni tacka min dotter för. Hon har en röd laddningssladd till sin iPad, och häromveckan när hon satt och halvskrek, "pappa, den röda sladden!" ett antal gånger så trillade en pollett jag inte ens visste att jag hade ner i skallen. THE RED CHORD är ett band som just nu är satt som "On hold", och i alla fall jag hoppas att de återupptar sin verksamhet. Jag lyssnade oerhört mycket på bandet när "Fed Through The Teeth Machine" kom 2009, och bandets med grindcore uppblandade tekniska dödsmetall var något som jag verkligen gick igång på. Och, visade det sig, även idag. Jag njöt nåt så in i helvete av att lyssna på den här skivan igen. Hoppas ni gör det med!

/Martin

Nytt på Biblioteket

Vet inte i skrivande stund om jag kommer sälla mig till den stora hyllningskören vad gäller uppföljaren till "The Second Wave" från KHOMA betitlad "A Final Storm". Jag gillade verkligen "The Second Wave" sönder och samman, en skiva som briserade med en känslostorm klädd i ljuddräkt, en ljuddräkt som verkligen inte var en kränkning av öronen. KHOMAs musik kräver verkligen eftertanke och obruten koncentration från min sida på ett helt annat sätt än den musik som "normalt" brukar höras hemma i högtalarna.

För er hågade finns nu i vilket fall "A Final Storm" nu i Helsingborgs Stadsbiblioteks samlingar.



Daniel Ekeroths makalösa standardverk i bokform om svensk dödsmetall har sedan en tid tillbaks kunnat kompletteras av en maffig trippel CD med en hel massa dödsmumma från nedanstående band:

Mefisto, Obscurity, Corpse, Merciless, Morbid, Nihilist, Putrefaction, Carnage, Therion, Carbonized, Expulsion, Grave, Sorcery, Tribulation, Afflicted Convulsion, Dismember, Desultory, Grotesque, Entombed, Nirvana, General Surgery, Unleashed, Tiamat, At The Gates, Liers In Wait, Edge Of Sanity, Cemetary, Afflicted, Marduk, Dissection, Evocation, Séance, Toxaemia, Furbowl, Suffer, Traumatic, Macrodex, House Of Usher, Crypt Of Kerberos, Eternal Darkness, Interment, Uncanny, S.G.R., Sarcasm, Crematory, Necrony, Repugnant, Katalysator.

Maffigt var ordet, inte sant?

THE RED CHORD har gång efter annan visat var skåpet är gjort av när det gäller brutal meckig grindcoredöds. "Fused Together In Revolving Doors" är såklart inget undantag från denna regel.

För oss som gillar musik av det lite krångligare slaget är denna platta inte direkt som att köra in en nål i öronen.

Föga förvånande gillar jag verkligen "Exit" av finska ROTTEN SOUND då man som lyssnare bjuds på en rejäl fest av öronpisk. Finkänslighet finner ni inte på denna platta om jag säger som så, men väl en skiva som rensade ut det mesta av den ilska jag hade inombords vid första genomlyssningen, ha ha!

Samtliga skivor satte jag ner på skivavdelningen för cirka en halvtimme sedan. De finns i skrivande stund tillgängliga för utlån.

Konserttips: Machines Of Grind

Edit: THE RED CHORD låter meddela oss via sin Facebooksida att på grund av vulkanutbrottet på Island är bandet strandsatt i staterna. Återstå att se om de övriga banden kan ta sig till Köpenhamn. Även lokalen för konserten är ändrad från Pumpehuset till The Rock.

Tänkte jag skulle tipsa om ett stenhårt konsertpaket - Machines Of Grind - som man kan bese den 16 april på Pumpehuset i Köpenhamn. Vad banden på billen med lätthet kan utlova är en blästring av trumhinnorna av en avsevärd grad.

THE RED CHORD är ett band som jag har stiftat bekantskap med på senare tid - bandets "Fed Through The Teeth Machine" tillhörde förra årets släpp i den hårdare kategorin som jag verkligen gillade. Enbart en chans att se detta band skulle få mig att åka över bron.

Nu får man ju dessutom ett ABORTED med Dirk Verbeuren (SOILWORK, SCARVE) på trummor - vilket borde få de flesta att hoppa av glädje. Fattar inte hur karln hinner med alla band, haha! Förra gången jag såg bandet lirade de förband åt bekanta BEHEMOTH på Apostasy-turnén. ABORTED hade precis kommit ut med fantastiska "Slaughter And Apparatus: A Methodical Overture" och ställde till med ett fruktansvärt röj på The Rock.

ROTTEN SOUND är allt annat än deras namn antyder - bandets "Exit" exempelvis är ett rent guldkorn av grind/döds.

Det enda bandet jag inte ser fram emot att höra är THOSE WHO LIE BENEATH. Eller låt mig säga så här - hade bandet lämnat sångaren Hanks hemma hade jag gjort det, men den mannens pipa är bland dem sämsta jag hört på mången god dag - grov och brutal javisst, men med så lite variation att jag snabbt tröttnar.