En fullständigt idiotsäker nominering. "The Great Below" är en sagolikt bra skiva som med kraft befäster Jakob Björnfot som en av de bästa låtskrivarna i landet. Jag var helt till mig, och drämde i med en betygsnia i min recension av skivan på WeRock. Jag har återkommit till skivan med regelbundna intervall lika mycket i förväntan som oro, för är det något år då jag har tvingats omvärdera skivors förträfflighet så är det i år. "The Great Below" sjuder fortfarande av skaparkraft, och som det verkar nu, håller den fortfarande för upprepade lyssningar.
Ett band som jag först uppmärksammade för deras namn. Ytterst märkligt tyckte jag. Jag lyssnade en del på bandets första skiva, den bet inte, men bandnamnet gjorde att jag mindes den ändå. Med senaste skivan bevisar bandet - i alla fall för mig - att de är mer än ett fräckt namn. "From The Fathomless Deep" är en bedövande intressant skiva med otroligt bra gitarrspel, stämning och ett satans driv. Kanske lite konstigt att bli så yster av en stoner/sludge-skiva, men försök att sitta still under Spirit Taker om ni kan!
En skiva som det skaver och gör ont att lyssna på. Och ändå är den så svår att få nog av. Tro mig, jag är inte ett vitten masochistiskt lagd, ändå dras jag till den här skivan. Den krossar på ett oerhört intensivt sätt, och lyckas också bidra med vansinnigt fina melodiska inslag.
Nominerad: "Complete Control" av MISERY INDEX
Som vanligt är det svårt att stå emot när MISERY INDEX släpper nytt. Så blir det även denna gång. "Complete Control" har allt som jag älskar med bandet. Ett helvetiskt driv, sväng, tyngd och framför allt genomgående starka låtar. Bandet har i min bok inte släppt en dålig platta. Skönt att kunna konstatera att det är så även denna gång.
Ett av världens bästa grindcoreband släpper nytt, då kan ni räkna med att skivan dyker upp i nomineringarna. WORMROT har gått från klarhet till klarhet under hela sin karriär. "Hiss" lär bara befästa bandet som ett go-to-gäng som alltid levererar kvalitetsgrind. De gör det inte enbart med att vara genrekonformistiska. "Hiss" är till brädden fylld med ystra krumsprång som bryter mallen på oerhört bra sätt.
En känslomässigt drabbande skiva med en otrolig sånginsats av Larissa Stupar. Variationen är slående, ändå känns den så hemtam med tanke på vilken musikalisk inriktning VENOM PRISON har haft innan. En skiva som jag lyssnade på i stort sett oavbrutet inför släppet.
En skiva det är oerhört svårt att sluta lyssna på. Jag har bara befästs i min uppfattning att detta är en svinbra skiva då Sweden Rock Magazine dissade den, haha! Nä, i all seriositet - AN ABSTRACT ILLUSION har här gjort sin, hittills, bästa skiva i karriären. Den är vindlande, förförande, ful, vacker och helt fascinerande. Att det drar och bänder åt alla möjliga håll och kanter är en av plattans styrkor, för här finns den berömda röda tråden rakt igenom. Jag är helt övertygad om att "Woe" kommer att dyka upp i många årsbästalistor.
I mars var jag helt till mig när den här skivan kom. Variationen, närvaron, känslan av att varenda ton var livsnödvändig - allt sammanföll till en magisk lyssnarupplevelse. "Moribund" är en fruktansvärt bra skiva som vibrerar av känsla. Precis som med "Woe" har den en röd tråd som gör skivan till en helhetsupplevelse.
Detta var det sista av nomineringsinläggen - min årsbästalista kommer ni att kunna ta del av på WeRock.nu den 3/1 2023.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar