Gott folk, välkomna till den sista fredagslistan från mig under 2020. Under detta minst sagt märkliga och till stora delar helt uppfuckade år har skrivandet varit lite av en livboj för mig, både recensionerna på WeRock, men också fredagslistorna. Ett djupt och innerligt tack för att ni har läst och lyssnat under 2020!
December brukar vara en månad då skivbolag antingen drämmer i med ganska stora namn som de vet kan äska uppmärksamhet trots att årsbästalistor redan är skrivna, eller helt enkelt band som de inte tror så mycket på. Men guldkornen finns där som jag hoppas att ni kommer upptäcka i och med veckans lista.
Vi kör!
Det går inte att ducka för faktumet att SOEN har vuxit ut till ett i det närmaste omistligt band för mig. De är alltid intressanta, ofta bra - ja, jag kan sträcka mig till att använda ordet "fantastiska" nästan hela tiden. Därför blir jag alltid lite till mig när det vankas ny fullängdare från bandet, för jag tycker att de flesta band, och i synnerhet SOEN, är ett band vars skivor ska lyssnas på rakt igenom. När jag lyssnar på
Monarch är det inte bara den där hemtama känslan som infinner sig, den här låten känns som en enda stor varm och ack så välbehövlig kram. Och den får mig att för en stund glömma pandemihelvetet och känna mig väldigt väl omhändertagen.
Jag lyssnade på ARCH ECHO av den enkla anledningen att kollega Jonas som jag brukar skicka tips till stup i kvarten skickade mig länken till en av bandets senaste låtar
To The Moon och fick mig att börja dansa under dammsugningen av ett av barnens rum. True story. Några av er kanske tycker att jag öppnar en can of djent on yer asses, men det får ni faktiskt ta. Jag tycker att influenserna från TESSERACT och DREAM THEATER sitter som en keps. Med sjukligt stor entusiasm briserar det här helt instrumentella bandet i en symfoni av kompetens och driv. Det är helt enkelt oemotståndligt om ni frågar mig, haha!
Jag är glad att jag har sett PSYCROPTIC live för ett antal år sedan, för de vet hur en slipsten ska dras med aggression och sväng. Därför är det alltid kul när bandet från Tasmanien kommer med nytt för man vet liksom alltid att det kommer vara värt att lyssna på.
Watcher Of All är en typisk PSYCROPTIC-låt. Det smattras på, gitarrerna driver låten framåt och det klaffar på alla cylindrar. Att det inte är speciellt nydanande spelar ingen roll när hantverket är oantastligt.
Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att både jag och Susanne gillar HARAKIRI FOR THE SKY, den österrikiska post-black metalduon. På den tiden då det fortfarande gick att gå på konserter så såg vi bandet på Babel i Malmö, och det var magiskt. På skiva är bandet också mycket bra, och det jag hör i
And Oceans Between Us befäster bara den känsla jag hade för bandets musik. Detta är helt enkelt svinbra.
Ett av landets mest intressanta band - TRIBULATION. Att Jonathan Hultén nu har klivit av kanske gör en del med bandets uppträdande på scen och på skiva, men på kommande "Where Gloom Becomes Sound" så får vi fortfarande njuta av hans gitarrspel. Och
Leviathans låter fantastiskt bra, så bra att jag längtar intensivt efter att få höra hela skivan som släpps i slutet av januari nästa år.
Från Worcester, Massachusetts kommer HIGH COMMAND, och de vet ta mig fan hur thrash/crossover ska liras. Första låten på senaste EP:n "Everlasting Torment" fullständigt osar av tidiga SLAYER och METALLICA. En dåligt grej? Sannerligen inte, för det ballar inte ur på fel sätt och HIGH COMMAND bemästrar sitt hantverk till fullo. Det finns också en djupt tilltalande andra aspekt av bandets musik: mäktigheten och ett helvetiskt sväng. Det här bandet ska jag hålla bättre koll på i framtiden.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar