Ids ni?

Har ni tänkt rösta på något i Aftonbladets "tävling" Rockbjörnen? Att jag ens orkar bry mig om att skriva om detta evenemang är att man i vanlig ordning kunde nominera band som man tyckte skulle vara med i finalomröstningen. Sagt och gjort - jag nominerade friskt som satan WATAIN då inget, prick inget, band kommer närmre total exstas än det bandets konserter i år. Och så får man se listan på vad man kan rösta på.

liveakt metal:
Dead By April
In Flames
Linkin Park
Metallica
Slipknot

Well, tjo-fucking-ho liksom. DEAD BY APRIL? Metal? Hade fan varit bättre att ställa ut en centrifug på en scen och ackompanjerat denna med ljud inspelade från en kohage på natten. Det hade åtminstone varit nydanande. Bästa liveakt hårdrock är så jävla trött att jag inte orkar kommentera den.

Tråkigt inlägg? Jo tack, jag vet. Jag kan endast skylla på att det är 27 grader varmt på rummet, solen skiner ute, och jag jobbar till 19.

/Martin

Förmiddagsspisk

Att NECROPHAGIST är ett av planetens bästa band torde vara självklart eller hur? Alldeles oavsett vad man tycker om den sentensen så måste man vara blind och döv för att inte erkänna att trummisen Romain Goulon nog vet vad han sysslar med. Precis en sådan här grej som man behöver för att tagga till lite extra så här på förmiddagen, haha!

/Martin

Nya recensioner på WeRock

Gillar ni folkmusik? Att jag inte gör det borde inte komma som en större överraskning, men en som gör det är kollega Mats Manhammar som ger ett mycket högt betyg till FALCONERs "Armod". Jag tycker gott att ni kan kolla in recensionen då den verkligen är välskriven och initierad till max. Ni hittar den här.

Janne Sandstén har pressat ur sig två verkligt välskrivna recensioner även han - "Pressure And Time" av RIVAL SONS, och "Arrows And Anchors" av FAIR TO MIDLAND får den gode mannen att gå fullständigt bananas med både betyg och liknelser. Underbart!

Robert Gustafsson faller pladask för AUGUST BURNS REDs "Leveler" trots att han egentligen inte gillar metalcore, och erkänner villigt att han har loggat riktigt mycket speltid av SAXONs "Call To Arms".

För recensionerna av de mer rensiga plattorna står undertecknad, likt en person som fastnat i vikelvolten, för. En så kallad no-brainer, haha! Riktigt bra musik av FLESHGOD APOCALYPSE (bara smaka på det namnet!) på "Oracles", mindre bra av WORLD UNDER BLOOD på "Tactical" och riktigt tråkig av ALL SHALL PERISH på "This Is Where It Ends".

Så, där har ni hela klabbet - bara att surfa på :-)

/Martin

Fredagslistan

Fredagslistedags och jag måste säga att jag har längtat efter detta, haha! Jag gillar ju att göra listor, och när det har kommit så mycket bra musik som det har gjort under försommaren/sommaren blir det såklart mycket roligare att pyssla med fredagslistan.

Är förvånad över bredden i veckans lista - ni kommer visserligen hitta rens i form av FLESHGOD APOCALYPSE exempelvis, men även GHOST. Där har ni listans två poler. Resten får ni, som vanligt, klicka er vidare via länken för att njuta av.

/Martin

Fredagslistan vecka 30

Smakprov från OPETHs kommande platta

Snappade upp hos kollega Kim att nu hade minsann OPETH släppt ifrån sig ett smakprov från kommande plattan "Heritage". Nu, ett antal lyssningar senare, kan jag konstatera att det nog är en del som inte gillar vad de hör i låten The Devil's Orchard trots att Åkerfeldt har varit ack så tydlig med att det kommande släppet inte kommer att låta som de tidigare opusen. Och det är väl gott så, då bandet för mig alltid har varit ett band som har hyllat utveckling mer än någon annan konstellation inom metalvärlden.

Och hade man pressat kritikerna lite, så hade de nog erkänt att helt alienerade är de inte - för detta låter trots allt som OPETH. Produktionen är visserligen mycket råare och musiken jädrigt mycket proggigare än innan, men jag tyckte faktiskt att man kunde skönja dessa tendenser redan på "Watershed". Avgör själva - för egen del gillar jag vad jag hör.

/Martin

Geni

Superpepp minst sagt när man hör denna, inte sant?

/Martin

Supporta scenen: metal på Helsingborgsfestivalen

Var tar året vägen? Återigen är det dags för till stora delar riktigt usla Helsingborgsfestivalen att visa sitt söndernasade anlete, och man ska tvingas vada fram bland drängfulla 40-talister som minsann hävdar att den bästa musiken stod några rullande stenar för på 1960-talet, samtidigt som folk vallfärdar för att betala överpriser för dålig föda att inmundiga när Erik Saade bräker sönder hörselgångarna totalt över en absurt välkomnande publikskara. Ja, fy fan.

Tur att åtminstone Studiefrämjandet och ABF tar sitt ansvar att motverka det musikaliska förfall som festivalen dras med år ut och år in, genom att erbjuda lite mangel på fredag. Kommer det bli lika bra som på Gröningen? Spelmässigt säkerligen, även om jag (och många med mig) längtar tillbaks till tillställningarna från svunna år då Tumstock var ett heldagsarrangemang med akter där SOILWORK, HATESPHERE och VOLBEAT vid sidan av de lokala akterna bjöd på fullt ställ.

Några av de akter kan beskådas på scenerna vid Birger Sjöbergs Plats:

Fredag:

SIX IN LINE, 16.30 - Thrash. Kanske inte det mest lysande bandet, men det bjuds ju på tvåtakt!

8 STONE, 18.30 - Tung, svängig hårdrock med dubbeltramp. Går lite för långsamt för att jag ska gå igång totalt, men det låter helt klart inte dåligt om detta gäng.

CORRODED, 21.45 - Har du inte fått nog av musik i 3 Doors Down och Nickelbacks anda ska du kolla in detta band.

THE SCORNED, 22.45, -Thrash med dödsinslag. Här snackar vi fullt ställ. Och det låter riktigt bra också. Jag skrev om bandet redan 2006 i samband med att THE HAUNTED hade kommit ut med "The Dead Eye".

FAITHFUL DARKNESS, 23.30. Detta gäng behöver väl ingen närmre introduktion. Habil melodisk döds, varken mer eller mindre. Gott så, haha!

/Martin

Slut på flamsandet

Hoj!

Nu får det räcka med ledighet - inte för att jag direkt tagit igen mig under mina semesterveckor från det betalande jobbet, men ändå.

Jösses, vilken fullständigt sjuk sommar det varit! Copenhell Festival, IRON MAIDEN, Big 4, och Getaway Festival - absurt många band, absurt mycket skrivet och fotat. Och naturligtvis en stollig mängd musik som har fyllt huvudet. Jag har aldrig upplevt en liknande sommar, och frågan är om man kommer få uppleva en liknande igen. Trevligaste arrangemanget? Getaway, som såg till att jag verkligen insåg hur fantastiskt kul det är att skriva om musik. Har man de förutsättningarna som erbjöds på Getaway så behöver man faktiskt inte mer än en öl per dag - skallen min var ändå i ett fantastiskt rus. Största överraskningen på festivalen var faktiskt GHOST. Jag har dömt ut bandet tidigare; nu kryper jag till det inverterade korset och slår fast att bandets konsert var bland det bästa jag upplevt i konsertväg. Pure and simple. Ah, ni får några härligt ambienta grynbilder på kalaset :-)

Ja, riktigt mysigt kusligt inne i Gasklockan som ni förstår. Att lokalen var fullständigt klockren (no pun intended) som konsertlokal bevisades gång efter annan under konserter av DESULTORY, MARDUK och SCAR SYMMETRY bland andra.

Att det nu är jag som bossar över bloggen med oinskränkt makt kommer, som Alex så klokt påpekade, innebära att det kommer bli lite mer slagsida åt rens. Inte för att all musik Alex lyssnar på är dålig, men vi snackar ju för helsefyr om två-takt! Så, nog dryftat om detta - Alex hoppas att du får en bra semester. Nu kör vi!

/Martin

Fredagslistan vecka 29

Sooooommar, sommar och sooooool. Eller regn. I vilket fall går jag på semester idag och lämnar varsamt över bloggen till herr Martin som återkommer på måndag. Han kommer säkerligen att se till att ni får dubbeltramp och D-takt i fredagslistorna igen, som ju saknats rätt hårt under mina fyra soloveckor här.

De närmaste tre veckorna skall ägnas åt att överföra en bootlegsamling på ca 2000 konserter i lossless ljudkvalitet till en extra hårddisk, man kan inte vara nog försiktig. Dessutom fick jag den nya Alice Cooper-boxen häromdagen vilken självfallet ska avnjutas, speciellt den kompletta 1971-konserten på cd och dvd´n med förhoppningsvis skojigt material.

Tills vi ses (hörs? läses?) nästa gång får ni ha en fin sommar. Listan idag är min förhoppning på setlist i oktober. Bara 3 månader kvar....(och fem till JUUUUUUUUUL!!!!).

Fredagslistan vecka 29

/Alex

Ozzy Osbourne 30th Anniversary Blizzard-boxset

I denna tid av återutgivningar, remasters och oändliga "made-for-Statoil"-Greatest Hits-skivor så har gamle herr Oswald också behagat peta ur sig en box. Skillnaden mellan hans och många andras är att emedan andra boxar ser fina ut men har meningslöst innehåll så ser Ozzys snarare ok ut men har kanoninnehåll.

Vi var nog många som satte både en och två näsvisslor i halsen när Blizzard Of Ozz och Diary Of A Madman remastrades och fick NYA trum- och basspår 2002. P.g.a. en långtgående konflikt mellan låtskrivarna/artisterna (Bob Daisley och Lee Kerslake) och det stora Helvetet (Sharon Osbourne) valde den sabla dåren helt sonika att radera deras instrument och ersätta med nyinspelningar gjorda av Ozzys dåvarande bandmedlemmar. Hela, och då menar jag verkligen HELA, hårdrocksvärlden funderade då på att på något sätt försöka ta livet av idioten. En större blasfemi hade inte ägt rum sedan..., ja, när?

Detta är fixat i den nya boxen. Tillsammans var vi många som yttrade vårt missnöje på forum och annat varpå det helt enkelt inte fanns någon chans att komma undan med ett dylikt småsnålt tilltag en gång till.

I boxen får vi således de två monumentala Blizzard och Diary-skivorna i nygjorda remasters med originalinstrumenten ljudandes ur Sony Walkmannen. Både på CD och på 180-grams vinyl dessutom. Som bonus på Blizzard får vi även singelbaksidan You looking at me looking at you tillsammans med en ny mix på Goodbye to romance och ett kort soloutdrag av geniet Randy Rhoads.

Randy Rhoads ja, make no mistake - denna boxen är den ultimata hyllningen till denna fantastiska människa som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Allting handlar om Randy. Precis som sig bör enligt mig. But I am digesting, tillbaka till skivorna.

Någon har klagat på att den andra singelbaksidan från tiden, You said it all, inte är med. Anledningen torde vara att den inte finns någon studioversion på låten utan bara liveversioner, men visst - den hade ju gjort samlingen helt komplett och det finns gott om tid kvar på skivan. Skumt, sa grisen.

Diary får inga bonuslåtar alls men däremot finns det en bonus-cd som enligt initiala källor skulle innehålla en hel konsert men som nu verkar vara ytterligare ett hopkok av olika spelningar. Jag har inte helt lyckats redan ut var alla låtarna kommer ifrån men några av dem verkar härstamma ifrån Montreal 1981-spelningen som finns i de flestas bootlegsamlingar. Jag ber att få återkomma med en komplett analys om någon är intresserad av en dylik.

Det bästa i boxen är dock DVD´n. Dels finns där en dokumentär, av typen "vi berättar samma gamla historier en gång till". Den är av föga intresse för den som varit intresserad av (läs: dyrkat) dessa skivor och artister i 30 år. Däremot får vi som bonusmaterial något alldeles ohyggligt fräsigt. Jag listar detta:

1. After Hours 1981 - 4 låtar live i tv-studio 1981. Finns sedan länge i samlarkretsar men här är det direkt ifrån tv-stationens masterband. Tårar föll när den betittades.

2. New York Palladium 1981 - Ja dra mig på en kall pilsner och kalla mig för Glenn. En student drog med sig sin 8mm-kamera och ställde sig längst fram när Ozzy med gäng behagade besöka gamla Palladium i New York i maj 1981. Totalt filmade han 32 minuter, 10 rullar. Bilden är härligt grynig och ljudet funkar även om det såklart inte är perfekt. Vi får inte se några kompletta låtar tyvärr, rullarna var inte så långa, men det vi får se är en av de ytterst få konsertinspelningar på video som finns med Randy* och det är fanimej helt fenomenalt! Att en artist av denna magnituden "vågar" släppa en sådan opolerad film är något som alla borde ta lärdom av. Priority has been given to historical content. No shit!

3. Några tv-klipp till, inkl. en oklippt tvkamera som filmar de förata två låtarna i Albuquerque 1982. Randy på Diary-scenen. Over the mountain med Randy. När såg du det senast? Trodde väl det.

Summa sumarum är det en fräck box, jag förstår att alla inte vill betala 1300 spänn för skivor de haft i 34 år bara för att det finns en bonus-dvd med. För egen del så var den helt prisvärd tack vare Palladiumgiget, hade det dykt upp sådana rullar på ebay eller liknande så hade jag nog varit med och budat uppåt åtminstone en 5-6000 så att få se denna konsertfilm för "ynka" 1300 var bara fräckt. Vi har alla våra laster.














/Alex

* Det som överhuvudtaget finns på DVD med Ozzy och Randy sedan innan är endast After Hours-specialen, 10 minuter från Palladium 1981 (det andra setet, filmat på balkongen), 20 minuter från Chicago 1982 samt några få nyhetsklipp. That is all.

Fredagslistan vecka 28

Idag blir det ingen vanlig lista, Martin har fortfarande semester och jag har inte engagerat mig i metallyssnande alls denna vecka utan ägnat några timmar åt P3 Dokumentärs arkiv istället.

Jag muttrade för några veckor sedan om ett par boxar jag inhandlat, och den fina Morbid-boxen har nu dykt upp på Spotify varför det blir den som står för listans innehåll idag. Jag köpte LP-boxen där man fick allt material på 3 vinylskivor + en fin informativ booklet som har ett förord skrivet av Daniel Ekeroth.

Boxen är väldigt snygg och full med fräsiga bilder på skivkonvoluten och i boken (varav några är återkommande - tyvärr verkar det inte finnas så vansinnigt många bilder på bandet och Dead i allmänhet..). Ljudet på inspelningarna varierar naturligtvis väldigt mycket, bäst låter inte helt överraskande den monumentala December Moon-demon. Deads sång är magnifik i sin enkelhet, låtarna är oerhört stämningsfulla och man kan bara ana hur fräckt det måste ha varit att ha fått se bandet live.

Boxen är ett måste hos varje människa med ens det minsta intresse av svensk extremmetal och dess tidiga dagar. Är det förresten någon läsare av denna blogg som var med och aktiv under dessa år, och även kanske något senare under Aarseth- och Helvete-tiden? Kommentera eller maila gärna en rad eller två om stämningen, om det nu fanns någon sådan. Jag kan reta mig oerhört idag på att jag både levde och var väldigt medveten under denna tid men att jag inte förstod att uppskatta musiken och andan. Det hade varit intressant att få ta del av någons erfarenheter och tankar.

Fredagslistan vecka 28

/Alex

Rockvideomaraton

Det finns kanske fler som har det lite lugnare än vanligt varför det aldrig är fel att avnjuta några hits. Den första är en av de för mig mest definierande filmerna, länge försökte jag glatt härma Blackies kobenta stil. Undrar idag varför.



Nästa video är en av de allra bästa. Rolig låt och bra humoristisk story. Inte ett uns allvar så långt ögat når. Det gillar jag.



Ooooh. Nu samlar vi god 80talsmetal och fantastisk 80talsskräckfilm i en och samma video. Kan fortfarande erinra mig de behagligt obehagliga rysningarna som gick över ryggraden när jag som tioåring fullständigt fastnat i skräckfilmsträsket. Lyckligtvis har jag aldrig tagit mig ur det.



Ok - en till, sen räcker det. Denna fanns på någon form av samlingskassett med kanske fem-sex andra musikvideos (inte hårdrock tror jag) som man kunde hyra i en videobutik i Helsingborg under mitten av 80-talet, och antalet gånger jag hyrde den i sträck tillsammans med antalet gånger jag tittade på videon står i bjär kontrast till hur mycket tid jag lade på läxor, städning eller annat onödigt. Tänk att man var så intllig...entelli...egentli....smart redan som sjuåring.



I regnet,
/Alex

Galenskap

Ok, nu får vi summera lite. 3 konserter och över 250 mil på 4 dagar. Till och med den mest härdade Bergdahl är faktiskt lite trött idag. Det blev Paris i helgen då jag fick återse mitt älskade Return To Forever. Det hör tyvärr hemma på en annan blogg misstänker jag dock så det får jag med sorg i hjärtat lämna därhän.

I måndags var det dags för Accept på KB i Malmö. I sista stund lades något lokalt dravel till förband till i lineupen, så när jag anlände prick 20.00 hörde jag oväsen inifrån KB varpå jag helt sonika satte mig vid turnébussen utanför och gjorde inget istället för att gå in. Dirty Passion skall de ha hetat. Es ist für mich egal. Jag satt dock inte ensam, både Hermann Frank och Stefan Schwarzmann kom förbi och några ord utväxlades (även Wolf och Peter susade förbi men det var bara som hastigast).

Accept var precis lika bra som de varit hela året, det är fullständigt osannolikt att ett band kan låta så bra och hungrigt efter så många år i gamet. Visst, det är bara Wolf och Peter som varit med hela tiden men det märks fanimej inte då ALLA gör ett alldeles ypperligt jobb och är snortajta. Jag är lycklig som tjugofem barnkalas över dte faktum att Mark Tornillo kommit med i bandet för under de 18 år jag älskat Accept och sett dem live så är det bara återföreningsturnén 1993 som kommer upp i närheten av hur bra de är idag. Att de sedan hade det allra bästa utljudet jag någonsin hört på KB är ett plus, det var kristallklart utan att förlora i vare sig ton, bett eller djup. Jag svettades som en liten liten ponny utan att röra mig alls. Så hårt var det.

Som sig bör så efterföljdes måndagen av en tisdag, men inte vilken tisdag som helst utan en där Black Country Communion skulle göra sin danska premiär på fina KB-hallen. Deras 19:e konsert ihop skulle spelas i hallen som Glenn Hughes en gång gjorde premiär med Deep Purple Mark III i. Bandet var inget annat än fenomenalt, de ystra tusen personerna som orkat ta sig till hallen fick se en uppvisning som inte skådats i den hallen på många år. Joe Bonamassa var fenomenal (han sjunger ju rätt bra också, grabben!), Derek Sherinian var bra (men för lågt mixad tyvärr), Jason Bonham förvaltar sitt arv bra och Glenn Hughes var gud. Allt i sin ordning, således. En liten minus i protokollet var dock ljudet, en samling gröt under de tre första låtarna som lyckligtvis ordnade upp sig när det blev dags för de episka låtarna typ Song of yesterday och Save me. Och, till sist, en liten trojka funderingar att ponera när andan faller på:

1. Vem fan är Sören Andersen som var insatt som förband? (försöksutsläppt tvättmongo?)
2. Vem fan har sagt åt honom att han kan spela gitarr??? (hans mormor med kraftigt nedsatt hörsel??)
...och den kanske värsta...
3. Vem ända in i BELZEBUBS BASTANTA BADBYXOR fick för sig att kräket skulle gästa på BURN?? Denna nästintill orgastiskt klimaktiska avslutningslåt som skulle stå som en hyllning till Glenns karriär i en sådan anrik hall totalslaktades i solot av det här jävla snedsprånget som inte skulle kvalificera i kommunala musikskolans 6-åringars första nervösa framförande av Lilla Snigel. Hela kvällen var magnifik fram till dessa sista minuter och jag ämnar ägna återstoden av dagen att sitta och önska att Sören Andersen utvecklar någon form av självinsikt varpå han raskt överger "gitarrspelandet" till förmån för att bli tredjesorterare på Posten Inrikes i Danmark, avskiljd från omvärlden och fråntagen alla plektrum för all framtid.

Nu får det minsann räcka med spelningar ett tag. Typ nio dagar eller så. Ganska exakt nio faktiskt. Skönt det egentligen, jag har redan abstinens.

Hmm, undrar om Martin läser här nu när han är ledig. Fan, jag kanske kommer undan med det... Jag gör ett försök. RETURN TO FOREVER LIVE I PARIS!!! MOHAHAHAHAHAHAHAHA!



/Alex

Metallbibliotekarien på Getaway

Vi avslutar rapporteringen från Getaway med recensioner av EARTH CRISIS och IMMORTALs konserter. Texten hittar ni här.

Det har varit ett sant nöje att jobba på festivalen, mycket beroende på den oerhört trevliga stämning som har rått i pressrummet. Detta faktum kan i mycket tillskrivas Per och Hanna från Triada som har hjälpt till på alla möjliga vis för att vi skribenter skulle trivas. Tack som fan! Och tack också till Jens, mannen med den snyggaste ansiktsbehåringen på hela festivalen.

Godnatt!

/Martin

Just nu på festivalen pt 6

HAMMERFALL bränner av pyro som får hjärtat att hoppa upp i halsgropen där jag sitter inne i pressrummet. Att bomberna smäller betydligt högre än bandets musik torde vara självklart, men publiken går verkligen igång på bandets trygga hårdrock. Ja, hårdrock - inte metal, haha!

För egen del har jag skrivit klart texten om EARTH CRISIS gig och peppar lite försiktigt inför IMMORTALs sena spelning på Banditscenen. Den drar igång kl. 00:45 och kommer att utgöra sista grejen jag bevakar på festivalen.

EARTH CRISIS förresten. Trots att jag aldrig har hört bandet innan och inte är någon hardcorediggare av mått tyckte jag att bandets konsert var mycket trevlig. Vilket kan ha att göra med sällskapet bestående av värd Preben och hans mycket sympatiska vänner Linda och Annika, samt Annikas syster och kompis som hade skrapmärken på knäna efter den grymma moshen under KREATORs gig igår. Vad säger man - att en liten tjej gav sig in där är inget annat än respekt.

Del 1 av dag 3 finns nu att gotta sig åt här. Nu ska jag ut och kolla på sista halvtimmen av ACCEPT.

/Martin

Just nu på festivalen pt 5

THE POODLES står på scen. Jag är måttligt intresserad men publiken tjoar och sjunger glatt med. Trummisen har 4 baskaggar. Mäktigt säger vissa. Posör säger jag.

Det är extremt varmt idag - det kan vara det varmaste jag upplevt under hela festivalen. Idag är jag faktiskt glad över att jag inte ska dricka öl förrän kanske en ikväll då jag skrivit det sista. Jag har aldrig druckit så få öl under en festival som under Getaway, och ändå haft så fantastiskt kul och känt mig så rusig. Rimligt. Idag blir det inte fullt så späckat schema som igår, men ändå trevligt. Som vanligt uppdateras WeRock i vanlig ordning under dagen och kvällen.

/Martin

Nu tänker jag göra kväll efter en fullspäckad dag på festivalen. Dagen avslutades med bland annat de mäktigaste circle pitsen jag sett på bra länge och definitivt de största som festivalen har skådat hittills. Vilket band som åstadkom detta? Kolla in rapporten i part 3 av dag 2.

Godnatt!

/Martin

Just nu på festivalen pt 4

Just nu har festivalen tillkännagett nästa års headlineband. Och det är MANOWAR. Wow, snacka om antiklimax. Joey Dimaio kom ut och var som han brukar vara - dryg, självgod och helt enkelt för mycket. Jag såg bandet på Roskilde 2002 och kunde inte sluta skratta. På den nivån är det. Men det var en hel del bland publiken som tog emot nyheterna genom att gå fullständigt bananas. Just nu lirar THE DARKNESS på den största scenen. Jag tänkte skriva om de gigantiska circle-pits som KREATOR fick publiken att utföra på den röjigaste konserten hittills på festivalen. Och peppa för OPETH som avslutar dagens begivenheter för min del.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway, dag 2 pt. 2

Är helt lyrisk efter VOMITORYs och SOREPTIONs spelningar - dödsmetall blir nästan inte bättre än så här. Vill ni veta precis hur jäkla glad jag är just nu kolla in länken.

Och utanför pressrummet formligen öser det ner, blandat med solsken tro det eller ej.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway, dag 2 pt. 1

Nu kan man ta del av första rapporten från dag 2 av Getaway på Werock. Följ bara länken. I övrigt är det riktigt kul att se att Smålandsfolket är på festivalen. Får skylla på Mattias Kling som verkligen har dragit ner mig i tunnbrödsrulleträsket. Att ärtröra, sallad, gurka och ost kan smaka så bra! Jag vill inte äta något annat resten av festivalen, haha!

/Martin

Fredagslistan vecka 27

Ah....fredag och en SJUKT bra helg med mera framför mig. Imorgon är det Paris som gäller, det kommer att bli magnifikt. Det är sällan jag är skakig inför en spelning men nu hade jag fanimej kunnat få anställning som tillfällig milkshakemaker.

Listan denna vecka blir en liten hyllning till förra helgens episka Big 4 på Ullevi, dock utan Metallica. Som en bonuspegg slängde jag med Accept också så att det blir en lista värdig en vinnare. Martin lyser med sin frånvaro rent fysiskt men digitalt lämnar han sina avtryck på bloggen och jag hoppas han har det oförskämt bra. Han har inte mailat in några låtar men vi kan väl vara överens om att han troligtvis kör Lena Ph´s samling på repeat i lurarna?

Fredagslistan vecka 27

Med en önskan om en förnämlig helg.

/Alex

Just nu på festivalen pt 3

Soundcheck på största scenen av Engelska EVILE vars basist Mike Alexander omkom för två år sedan av en blodpropp i lungan. På turné i Sverige som support till ENTOMBED. Bandet skulle ha spelat på Getaway redan förra året, men fick av förklarliga skäl ställa in. Därför är det extra kul att festivalen har bokat bandet detta år i stället.

Ska bli riktigt kul att höra bandet. Innan dess klämmer jag som uppstart in lite lokal black metal i form av TYRANT WRATH. Dagen är synnerligen välspäckad med band som PRAY FOR LOCUST, VOMITORY, SOREPTION, AMORPHIS, DESULTORY, KREATOR och OPETH. Dessa band har jag ambitionen att skriva om i alla fall. I mån av tid kommer jag även kika lite på HARDCORE SUPERSTAR, DANZIG och THE DARKNESS. En bra dag helt enkelt :-)

/Martin

Just nu på festivalen pt 2

Sitter och lyssnar på de mer än lovligt oktavhöga skriken från publiken på BULLET FOR MY VALENTINE. Månne kan det vara så att bandet drar till sig lejonparten av de kvinnliga besökarna på festivalen. Kul verkar de ha i vilket fall :-)

Just nu på festivalen

Sitter jag vid min bästa vän för tillfället. I ett för stunden lugnt och glesbefolkat pressrum med MONSTER MAGNET i bakgrunden är livet ganska gött. Varför jag inte är på konserten? Tja, jag har aldrig tyckt speciellt mycket om MONSTER MAGNET, och det jag hör får mig inte att vilja dyka rätt ner framför scenen faktiskt. Hellre då blogga lite grann med en pris innanför läppen och en stor burk sötsliskig Monster Energy och ladda upp för en förmodligen mycket välfylld spelning med GHOST om 45 minuter.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway

Så, kunde såklart inte avhålla mig från att blogga lite under semestern, haha!

Tänkte bara berätta att jag är på plats i Gävle på Getaway för WeRocks räkning och det kommer att bli en hel del uppdateringar på siten under festivalens gång. Programmet ser riktigt bra ut, solen skiner, uppkopplingen funkar - med andra ord: förutsättningarna för en riktigt bra festival finns i allra högsta grad.

Band som lirar under dagen: EVERGREY, DEATH ANGEL, CORROSION OF CONFORMITY, MONSTER MAGNET, PAPA ROACH, GHOST, GRAVEYARD, DEATHDESTRUCTION och MARDUK. Plus några andra såklart. Jag kommer nog att välja att se GHOST framför PAPA ROACH då de spelar samtidigt, bara för att kunna säga att, jo, jag har sett GHOST.

Edit: Nu kan ni ta del av del 1 av festivalrapporteringen här.

/Martin

Ytterligare en bra helg

Ack du sköna torsdag. Helgen nalkas och med den en Parisresa. På anrika Olympia, japp DET Olympia där den klassiska vinylbootleggen med KISS, Stoned In Paris, spelades in, ska jag få se fusionbandet Return to forever igen. Det blir mumma för kräsna öron.

På måndag blir det tysk metal i Malmö när Accept besöker KB, hoppas de petar in något riktigt fräckt i setet typ Run if you can från Predator eller den ständiga önskelåten Losing more than you´ve ever had från Balls to the wall. Det blir tyskt, det blir hårt och det blir underbart.

Tisdagen sen, ja, den ger oss en liten specialare. Black Country Communion spelar på fina KB-hallen i Köpendanmark. Nya skivan är oerhört bra, ett rejält uppsving från förra som lovade mycket men där någonting saknades. Det någonting har man nu hittat och skivan är definitivt en av årets bästa. Som en liten liten bakelse ovanpå tårtan så vet jag att de även kör Deep Purple´s Burn live. Det är en skojig bonus, det var nämligen i just KB-hallen som Purple Mark III hade sin urpremiär med nya medlemmarna Glenn Hughes och David Coverdale den 8/12 1973. Jag har redan sett Ritchie Blackmore köra Burn i denna hall, och nu är det således dags att höra Glenn Hughes göra detsamma. Historiens vingslag slår emot en som...eh...vingar....och slag?

Imorgon blir det fredagslista som denna gång för min del kommer att bestå av ringarna på vattnet efter söndagens Big 4 på Ullevi, kanske den roligaste konsert jag sett på år och dar. Man blev 15 år igen när man fick se en hög med favoritband som dessutom sändes på TV och som nu står fint i DVD-samlingen, nästan som de gamla VHS-bootlegsen med typ samma band från tidigt 90-tal.

Ah, great days. No they weren´t. Yes, I know, but you´re supposed to SAY that: "Ah, Great days!". Ah.

Om någon plockar den brittiska referensen ovan utlovas ett pris av eventuellt otäck karaktär.

/Alex

Till två fans

Dagens blogginlägg tillägnas två ca. 14-åriga killar.

Iron Maiden var ok i fredags på Ullevi, det var 23:e gången jag såg dem och i det läget är det lätt att bli lite blasé. De nya låtarna funkade tyvärr inte så vidare bra, men när The trooper drogs igång efter ungefär en halvtimme så exploderade Ullevi och stämningen stannade kvar under nästan hela återstoden av spelningen.

Där skulle jag kunnat sluta skriva, men det går inte. Jag såg min 23:e Maidenkonsert i ett nytt ljus tack vare två unga killar som stod ett par rader nedanför mig och som förbehållslöst älskade varje sekund av konserten. Plötsligt kände jag mig gammal och nästan lite dum där jag satt med min lilla anteckningsbok för setlists och genomanalyserade precis allting. Ljud, sånginsats, låtval - inget lämnas åt slumpen när jag går på konsert. För killarna framför mig (som jag inte har någon som helst relation till) var det annat ljud i skällan.

Det kanske var deras första Maidenspelning. Eller deras tredje. De var i vilket fall garanterat inte födda när jag såg Maiden första gången. De älskade varje sekund, varje minut, varje ton och varje låt. Efter ett par låtar insåg jag att det var jag som stod där för sisådär ungefär 20 konserter sedan. Inga referenspunkter till huruvida låtlistan var bättre i Garmisch-Partenkirchen en vecka innan, inga synpunkter på väder, uppresa eller för få bajamajor. Bara kärlek.

Jag kände mig som sagt först lite gammal. Sen insåg jag att inget egentligen hade förändrats. Även om jag helst sitter ner på en läktare idag än står i skramlet på golvet så har jag också kärleken kvar. Inte lika kravlös, och det är min brist, men den är fortfarande stor på gränsen till monumental. Jag såg två killar framför mig som upplevde sina än så länge ganska korta livs kanske bästa spelning, och jag njöt tillsammans med dem. I vimlet av alla låtsasfans som bara kommer för att det är en stor spelning (Robbie Williams, Kalle Jularbo, Mahatma Gandhi - bara det är på Ullevi så är det fräckt) återupptäckte jag inte bara Maiden som liveband utan kom även till insikt om att det finns hopp. Trots att världen går mot en mer glättig snabbköpsinriktad demusikaliserad och dekulturaliserad verklighet så finns det människor som är beredda att ta facklan från generationen innan och hålla den högt.

Maiden sjöng det bäst för oss, och om oss.

And if you´re taking a walk throught he garden of life
What do you think you´d expect you would see?
Just like a mirror reflecting the moves of your life
And in the river refelections of me

We´re blood brothers.



/Alex

Fredagslistan

Martin har lyssnat på In Flames, jag har lyssnat på Dream Theater och ikväll lyssnar vi båda på Iron Maiden på Ullevi. Stadig lista idag.

UP THE IRONS!

Fredagslistan vecka 26

/Alex

Försenat torsdagstrams

Metal 1:
UPS gladde mitt liv lite idag när de meddelade att min Ozzy Osbourne Blizzard Of Ozz 30th Anniversary-box äntligen äntrat landet. Det tog hiskeliga 3 dagar från Nashville till Helsingborg, läs och lär Posten!

Metal 2:
En annan box jag inmundigat nyligen är Morbid: Year Of The Goat. (Dead´s band innan gick med i Mayhem för den oinvigde). 3 LP-skivor och en fin och utförlig bok. Förvänta er recensioner på båda boxarna på en metallbiblioblogg nära er.

Minnen:
När jag var 11 år och morsan släpat med mig för att se KISS i Köpenhamn (1988) visste lyckan inga gränser. Jag hade med morsans gamla instamatic-kamera (minns nån dem?) och tog fem bilder. När vi lämnade in filmen för framkallning så sade fotobutiken att det inte fanns något på negativen. Besvikelsen var nästintill förödande. 16 år senare i en fotobutik i Växjö sade den pigge killen bakom disken "jomenvisst, de tar vi fram". En timme senare stod jag med bilderna i handen, det är inga fotogropiska mästerverk men det är mina egna bilder från min första KISS-konsert, och i den egenskapen är de ovärderliga. Nedan finner ni ett av de bättre fotona, jag lade upp två på min Livinginthepast-sida. Those were the days, eh?



EDIT: Jag får inte rätt på bildens format, men klicka på den så syns den i all sin prakt.

/Alex

Höstens begivenheter

Mitt i sommarvärmen planerar jag inför höstens utflykter, speciellt två som nu verkligen håller på att realiseras.

1. Alice Cooper gör en egen inomhusturné i Europa. Festival schmestival, det är inomhus i den karga månaden oktober man ska avnjuta mästaren. Hittills inga Sverigedatum men det spelar ingen roll ändå, jag beger mig med all sannolikhet till London och anrika Alexandra Palace en lördag i slutet av oktober. Det är nästan läskigt att man numera kommer till London med konsertbiljett och hotell till en kostnad som vida understiger en Stockholmsresa på samma premisser. Underligt, sa Bull.

2. Ace Frehley verkar styra kosan hitåt. I december gör vår rymdgubbe en spelning i Wales på en festival där han bland annat ämnar köra hela sin soloskiva från 1978. Jag kollade lite hastigt på detta datum när nyheten släpptes men kom fram till att det är för svårt att ta sig dit rent logistiskt, speciellt eftersom festivalen inte har ett enda annat band jag skulle vilja se. Senare rykten gjorde gällande att han kommer att köra några liknande spelningar i USA i januari varför jag närt en fundering på att ta mig till New York igen. Igår så kom dock en liten ryktesbomb och slog sig ner, Ace verkar vara på g till Skandinavien igen. Jag ber den intresserade vara aktsam dock, det är INTE tillrådigt att stå nära Bergdahl när Ace kör What´s on your mind. Bara som en liten varning.

Annars sitter jag idag mest och hoppas på att Metallica kör Fade to black på söndag. Då är det luftgitarrsdags igen!

Om någon läsare förresten ämnar spela in hela söndagstjohejet på sin digitalbox och har möjlighet att bränna ut möget i HD så är jag oerhört intresserad och erbjuder ersättning på sätt eller annat för arbete och material.

Dagens undring: Varför kör inte Maiden Afraid to shoot strangers live längre?

/Alex

Maiden Countdown

Det var en sjukt varm sommar, Sweden Rock hade bjudit på sin fräckaste line-up dittills och i sista stund bestämde jag mig för att, helt biljettlös, åka med polaren runt i Europa och se Iron Maiden. Jag dyrkade redan bandet och hade biljett till Stockholm och Göteborg, och i vetskap om att jag skulle få se dem med Bruce igen med en låtlista som slog och fortfarande slår de flesta de haft kändes plötsligt två gig alldeles för lite.

Det var varmt i Paris. Så in i helvete. Vi rultade in på stationen någon dag innan giget och spenderade tiden med att jaga råttor i en park vid Eiffeltornet, skrämma australienare samt tömma baren i vandrarhemmet på Carlsberg. När konsertdagen kom började jag känna att det kanske vore dags att skaffa biljett ändå. Utanför arenan såldes såklart biljetter i drivor, och jag lyckades lura en svartabörsröv att jag var fattig student så han gick bara med en hundralapp i förlust (300 fick jag ge).

Palais Ominsports Paris Bercy är en klassisk arena för oss bootlegsamlare. Deep Purple filmades där 1985, en av de få tv-filmade konserterna (den enda?) från deras återföreningsturné. Synd att Gillan lät skit bara, han var riktigt förkyld, but I am digesting. Det var varmt ute men fanimej HETT inne i Bercy. Från det att förbandet Megadeth gick på så vrålade publiken konstant till dess att Maiden sedermera gick av. Jag skämtar inte, t.o.m. i pausen mellan banden var volymen nästan outhärdlig. Och alldeles underbar. Tokvrålet när Megadeth brände av A Tout Le Monde skojar man för övrigt inte heller bort.

I vilket fall - Megadeth slutade, hallen lös upp, scenen pillades med och hallen släcktes igen. Transylvania ljöd ur högtalarna samtidigt som en film ur det USLA PC-spelet Ed Hunter visades. Och sen... Churchill´s Speech....



Paris 9/9 1999. Fortfarande en milstolpe i min konserthistoria.

Bara fyra dagar kvar.

/Alex

Stundande ledighet

Hoj!

Nu vankas det semester för mig - men som en direkt underbart härlig följd av att Alex nu har fått fast anställning på biblioteket så kommer det inte bli ett sedvanligt stillastående här på bloggen. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot vad Alex nu kommer skriva om nu när han får total hegemoni under fyra veckor, haha!

Jag ligger inte på latsidan vad gäller skrivande under ledigheten - det kommer att dyka upp texter i stor mängd på WeRock: jag ska på IRON MAIDEN, BIG 4 och Getaway så det kommer sannerligen inte saknas saker att skriva om!

På återseende!

/Martin

Fredagslistan

Det blir en tidig fredagslista idag, imorgon är det midsommar och även om jag varken dricker sill eller äter så värst många nubbar så kommer åtminstone bloggandet att hållas på ett minimum. Martin bidrog med en modest samling låtar men jag fläskade på rätt rejält, det blev en riktig partylista denna gång så tuta och kör!

Iron maiden är för övrigt representerade med två låtar, två av deras finaste epos. Kan det ha med att göra att de kommer hit om en vecka? Kan det ha att göra med att de är lite bättre än alla andra? Kan man röka morötter? We may never know the answers to these questions.

Party on Wayne, and party on Garth.

/Alex

Fredagslistan vecka 25

Intervjuer...

När man som 10-åring plötsligt fick tillgång till kabel-tv var det en fin tid att vara hårdrockare. Något som åtminstone präglade min uppväxt var intervjuer, bootlegs hade jag dålig koll på och de flesta köpekassetter med konserter hade jag inte råd med. Det fanns då en tjusning i att se mina idoler på tv ändå, i avslappnade sammanhang. Och allt som oftast i samkväm med Mick Wall. Om jag fick önska vara någon annan än den jag var under 80-talets heyday så skulle jag nog välja Mick Wall. Han kände ju för skrående ALLA!

Det var inga snygga frisyrer de satt inne med (Ozzy 1986...jag LOVAR att både min mamma och min mormor hade en exakt likadan!), det som sades var sällan banbrytande eller föremål för nästkommande års nobelpris, men de satt där. I en stol. Och pratade och rörde på sig. Vad kunde vara mer upphetsande än det?







/Alex

Fläskig uppdatering på WeRock

Ni får ursäkta att jag slår mig lite för bröstet när jag berättar att det finns en lång artikel om Copenhell Festival av undertecknad på WeRock.

Hela festivalen var mycket trevlig - ett tajt, gemytligt område med riktigt bra scener, mindre bra öl, förstklassigt umgänge med danskar och ett idogt skålande och allsångsskrålande öltält. De hade under en period på lördagen en DJ som matade på med låtar som Run To The Hills, Killing In The Name Of, Walk och andra väldigt klassiska dängor. Publikfriande? Som satan, men jag hade inga problem med det.

Nedan har ni ett exempel, courtesy av bästa festivalpolaren Linda Grandsjö.

Inte nog med det - ni kan ta del av ett styck sågning av "Illud Divinum Insanus", MORBID ANGELs riktiga haveri till platta, ett styck hyllningstext av "Ritual" det hittills starkaste albumet av THE BLACK DAHLIA MURDER, samt recensioner av "The Wretch" från dundertunga THE GATES OF SLUMBER och "Heathen Warrior" av STORMWARRIOR från kollegorna Robert och Mats.

Längre fram i veckan kommer ni kunna ta del av Henriks och BiblioteKarins rapport från Metaltown - med rörligt material dessutom.

/Martin

Neal Morse - London

I torsdags var det så dags för NEAL MORSE i London. Konserten flyttades i sista stund från anrika Koko (gamla Music Machine/Camden Palace) till en yttepytteliten lokal i Kings College. Tyvärr berodde detta på dålig biljettförsäljning, men av detta märktes nicht und nada från bandets sida som körde sitt nästan 3 timmar långa set med de största leendena och den mest ärliga inlevelsen jag sett på år och dar.

Första set bestod av några äldre grejer, ett litet medley på Testimony 1 samt kvällens bästa överraskning - Seeds of gold från bonusskivan på nya Testimony 2. Klockandes in på sina 26 minuter satte den en standard för hur bra en låt kan bli utan att hjärtat lägger av under tiden. Att de 26 minuterna kändes som, typ, 3 behöver jag kanske knappast nämna.

Andra set bestod av Testimony 2 i sin helhet. Jag har medvetet underlåtit att lyssna på skivan eftersom jag ville uppleva den live innan jag hör studioversionen. Och vilken upplevelse sen! Den som lyssnar på Neal vet att hans Testimonyskivor rent textmässigt behandlar hans liv, och något han underlät att berätta om på skiva 1 var när hans dotter föddes med ett allvarligt hjärtfel. När han nu efter några år då dottern lever och är frisk tar itu med detta så blir det så innerligt, så hjärtligt att jag lovar att inte ett öga var torrt i lokalen. Jag njöt, jag led och gladdes med honom, och i den närmast förlösande It´s for you mot slutet var euforin nästan påtaglig.

Jag har inte följt Neal sedan starten, jag lämnade honom när han lämnade SPOCK´S BEARD, men åren har hunnit ikapp verkligheten och när jag för ett par år sedan fick se honom på Sweden Rock väcktes alla känslorna till liv. Jag följer honom idag, vart han än går, varthän det än må leda. Detta musikaliska geni som omger sig av virtuoser. Denna människa. Denna Morse.



(inte min film men ack så bra)

/Alex

Fredagslistan och supporta scenen

Hoj!

Alex del av listan är delvis färgad av hans upplevelser av SRF den gångna helgen - för egen del består listan nästan enbart av Copenhell-pepp, där jag kommer befinna mig senare idag. Ganska mycket slagsida åt ett visst band förvisso, men när vi pratar MORBID ANGELs back-katalog så kan det inte bli för mycket om ni frågar mig. Lördagens utbud på Copenhells scen Hades från kl. 18.00 ser inte dumt ut: ALL THAT REMAINS, KVELERTAK, och MORBID ANGEL i rad efter varandra - det vattnas i munnen på mig i alla fall haha!

Övriga band på festivalen går inte av för hackor de heller - OPETH, PROTEST THE HERO, MAYHEM, JUDAS PRIEST, och DEICIDE bland andra gör att jag tror att helgen kommer bli trevlig.

/Martin

Fredagslistan vecka 24

Nytt på Biblioteket

Bara för det är fredag så kan man komma in och låna några nya skivor om man känner för det, och bor i Helsingborg med omnejd såklart.

Återupplivade HELL bjuder inte bara på ett riktigt snyggt omslag till "Human Remains" utan också musik med en hel del gusto i sig. Teatralisk javisst, men levererad med en fruktansvärt skön feeling och känsla för hur metal lät i slutet på 80-talet. Fast med en fullt 2000-talsaktig produktion. Något annat hade jag inte förväntat mig när det är Andy Sneap, även på gitarr i bandet, som har stått för rattningen. Håller inte hela vägen för mig, men stundtals riktigt trevligt.








En mycket stark återkomst av IN FLAMES. Det var ett tag sedan jag hörde bandet låta så solitt - genomgående starka låtar, refränger att döda för och en rent ursinnigt stark sånginsats av Anders Fridén. Stundtals är det så bra att knognarna vitnar av rörelse, och "Sounds Of A Playground Fading" är ett jäklar genmäle till alla, inklusive mig själv, som tyckte att bandet hade tröttnat vid "A Sense Of Purpose". Skönt att bli överbevisad i sanning!

Hågade låntagare kommer återfinna skivorna på avdelningen ca 9.30 på Helsingborgs Stadsbibliotek. Som vanligt är det först till kvarn som gäller, men det hade ni väl redan räknat ut, eller hur? Tänkte väl det :-)

/Martin

Nä

Nej, vi kommer inte att köpa in MORBID ANGELs nya platta "Illud Divinum Insanus" till biblioteket, då den är så exempellöst dålig att jag känner mig tvungen att skriva ett separat inlägg i bloggen för att poängtera detta faktum. Precis hur usel jag tycker att plattan är kommer ni kunna ta del av på måndag på WeRock.

/Martin

Sweden Rock - tankar

Nu börjar tankarna samla sig efter årets Sweden Rock. Jag missade/slapp Whitesnake vilket de allra flesta rapporter verkar ha varit en total katastrof. Jag lämnade själv bandets spelningar 2003 och 2006 med gråten i halsen så det kom inte som någon överraskning för min del.

Årets festival bjöd mestadels på bra spelningar, några sisådär och en ren katastrof. Här kommer några snabba tankar:

torsdagen:
* Duff McKagan´s Loaded: Riktigt bra, ödmjukt men rockstjärnigt på samma gång.

* FM: En av de bästa spelningarna i år, och min favvelåt dök upp redan som andralåt (I belong to the night)

* Queensrÿche: Maken till oinspirerat framträdande får man leta efter, alla verkade vilja vara någon annanstans. Jag fick dock äntligen höra Lady wore black, och de körde även NM 156 / Screaming in digital / Real world och Walk in the shadows så den halvtimmen var helt ok.

* Groundhogs: En bedrövelse. Att Tony McPhee´s fru släpar upp denna strokedrabbade människa på scenen för att förnedra sig så gör ont i hjärtat. Jag sprang därifrån efter två totalmassakrerade favoritlåtar. Ovärdigt.

* Accept: Kanonbra, och för min del fräckt att Hermann Frank var sjuk för jag gillar dem bäst när bara Wolf spelar gitarr!

* Morbid Angel: Kanonbra även här, bra setlist, premiär på en ny låt (I am morbid) som inte spelats tidigare + en "ny" gammal (Blood on my hands) som dök upp för första gången på denna turnén. Stenhård spelning med kanske festivalens bästa ljud.

* Judas Priest: Förvånansvärt bra. Halford sjöng bättre än 2005/2009 och låtlistan tilltalade mig oerhört. Never satisfied för bövelen!!!!

lördagen:
* Lee Aaron: Rolig spelning, bra låtval, ödmjuk men förvirrad Lee vilket månne förklaras av att de hade en rätt jobbig flygning från Vancouver där de bl.a. blev av med alla gitarrer/basar. Barely holdin´ on var höjdpunkten!

* Molly Hatchet: Skön spelning med ganska dåligt ljud, iallafall kändes det så när man stod där. Får väl se vad inspelningen säger (om det nu finns en sån....:)...).

* Rhapsody Of Fire: Jag struntade i Kansas som jag redan sett (och inte gillade) och satte mig i stolen vid Zeppelin Stage för att se Rhapsody istället. Det var tur det för den timmen gick sannerligen inte av för hackor. Direkt efter spelningen sprang jag in i det tyska tältet och köpte skiva. När hände det sist? En kul grupp att ha fått upp ögonen för!

* Black Label Society: Såg ungefär 40 minuter innan Walter Trout, och förstår fortfarande inte detta bandets popularitet. Tråkig och monoton musik. Har försökt flera gånger nu men jag lägger ner och längtar tillbaka till Pride & Glory-tiden :)

* Walter Trout: Festivalens absolut bästa spelning. 75 minuter underbar blues, och tonen han har är fanimej helt oslagbar!

* Ozzy Osbourne: Jag kollade låtlistan innan och såg att det räckte för min del att se de första 40 minuterna så jag fick höra Road to nowhere och Shot in the dark. Rösten var ingen höjdare, men det kompenserade han med att underhålla på andra sätt. I vilket fall, jag gick efter Shot och på min väg ut till bilen såg jag att Ozzy måste ha haft den allra största publiken någonsin, det fanns t.o.m. vakter på vägen utanför som höll koll på alla som stod och tittade. Och de boende i Norje satt i solstolar på sina tak och tittade. Tyvärr har det väl knappast med hans musikaliska arv att göra utan snarare att han skäller på sina bajsande hundar i TV, men det må ju vara hänt.

På det hela taget en bra festival. Jag samlar nu intrycken och eventuella digitala signaler vilka förmedlas på olika sätt för att njutningen aldrig ska ta slut. Det är en underbar tid att vara musikdåre i :)

/Alex

In Flamespepp

Idag kunde jag inte hålla mig - jag gled in på Youtube och upptäckte att någon lagt upp en hel räcka låtar från IN FLAMES "Sounds Of A Playground Fading". Att jag kommer köpa plattan när den släpps på onsdag är självskrivet, men jag kunde såklart inte hejda mig från att trycka på play. Jag ångrar inte att jag gjorde det - det låter så fruktansvärt bra att jag nästan får tårar i ögonen. Darker Times - inte en chans med den refrängen!

/Martin

Fredagslistan

Hoj!

Fredagslistan har denna veckan lite av en önskekaraktär - Alex har listat de låtar han hoppas få höra under SRF denna helgen - och jag har listat låtar jag vill höra under Copenhell nästa helg. Det har renderat i en som vanligt bizarrt varierad samling låtar. Att Alex uppenbarligen ser mycket fram emot JUDAS PRIESTs konsert kan jag se mellan fingrarna med haha! Jag har faktiskt själv smugit in en låt av åldermännen som jag halvt om halvt hoppas att de inte kör om de har nåt vett i skallen - Painkiller - men om de kör den som den ska vara så vore det såklart guld!

Resten får ni upptäcka på egen hand, haha!

/Martin

Fredagslistan vecka 23

Nya grejer

Bara för att Alex är iväg och roar sig idag så lägger vi ju inte ner verksamheten här inte. Nä! Lite nytt att sätta ner på avdelningen har det minsann blivit - och blandningen på dokumenten ifråga är inte alls specielt enkelspårig. Om jag får säga det själv.

Sista filmade konserten med Ronnie James Dio. På Wacken. Ja ni fattar att denna DVD inte går av för hackor. Det låter och ser fantastiskt bra om bandet - Dio var och kommer alltid att vara en av de mäktigaste sångarna som har vandrat på planeten. Han visar det med eftertryck i låt efter låt på denna DVD.


Nyinköp av en platta som en, ursäkta uttrycket, jävla idiotjävel lånade och inte lämnade tillbaka. Tillsammans med flera andra. Logik är inte denna människas starka sida: låna gratis och lämna tillbaka så kan du njuta av bibliotek under många många år. Lämna inte tillbaka och drabbas av inkasso för flera tusen kronor. En no-brainer om man frågar mig.



På albumasken sitter det ett klistermärke med texten "A must-have for all fans of 80's metal and MERCYFUL FATE lunatics!" Helt plötsligt fattade jag varför Alex tyckte att vi skulle ha denna, haha! Men det låter helt ok om PORTRAIT om ni frågar mig.


Progressivt på alla cylindrar. Det blir lätt så när man pratar om TRANSATLANTIC. Har man Neal Morse och Mike Portnoy i sättningen så kan man utgå ifrån att det kommer vara långa låtar med instrumentonani deluxe som genomgående tema. Fascinerande.

Traditionell metal, med ack så tydliga referenser till Priest och Maiden. Inte riktigt min kopp av valfri dryck, men helt ok musik från WOLF.

Skivorna kommer återfinnas på Helsingborgs Stadsbibliotek imorgon fredag, 10/6 någon gång på eftermiddagen.

/Martin

Kortis

Imorgon är det så dags för dag 1 av Sweden Rock Festival för mig. Duff, Groundhogs, Morbid Angel, Priest, Accept, det blir nog en fin dag om vädret håller sig lite. Hem på natten och sedan är det dags på lördag igen. Det är min själ inte lätt att vara hårdrockare, men varför skulle det vara det :)

Nästa vecka återkommer jag med intryck. Om jag överlever lördagen.

Jag bjuder på en av de största förhoppningarna i år:


/Alex

Invektiven åker fram

Följer med intresse hur upprörda folk är över senaste släppet från MORBID ANGEL "Illud Divinum Insanus". Visst, den är inte ett mästerverk på något sätt - men var det någon som trodde att den skulle vara det, egentligen?

Att förväntningarna byggts upp under 8 år sedan "Heretic" till rent absurda nivåer är dock förståeligt framför allt med tanke på bandets rent makalösa back-katalog, samt att David Vincent nu är tillbaka i bandet. Vad jag själv tycker om skivan får ni hålla er tills mitten av månaden då recension läggs upp på WeRock. Så länge kan ni roa er med nedanstående.

/Martin

Fredagslistan

Hoj!

Inga krusiduller denna veckan - 11 låtar av i vår mening högsta kaliber ryms i veckans fredagslista. Fick en liten backlash av att ha tillbringat den gångna tiden med en myckenhet rens i lurarna, så det blev aningen mer melodiska inslag i lyssnandet för mig i alla fall. Det får ni helt enkelt ta.

Alex fortsätter sitt utforskande av MORBID ANGELs katalog - något som man såklart inte har nåt emot. Alls :-) med på listan finns också låten som i mitt tycke har ett av de absolut bästa gitarrsolona som satts på platta. En hint - det rör sig inte om någon låt av ARCH ENEMY även i fall de finns representerade i listan. Deras "Khaos Legions" har vuxit något faktiskt, även i fall den känns som standardmall 1 A vad gäller det bandets skapande.

/Martin

Fredagslistan vecka 22

Nytt på WeRock

Att säga att den brutalare delen av metallen dominerar på WeRock bland de första junirecensionerna är ingen underdrift. En, säger en, platta kan inte räknas in under grindcore eller dödsmetall. Tråkigt? Nä, jag säger att det var på tiden ;-)

Visserligen gillar jag sväng, vilket man kan läsa om i Fredrik Sandbergs recension av PERRY AND THE TRAVELLERS platta "The Grand Voyage", men sväng har sällan lyckats stå upp mot rent rens i min bok, i synnerhet om det levereras på det sätt som på plattorna av WORMROT och INGESTED, "Dirge" respektive "The Surreption". För att balansera upp kan ni även läsa en recension av ORIGINs "Entity", en skiva som inte riktigt håller hela vägen, och en av Kims favoriter Ole Alexander Myrholts sidoprojekt THOSE LEFT BEHIND samt HATE ETERNALs "Phoenix Amongst The Ashes".

/Martin

In Flames

Jag kommer ihåg hur jag tyckte att IN FLAMES hade blivit ett tråkigt band som skrev låtar som inte låg på någon vidare nivå när förra plattan "A Sense Of Purpose" kom 2008. Intrycket förstärktes av bandets konsert på SRF 2009. Den sved, framför allt med tanke på hur bra jag upplevde att bandet var på den lilla klubbturné bandet gjorde 2007. Men att bli överbevisad när det gäller IN FLAMES musik har jag alls inget emot.

Deliver Us tycker jag är en, faktiskt, helt okej låt - men jag blev desto gladare när jag kunde hitta titellåten från kommande skivan "Sounds Of A Playground Fading". För det låter riktigt bra. Jag gillar i synnerhet det svängiga trumspelet från Daniel Svensson och den starka refrängen. Om detta är en indikation på hur resten av skivan låter (och jag är väldigt benägen att hoppas på detta) då kommer det bli riktigt roligt att höra resten av skivan, i sanning.

/Martin

Snowy Shaw recension

Så kom då dagen äntligen. I fredags var det dags för Snowy att visa var skåpet skulle stå. Det var stundtals ett liiite rangligt skåp, men satan vad det stod :)

Låtar från alla band han spelat med framfördes, lite underligt låtval i ett par fall, typ Black Funeral med MERCYFUL FATE - grym version men han var inte med så tidigt i bandet, eller Progenies of the great apocalypse med DIMMU BORGIR - han kunde ju kört någon av de tre han sjunger på senaste plattan istället? Äsch, petitesser.

Det var lite orepat, det sade han själv från scenen, men min mentala eufori när NOTRE DAME-spåren avverkades blir svår att toppa. Bouffon bloody bouffon, Vlad the impaler, Black birthday, A misconception of the great kiss samt Blacksmith & co satt alla som en fin volangblus på tant Rut. När sedan nästan hela KING DIAMOND-band anno 1989 körde Sleepless nights och Eye of the witch var lyckan total.

En fin DREAM EVIL-ballad, My friend, spelades i somber stämning som en hyllning till glam-Micke som nyligen avlidit (Snowys vän, bl.a. basist i EASY ACTION) och bl.a. Kee Marcello gästade på gitarr. Tyvärr stod jag bredvid ett gäng människor med ytterst begränsat intellekt som tog denna tribut som ett perfekt tillfälle att diskutera analpluggar, trädgård eller vad fan de nu pratade om. Alla sjukdomar i världen önskar jag dem som inte kunde hålla käften stängd i fyra minuter utav respekt för bandet och för den avlidne.

Sina små brister till trots var konserten mer en religiös uppenbarelse än en konsert. Varenda sekund var min. Alltihopa filmades för ett DVD-släpp. När den kommer ska hela mitt bostadsområde få höra. Det är ett löfte.



Full setlist här!

/Alex

Fredagslistan

Rightyo my fine feathered friends. Martin tyckte förra veckans lista var schizofren. Det var den. Denna veckans lista har enkelt sagt hittills aldrig skådats och kan således inte föräras ett epitet. Möjligen kunde man kalla den något i stil med schizo-psycho-avalanche-fighter-deluxe-knepig.

Martin blandar och ger i vanlig ordning, en överraskning i form av Symphony X lyckades han dessutom trycka in. Han påstod även att Wormrots Dirge inte fanns på Spotify. Det gjorde den visst, och eftersom låtarna pendlar mellan snorkorta och ännu kortare så fiskade jag minsann med hela skivan i slutet av listan.

Själv har jag myst till med allt från Allman Brothers till Ozzy via dagens artist: Snowy Shaw. Ikväll är det dags för The Great Unveiling med honom i Göteborg och jag har ystat med lite förhoppningslåtar från bl.a. Notre Dame, Memento Mori och Illwill.

/Alex

Fredagslistan vecka 21

Liveinspelningar

Satt och lyssnade på Thin Lizzy´s Live & Dangerous imorse, och började fundera på när exakt jag började bli så fascinerad av liveinspelningar och bootlegs. Det bör ha varit någon gång i början av 90-talet, när jag började förstå att allt inte var helt koscher gällande KISS Alive 1 & 2. När sedan Alive 3 släpptes och den verkligen inte stämde ljudmässigt eller delvis låtmässigt med hur bandet lät på turnén så bör jag ha fattat. Någonstans där tog intresset för äkta livekonserter/liveinspelningar överhanden.

Jag var rätt upprörd över detta ett tag och tänkte "vadå liveskivor, de är väl för skrående inte live om de är omgjorda i studio"? KISS var dessutom näppeligen ensamma, bl.a. Judas Priests Unleashed in the east och ovan nämnda Lizzy-platta är också till stora delar falsarium, vilket bootlegs från tiden vittnar om (och även bandmedlemmar).

Idag ser jag nyktert nog officella liveplattor "bara" som underbara skivor med bra versioner av underbar musik. Huruvida de är live eller ej bekommer mig inte längre eftersom jag har tusentals konserter med samma band, ofta i lika bra kvalitet, som är GARANTERAT live :) Och utan att för sakens skull förringa den monumentala KISS Alive! så finns det få grejer som gör mig mer upphetsad än en riktig livespelning från samma 8eller helst tidigare) år. Det gäller bara att skilja på hästar och maränger.

(Mina kärleksfulla men omfattande dissekeringar av Alive 1 och 2 finns att läsa här:
Alive! eller Alive?
Lost Alive II)

/Alex

Nytt från THE FACELESS

Proggressiva death metalbandet THE FACELESS har sedan jag upptäckte bandet via "Planetary Duality" varit ett gäng jag mer än gärna håller koll på. Nu är bandet på gång med en ny skiva som släpps till hösten. En stor förändring kan märkas - sångaren Derek Rydquist är inte med längre - men bandet har tagit in en lirare som verkligen inte behöver skämmas för sig i form av Geoffrey Ficco som klarar av både den rena sången och growlar på ett rent imponerande sätt. I vanlig ordning är det supermeckig musik med vissa melodiska inslag, men ska man gå på låten The Eidolon Reality så tycker jag att THE FACELESS klarar av balansgången att vara svåra utan att bli alltför svårtillgängliga. Det kommer bli intressant att se om resten av plattan håller lika hög klass som nedanstående låt.

/Martin

Sweden Rock Top 5

17 dagar kvar, och som det listfreak jag är så råkade jag pilla ihop en liten topp 5-lista på det jag sett på festivalen genom åren. Egentligen är den kanske inte rättvis, med tanke på hur mycket man fått se sedan starten 1995 så kanske en del samtida känslor svalnat. Jag har dock gjort mitt yttersta för att hitta känslan jag hade just när det hände. Vilka fantastiska spelningar, vilka minnen! Utan inbördes ordning:

1. Cactus 2006
* Tajt utan att tappa svänget, låtmaterial som piskar de flesta andra och ett band jag inte trott jag skulle få se någonsin. Detta är möjligen det enskilt bästa jag sett på festivalen.

2. Chicken Shack 2010
* Jag hade inga höga förväntningar. En låt in var jag överkörd. Efter spelningen var jag matt. Stan Webb är en fantastisk gitarrist och en underbar sångare med en leverans som är helt outstanding. En ynnest.

3. Mercyful Fate 1999
* Hade bara Michael Denner varit med (inget om Mike Wead dock) så hade denna spelning blivit topp 10 av allt jag sett någonsin. Nu blev den nästan så bra ändå, mycket tack vare låtlistan som inkluderade Nightmare (!), Melissa (!!) och min all time fave Into the coven! Regnet som pissade ner under endast denna spelning kan kanske anses vara guds hämnd mot King. Jag märkte dock knappt av det.

4. Alice Cooper 2000
* En låtlista att DÖ för (DEAD BABIES!!), ett band som var det bästa Alice haft sedan 1979 och en riktig show igen. Jag och polaren skrek ikapp. Efteråt var det nästan synd om Dio, som också var bra och spelade ovanliga låtar, men som kändes väldigt inaktuell.

5. Yes 2003
* Perfekt ljud, perfekt låtval, perfekt väder. En perfekt spelning, kulminerande i ett av musikvärldens allra vackraste stycken: Awaken.

Hur ska det gå i år? Stay tuned.

/Alex

Supporta scenen: DEATHENING

Gillar ni dödsmetall bör ni bege er till Kulturbolaget i Malmö ikväll då malmöitiska/göteborgska DEATHENING bjuder på den mer melodiska varianten av dödsmetall. Och det är helt gratis. Jo ni läste rätt - kommer man mellan 20 och 21 är det gratis att komma in. Efter 21 kostar inträdet 80 :-, vilket ju även det är fullt rimligt så här dagarna innan löningen.

DEATHENING släppte sitt debutalbum "Open Up And Swallow" i år, och BiblioteKarin gav skivan betyget 7/10 och tyckte att albumet var "en bra debut, och ett lockande löfte om mer".

Vill man höra exakt hur bandet låter på skiva är det bara att följa länken.

/Martin

Amon Amarth, The Black Dahlia Murder, Evocation

Det finns nu recensioner att ta del av från tisdagens dödsfest på Stora Vega i Köpenhamn.

Recensionen på WeRock är författad av mig och Mats Manhammar som står för delen om AMON AMARTH.

Vill ni hellre ha en mer kritisk syn på vad AA sysslade med i tisdags rekommenderas recensionen på Metal Covenant som jag själv står för i sin helhet.

/Martin

Fredagslistan

Listan är denna vecka den mest schizofrena vi gjort - aldrig har väl denna blandning skådats i lika oförblommerad grad som här. Eller, jo, det har den ju...

Alex har, helt i synk med sin personlighet som strukturerad och ansvarstagande människa, tagit sig an att lyssna in sig på de band han inte känner till så bra som han ändå ska se på SRF. Extremt mycket sväng och tjo och tjim i form av MOLLY HATCHET bland annat.

Den andra vågskålen fylls i lika hög grad som vanligt av musik som är så våldsamt aggressiv och offensiv att man kippar efter andan. ABYSMAL DAWN till exempel. Kanske inte det bästa bandnamnet i världshistorien (tankarna går till att vakna upp efter att ha supit i kapp med finnar på Koskenkorva efter en förlorad final i hockey-VM) men de kan verkligen lira.

/Martin

Fredagslistan vecka 20

Snowy Shaw & His All-star band

Nedräkningen har börjat. Endast 8 dagar till årets höjdarkonsert drar igång på Brewhouse i Feskekörkaland. För den som läst mina inlägg tidigare kommer det inte som en överraskning att jag ser fram emot detta oerhört mycket. Snowy är en av mina alltimefavoriter och ett av banden han ska spela låtar från är Notre Dame - the best band you never heard in your life.

För det är just det han ska göra - spela låtar från alla band han varit inblandad i. Och det har ju blivit en hög genom åren, bl.a. Mercyful Fate, King Diamond, Memento Mori, Notre Dame, Therion och alldeles nyss även Dimmu Borgir. Jag hoppas att han lägger tyngdpunkten på obskyriteter från King, Mercyful, Memento Mori och självfallet Notre Dame, och skulle det bli en eller två låtar från just Memento Moris första skiva så kommer jag att köra en doppvärmare i armvecket för att se att det inte är en dröm.

Tre önskelåtar: The seeds of hatred (Memento Mori), Le theatre du vampire (Notre Dame), Father Picard (King Diamond).

Då inträdet endast betingar 150 kronor finns det väl ingen anledning till att vi INTE skulle ses där?



/Alex

Lite intryck från gårdagen

Var på Vega för första gången någonsin igår och kollade in AMON AMARTH, THE BLACK DAHLIA MURDER och EVOCATION.

Några intryck från kvällen:

Fredrik Andersson, trummisen i AA, är fortfarande lika kåt på att slå alla fyra slagen i takten på virveltrumman - har inte tänkt på det innan, men igår blev det så påtagligt att jag när jag kollar mina anteckningar ser att jag skrivit "men sluta spela 4/4 på virveln nån jävla gång!" Liiite variation är faktisk önskvärd.

Brian Strnad i THE BLACK DAHLIA MURDER är en förbannat bra frontman vars energi sprutar ut ur öronen på karln. Tror ni mig inte kolla på klippet med nya låten Moonlight Equilibrium från gårdagen nedan.



EVOCATION kommer inte att ta sig ur öppnandebandsträsket.

Fullständig recension av kvällen kommer upp på WeRock i morgonkväll någon gång.

/Martin

Supporta scenen: Evocation, The Black Dahlia Murder, Amon Amarth

Ikväll ges det möjlighet att få en kväll av totalmangel om man beger sig till Vega i Köpenhamn - headlinande AMON AMARTH tar med sig THE BLACK DAHLIA MURDER och EVOCATION i ett försök att bräcka antalet sextondelar på bastrummor under en konsert. Och frågar ni mig så har de ju en fullt rimlig chans att lyckas, haha!

EVOCATION är en rimligt ny bekantskap för mig - men jag gillar vad jag hör i boråsarnas blandning mellan göteborgsdödsen och stockholmsdödsen. Hur det låter? Kolla här.

THE BLACK DAHLIA MURDER är jag mer bekant med - bandet golvade mig nästan totalt förra gången jag såg bandet, och förväntningarna är ganska högt uppskruvade faktiskt. Jag hoppas få höra åtminstone någon ny låt från kommande "Ritual". Hur bandet låter? Kolla här.

Och avslutande AMON AMARTH - ja, det kommer bli bra eftersom bandet har en hög lägstanivå, men det blir allt till att de är på tårna och inte blir lika bekväma som senast jag såg bandet. Då tyckte jag att förbandet ENTOMBED visade att de fortfarande är hungriga och AMON visade sig vara något för nöjda för att jag skulle ta fram de högre betygen. Å andra sidan - är de spelsugna så kan det bli fruktansvärt bra också. Hur de låter? Kolla här och här.

Alltså -

Vad: AMON AMARTH, THE BLACK DAHLIA MURDER, EVOCATION

Var: Vega, Köpenhamn, Enghavevej 40

När: Idag, kl. 20.00

Hur mycket: 250 danska spänn i dörren, 220+förköpsavgift på 20 dkk om man köper via nätet.

/Martin

Nya recensioner på WeRock

Så ja, skönt att kunna blogga igen! För hågade läsare finn det nu 5 nya recensioner på WeRock att ta del av; Henrik Nygren skriver om ett av sina favoritband AMORPHIS senaste platta "The Beginning Of Times" och kommer trots vissa reservationer fram till att den är en riktigt grym platta, Fredrik Sandberg har tagit sig an tysk folk metal med flöjt och annat med recensionen av IGNIS FATUUs "Neue Ufer" och tunggungande ABSORBING THE PAINs "Songs Of Hate With Love".

Från undertecknads tangentbord får ni recensioner av NECROPHOBIAs tematiska skräckdödsplatta "Deathtrip 69" samt en text om ANAAL NATHRAKHs fantastiska platta "Passion".

/Martin

Fredagslistan på en måndag (?)

Morgen früh och äntligen fungerar bloggen igen. I slutet av förra veckan funkade den endast i read only-mode vilket innebar att vi inte kunde dela med oss av Fredagslistan i fredags utan den kommer som en liten måndagspresent istället.

Eftersom jag efter diverse påtryckningar nu blivit spotifierad så ålades det petite moi den högst ärofyllda uppgiften att presentera Fredagslistan för er. Martin har - inte helt otippat - lyssnat på idel brötmusik emedan jag har varit aningen mesigare (näääää?). Det är en salig blanding melodifestivallåtar ni får ta del av, vi bjuder bland annat på DEATH, BRING ME THE HORIZON, FOGHAT, PETER FRAMPTON, MORBID ANGEL, SOREPTION och UFO. Jag har under den gågna veckan fullständigt kärat ner mig i gamla liveplattor från 70-talet varför de flesta av mina bidrag är livelåtar. Se till att spela dem högt.

Med en önskan om att alla bloggens läsare får en hygglig vecka trots 3:e platsen i Düsseldorf och det hiskeliga nederlaget mot Finland igår. Allt går att bota med METAL!

Fredagslistan vecka 19

/Alex

Through The Looking Glass: Tony Iommi

Tony Iommi tvingades faktiskt lägga till orden "BLACK SABBATH" med understreckaren "featuring Tony Iommi" på "Seventh Star" av skivbolaget, trots att musiken är så långt ifrån SABBATH som man kan komma. Det var också en helt märklig upplevelse att när jag lyssnade igenom plattan första gången så tyckte jag att den var ett riktigt sömnpiller. Jag gillade visserligen solona, men tyckte i övrigt att musiken lunkade på i nåt mellanmjölksartat tempo mest hela tiden.

Desto roligare att upptäcka att skivan faktiskt är riktigt bra. Mycket mer blues, med prio på verkligt sväng, visserligen nåt man känner igen från BLACK SABBATHs musik, men ändå totalt väsensskilt. Det finns många väldigt bra låtar - In For The Kill, No Stranger To Love, titellåten, Heart Like A Wheel som funkar oerhört bra. Sen har man ju gjort genidraget att ta in Glenn Hughes som sjunger på ett oerhört imponerande sätt. Jag är glad att jag gav den här skivan en chans till.

/Martin

Inköpsförslag önskas

I vanlig ordning vill vi ha in inköpsförslag till Helsingborgs Stadsbiblioteks tuffare avdelning när musikgruppen sammanträder på onsdag i nästa vecka.

Som innan rekommenderar vi att man tar en titt via länken för att se vad vi redan har, och sedan antingen lägger en kommentar här på bloggen, alternativt mejlar mig eller Alex på följande adresser: martin.bensch@helsingborg.se, alexander.bergdahl@helsingborg.se senast onsdagen den 18/5 kl. 09.00.

/Martin