Gott folk!
Vi har med råge tagit oss in i augusti. Och med denna ljuva, (kanske bitterljuva?) månad kommer slutet på semestrar, återgång till arbetet - kanske inte så kul? Men augusti innebär ju också kräftskivor och, i år starten (?) på årets valrörelse. Personligen tycker jag att valrörelsen har pågått ett bra tag, men nu är det ju skarpt läge, och det är ju alltid kul för oss som marinerar i politik nästan jämt.
Därför är det kanske lite logiskt att fortsätta utforskandet av punken för min del. Denna gång gör jag det med sällskap av ett enda band som har fått mycket speltid under den senaste tiden: PASSIV DÖDSHJÄLP.
Gott folk, upp till kamp!
PASSIV DÖDSHJÄLP bildades 2007 i Gävle och har hållit den crustiga punkfanan stenhårt sedan starten. Gillar man band som SKITSYSTEM eller ETT DÖDENS MASKINERI så har man förmodligen redan koll på PASSIV DÖDSHJÄLP.
För egen del så var detta, ytterligare, ett band att verkligen gotta ner sig i.
Jag har lyssnat om och om igen på de tre skivor som - i sin helhet - utgör veckans lista: "Tecken på idioti" (2016), "Kollektiva Mönster" (2014) och "Hatbrev till mänskligheten" från i år. Samtliga är gravt beroendeframkallande, och även om bandet verkligen föredrar att lira i d-takt så blir det aldrig tradigt om man nu inte skulle uppskatta denna taktform. Finfint gitarrarbete borgar nämligen för att känslorna sätts i svallning.
Kolla bara in Välkommen till systemkollapsen så har ni ett bra exempel på detta. Det jag gillar mest med PASSIV DÖDSHJÄLP är att även om bandet är tryggt planterat i crustpunken så finns här ett ljuvt vemod, ja nästan melankoli. Som tydligast är detta på det senaste albumet som jag har haft oerhört svårt att sluta lyssna på under den gångna veckan.
Gör er en tjänst och dyk ner i detta!
Vi tar helg på detta kamrater!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar