Bröl!
På sistone har det dykt upp en ny typ av klipp i mina sociala medier där, antingen, någon tjomme går runt och kör winner stays on med olika tyska hårdrockskillar (gubbar) på festivaler i Europa eller ber folk blindranka band i olika korridorer backstage.
Winner stays on betyder att nissen med kameran säger Slayer
eller Metallica varpå tysken i jeansväst och ett plastglas öl i
handen svarar Slayer och gör en liten nick. Sen säger killen med kameran
Slayer eller Sepultura och tysken gör en rolig min innan han
väljer vidare. Det är otroligt charmigt och fint. Alla är glada och tar
uppgiften på lagom stort allvar.
Blindrankingen går ut på att någon placerar ut ett band i
taget på en 1-10 lista utan att veta vilka som kommer efter. Exempelvis;
Metallica?
”aah, 5,
yes”
Slayer?
”oh, well number 1, yes!”
Sepultura?
“oh no you’re
evil, ok number 2, should have been 1, yes”
Kul och lite lurigt tycker jag. Men sen kom dödsgänget och
började droppa namn som jag har hört talas om och sett på otaliga tishor överallt men
aldrig lyssnat på, vilket är konstigt. Det var då tanken slog mig. Jag kanske ska bli en
döds-kille..
Så på med solbrillor, Cannibal Corpse tishan, värm upp nacken och bli riktigt snäll (vilket är min fördom om döds-killar), nu kör vi!
Skämt å sido. Jag blev lite mätt på döds för ett gäng år sedan
och det var först när jag till slut lyssnade, som absolut sist på bollen, på
BOLT THROWER någon gång i våras som jag blev otroligt inspirerad igen. War
master-plattan har gått väldigt många varv och fick mig att tänka på vad
mer jag har missat.
Näst ut är bandet DEATH som jag av någon anledning heller
aldrig lyssnat på. Plattan Human från 1991 har gått varm nu i några veckor och
det låter riktigt gött med Maiden-osande melodier och snyggt trummande med
roliga taktbyten. Det är tekniskt och meckigt på ett bra sätt och inte bara för
sakens skull som ofta är ett problem för mig. När jag spelade plattan för min
kollega och jazz fusion fantasten Erik på lunchen presenterade jag bandet med
orden ”det är såhär yrket SO-lärare låter”, baserat på min fördom att alla som
spelar döds extraknäcker som lärare. Ett band jag kommer att gotta ner mig i
ordentligt i framtiden.
Tyskarna NECROPHAGIST är ett band som var otroligt stora i
Höganäs i mitten av 00-talet. Eller rättare sagt, ett av metalheadsen
favoritband. Jag fastnade inte riktigt då men när jag lyssnar nu tycker jag att
det är kul med pilliga och meckiga Bach-osande riff. Epitaph från just 2004 kommer gå många varv känne rjag.
The end complete av Tampas OBITUARY är en platta som ofta dykt upp bland rekommendationerna i min streamingapp. Lika många gången som den dykt upp har jag tänkt näe och valt något annat. I klippen jag pratade om i början av inlägget har OBITUARY slagit ut både Cannibal Corpse och Carcass. Då måste det vara bra tänkte jag. Och ja, det är bra men både Cannibal och framförallt Carcass vinner.
Sist ut är VADER från Polen som också är ett av alla band jag aldrig riktigt pallat lyssna på. Det är lite spretigare och katalogen bjuder på, förutom döds, thrash och speed (antar jag?). Jag har snabbspolat genom diskografin och lyssnat in mig på De profundis från 1995, en riktigt köttig banger!
Ta det lugnt och var snälla mot varandra där ute
/Döds-Oskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar