Likt många band så var det Henrik Nygren som tyckte att jag skulle kolla in CYNIC vars "Focus" som kom 1993 var i ordets allra mest sanna bemärkelse en skiva som var före sin tid. Jag vågar utan tvekan säga att "Focus" är en skiva som inte liknar någon annan skiva som kom ut det året, ja, på många år egentligen. Jag lyssnade, blev fascinerad.
Under 2008 började ett rykte gå - CYNIC var på gång med nytt material. Det första sedan 1993. Och ännu bättre - bandet var bokat till Wacken Open Air. Det är bra märkligt - jag har bara varit på den gigantiska festivalen en enda gång. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick tillfälle att se CYNIC uppträda där. Bandets konsert var något alldeles speciellt. Med tanke på hur många legendariska band som var bokade det året så var folk på CYNICs konsert genuint begeistrade, lyckliga och överväldigade. Det var en av dessa konserter som var lite extra unika.
Jag tänker också på hur fantastiskt glad Sean Reinert ser ut at vara i ovanstående film - det måste ha varit en nästan berusande känsla att äntligen folk förstod hur satans bra CYNICs material är. Hur unikt. När väl nytt material kom ut 2008 i form av "Traced In Air" tog jag fram det högsta betyget. Jag var helt överväldigad av CYNICs sätt att göra musik - och jag har återkommit till skivan frekvent genom åren.
I lördagskväll så översvämmades mina feeds på sociala medier av statusar från folk som var chockade, bedrövade - och som också intygade hur oerhört mycket Sean Reinerts trumspel och musik betydde för dem. Sean Reinert sörjs inte bara av sin make, sin familj, släkt, vänner, bandmedlemmar utan också av en community av metalheads.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar