I'm blue (Da ba dee da ba di)
Nu är jag tillbaka med black metal som har något med färgen blått att göra. Jag hoppade över Kriegs - "Blue Miasma" och ett tag tänkte jag också på Entombeds - "Wolverine Blues" även om det inte riktigt passar. Anyway. Här kommer lite annat som jag hittat i min källare med blåa färger.
Listan hittar ni här och längst ner.
Vi börjar med ett gäng inte så muntra norrmän.
Angst Skvadron - "Fucking Karma", (Sweet Poison, 2010, Agonia Records).
Jag vet inte om någon behöver en introduktion till Trondr Nefas som tyvärr inte finns med oss längre. Han var mannen som låg bakom riktigt äkta norska black metal band som Urgehal, Beastcraft och flera andra. I Angst Skvadron är det inte ursinnesblack utan istället lite spacey post-black som skapas tillsammans med hans trolovade. Tänk er mäktiga italienska synthar som de användes i soundtrack till flera av Dario Argentos filmer. Blanda detta med black metal och lite proggiga ackord så börjar ni närma er Angst Skvadron. Att en låt på denna skiva heter "Valium Holocaust" kanske också vittnar om textmässigt innehåll. Vet inte riktigt vad det blåa omslaget föreställer. Någon sorts atom?
Detta är proggigt och jag tänker att vi kör vidare på något annat episkt.
Cultes Des Ghoules - "Mischief, Mischief, the Devilry Is at Toil... (Scene II), (Coven, or Evil Ways Instead of Love, 2016, Under the Sign of Garazel Productions).
Ha! Ni trodde att jag var klar med Cultes Des Ghoules när de också var med på en annan mood board men icke!
Här har vi en trippel-lp macka som är ett konceptalbum med olika scener ur en häxas liv fram tills dess att hon fänglas och ja, ni får väl lyssna själva för att se hur det slutar. Medföljer gör 32 sidor med bilder och texter. Högt konceptuellt och sammanhållet är väl kanske inte något man förknippar black metal i stort med. Även om det finns andra band som håller på med liknande konceptbyggande. Främst tänker jag på Negative Plane men även Deathspell Omega.
Vad vi har är ett gött polskt gäng och sångaren Mark Of the Devil kämpar och kör call and response körer med sig själv och kör väldigt många röstlägen. Detta är inte mitt favoritalbum med Cultes Des Ghoules, den platsen kommer Henbane alltid ha men detta är roligt och spännande och annorlunda. Kolla också in det fina handmålade omslaget.
På tal om omslag är det dags för nästa spännande projekt.
Funereal Presence - "Wherein Seven Celestial Beasts Are Revealed to Him", (Achatius, 2019, Sepulchral Voice Records).
Då var vi i USA och kanske i tassemarkerna kring så kallad Hipster black metal men jag vill påstå att det inte känns så coolt. Funereal Presence är ett soloprojekt av Bestial Devotione, en av medlemmarna från Negative Plane.
För att riktigt visa hur inavlad black metal scenen har också Bestial Devotion medverkat på den Cultes Des Ghoules skiva som diskuterats i denna lista. Puh! Men nu ska vi prata om FP. Bandet låter ganska mycket som Negative Plane men har mer koklockor och mer synthar och kanske lite mindre surfriffande även om även förekommer. Denna skiva är också en konceptskiva om ett katolskt helgon som vägrade förneka Jesus i Bysantin på 300-talet och blev rejält torterad samt halshuggen pga sin religiösa övertygelse. Jag kan inte historien mer än så. Det behövs inte. Låtarna är ganska långa men tiden flyter på och är extremt dynamiskt skrivna. Ljudeffekter, klockspel och ibland galen stämning gör mig glad. Rekommenderas verkligen. Kolla också in det fräcka blå monstret på omslaget.
Deathhammer - "Satan is back", (Evil Power, 2015, Hells Headbangers Records ).
Nu har vi varit allvarliga tillräckligt länge. Nu är det dags för en palettrensare. Vad passar bättre än en black/thrash-rökare från Norges främsta leverantörer av sådana låtar? Deathhammer är aldrig dåliga och är klassisk hytta med näven och känna sig cool metal. Kolla bara in det fräcka omslaget med blåa berg. Jag har också denna vinyl i en ganska ful blå/gul tryckning.
Nidhöggr - "Turn to ash", (Ragnarök, 2016, Lake of Fire Productions).
Svensk black metal med vikingatema från Falkenberg? Kan det verkligen vara något? Ja så länge Nox från Craft sjunger blir det mesta bra. Även så i detta fall. Det som gör det ännu mer spännande är att det inte gjort på 1990-talet utan att denna fullängdare släpptes 2016. Däremot är musiken klassisk snabb och melodiös svensk black metal som den spelades förr i tiden. Lyssnare som tycker om äldre Dark Funeral har mycket att hämta här. Inte banbrytande på något sätt. Låt inte omslaget lura er, omslaget till min skiva är helt klart i en blå ton.
Det var allt blått jag hade idag. Listan hittar ni här.
/Oscar K.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar