Gott folk!
3 gånger black metal skulle man kanske kunna kalla omgång tre av nomineringsomgångarna.
WATAINs mäktiga återkomst till infernaliska nivåer. Jag tog i och skrev att detta är den bästa skiva bandet gjort sedan 2010 års "Lawless Darkness" och det står jag fortfarande för. Den här plattan sjuder av intensiv stämning. Det är just stämningen som har gjort att jag har återkommit till skivan med stigande intensitet på sistone. Ja, hantverket när det gäller det instrumentella finns där, precis som vanligt. Likväl är det låtarnas oerhörda verkshöjd som levererar. WATAIN brinner lika intensivt som sina ambitioner här. Svårt att stå emot då.
En skiva jag förutspådde att jag skulle återkomma till med glädje redan under de initiala lyssningarna. Som ni förstår blev det så. Tyska VORGA drog in mig med det episkt snygga omslaget, men höll mig kvar med en i det närmaste bedövande imponerande debutskiva. Att texttematiken är oerhört rymdinspirerad är sannerligen inte ett minus. Lägg till detta en magisk känsla för melodier och det blir rätt jävla bra alltså.
En skiva som jag vet lämnar få oberörda. Jag blev i stort sett beroende av den inför släppedatumet, det gick helt enkelt inte att lyssna på något annat. Med total närvaro drämmer danskarna släggan i marken gång efter gång på skivan. Fyra låtar av galaktiska längder kan kanske avskräcka en del. Inte när det görs på detta sätt. Varenda ton känns som en nödvändighet. Helt sagolikt bra att lyckas framkalla denna känsla.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar