Copenhell visar sig från sin finaste och soligaste sida - till skillnad från den mer än helvetesartade hagel- och regnskuren som drabbade centrala Köpenhamn tidigare idag. Jag måste säga att det är än trevligare att återse festivalområdet i år än tidigare år. Det känns som om festivalen verkligen har hittat sin hemvist på Refshaleön - och det märks i alla de glada leenden som jag ser i på festivalen.
Att festivalen har haft den goda smaken att boka HAMMERFALL som drar en stor publik ser jag, som skeptiker, enbart som ett plus. Svenskarnas trevliga heavy metal är ärlig, rättfram och går hem hos stora delar av publiken, även undertecknad. Det är svårt att värja sig mot Joakim Caans mer än lovligt uppsjungna stämma i låtar som Let the Hammer Fall och Renegade. Jag kapitulerar rakt av - trots att jag är nykter!
/Martin
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredaglistan 2026, vecka 36: Rockkorrespondens med Benmärg och Spöken
Tro det eller ej men idag blir det NYHETER med Rockkorrespondent Horton Botelius, som kanske eller kanske inte syns nedan på rockmusikens ...
Populära inlägg
-
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX. Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande...
-
På Metal Archives kan vi lära oss följande om australiensiska HADAL MAWs bandnamn: Hadal Maw is the name derived from the Hadal zone, a...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar